Mauritiusdagbok fre 6 jan

Fre 6 jan åkte vi till Pamplemousses Garden. Innan dess väckte Rolf mig med Låt den rätte komma in på teve – otextat! Dagen fortsatte i samma underliga stil. Bussen till Triolet fastnade bakom en sopbil och kunde först inte komma förbi. Den backade istället för att släppa förbi mötande fil. Det är ju vänstertrafik här, förresten. När två mötande bussar lyckats tråckla sig förbi kunde ju vår chaffis inte vara sämre, utan med cirka fem centimeter tillgodo på varje sida rullade han en decimeter i taget tills han var förbi utan att scratcha i. 

Inte var det många centimeter tillgodo.

Vi hoppade av bussen i slutet av Triolet och fick sen vänta en bra stund innan den till Pamplemousses dök upp. 

Någon väntade även på andra sidan vägen i Triolet.

Inga problem att hoppa av vid rätt hållplats, och inte heller att hitta in ett kvarter åt vänster efter kyrkan som tillägnats Fransiscus av Assisi.

Det fanns många vackra blommor i trädgården.

Icke-mauritier fick betala 100 rupier i inträde. Vi fick en A5-stor färgutskrift som kvitto, varpå lappen omedelbart klipptes av nästa man en meter bort. Rationaliseringspotentialen är stor på denna ö!

Svårt att inte gå under träden.

Parken var stor och till stora delar skuggig på grund av alla ståtliga palmer av olika slag. Skylten att man skulle akta sig att gå eller stå under träden, i synnerhet när det regnade eller blåste kraftigt var lite underlig – det var omöjligt att gå runt i parken utan att gå under träden… På utväg sade jag till Rolf att vi går åt vänster istället för rakt fram, varpå sekunden senare det ramlade ner en stor gren ur ett träd precis där vi skulle gått om vi fortsatt rakt fram!

Man kan nästan gömma sig bakom ett enda blad. 

Monsteran klänger sig upp på palmen.

Starkt att lyckas böja så på den hårda bambustammen.

Parkens största sevärdhet, de gigantiska näckrosorna, var lite luggslitna just nu, vilket man bad om ursäkt för på en skylt. Det fanns däremot andra näckrosor som var desto mer imponerande.

 De luggslitna näckrosorna hade ändå imponerande gigantiska blad.

Se den gula mitten ...

 ... som blir till stora gröna, därefter bruna, fröställningar likt stora duschmikrofoner.

Efter ett par timmar ansåg vi oss klara med parken och gick ut för att hitta ett lunchställe. Vi blev inlockade till Eighteen Café och satt där som enda gästerna. Vi fick dock luftkonditionering. Lite Baboo-stämning som Rolf försökte avhjälpa genom att likt Seinfeld komma med tips om hur han kunde förbättra verksamheten med en prissatt meny utanför. Mackorna vi tog in var väl inget att skryta över egentligen, men de färskpressade juicerna var desto bättre, liksom espresson från den nyservade maskinen.

Dessa goda juicer stod sig resan ut som de bästa dryckerna.

Det tog ett tag innan bussen tillbaka till Triolet kom. Jag skulle passa på att köpa en flaska vatten på en bar, klev in, greppade en flaska i kylen, vände mig om mot den tomma bardisken ... Och blev stående. På bardiskens miniräknare satt en råtta. Jag vet inte om den tänkt betjäna mig genom att räkna ut priset eller så. Perplext tänkte jag att Rolf har kamerorna. Sen insåg jag att jag vill inte handla här. Fortfarande syntes ingen till, så jag ställde tillbaka flaskan igen och gick. En blandning av äckel och känslan av att vilken pangbild det skulle blivit förföljde mig sen en lång stund.

Sedan promenerade vi längs huvudgatan i Triolet för att dels hitta en ny keps till Rolf (han hade glömt den gamla på första bussen imorse) och dels hitta en supermarket vi sett tidigare från bussfönstret. Det sista lyckades vi med, och där inhandlades lite kryddor, vatten och granatäppeljuice samt en tvättvål.

Det här är all info man får: det är en busshållplats.
Men vilken buss som stannar här och när den kan tänkas gå får man gissa sig till. Eller fråga nån.

En ytterligare ganska lång väntan dök Pointe aux Piments-bussen upp och vi fick sätta oss på olika ställen då den var nästan full. Det var tur det, för Rolf som satt nästan längst fram fick då syn på sin keps! Vi hade alltså hamnat på samma buss som i morse. Någon hade lämnat fram den till konduktören, och den låg nu i ett fack, bara att klejma. Snacka tur som en tokig!

 Jag var rätt trött efter dagens utflykt, så jag avslutade vid poolen. Konstigt nog kändes det nästan kallt att stiga upp ur vattnet. Det måste ha svalnat någon grad, och så var det mulet just då. Kallt kan man ju inte säga det var, men kroppen har kanske vant sig lite vid värmen.

Ikväll har vi undersökt hyrbilsmöjligheten, inte bestämt något än, men det lutar väl åt bil ett par dagar. Imorgon bär det av med buss till Curepipe, vilket innebär bussbyte i Port Louis. Jag hoppas hitta lite nya tröjor i outletarna där, så jag kan slänga några gamla trasor.

Middagen var för första gången inte buffé utan en trerätters meny med val på fisk eller korv. Jag valde fisken och Rolf korven, som visst var rätt kryddig, lite åt chorizohållet. Fisken var mycket fast i köttet, men helt ok. Potatismoset var däremot nästan kallt. All fisk har senare visat sig vara åt det fasta hållet. Ofta står det bara poisson på menyn, vilken slags fisk det är som serveras skulle ju för övrigt inte göra oss det minsta klokare. 

Ny underhållning ikväll, ok musik men för hög volym.