Så när vi klev innanför dörren mötte oss 8–10 blundande, närmast kopparfärgade, masker med svart bakgrund. Mäktigt, lite läskigt, för att inte tala om att det såg verkligen svårt och avancerat ut.
Så mycket roligare att efter två timmars slit kunna konstatera att jag blev så nöjd att jag beställde min första specialskurna passepartout till denna målning. Och jag som aldrig hade målat nåt akvarellporträtt tidigare, och inte ens hade rätt färg – engelskt rött – i mina färglådor. Jag fick blanda till en egen nyans med det jag hade. Mycket riktigt fick min gubbe en lite mer bronsfärgad ton än de flesta andras, men jag gillar den skarpt. Lite lömsk ser han ut, fick jag veta, men han har (enligt mig själv) också vissa drag från Obama. Ja, döm själva av denna mobilbild som jag tog innan jag lämnade ifrån mig honom för inramning. Han ska återföras i min ägo nästa vecka, kanske blir det en ny bild här på bloggen då med ram och allt.
Lite kul att se hela gruppens alster tillsammans, så jag fotade vår displayvägg också:
Porträttmasker.
Det är så roligt att se hur alla tolkar uppgiften olika. Min gubbe är nummer två på nedre raden.
Lite scary är de allt, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar