Mauritiusdagbok tor 5 jan

Gammalt mixas med nytt.

Torsdagen 5 jan tog vi bussen till Port Louis direkt efter frukost. Vi har tur: bussen startar bara några hållplatser härifrån, så den var ganska tom när vi hoppade på. Inga problem att få sittplats. Vidöppna sidofönster och öppen dörr kompenserade för avsaknaden av luftkonditionering. Vi hade fasat för trånga ståplatser i kokhet buss, men det var alltså riktigt drägliga 45 minuter in till huvudstaden. Stan är inte vacker, en mix av förfallna och mindre förfallna byggnader blandades med något enstaka skinande höghus. 

Det doftade gott av koriander.

Hektiskt stadsliv.

De små butikerna är sådär löjligt ointressanta, precis som ofta är fallet både i Grekland och Kina. Vi promenerade omkring, kikad ein i ett par affärer, satt och vilade i ett par skuggiga parker, åt buffélunch på en koreansk restaurang – tråkigare mat än jag hade förväntat mig. Kimchin var dock bra liksom hönsbuljongsoppan.

 Sockerleverans som skulle in i en lagerbyggnad.

Praktisk mössa som även skyddade nacken.

Efter lunch hittade vi en espressomaskin som rattades av en långsam och ointresserad flicka. Lagom till att Rolf druckit upp sin kaffe fick jag in min kopp. Å andra sidan kostade de båda kopparna bara 70 rupier, mindre än 20 kronor.

 Utsikt från viloplats i en park.

 Marknadsgatan i Port Louis.

På marknaden framför busstationen hittade jag en fruktförsäljare och köpte två mangos för 50 rupier. Rolf kom senare ut på stranden gul om hela skägget och mös att det var den godaste mango han någonsin ätit. Får se om jag hinner vara med och smaka den andra frukten.

Busstationen hem till Pointe aux Piments.

Vi tog bussen hem igen och gick direkt ner till stranden. Jag invigde min snorklingsutrustning, fungerade klockrent. Jag simmade ut utanför de vågbrytande stenarna och hittade korallrevet, som bitvis är mycket grunt. Där fanns både vanliga akvariefiskar och sådana jag aldrig nånsin sett tidigare. Flera finare fiskar här än inne på akvariet vi besökte igår. Min favorit var en fisk med orange fläckar på grön botten och ljusblå fenor och stjärt. Lite läskig var något monster med svarta tentakler som gömde sig i en grotta.

Efter att ha vilat lite på stranden skulle jag så ut igen, denna gång med vattenkameran, tänkte jag. Men det första jag drabbades av var en kallsup med saltvatten. Något hade hänt med snorkeln! Jag försökte länge och väl komma underfund med problemet i vattnet, men misslyckades och fick ta mig upp på stranden igen. Efter en undersökning av snorkeln sade Rolf att vattnet kanske kommer in där? Och så pekade han på ett ställe framför bettet. Jag tittade och såg en fladdrande plastbit. Jag petade lite och insåg att det måste vara en ventil. Och i ventilen satt en pytteliten vit sten som hindrade ventilen från att slutas. Jag petade bort stenen och nu såg ventilen ut att slutas, med blotta ögat i alla fall.

En stund senare gick jag ner och testade, utan kameran för säkerhets skull. Och jodå, det funkade! Jag tog en ny tur utåt revet och beundrade fiskarna. Fick se några nya arter, dock inte min orangegröna favorit. På ett ställe råkade jag nudda revet med handen. Lite läskigt att det blir så grunt emellanåt, för man vill ju inte slå i något som kanske är giftigt. Det finns även en del stora stenar som sticker upp rätt långt.

 På väg ut efter att ha fixat till ventilen.

Sitter nu och väntar på att internetförbindelsen ska komma tillbaka. Jag har just köpt anslutning även till eee-pc:n, men innan jag hunnit fram till den jobblänk jag tänkt ta mig an så gick förbindelsen ner. Typiskt.

Lite senare kom wifin tillbaka och jag kunde göra klart jobbet. Middagen var bäst hittills med friterade grönsaksbollar, goda korvar och en underbar chilisås.

 Den här utsikten tröttnar man aldrig på.