Vårvinter i Vada

Lakrits i vårsolens glans.

Jag fick för mig att vi kunde ta en tur till Vada idag, fota svart hund i rena vita snöbackar. Typ. Ju längre vi åkte desto mer insåg jag hur fel ute jag var. Varenda äng, vartenda fält var i princip snöfritt. Bara i skogen låg det snö kvar.
Så vi fick en blåsig, men fin, vårvinterfotografering istället.

 Full fart efter dummyn.

 Har stannat fint på stoppsignalen. Vad nu, matte?

 Kullarna vid Vada är riktigt branta.

Jag hade med mina två vinterdummisar som jag skickade Lakrits på linjetag på, upp på kullen och ner på andra sidan. Jag såg honom alltså inte arbeta stora delar av tiden, men han plockade in alla. Ibland blåste jag stopp när han var mitt uppe på kullen och skickade sen Back över kanten.

 Bra koncentration på närsöket.

 Japp, där var en av dem.

Hur många hade hon lagt därute? Var det fyra hon sade?

Det sista vi gjorde var ett närsök där jag lade ut fyra mikrodummisar högst uppe på kullen i gräset. Det är ju inte supermycket gräs nu, så särskilt dolda blev de ju inte, men Lakrits stod en bra bit ifrån och såg inte i detalj var jag lade dem.
Under tiden trasslade Kasper in sig i en enbuske och käkade godis. Rolf har fotat alla bilder.

 En tass i backen räcker...

Lite kul med svartvitt också.