Höga apporter

Byggde vidare lite på dagens skogspromenad med höga apporter. Det slutade med att Lakrits hoppade upp självmant på en större sten på tillbakavägen, ”skulle-bara-kolla-läget-på-dummyfronten-lite”, så nu har vi allt tränat det färdigt på ett tag...
Husse tog med Sonykameran, som inte riktigt hänger med i de snabba Lakritssvängarna, så en lätt oskärpa får vi leva med. Lite roliga blev de iallafall.

 Aha! Däruppe ligger den!

 Fyra mikrodummies och en tennisboll uppe på stenen – här gäller det att bara plocka en i taget ...

 Såklart jag bara tar en, matte! Då får jag ju springa upp på stenen många gånger!

 Dirigering till känd plats.

 Repetition av linjetaget eftersom kameran inte riktigt hängde med.

En riktigt skön höstpromenad som avslutades med lite oplanerade trattkantareller. Enda malören var ont i hälarna på grund av framåtböjandet vid svampplockningen (de annars sköna icebugsen som premiärtestades idag tryckte på hälarna när jag gick framåtböjd).

Mer färg och glamour från dansen

 Anne Wilson var en av fem domare.

Spegelvände denna bild för att få en snyggare bildlinje.
En mikrosekund senare hade alla dansare spritts för vinden.

Närsök

Tog en förmiddagsrunda med hundarna och hade med mig några mikrodummisar i fickan. Såna där med nyckelring i, dvs. i storlek som en prinskorv eller så. Jag roade mig med att gömma dem bland de stora gula lönnlöven: ljusblå närmast mig och mörkblå längst bort med två mellanblå nyanser däremellan. På så sätt vet jag ju vilka som kommit in och alltså ungefär var de ligger som eventuellt saknas på slutet.
Lakrits sökte duktigt. Men någon var riktigt svårhittad och där stod Kasper bredvid och hade tråkigt. Jag sade alltså till honom att ”Var är grejen?” varpå även han sprang ut och började leta.
När jag ser båda söka samtidigt kan jag konstatera att de har helt olika beteenden. Kasper är mer rakt på, söker långsamt och noga i ett litet område – förutsatt att han inte tröttnar, hittar en annan doft och helt tappar intresset för det han borde göra. Lakrits är lite yvigare, täcker större markområde snabbare, och söker hela tiden idogt utan att tappa intresset. Jag tror nog egentligen att Kasper har en vassare nos, men han har som sagt noll uthållighet och har helt sin egen agenda på kuliga saker att göra.
Just när de båda letade i ett buskage efter en liten mikrodummy kom en man förbi och undrade vad de gjorde så ivrigt bland buskarna. Jag sade att jag kastat in en grej som visst var svårhittad. Strax därpå kommer Lakrits triumferande ut med en innebandyboll. :)

Danstävling i Fruängen

Sara och Simon dansade två danser vardera i Standard och Latin idag. Några bilder från detta evenemang:

Andrapris i Standard.

Mer följer ...

Dirigering på Wij

Dags att komma ner på jorden efter det fina resultatet på Hassla. Vi var tre ekipage som träffades på Wij i förmiddags för nyttig dirigeringsträning.
Anita hade lagt upp ett dirigeringsprogram med ökande svårighetsgrad (om jag nu kommer ihåg alla varianter):

• Synlig utläggning med dirigering ett ekipage i taget
• Osynligt utlägg till nytt ställe. Skick från ganska kort avstånd av ett ekipage i taget
• Synlig utläggning på tre ställen med dirigering; ett ekipage börjar, när hunden tagit en apport skickar nästa förare sin hund till ställe 2, och när den hunden tagit apporten skickar nästa sin hund till ställe 3. Vi bytte sedan plats med varandra så att alla hundar fick köra från samtliga tre positioner.
• Markering åt höger som hunden fick vänta med, istället dirigering till osynlig utläggning men på känd plats  (vi återanvände en av de tidigare platserna för att ge hunden lite dragning). När dirigeringen kommit in fick hunden hämta in markeringen också.
• Samma sak, fast i tvärtom-ordning: först inhämtning av markeringen åt höger, sedan dirigering till samma plats som tidigare. Plättlätt, men syftet är att hunden inte ska lära sig att man alltid gör i en viss bestämd ordning, utan att man varierar skicken – alltid följa förarens anvisning!
• Ny dirigering till dold plats, denna gång på nytt ställe, men ganska nära tidigare skickställen. Ganska kort avstånd.

Första skicket gick Lakrits ut rakt, men avvek sedan i en båge och började söka. Jag försökte kalla in, men han dissade signalen. I övrigt gick det jättebra. En gång stack han innan jag sagt Ut, men då korrigerade han sig själv och hoppade tillbaka in i fotposition innan jag hann säga flaskhals.
Jag har bestämt mig för kommandot ”Låt bli” när vi ska lämna störningsmarkeringen tills senare. Gäller bara att jag kommer ihåg det nu.
Som avslutning bjöd Lakrits och jag på smörgås och kaffe för att fira erövringen av vårt fina vandringspris. Jag hade kommit ihåg att lägga ner smör och pålägg, kaffetermos etc, men när jag skulle kila in på Stenugnsbageriet för att köpa bröd på vägen till skogen insåg jag att jag missat att ta med kniv. Som tur var var tjejen bakom disken snäll nog att skära upp större delen av rågbrödet, så den detaljen löste sig också.
Cia och Speja glassade för övrigt med att göra världens snyggaste högerkommendering – klar överkurs idag!

VaBK-helg

Igår var det stor rallylydnadstävling på klubben med 265 startande. Jag deltog inte med någon hund, utan satt i sekretariatet hela dagen. Jag är i efterhand glad att jag valde bort att tävla själv, det räckte så gott att engagera sig i alla anmälningar och protokoll ...
Idag fyller klubben tio år. En ung brukshundklubb, alltså. Själv har jag varit medlem sedan Kasper kom in i min värld, alltså fyra år. Idag hade vi bjudit in allmänheten till prova-på-dag och tack vare vädret blev det riktigt lyckat. Det fanns uppbyggda rallybanor och agilitybanor och jag aktiverade båda hundarna på nybörjar- och fortsättningsbana i rally.
Mitt på dagen körde vi en lydnadsuppvisning med några utvalda moment från flera lydnadsklasser. Jag började med Lakrits och vi körde kommenderad linförighet, inkallning och hopp över hinder. Sedan lade jag till en markering med dummy för att visa en gnutta jakt. Linförigheten var han väl lite okoncentrerad på vilket gjorde att jag tittade ner för mycket på honom för att ha kolla på vad han hade för sig. Vi ryckte upp oss efterhand och slutet blev bättre. Resten av momenten gick jättebra. Sedan visade Anette ett alldeles lysande fritt följ, rutan och några moment till, varpå Lisa ryckte in och visade ställande under gång och att apporteringen börjar sitta där den ska. Jättekul!
En plump i protokollet för Kasper när jag fick för mig att vi skulle testa ett par lätta agilityhinder och han, istället för att vänta på starttillstånd till första hopphindret, helt oprovocerat dök på en vit samojedliknande luddhund som stod i närheten. Har absolut ingen aning om varför han gjorde så, hunden provocerade inte det minsta. Kan han ha stått för nära Kaspers favorithinder tunneln, månne? Jag vet inte, men nån agility blev det inte för herrn. :( Som tur var hände inget egentligen, jag fick tag i honom rätt snabbt, men ilsken var han och den andra hunden kunde ju bli livslångt skraj för småjyckar som han bar sig åt...
Att bara sitta och fika i solskenet på altanen var underbart, inget man är bortskämd med 23 oktober! Oj, det datumet får mig att inse att Lakrits fyllde ett och ett halvt år i fredags. Lillplutten börjar bli stor!

Träningstävling i lydnad 2

Ikväll var det dags för den andra träningstävlingen på klubben. Det gick bättre än förra veckan. En jämförelse (förra veckan i svart, ikväll i rött):

Lakrits reste sig omedelbart när vi gick ifrån på platsliggningen. När jag vände mig om stod han upp, fast fortfarande på sin plats. Jag sade till på distans att han skulle lägga sig och då gjorde han det. Sen låg han stadig som en sfinx hela tiden. Om sfinxar rör huvudet, vill säga... Han låg stadigt och helt orörlig under hela momentet.

Tandvisningen går allt bättre. Ikväll var han inte särskilt mycket på domaren, utan redan vid tredje försöket kunde hon syna tänderna. Några gånger till så kan vi vara ganska lugna på det här momentet, tror jag. Två personer agerade domare, den första lyckades syna tänderna på tredje försöket, den andra personen på andra försöket. Klick och godis när han är duktig. Hoppas få till några fler träningar på detta.

Linförigheten stördes i början av att agilitygruppen hade fullt rejs på bortre delen av planen, men ju längre in i programmet vi kom desto bättre kontakt hade vi. Å andra sidan är det bra att överträna störningar. Inga störningar ikväll, han gick jättefint. Plogar lite under språngmarschen, men språng har vi knappast tränat och jag fick tips om belöningsplacering, så vi ska se vad vi kan göra åt den saken framöver.

Både läggande, inkallning och ställande gick bra. Alla var överens om att ställandet var bäst – det moment jag är mest osäker på av dessa. Kul! Både läggandet och inkallningen gick kanon! På ställandet missade han att ställa sig första gången, och vi alla trodde det var att jag fick Fot och Stå (vokalerna) att låta alltför lika, så nästa gång sade jag ett tydligare Stå-kommando och då stannade han sånär som på ett extra steg. Tränade detta hemma mitt på dagen idag och då satt det som en smäck. Bara att träna vidare så han blir ännu säkrare på ställandet.

Apporteringen var heller inget problem. Jättebra sånär som på lite snett sittande.

Hoppet: här blev det ett dubbelkommando. Jag sade först Hopp, men då tittade Lakrits på mej som om jag talade grekiska med honom, och då sade jag Men kom då! Eller något ditåt. Och då hoppade han och satte sig i urfin utgångsposition. Vi behöver med andra ord träna hindret lite till, så att kommandot sitter som en smäck. Dessutom var han väldigt intresserad av en doftfläck precis framför hindret. Gick superbra denna gång.

Bara för att det gick så bra nu lovade jag att ställa upp på vårt 10-årsjubileum nästa söndag och visa ett par moment (linförighet, inkallning, hopp typ). Kan ju vara bra att få lite träning inför mer publik...

Protokoll och priser från Hasslaprovet

En fågeltavla av Michael Kitchen-Hurle.
Ett antal foderpåsar från Royal Canin.
En handduk och en duschcrème.
Ett vandringspris med fotoalbum.

I protokollet står det så här:
Samarbetsvilja: Gått med sin förare väl i hand provet igenom.
Sökarbete: Söker motiverat över hela sökområdet.
Fart: God.
Uthållighet: God.
Näsa: God. Används väl.
Dirigerbarhet: Visar för klassen tillräcklig dirigerbarhet.
Markeringsförmåga: Mycket god på både land och vatten.
Skottreaktion: Lugn och uppmärksam.
Stadga: Utmärkt.
Apporteringslust: Mycket god och med hög motivation.
Apportgrepp: Goda grepp som ibland blir något ungdomliga.
Simteknik: God med effektiva rörelser.
Vattenarbete: Bra igångar, god simteknik.
Hundtolerans: Varken stör eller låter sig störas.
Sammanfattande kritik: Mycket trevligt ekipage som idag utför ett utmärkt arbete i gott samarbete. Lycka till i framtiden! Provbäst!
Pris: 1:a HP pb.
Domare: Christine Chiachiaretta


 ”En hund som stannade på näthinnan hela dagen”, sade domare Christine.

"Lånar" Jörgen Norrbloms bild på Lakrits när han skjuter iväg för att plocka in en landmarkering.

Resultat från Hassla

Jag är så glad och stolt över världens bästa hund att det bara pyser över:
han blev 1:a med HP, dagens bästa hund!

1hp Provbäst Thorsvi Aberfeldy.äg:Eva Heljesten
1a Searover Perl Jam äg:Catarina Tillius
1a Torsvi Ardmore äg:Anita Weinius
1a Wallweins Fire Mountain äg: Zanna Bergersen

Domare: Christine Chiachiaretta

Tur att väntetiden och prisutdelningen inte räknades in vid prisbestämningen, då skulle Lakrits direkt halkat ner till en nolla. Han orkade inte hela långa väntetiden ut även om vi varit hemma emellan, och jag, som hade ont i hälarna, orkade inte riktigt hålla efter honom. Han var rätt odräglig då ett tag ... Men till det positiva:

Vi fick en hel massa priser, bland annat ett vandringspris. I fotoalbumet som hör till vandringspriset hittar jag flera välbekanta hundar: två Thorsvihundar och träningskompisens Alpha, som fick priset 2001, andra året det delades ut. Still going strong ... Nu har husse fått i uppdrag att ta fram det ultimata fotot att infoga i detta album., Vi har ju ett år på oss, så det ska väl gå ...
Imorgon med lite bättre dagsljus ska vi föreviga alla priser tillsammans med segerherren själv. Just nu tuggar han och den helt oförtjänte storebrorsan på varsin smaskig muskelbit.
Grattis också till Anita och Acke med fint 1:a-pris och Göran och Millie med ett 2:a-pris. Synd att två Thorsvihundar tvingades backa ur av olika anledningar. Men ni kommer igen nästa gång!

Acke 2 vattenapportering

Acke 1

Lite mer om Hassla

Nu är vi hemma igen, orkade inte sitta där och vänta hela dagen. Vi hoppas som sagt på ett bra pris, så vi återvänder till prisutdelningen och hoppas hinna se Anita och Acke som startar sist.

De två enkelmarkeringarna som inledde provet var superlätta. Skytten sköt och en kastare stod en bit ut på en frostig äng med relativt högt gräs och kastade en pippi åt vänster, en åt höger. Plättlätt att plocka in, sade Lakrits och gäspade lite.
Sen var det fotgående en skaplig bit till det utlagda söket. Fotgåendet var väl sisådär, tycker jag. Det var som att ha med en unge på skolresa, ungefär: Titta matte, här är nåt intressant! Får jag kissa här? Kan vi inte stanna här? Har du sett det här, matte? Men han höll sig trots allt på det hela taget vid min sida, trots krumbukterna.
Söket var det svåraste på hela provet. Det fanns fem utlagda vilt i ett mycket sankt område med en massa vass och på högersidan småträd och buskage. Utläggarna hade skapat en stig mitt i och den var ju enklast att använda, tyckte Lakrits, trots att jag försökte peka honom i olika andra riktningar. Men utifrån denna stig fick han ändå vittring på de tre närmaste vilten. Han var rätt seg och långsam i ingångarna, tyckte jag, men det var såklart tungsprunget. Sen sade domaren att vi skjuter ett skott. Lakrits blev bra mycket mer alert efter skottet från skytten som stod nära oss på stigen, och sprang villigt ut med mer schvung. Han gick dessutom nu djupare än tidigare och fick därmed in de båda sista fåglarna också.
Vi promenerade vidare längs stigen och strax låg ett utlagt vilt på vänster sida. Skytten berättade att där hade han skjutit en fågel och den låg någonstans i närområdet. Jag skickade ut Lakrits på ett närsök, och han behövde inte söka alls länge förrän han fick vittring och plockade in den fågeln.
Sista momentet bestod av två enkelmarkeringar på vatten. Vi stannade strax intill skytten, och efter skottet kastades det en fågel från en roddbåt strax utanför vassen, så att den hamnade in i vassen. Det såg ut som om Lakrits inte hade full uppmärksamhet åt rätt håll, han ville gärna kika lite åt skyttens håll istället, trots att jag sade Titta och gjorde en gest ut mot vassen. Men trots detta uppfattade han var fågeln hamnade och var snabbt ute och plockade in den. Det var inget långt avstånd, vilket kändes rätt skönt med tanke på att lufttemperaturen vid halv nio–nio på morgonen låg runt nollan. Markering nummer två var i princip en repetition av den första. En baggis, alltså.
Nu var det bara passiviteten kvar, då. Men innan dess berättade domaren vad hon tyckte så långt. I korthet fick han beröm för sin goda markeringsförmåga, att han hade gjort ett bra sök, att han gick bra vid min sida för åldern, och att han några gånger haft ett lite ungdomligt grepp om apporterna. Men alla apporter hade ju kommit i hand, inklusive vattenapporterna.
Vi skulle nu vara passiva medan Göran Lindell startade med Millie, en annan Thorsvihund. Detta var ju själva nagelbitarmomentet. Men Lakrits var faktiskt lite mindre taggad idag, inte lika mycket uppe i varv som förra helgen. Det kan möjligen bero på att det var färre andra hundar i närheten, mindre action. Möjligen kom det något ynka pip, men jag tror att det kom innan Göran och Millie var på plats och alltså innan momentet startade, och det var dessutom i den lägre skalan. Så fort Göran skickat på andra markeringen tackade domaren oss och log och såg nöjd ut. Puh!
Jag har alltså en känsla av att vi kan få ett bra pris idag, skulle vara jättekul. Men innan dess ett par timmars trädgårdsjobb.

Hasslaprovet

Det gick bra. Rätt svårt sök med sankmark o mkt vass, tungsprunget.
Även passiviteten gick bra o domaren verkade nöjd, så man får väl återvända till slutet.

Skickat från min iPhone

Startberedd med frost i gräset

Hassla arla morgon

Rallyns fortsättningsklass som en dans

Så glad: båda hundarna har idag kört flera moment i rallyns fortsättningsklass:
Snujjen (kunde de sen gammalt), Hopphindret och Åttans frestelser. Den sistnämnda var ju lite intressant, men med tubost i fickan gick det att locka med dem runt kattmaten.
Hindret tog Kasper som en dans, han har ju gjort det förut. Utmaningen med honom var snarast att inte a) springa till skogs eller b) springa fram till frestande hund (fanns många potentiella lekkamrater på plan ikväll). Men nej då, han återkom till min sida precis som han skulle och vi fortsatte till hindret Åttans frestelser.
Lakrits hade aldrig hoppat rallyns hopphinder förut. Vi har bara hoppat lydnadshindret, och inte supermånga gånger heller, så jag hoppas jag inte sabbat förståelsen för lydnadshoppet nu. Iallafall fick jag ta det lite pö om pö: man ska ju skiljas åt vid skylten – hunden ska hoppa över hindret på kommandot medan föraren går vid sidan om, sedan ska man träffas igen på andra sidan hindret och fortsätta i fotgående.
Nu började vi med att följas åt fram till hindret, jag ställde mig intill så han inte kunde smita vid sidan (det försökte han en gång ändå) och sade Hopp, sedan belönade jag hans återkomst med tubost på andra sidan. När detta satt efter sisådär fyra försök gick vi halva vägen fram till hindret varpå jag pekade på hindret och sade Hopp, skyndade mig att komma intill och förbi hindret och mötte honom. När även det satt så sade jag Hopp redan vid skylten och skyndade fram till mötespunkten. Det sista lilla är ju att hålla samma tempo som i övrigt på den bandelen (kan vara långsamt, normalt eller snabbt tempo beroende på skyltningen), men det får vänta tills senare. Jag är så glad att han lärt sig vad jag menar: att han får skiljas från mig för att hoppa själv och att han sedan ska komma tillbaka intill mig igen efteråt. Vi fortsatte till Åttans frestelser och snirklade oss runt den som om han aldrig gjort något annat.
Jag fick reda på av Carola idag att vi har rallytävling 21 april på VaBK nästa år. Till dess bör vi ha övat in oss tillräckligt för att starta – både Kasper och Lakrits ska startas i nybörjarklass, tänkte jag.
Båda hundarna var emellanåt lite nosiga, men båda gick att motivera upp och lyssna skapligt på vad vi skulle göra. Det kändes rätt bra. Fick till och med lille magkaller att lägga sig på det kalla gräset, hehe.

Snäppet höjdes ett steg

Snäppet höjdes ett steg på träningen idag. Vi var på Storsten istället för Wij eftersom Speys opererades igår. Det kanske var bra för de tre närvarande hundarna också, det kändes iallafall ganska lugnt och otaggat med Lakrits. Det var ju ett bra tag sen vi var i den skogen och tränade.

Lacke väntar medan Anita lägger ut sökvilt.

Höjdes? Jo, idag fick vi tre mindre sökområden där vi fick köra hundarna parallellt. Första rutan med tre fåglar var ingen problem, sade Lakrits. Anita lade ut på nytt och vi vred oss motsols och fick en ny ruta. Här låg det en fågel uppe på en mossig rotvälta som på avstånd såg ut som en sten. Den tog Lakrits först av denna rutas tre fåglar. Han försökte hoppa upp, kanske också han trodde det var en sten, men se det var lite väl smalt, så han fick hoppa ner igen och ta fågeln stående på bakbenen. Den andra kom också in snabbt, men den tredje, bakre, fågeln fick han söka ett bra tag efter. Några gånger var han lite på väg åt sidan, antagligen hade han vänt av sig själv, men jag ville inte riskera att han gick in på nästa sökområde så jag körde inkallning ett par gånger. Då lyssnade han väldigt fint.
Tredje rutan innehöll fyra vilt, varav en kanin. Bäst som Lakrits höll på att jobba med att ta in dem kom Speja lite nära och Cia kom och hojtade åt henne att komma in. Speja lydde och – bäst av allt! – Lakrits brydde sig inte ett skvatt under denna kvalificerade störning, utan han fortsatte att jobba med sitt. Fantastiska hund!
Efter dessa tre sök gjorde vi en avslutande övning innan vi gick med hundarna okopplade i fot tillbaka till bilarna: vi ställde upp oss i bredd framför ett område där Anita lagt ut tre fåglar. Okopplade fick övriga hundar vänta medan en skickades från linjen att söka upp ett vilt. Reko började och tog in sin fågel, och sen gjorde Speja detsamma. Lakrits satt fin och stadig hela tiden, tyst och med stor uppmärksamhet på de andra hundarnas arbete. Överlag var han mycket tystare idag än på provet i söndags, även om jag fick säga åt honom ett antal gånger. Men pipnivån var lägre här. När det blev Lakrits tur var han ju tvungen att kolla av de andras legor, så han fick mycket dofter att reda ut därute. Det gjorde han dock och kom så småningom in med bytet.
Nästa gång blir det dirigering med dummies.

Träningstävling i lydnad

Lite off var iallafall jag ikväll, men vi var ju anmälda till träningstävling i lydnad, Lakrits och jag, så det vara bara att infinna sig på klubben.
Förutom, eller kanske trots, att hälarna gjorde ont efter en heldag på stan, så gick lydnadsmomenten riktigt bra.
Några noteringar:

• Lakrits reste sig omedelbart när vi gick ifrån på platsliggningen. När jag vände mig om stod han upp, fast fortfarande på sin plats. Jag sade till på distans att han skulle lägga sig och då gjorde han det. Sen låg han stadig som en sfinx hela tiden. Om sfinxar rör huvudet, vill säga...
• Tandvisningen går allt bättre. Ikväll var han inte särskilt mycket på domaren, utan redan vid tredje försöket kunde hon syna tänderna. Några gånger till så kan vi vara ganska lugna på det här momentet, tror jag.
• Linförigheten stördes i början av att agilitygruppen hade fullt rejs på bortre delen av planen, men ju längre in i programmet vi kom desto bättre kontakt hade vi. Å andra sidan är det bra att överträna störningar.
• Både läggande, inkallning och ställande gick bra. Alla var överens om att ställandet var bäst – det moment jag är mest osäker på av dessa. Kul!
• Apporteringen var heller inget problem.
• Hoppet: här blev det ett dubbelkommando. Jag sade först Hopp, men då tittade Lakrits på mej som om jag talade grekiska med honom, och då sade jag Men kom då! Eller något ditåt. Och då hoppade han och satte sig i urfin utgångsposition. Vi behöver med andra ord träna hindret lite till, så att kommandot sitter som en smäck. Dessutom var han väldigt intresserad av en doftfläck precis framför hindret.

Tack till Susanne, Anette, Gun-Britt och Lisa som var med och kommenderade, tittade och tyckte!

Andrapris

Det blev ett andrapris idag. Så här blev protokollet:
Samarbetsvilja: Arbetar bra med sin förare genom hela prövningen. A-5.
Sökarbete: Söker i ett väl anpassat tempo. Täcker marken väl och blir därav effektiv. B1-5, B2-5.
Fart: Väl anpassad. C-5.
Uthållighet: Håller bra hela prövningen. D-5.
Näsa: Används väl. E-5.
Dirigerbarhet: Går att hålla inom anvisat område. F-5.
Markeringsförmåga: Bärgar landmarkering 1 bra, 2 bra, båda vattenmarkeringarna bra. G-5.
Skottreaktion: Normal. H-5.
Stadga: Lugn i skott och kast. Lite småljud hörs från början av prövningen. I1-5, I2-4.
Apporteringslust: Spontana upptag med bra inlevereringar. J1-5, J2-5.
Apportgrepp: Mjukt och lämpligt, kunde dock ha lite bättre avlämning vid något tillfälle. K1-5, K2-5, K3-4.
Simteknik: Utmärkt. L-5.
Vattenarbete: Arbetar spontant i vatten. Lugna igångar. M1-5.
Hundtolerans: Hunden piper i passivitet. O-3.
Sammanfattande kritik: En hane som genomför prövningen på ett bra sätt. Med bra markeringsarbete och sökarbete. Hunden ger ett litet ljud från början av prövningen, men blir sedan helt tyst.

Bilden är från 1 oktober, men får illustrera dagen.

Mina kommentarer:
Om pipet är det inte mycket att säga, han pep yttepyttelite i början av arbetet och det var domarna villiga att överse, men sen ökade han tyvärr under passivitetsmomentet, vilket gjorde att vi med rätta tappade en pinne.
Någon avlämning missades lite – jo, det stämmer. Han släppte viltet ett par gånger framför mig, men fick plocka upp det igen och leverera av. Dock inte från vattnet, de satt fint, kanske för att jag peppade honom lite där. Olikt honom med taskiga avlämningar.
Lugna igångar vid vattenarbetet – han var på väg i med riktigt god fart på första markeringen, men halkade till ordentligt på den glashala hällen och blev sedan (tack och lov) försiktigare efter det. Där kunde han ha sträckt sig rejält annars.
Det är ju tråkigt att förstapriset föll på passiviteten, men så är det. Det är nog lite tävlingsvana som krävs. Normalt brukar han inte pipa så när han ser andra hundar jobba, pipet brukar främst komma när han har tråkigt och vi inte gör något alls, bara sitter och fikar osv. Blir spännande att se hur det ser ut på lördag.
Ett fint diplom fick vi iallafall.

Premiären avklarad

Lakrits är en bra markör och har ett mycket bra sök, sade domarna.

Tyvärr förstörde Lakrits det fina betyget genom att gnälla under passiviteten.

Det återstår att se hur mycket det drar ner betyget.

Annars var jag själv inte riktigt nöjd med fotgåendet, han var lite väl på. Och några vilt lade han ned och tog upp igen och gav mig.
De båda vattenapporterna kom däremot i hand.

Skickat från min iPhone

Kollar in alpackorna

Mycket arbete i skogen idag

Inget WT

Fick just nobben på WT i Sorunda. Men det gör inte så mycket, vi har ju kommit med på två B-prov. Hade ju varit kul för erfarenheten då, förstås, men det blir väl fler tillfällen vad det lider.
Har nu packat ihop det mesta inför morgondagen. Det blir till att stiga upp vid 6, men det ska väl gå, det med. Fotografen stannar hemma, mäktar inte med en hel dag ute i bushen, så jag får klara mig utan foton.
Glöm inte att hålla tummarna nu!

Vilar sött ihop

Finn en nos

Resultat från Wij

Kunde inte motstå lite kantareller och en massa fin taggsvamp. Blev fin middag!