Mauritiusdagbok 2--17 januari 2012 – del 1: 2–3 jan

Mån 2 jan

Hundarna avlämnades glatt på Skoby. Inte en blick bakom när de svassade med skötaren in till boxarna. Sen släppte Sara oss på Arlanda och körde hem bilen. Plus fem har nu förvandlats till plus trettiosex. Puh.

Flyget gick i tid, men det var knappt med tid i Frankfurt på grund av lång bussning och långt att gå. Jag köpte en vatten, men sen hamnade vi i en ny säkerhetskontroll och de tog flaskan från mig. Precis innanför cirka två meter bort fanns en liten kiosk där jag kunde köpa en ny, exakt likadan, flaska. Det där systemet har de bergis bara för att kunna ta hem gratisvatten till familjen.

Det ytterst märkliga var dock att inte i någon av de båda säkerhetskontrollerna vi passerade så brydde man sig om alla de sprutor jag hade med mig. Men vatten köpt inne på flygplatsen kunde konfiskeras. Häpp.

En välkomnande pool är precis vad en flygtrött svensk behöver.

Tis 3 jan

Efter en natt med ganska lite sömn har vi nu legat på solstolar och en stund i sängen för att försöka komma ifatt. Vi har badat i både hav och pool. Havet är fint, men bottnen är rejält stenig och jag är glad över mina nyinköpta badskor. Poolen är sådär minimalistiskt fin med en illusion av avsaknad av kant ut mot havet. Minimalistiskt är också rummet på Le Récif, både vad gäller yta och dekorationer. Det är fint, men vi har inte särskilt mycket ytor att lägga grejer på. På plussidan finns ett säkerhetsskåp där både dator, padda, telefoner, kamerautrustning och plånböcker får rum. Men sen är det fullt.

Härligt var att duschen hade glasvägg så man kunde se rätt ut på havet medan man duschade.

Vi har halvpension här, men har redan konstaterat att det inte finns så mycket runt omkring att välja på till lunch. Det lär alltså antagligen bli en och annan lunch här med. Dagens lunch där vi tog croque monsieur respektive rökt marlinsallad, två cola och espresso gick på 980 rupier. Det blir ungefär 250 kronor, lite väl lyxigt till lunch varje dag.

Vi ska nu klura ut var man kan hitta en supermarket och försöka orka hanka oss dit när det blivit lite svalare. 32,6 rapporterar Rolfs klocka nu, så några grader till kan den ju få sjunka.

 Här i trädgården välkomnades vi med drink medan bagaget togs om hand.

Vi sitter i trädgården på baksidan där det nu är lite svalare än åt havet till. Mantra: vi måste ha en plan till imorgon.

Kreolskan är obegriplig sånärsom på nåt ord. De vi hört tala franska hittills låter dock ganska begripliga. Hittills har vi klarat oss helt på engelska.

 Vattnet svalkade skönt för nyanlända blekfisar.

Sent på eftermiddagen tog vi mod till oss och vandrade ut i hettan. Nu var den uthärdlig och vi hittade en liten butik med ytterst påvert utbud. Vatten, nescafé och öl hittade vi i alla fall, men nötpåsarna var bedrövligt små. Vi tog två yttepyttepåsar chips istället.

Vi lärde oss att en restaurang borta vid korsningen hade enbart lunchöppet, så nån gång ska vi testa den.

 Vi lärde oss snabbt den skuggiga, bilfria genvägen till vår lilla närbutik.

Middagen på hotellen var av buffétyp, trist men passabel. Pimenton var däremot supergod, men ack så stark. Vi festade på ett rödvin från Sydafrika för 575 rupier. På kvällen testade vi två romdrinkar, en med citron och en med ananas. Den sista var riktigt god, medan den första bara smakade rå sprit.

Solnedgångarna skiftade varje kväll, den ena vackrare än den andra.