Både Cärla och Aza har fått jättebra kritik idag på utställningen i Växjö.
Kasper grattar sina släktingar såklart!
lördag 31 oktober 2009
Bild från Kil
Lånade en bild från Anna. Jag är utstyrd i min nya underliga, men riktigt sköna, houdinimössa. Kasper leker med en av alla de nya hundbekanta, lapska vallhunden Gaia.Rallyavslutning + viltspårkurs
Idag var det en hektisk dag. Som tur var har Kasper hunnit krya på sig och vi har hunnit träna lite mer rallymoment de senaste dagarna. Nu är han lite övertränad på Ligg, visade det sig, för han erbjöd frivilliga sådana när han egentligen skulle sitta. :)
Rallyavslutningen hölls med både blå och röd grupp, så vi var väl runt 16 ekipage. Vi fick börja med att bygga varsin bana (röd + blå), två av dem vi ritat ihop på teorikvällen. Dessutom gick vi tipspromenad med ett rallymoment + fråga per skylt. Anette hade varit tidsoptimist och trodde vi skulle hinna köra två banor, men det blev till slut bara den röda som kördes, så fick de som ville köra den blå efteråt. Eftersom jag behövde dra vid 13 bad jag att få börja köra röda banan som första ekipage.
Vi gjorde såklart lite småmissar, några små nosanden, några sträckta koppel. Men på det hela taget är jag jättenöjd. Jag lekte igång honom före start, så vi hade finkontakt när vi gick in på banan och den behöll vi hela vägen igenom. På något ställe lade han sig istället för att sätta sig framför mig, och ett moment fick vi ta om pga min otydlighet. Men totalt sett kändes det som en helt okej runda. Tyvärr har jag inte fått nån feedback av Anette, eftersom hon körde vidare resten av ekipagen medan jag gick in till mikron och värde min medhavda matlåda. Den åt jag sen på verandan med utsikt över rallyplanen. Hann se alla ekipage, men sedan skulle de gå in och avsluta och då blev jag tvungen att istället åka.
Kasper fick hänga med till viltspårkursen och vi hann gå en kort promenad innan alla dök upp. Det var kul att träffa den dsg som är med på kursen. Likaså hade vi en ny tollare som också var en kul bekantskap. Kursen gick bra även idag, men jag får ta på mig att tina blodet ännu längre i förväg (hade ändå tinat sen 8 på morgonen) + ha med tratt till nästa gång. Nåväl, det löste sig.
Jag har anmält oss till VaBK:s KM i rally som hålls den 14 november. Då är det dags att hålla alla tummar och tassar på riktigt!
Nu får Kasper en hussevecka, för själv åker jag och en kompis till Barcelona för att njuta av lite spansk höst, tapas, Gaudi-arkitektur och vad annat man kan hitta på i denna katalanska metropol. Får se om det blir nåt fjärrbloggande, inte helt säkert.
Rallyavslutningen hölls med både blå och röd grupp, så vi var väl runt 16 ekipage. Vi fick börja med att bygga varsin bana (röd + blå), två av dem vi ritat ihop på teorikvällen. Dessutom gick vi tipspromenad med ett rallymoment + fråga per skylt. Anette hade varit tidsoptimist och trodde vi skulle hinna köra två banor, men det blev till slut bara den röda som kördes, så fick de som ville köra den blå efteråt. Eftersom jag behövde dra vid 13 bad jag att få börja köra röda banan som första ekipage.
Vi gjorde såklart lite småmissar, några små nosanden, några sträckta koppel. Men på det hela taget är jag jättenöjd. Jag lekte igång honom före start, så vi hade finkontakt när vi gick in på banan och den behöll vi hela vägen igenom. På något ställe lade han sig istället för att sätta sig framför mig, och ett moment fick vi ta om pga min otydlighet. Men totalt sett kändes det som en helt okej runda. Tyvärr har jag inte fått nån feedback av Anette, eftersom hon körde vidare resten av ekipagen medan jag gick in till mikron och värde min medhavda matlåda. Den åt jag sen på verandan med utsikt över rallyplanen. Hann se alla ekipage, men sedan skulle de gå in och avsluta och då blev jag tvungen att istället åka.
Kasper fick hänga med till viltspårkursen och vi hann gå en kort promenad innan alla dök upp. Det var kul att träffa den dsg som är med på kursen. Likaså hade vi en ny tollare som också var en kul bekantskap. Kursen gick bra även idag, men jag får ta på mig att tina blodet ännu längre i förväg (hade ändå tinat sen 8 på morgonen) + ha med tratt till nästa gång. Nåväl, det löste sig.
Jag har anmält oss till VaBK:s KM i rally som hålls den 14 november. Då är det dags att hålla alla tummar och tassar på riktigt!
Nu får Kasper en hussevecka, för själv åker jag och en kompis till Barcelona för att njuta av lite spansk höst, tapas, Gaudi-arkitektur och vad annat man kan hitta på i denna katalanska metropol. Får se om det blir nåt fjärrbloggande, inte helt säkert.
onsdag 28 oktober 2009
Inte riktigt kry
Kasper är inte riktigt kry idag. Han har kräkts ett par gånger. Precis när vi skulle ut på eftermiddagspromenad började han ulka innanför dörren innan jag hunnit få på kopplet. Jag bara föste ut honom snabbt som sjutton, och där kräktes han upp en rätt stor hårboll. Har han blivit en katt?
Känner inte riktigt igen storleken på håren, kanske från nån hund i helgen? De lapska vallhundarna är lite misstänkta med tanke på pälslängden. :) Vi gick en kortare runda än jag tänkt, den tänkta träningen fick i princip utebli, bara när jag tog fram nya leksaken visade han lite Kaspergnista. Nu ligger han åter i sängen, precis som huvuddelen av dagen.
Känner inte riktigt igen storleken på håren, kanske från nån hund i helgen? De lapska vallhundarna är lite misstänkta med tanke på pälslängden. :) Vi gick en kortare runda än jag tänkt, den tänkta träningen fick i princip utebli, bara när jag tog fram nya leksaken visade han lite Kaspergnista. Nu ligger han åter i sängen, precis som huvuddelen av dagen.
Klart störd
Madelen, tack, men jag skulle ändå inte ha klarat ett helt älgben i frysen. :D
Gick spåret i morse vid 9 (18 timmars liggetid) efter att först ha dragit mina störningsspår med vildsvin respektive rådjur.
Måste säga att han blir väldigt störd av dessa störningsspår. Börjar fundera på om det är min doft som finns överallt, både i det riktiga spåret och i det U-spår som jag gick med störningarna, som bidrar till förvirringen. Han har ju tidigare varit så spårnoggrann, men liknade nu mest en virrhöna.
Han vek av direkt i spårkorsningen, först i ”vildsvinets” framspår, sedan i dess bakspår. Som jag blivit rådd nejade jag så snart han vek av fel. Är dock inte helt säker på att det är rätt väg att neja här, men nu har jag ju provat lite olika varianter redan. Tror ändå att nejande bidrog till att han stannade upp förvirrad och inte förstod vad matte ville egentligen – skulle vi inte spåra? Att ta upp spåret igen i rätt riktning gick inte av sig själv, utan jag måste visa honom rätt. Samma sak när vi kom till ”rådjurs”-korsningen.
Normalt är jag tyst i spåret, men nu var han så uppenbart förvirrad att jag, förutom nejandet, valde att belöna med ett Bra när jag såg att han väl tog upp spåret ordentligt igen.
Nästa gång ska jag göra på annat sätt: inga störningsspår alls som kan förvirra, utan ett ganska enkelt och relativt rakt spår som snitslas tätt och dessutom gps:as. Det ska ligga så här länge, över natten, för det är då problemen kommer. Sedan ska jag vänta ut honom om han viker av och uppmuntra med Bra när jag ser att han ligger rätt och är noggrann med djup nos. Inga nejanden.
Gick spåret i morse vid 9 (18 timmars liggetid) efter att först ha dragit mina störningsspår med vildsvin respektive rådjur.
Måste säga att han blir väldigt störd av dessa störningsspår. Börjar fundera på om det är min doft som finns överallt, både i det riktiga spåret och i det U-spår som jag gick med störningarna, som bidrar till förvirringen. Han har ju tidigare varit så spårnoggrann, men liknade nu mest en virrhöna.
Han vek av direkt i spårkorsningen, först i ”vildsvinets” framspår, sedan i dess bakspår. Som jag blivit rådd nejade jag så snart han vek av fel. Är dock inte helt säker på att det är rätt väg att neja här, men nu har jag ju provat lite olika varianter redan. Tror ändå att nejande bidrog till att han stannade upp förvirrad och inte förstod vad matte ville egentligen – skulle vi inte spåra? Att ta upp spåret igen i rätt riktning gick inte av sig själv, utan jag måste visa honom rätt. Samma sak när vi kom till ”rådjurs”-korsningen.
Normalt är jag tyst i spåret, men nu var han så uppenbart förvirrad att jag, förutom nejandet, valde att belöna med ett Bra när jag såg att han väl tog upp spåret ordentligt igen.
Nästa gång ska jag göra på annat sätt: inga störningsspår alls som kan förvirra, utan ett ganska enkelt och relativt rakt spår som snitslas tätt och dessutom gps:as. Det ska ligga så här länge, över natten, för det är då problemen kommer. Sedan ska jag vänta ut honom om han viker av och uppmuntra med Bra när jag ser att han ligger rätt och är noggrann med djup nos. Inga nejanden.
tisdag 27 oktober 2009
Nytt viltspårsförsök
Har ju fortfarande inte fått fatt i någon älgklöv, men jag lade ändå ett kort viltspår nu på eftermiddagen vid 15. Jag har markerat ut två störningsställen som jag tänker dra imorgon bitti, ett med vildsvin och ett med en annan rådjursskank. Har dessutom lagt in spåret på gps:en så jag bör kunna se exakt hur han går i förhållande till spårdragningen. Därtill ganska tät snitsling.
Ska ha med lite skinkost, tror jag, som extra belöning efteråt. Han gillar ju skanken, men har gått förbi den de senaste gångerna i sin iver att gå på färskare spår istället. Håll tummarna att det ska gå bättre imorgon!
Ska ha med lite skinkost, tror jag, som extra belöning efteråt. Han gillar ju skanken, men har gått förbi den de senaste gångerna i sin iver att gå på färskare spår istället. Håll tummarna att det ska gå bättre imorgon!
Allt är inte godis som rullar. Kaspiskt ordspråk
måndag 26 oktober 2009
Frivilligt läggande
Det har regnat idag. Husse har gått flera promenader med Kasper, så nu före middagen kände jag att vi allt fick ta en sväng. Vi gick upp till en kvällstom asfalterad parkering och där provade jag att få till ett frivilligt Ligg på den blöta asfalten. Efter lite testande av Sitt och Backa kom där ganska snabbt ett Ligg. Snabb korvbelöning nere vid marken. Nästa gång gick det direkt att få till ett Ligg. Stor korvbelöning med lite avslutande spring.
Vi gick vidare till en bra gatlykta och jag provade igen. Jodå, lika bra nu med.
Avslutningsvis provade jag när vi kom till en grusväg översållad med genomvåta gula höstlöv. Under en ny gatlykta ställde jag mig beredd med nya tussleksaken. Han kikade lite på mig, men sedan lade han sig direkt. Tjoho, leksaken åkte fram och han fick jaga omkring efter den en stund.
Tre Ligg på våt asfalt och ett på blöta löv, vad sägs om det för en klenmagad gårdshund? Jag är sååå glad för Idas tips!
Vi gick vidare till en bra gatlykta och jag provade igen. Jodå, lika bra nu med.
Avslutningsvis provade jag när vi kom till en grusväg översållad med genomvåta gula höstlöv. Under en ny gatlykta ställde jag mig beredd med nya tussleksaken. Han kikade lite på mig, men sedan lade han sig direkt. Tjoho, leksaken åkte fram och han fick jaga omkring efter den en stund.
Tre Ligg på våt asfalt och ett på blöta löv, vad sägs om det för en klenmagad gårdshund? Jag är sååå glad för Idas tips!
Tomma hundar arbetar bäst. Kaspiskt ordspråk
söndag 25 oktober 2009
Klickercamp i Värmland
Bilden är tagen av Ida.Den fyra timmar långa resan gick bra, och även om gps:en inte kände till någon motorväg väster om Örebro gick det bra att hitta fram. Hittade nån kebabaktig mat i Kil som jag slevade i mig inne hos Harriet och Madelen. Stugorna var väl okej, med lite småskavanker och så. Men prisvärda.
Nästa dag såg jag hur omgivningarna såg ut, och vi bodde grannar med en stor tjurhage. På andra sidan den fanns fält vi kunde utnyttja till hundträning, men vi fick gå/åka bil runt tjurarna för att komma dit. Det fanns många och yviga planer om vilken träning som skulle bedrivas. Själv hoppades jag mest på burlekar och sök, men det blev det inget av till sist. Eller, på söndagen lekte jag burlek själv med Kasper, men det hade ju varit kul att kunna utnyttja träningssällskap när det för en gångs skull fanns tillgängligt.
Istället blev det spårning på lördag förmiddag. Kasper är ju inte van vid annat än viltspår, så jag lade ett kort korvspår på det öppna fältet, rakt ner i medvind och sen en vinkel med fotboll som avslut. Var lite nyfiken på om fotobollen skulle uppfattas som lika kul i ett sånt här sammanhang som den är hemma på gräsmattan. Han fick gå det efter en timme, men spårade inte alls som viltspår. Inte noggrant heller, av de bitar jag lagt (kanske var tredje meter) tog han kanske en eller två på hela sträckan. Vid vinkeln stannade han och tyckte vi var klara, sen hankade han sig så småningom fram till fotbollen. Mer tur än spårnoggrannhet. Fotbollen var väl halvkul, men jag hade garderat med extra mycket korv under den också, och det slank ju ner. Sen ägnade jag en stund åt att leka med fotbollen och klicka för lek, för att höja värdet på den. Jag känner inte att vi behöver lägga nån energi på den här typen av spårande, åtminstone inte förrän viltspårningen är avklarad. De flesta andra spårade med större framgång, men Madelen? hade fått spår lagt åt sig och när hunden gick bet hittade hon inte spårslutet bland annat.
Sedan körde man uppletande. Det har jag aldrig gjort (mer än som lek på gräsmattan) så jag valde att bara titta på. De vallade en ganska stor ruta, kanske 15 × 25 meter, och lade sedan ut en eller ett par föremål utan att hunden såg. Många skick gick sedan jättebra, medan andra var lite knepigare. Särskilt föremål som någon annan lagt ut var svåra för till exempel Pejla.
Jag tränade mellan varven lite rallylydnadsmoment med Kasper, med varierande framgång. Störningarna var ju svåra, så det är kanske inte så konstigt att det inte gick lika bra som hemma.
På eftermiddagen gick vi en promenad, och Kasper fick leka lös en stund med Tim, en 6,5 år gammal lapsk vallhund. Sen slappade Kasper och jag en stund innan det var kräft- och räkfest. Han fick vara ensam under middagen, men fick komma med på snacksätning efteråt. Det var ganska tätt med hundar på mycket liten yta, och han hade svårt att koppla av med bara en meters koppel tillgodo. Det blev lite smågnällande till följd. Kvällen innan var det också en del gnäll, men då fick han lite större rörelsefrihet och kunde koppla av en del mellan varven.
På söndagen fick vi sovmorgon eftersom det var omställning till vintertid, passade ju bra. Nu ville folk börja med uppletande, så vi tog bilarna bort. En del ville bort till en skogsdunge, men jag ville hålla det enkelt för Kasper så jag valde bort det. Fick sällskap av Madelen med Kiwi och Hanna med Gaia som också ville köra på fältet. Vi vallade en ruta på kanske 15 × 25 meter, lite smalare än igår. Jag hämtade Kasper och de andra fick börja så att han skulle få en chans att se vad de hade för sig. Eller så tänkte jag. Han kikade väl lite på dem, men var rätt okoncentrerad. När det blev min tur började jag att kasta ut en ny tussleksak jag köpt (men ej betalt) av A-K. Den kom inte så långt och hamnade väl synlig. Kasper tog den som en dans med lina på. Nästa gång fick Madelen gå ut lite och kasta den. Kasper tittade bort precis när hon kastade och den syntes inte i gräset, men han tog den ändå klockrent. Jag fick springa med lite ut för femmeterslinan räckte inte till, så det var kanske 7–8 meter. Därefter valde jag att avsluta när det nu gått så bra. I efterhand kan man ju tycka att han lika gärna kunnat springa lös, men jag tror han är rätt väl medveten om linan, så det är inte alls säkert jag fått samma goda resultat utan lina. Det fanns väldigt mycket intressanta har- och sorkdofter ute på fältet. Det här känns ändå som att vi kan bygga vidare på framöver.
Sedan åkte jag tillbaka till stugorna och körde som sagt lite burlek på egen hand. Efter att Kasper sprungit bort till border colliesarna som bor i stora huset blev det långlina igen. Det var första gången jag satt upp buren utomhus, och det var lika självklart som förut att hoppa in i buren på kommandot Buren. Jag klickade och belönade, körde öppen och stängd dörr, gav Fri och lekte utanför buren, sen kommandot Buren igen. Allt gick jättebra. Det som var svårt var när jag stängde buren lite längre stund. Då kom gnället och jag fick vänta bra länge innan han blev tyst i tio sekunder så jag kunde öppna igen. Under tiden kom Lina körande, parkerade sin bil, vi bytte några ord och så gick hon in i sin stuga. Då började hennes bil att rulla... Jag blev perplex först, men skyndade sedan mot bilen. Hann fram precis när den krockade mot en soptunna. Tur var väl det, för hade inte soptunnan stått där hade det varit liten nerförsbacke och sen Linas stuga som fått ta smällen. Nu gick det ganska bra, det var plastdelar framtill som fick sig en liten färgskrapning, det var allt. Lina hade haft en växel i, men den måste ha hoppat ur. Vad häpen man blir när nåt sånt här händer – tur att ingen människa eller hund var i vägen framför!
Jag avslutade burleken och gick in och fixade lunch. Då kom Tim med matte och ville husera hos oss, för deras rumskompisar skulle åka hem. Vi åt lunch tillsammans och sedan skulle vi träna lite lydnad. När jag väl kom ut verkar luften ha gått ur alla. Jag började köra lite mer rally som avslutning. Ida frågade lite om hur det fungerade och vad jag hade problem med. Just då gick det osedvanligt dåligt på grund av mycket nosande, men jag berättade att förutom det så var det ett elände att få Kasper att ligga när det är blött och kallt ute.
Hon kom genast på den geniala idén att få till det som ett frivilligt beteende. Jag har ju kört frivilliga beteenden en hel del, men mest inomhus, och det var rätt längesen nu, så jag trodde nog aldrig på att hon skulle få till det. Och det satt långt inne. Kasper började bjuda Sitt, Backa, Sitt, Backa, Stå. Och så där höll det på bra länge, blandat med lite frustrerade pip. Men så kom det en antydan till böjning på frambenen. Ida är en hejare på att klicka snabbt, mycket bättre än jag. Och så belönade hon lågt. Sen tog det ett bra tag till av samma visa innan en ny antydan visades. Och rätt snart lade han sig faktiskt på riktigt! Tack snälla Ida, bättre hjälp kunde vi inte ha fått! Jag körde vidare lite till och när jag sedan provade ett annat rallymoment, Front med sitt, lade han sig spontant istället för att sitta... Framförmappen hade rumsterats om.
Alla började dra sig hemåt, och jag packade, sopade ur stugan och vände hemåt jag med.
Det glunkades lite om att hålla nästa träff i Tångahed (minns jag rätt nu? åt Göteborgshållet) framåt vår/sommar och då att försöka få dit en instruktör för att få lite mer struktur.
Det vore nog bra, för sammanfattningsvis var det här ett väldigt bra initiativ, men det blev lite spretigt. Personligen tycker jag att det skulle fokuserats mer på saker som är svåra att få till på egen hand, medan moment som till exempel spår lättare kan läggas på egen hand hemmavid. Sen hade jag kanske väntat mig mer titta på varandra i tur och ordning och komma med problemlösningstips. Men sen ska ju tilläggas att alla övriga är bra mycket mer hundvana och klickerinsatta än jag, så det var oerhört lärorikt ändå att få vara med.
Nästa dag såg jag hur omgivningarna såg ut, och vi bodde grannar med en stor tjurhage. På andra sidan den fanns fält vi kunde utnyttja till hundträning, men vi fick gå/åka bil runt tjurarna för att komma dit. Det fanns många och yviga planer om vilken träning som skulle bedrivas. Själv hoppades jag mest på burlekar och sök, men det blev det inget av till sist. Eller, på söndagen lekte jag burlek själv med Kasper, men det hade ju varit kul att kunna utnyttja träningssällskap när det för en gångs skull fanns tillgängligt.
Istället blev det spårning på lördag förmiddag. Kasper är ju inte van vid annat än viltspår, så jag lade ett kort korvspår på det öppna fältet, rakt ner i medvind och sen en vinkel med fotboll som avslut. Var lite nyfiken på om fotobollen skulle uppfattas som lika kul i ett sånt här sammanhang som den är hemma på gräsmattan. Han fick gå det efter en timme, men spårade inte alls som viltspår. Inte noggrant heller, av de bitar jag lagt (kanske var tredje meter) tog han kanske en eller två på hela sträckan. Vid vinkeln stannade han och tyckte vi var klara, sen hankade han sig så småningom fram till fotbollen. Mer tur än spårnoggrannhet. Fotbollen var väl halvkul, men jag hade garderat med extra mycket korv under den också, och det slank ju ner. Sen ägnade jag en stund åt att leka med fotbollen och klicka för lek, för att höja värdet på den. Jag känner inte att vi behöver lägga nån energi på den här typen av spårande, åtminstone inte förrän viltspårningen är avklarad. De flesta andra spårade med större framgång, men Madelen? hade fått spår lagt åt sig och när hunden gick bet hittade hon inte spårslutet bland annat.
Sedan körde man uppletande. Det har jag aldrig gjort (mer än som lek på gräsmattan) så jag valde att bara titta på. De vallade en ganska stor ruta, kanske 15 × 25 meter, och lade sedan ut en eller ett par föremål utan att hunden såg. Många skick gick sedan jättebra, medan andra var lite knepigare. Särskilt föremål som någon annan lagt ut var svåra för till exempel Pejla.
Jag tränade mellan varven lite rallylydnadsmoment med Kasper, med varierande framgång. Störningarna var ju svåra, så det är kanske inte så konstigt att det inte gick lika bra som hemma.
På eftermiddagen gick vi en promenad, och Kasper fick leka lös en stund med Tim, en 6,5 år gammal lapsk vallhund. Sen slappade Kasper och jag en stund innan det var kräft- och räkfest. Han fick vara ensam under middagen, men fick komma med på snacksätning efteråt. Det var ganska tätt med hundar på mycket liten yta, och han hade svårt att koppla av med bara en meters koppel tillgodo. Det blev lite smågnällande till följd. Kvällen innan var det också en del gnäll, men då fick han lite större rörelsefrihet och kunde koppla av en del mellan varven.
På söndagen fick vi sovmorgon eftersom det var omställning till vintertid, passade ju bra. Nu ville folk börja med uppletande, så vi tog bilarna bort. En del ville bort till en skogsdunge, men jag ville hålla det enkelt för Kasper så jag valde bort det. Fick sällskap av Madelen med Kiwi och Hanna med Gaia som också ville köra på fältet. Vi vallade en ruta på kanske 15 × 25 meter, lite smalare än igår. Jag hämtade Kasper och de andra fick börja så att han skulle få en chans att se vad de hade för sig. Eller så tänkte jag. Han kikade väl lite på dem, men var rätt okoncentrerad. När det blev min tur började jag att kasta ut en ny tussleksak jag köpt (men ej betalt) av A-K. Den kom inte så långt och hamnade väl synlig. Kasper tog den som en dans med lina på. Nästa gång fick Madelen gå ut lite och kasta den. Kasper tittade bort precis när hon kastade och den syntes inte i gräset, men han tog den ändå klockrent. Jag fick springa med lite ut för femmeterslinan räckte inte till, så det var kanske 7–8 meter. Därefter valde jag att avsluta när det nu gått så bra. I efterhand kan man ju tycka att han lika gärna kunnat springa lös, men jag tror han är rätt väl medveten om linan, så det är inte alls säkert jag fått samma goda resultat utan lina. Det fanns väldigt mycket intressanta har- och sorkdofter ute på fältet. Det här känns ändå som att vi kan bygga vidare på framöver.
Sedan åkte jag tillbaka till stugorna och körde som sagt lite burlek på egen hand. Efter att Kasper sprungit bort till border colliesarna som bor i stora huset blev det långlina igen. Det var första gången jag satt upp buren utomhus, och det var lika självklart som förut att hoppa in i buren på kommandot Buren. Jag klickade och belönade, körde öppen och stängd dörr, gav Fri och lekte utanför buren, sen kommandot Buren igen. Allt gick jättebra. Det som var svårt var när jag stängde buren lite längre stund. Då kom gnället och jag fick vänta bra länge innan han blev tyst i tio sekunder så jag kunde öppna igen. Under tiden kom Lina körande, parkerade sin bil, vi bytte några ord och så gick hon in i sin stuga. Då började hennes bil att rulla... Jag blev perplex först, men skyndade sedan mot bilen. Hann fram precis när den krockade mot en soptunna. Tur var väl det, för hade inte soptunnan stått där hade det varit liten nerförsbacke och sen Linas stuga som fått ta smällen. Nu gick det ganska bra, det var plastdelar framtill som fick sig en liten färgskrapning, det var allt. Lina hade haft en växel i, men den måste ha hoppat ur. Vad häpen man blir när nåt sånt här händer – tur att ingen människa eller hund var i vägen framför!
Jag avslutade burleken och gick in och fixade lunch. Då kom Tim med matte och ville husera hos oss, för deras rumskompisar skulle åka hem. Vi åt lunch tillsammans och sedan skulle vi träna lite lydnad. När jag väl kom ut verkar luften ha gått ur alla. Jag började köra lite mer rally som avslutning. Ida frågade lite om hur det fungerade och vad jag hade problem med. Just då gick det osedvanligt dåligt på grund av mycket nosande, men jag berättade att förutom det så var det ett elände att få Kasper att ligga när det är blött och kallt ute.
Hon kom genast på den geniala idén att få till det som ett frivilligt beteende. Jag har ju kört frivilliga beteenden en hel del, men mest inomhus, och det var rätt längesen nu, så jag trodde nog aldrig på att hon skulle få till det. Och det satt långt inne. Kasper började bjuda Sitt, Backa, Sitt, Backa, Stå. Och så där höll det på bra länge, blandat med lite frustrerade pip. Men så kom det en antydan till böjning på frambenen. Ida är en hejare på att klicka snabbt, mycket bättre än jag. Och så belönade hon lågt. Sen tog det ett bra tag till av samma visa innan en ny antydan visades. Och rätt snart lade han sig faktiskt på riktigt! Tack snälla Ida, bättre hjälp kunde vi inte ha fått! Jag körde vidare lite till och när jag sedan provade ett annat rallymoment, Front med sitt, lade han sig spontant istället för att sitta... Framförmappen hade rumsterats om.
Alla började dra sig hemåt, och jag packade, sopade ur stugan och vände hemåt jag med.
Det glunkades lite om att hålla nästa träff i Tångahed (minns jag rätt nu? åt Göteborgshållet) framåt vår/sommar och då att försöka få dit en instruktör för att få lite mer struktur.
Det vore nog bra, för sammanfattningsvis var det här ett väldigt bra initiativ, men det blev lite spretigt. Personligen tycker jag att det skulle fokuserats mer på saker som är svåra att få till på egen hand, medan moment som till exempel spår lättare kan läggas på egen hand hemmavid. Sen hade jag kanske väntat mig mer titta på varandra i tur och ordning och komma med problemlösningstips. Men sen ska ju tilläggas att alla övriga är bra mycket mer hundvana och klickerinsatta än jag, så det var oerhört lärorikt ändå att få vara med.
fredag 23 oktober 2009
Hundmassage
Måste skriva några kommentarer om hundmassagen medan jag fortfarande har dem i huvudet (allt detta gäller frisk hund, kontakta annars veterinär innan du börjar ge massage):- Kindmusklerna (tuggmusklerna) brukar uppskattas att man masserar.
- Värm upp genom att ”rulla” huden uppe vid nacken. Den ska släppa fint.
- Känn av hunden genom att föra fingrarna på båda sidor om ryggraden, se om hunden reagerar nånstans. Undvik ställen hunden reagerar på.
- Börja nerifrån framtassarna (”finger” för ”finger”) och gå uppåt.
- Man jobbar MOT hjärtat.
- Massera lätt (20 gånger lättare än på människa), max 1 minut per muskel.
- Massera kanske en gång i veckan, INTE dagligen.
- Håll inte fast hunden, det ska vara frivilligt och kännas skönt.
- Hunden sträcker sig normalt på morgonen, dsg även innan de ska gå ut. :) Om hunden plötsligt slutar att göra detta är det ett tecken att allt inte står väl till.
- Gör det till en ritual hunden får vänja sig vid: samma tid, samma plats.
- Det ska ha gått minst en timme efter maten innan man börjar.
Tja, nu ska jag börja packa in i bilen, så får vi se när vi kommer iväg. Rapport om klickercamp följer efter helgen! Ha en skön helg alla bloggare!
torsdag 22 oktober 2009
Några bilder från rallylydnaden
Fick lite bilder av Mikael Lundström från rallyn den 10 oktober. På nån bild är kopplet sträckt (minuspoäng) men här ser det ju fint ut.
Efteråt lekte vita herdehunden Frode, schäfern Perla och Kasper. För ovanlighetens skull är det inte Kasper som jagar de stora ...
onsdag 21 oktober 2009
Har inte hunnit skriva ...
... men det har trots allt hänt en del på hundfronten:
- Gick 5 km lerpromenad tillsammans med Enzo i måndagskväll, nästan så pannlampan åkte fram på slutet. Det börjar bli mörkt om kvällarna nu.
- Hann med nöd och näppe till VaBK senare på måndagen för föreläsningen om hundmassage. Lärde mig grunderna och Kasper verkar ge mig godkänt.
- Ikväll hade jag tänkt prioritera franskkursen, men då läraren aldrig dök upp och det bara var jag och en till där svängde jag om bilen till VaBK istället och var med på merparten av rallyteorin. Den var rätt bra, vi jobbade på slutet i fyra grupper med att teoribygga banor. Dessförinnan gick de igenom tävlingsreglerna, men där verkar rätt mycket ännu vara oklart. det verkar vara så att man får kolla upp vad som gäller från tävling till tävling.
- Håller på att planera inför helgens klickercamp norr om Kil. Kasper börjar ana att nåt är på gång när en massa väskor och sånt åker fram. Han skulle bara veta...
Det finns massor av fler urbra bilder från Drottningholm. När tid och lust infinner sig dyker säkert några av dem upp här.
Undrar om taxen räcker ut tungan åt Kasper? Och om det är för att båda är hanar?
måndag 19 oktober 2009
Drottningholm
Igår var det så fint väder att vi bestämde oss att ta en tur till Drottningholm igen. Jag började med att vänta ut Kasper tills han gick drägligt mot den ack så lockande grinden.
Själv vet jag inte, men husse som gick i förväg menar att det tog 45 minuter innan vi dök upp...
Och då var Kasper fortfarande taggad – inte så lite heller. När jag väl släppte honom innanför grinden susade han iväg snabbare än en vinthund. Jag lovar. Jag gillar inte riktigt det där, för den enorma energin kan nog oroa en och annan hund som redan befinner sig därinne.
Två smågruff med först en amstaffliknande hund och sen en jack russell blev det i början, men snart sprang han omkring lugnt och fint och lekte väl med de andra hundarna. Jag såg att han undvek amstaffen som var lite väl på, lika bra det. Trots att han är kastrerad försökte han småjucka på några hundar, bland annat en hantax. Vad ska man tro om sånt?
Det märks iallafall hur han njuter av att få kuta runt här och leka med alla dessa hundar av olika storlekar och raser. Och mina visslingsinkallningar satt perfekt hela tiden! Husse fotade en massa och vi fikade i solen och bara njöt.
Och här kommer tripp, trapp, trull ...
söndag 18 oktober 2009
Vacker hundtavla
Lade in rallykursen nedanför detta inlägg, så bilden får ligga uppe ett tag till. :)
Söker förresten fortfarande en älgklöv, måste fixa det snart.
Hittade den här tavlan på målarinnans blogg och fick lov att ”låna” den hit. Den är oerhört fin, jag tycker verkligen mycket om den. Vill ni se fler fina målningar av samma konstnär hittar ni dem här: Inger Boströms blogg eller i hennes galleri.
Söker förresten fortfarande en älgklöv, måste fixa det snart.
Hittade den här tavlan på målarinnans blogg och fick lov att ”låna” den hit. Den är oerhört fin, jag tycker verkligen mycket om den. Vill ni se fler fina målningar av samma konstnär hittar ni dem här: Inger Boströms blogg eller i hennes galleri.
Sen startar Raneryds kursverksamhet på sin nya underbara gård. Jag önskar självklart lycka till!
lördag 17 oktober 2009
Rallykurs, praktik 3
Vädret var regnigt och trist på förmiddagen och jag stoppade ner en extra tröja och Kaspers täcke för den händelse det skulle fortsätta även på eftermiddagen. Strax innan vi skulle iväg fick jag ett sms att mina nya glasögon var klara, så jag susade vägen via centrum för att plocka upp dem. Där visade det sig pågå nåt jippo, så det var svårt att hitta p-plats och mycket folk att stressa förbi på väg till optikern. Väl därinne var det tomt och jag fick prova mig igenom de tre paren. Ja, tre, visst låter det lite overkill? Man fick nämligen två par till priset av ett par, vilket gjorde att jag kunde välja lite roligare bågar än jag vågat om jag bara köpt ett par. Sen visade det sig att de hade femårsjubileum så jag fick köpa ett par läsglasögon för bara fem kronor. Sånt tackar man ju inte nej till... Alltså var det tre par som skulle böjas till och passas in bakom öronen så att de satt bra. Sen trängas tillbaka genom folkmassan till bilen, och bort till klubben. Med andan i halsen kom vi fram ett par minuter sena, så Kasper fick inte sin vanliga snooza-i-sin-egen-takt-inledning på kursen. Jag hann byta till ett par nya glasögon iallafall och de kändes jättesköna på direkten.
Anette delade ut de sista papperen med de sista skyltarna, nu har vi alltså gått igenom alla 31 skyltarna som ingår i nybörjarklass. Därefter var det dags för praktik. Jag satte på Kasper hans täcke, för det var fortfarande lite småregnigt. Han ogillar inte Obtracktäcket lika mycket som sina tidigare täcken, men blir ändå lite låg av det. Det märks direkt när man ska försöka jobba med honom. Så när regnet höll upp efter nån timme tog jag av täcket och fick en gladare hund.
Det vi tränade mest var att backa rakt. En skylt handlar nämligen om att ha hunden framför sig (mitt kommando Fronten) och sedan backa ett steg, sätta hunden, backa två steg, sätta hunden och backa tre steg och sätta hunden. Det låter inte särskilt svårt, men det blir lätt så att hunden sätter sig snett. En lydnadstränad hund drar sig gärna åt vänster och sätter sig vid vänsterfickan=godisfickan. Nu har jag köttbullar i vänsterfickan och skinkost i högerficken just för att undvika en preferens åt ena sidan, och i det här momentet belönade jag till 90 % från högerfickan med skinkosten. Men det hjälpte inte. Målet är att man ska ha hunden ganska nära framför sig, men så snart Kasper kom för nära vek han genast av åt vänster, av gammal vana. Svårast var att ta tre steg. Jag insåg att jag var tvungen att sätta ett nytt kommando på backandet, så just nu heter det nåt i stil med ett ljust ”puttiputtiputti” med båda händerna framför mig dragandes mot mig, som om jag ville få upp hunden i famnen. Det gäller att ”dra” lika mycket med båda händerna. Antagligen visar jag lite snett, eftersom det blir fel alltsom oftast. Min stora träning den här veckan, med start på köksgolvet, blir att locka bakåt så han varje gång sätter sig rakt framför mig oavsett antal steg jag tar. Anette var inne på att jag ska använda mig av axlarna, skjuta dem bakåt, för att få honom närmare det där sista lilla, utan att jag behöver böja mig mot honom för mycket (böja mig fram = inbjuda till hoppande).
Övriga lite knepiga skyltar var Fronten + traditionell inkallningsrundning + Sitt, Fronten + modern inkallning till vänstersidan + Sitt (alltså samma som förra gången men komma ihåg ett Sitt också innan vi fortsätter), spiral med tre koner i vänster- och högervarv, läggande under gång (Det har vi tränat mycket i sommar, fast traditionellt lydnadsläggande där man går vidare och lämnar hunden. Här blir man kvar vid hunden och går vidare så snart hunden lagt sig, optimalt ett slags halvhalt. Kasper kan alltså momentet egentligen, men nu var det ju en regnig dag...) samt Sitt respektive Ligg och gå runt hunden. Dessa båda har vi också tränat rätt mycket. Samma där, Ligg och gå runt hunden kan han om det är soligt och fint väder...
Efter fikapaus blev det bana. Vi startade fyra eller femma och det gick bra i början. Sitt och gå runt hunden gick utmärkt, likaså några andra skyltar. När vi kom till Stopp och backa 1-2-3 gick de båda första stoppen bra, men på tredje trasslade han in sig lite i kopplet. Skjuter jag bak axlarna där blir också kopplet mer sträckt, så jag får försöka tänka på det. Det där momentet måste vi helt klart träna en del. Sen var det en 270-graders sväng och en spiral följt av Fronten + vänsterinkallning. Det brukar normalt inte vara några problem, men nu fastnade han på nån fläck som var superintressant där, och vi fick göra om fyra gånger innan det momentet klarades av utan stopp vid fläcken. Suck. Sen var det några skyltar till som förflöt utan problem. Strax före målgång var det Läggande under gång. Där markerade han ett ligg med ena tassen (se matte, jag vet att du vill att jag ska ligga, men det är blött i gräset) varpå jag lät det momentet bero och fortsatte in i mål. Ingen idé att försöka tvinga fram ett ligg där.
Nu har vi teoriomgång 2 på onsdag tillsammans med röda gruppen och avslutning med båda grupperna lördagen den 31 oktober på förmiddagen. Det blir en körig dag, för på eftermiddagen har vi nästa viltspårtillfälle dessutom.
Nästa helg är det som tur är ingen rallykurs. Då ska Kasper och jag istället på clickercamp i Värmland, ska bli så kul.
Anette delade ut de sista papperen med de sista skyltarna, nu har vi alltså gått igenom alla 31 skyltarna som ingår i nybörjarklass. Därefter var det dags för praktik. Jag satte på Kasper hans täcke, för det var fortfarande lite småregnigt. Han ogillar inte Obtracktäcket lika mycket som sina tidigare täcken, men blir ändå lite låg av det. Det märks direkt när man ska försöka jobba med honom. Så när regnet höll upp efter nån timme tog jag av täcket och fick en gladare hund.
Det vi tränade mest var att backa rakt. En skylt handlar nämligen om att ha hunden framför sig (mitt kommando Fronten) och sedan backa ett steg, sätta hunden, backa två steg, sätta hunden och backa tre steg och sätta hunden. Det låter inte särskilt svårt, men det blir lätt så att hunden sätter sig snett. En lydnadstränad hund drar sig gärna åt vänster och sätter sig vid vänsterfickan=godisfickan. Nu har jag köttbullar i vänsterfickan och skinkost i högerficken just för att undvika en preferens åt ena sidan, och i det här momentet belönade jag till 90 % från högerfickan med skinkosten. Men det hjälpte inte. Målet är att man ska ha hunden ganska nära framför sig, men så snart Kasper kom för nära vek han genast av åt vänster, av gammal vana. Svårast var att ta tre steg. Jag insåg att jag var tvungen att sätta ett nytt kommando på backandet, så just nu heter det nåt i stil med ett ljust ”puttiputtiputti” med båda händerna framför mig dragandes mot mig, som om jag ville få upp hunden i famnen. Det gäller att ”dra” lika mycket med båda händerna. Antagligen visar jag lite snett, eftersom det blir fel alltsom oftast. Min stora träning den här veckan, med start på köksgolvet, blir att locka bakåt så han varje gång sätter sig rakt framför mig oavsett antal steg jag tar. Anette var inne på att jag ska använda mig av axlarna, skjuta dem bakåt, för att få honom närmare det där sista lilla, utan att jag behöver böja mig mot honom för mycket (böja mig fram = inbjuda till hoppande).
Övriga lite knepiga skyltar var Fronten + traditionell inkallningsrundning + Sitt, Fronten + modern inkallning till vänstersidan + Sitt (alltså samma som förra gången men komma ihåg ett Sitt också innan vi fortsätter), spiral med tre koner i vänster- och högervarv, läggande under gång (Det har vi tränat mycket i sommar, fast traditionellt lydnadsläggande där man går vidare och lämnar hunden. Här blir man kvar vid hunden och går vidare så snart hunden lagt sig, optimalt ett slags halvhalt. Kasper kan alltså momentet egentligen, men nu var det ju en regnig dag...) samt Sitt respektive Ligg och gå runt hunden. Dessa båda har vi också tränat rätt mycket. Samma där, Ligg och gå runt hunden kan han om det är soligt och fint väder...
Efter fikapaus blev det bana. Vi startade fyra eller femma och det gick bra i början. Sitt och gå runt hunden gick utmärkt, likaså några andra skyltar. När vi kom till Stopp och backa 1-2-3 gick de båda första stoppen bra, men på tredje trasslade han in sig lite i kopplet. Skjuter jag bak axlarna där blir också kopplet mer sträckt, så jag får försöka tänka på det. Det där momentet måste vi helt klart träna en del. Sen var det en 270-graders sväng och en spiral följt av Fronten + vänsterinkallning. Det brukar normalt inte vara några problem, men nu fastnade han på nån fläck som var superintressant där, och vi fick göra om fyra gånger innan det momentet klarades av utan stopp vid fläcken. Suck. Sen var det några skyltar till som förflöt utan problem. Strax före målgång var det Läggande under gång. Där markerade han ett ligg med ena tassen (se matte, jag vet att du vill att jag ska ligga, men det är blött i gräset) varpå jag lät det momentet bero och fortsatte in i mål. Ingen idé att försöka tvinga fram ett ligg där.
Nu har vi teoriomgång 2 på onsdag tillsammans med röda gruppen och avslutning med båda grupperna lördagen den 31 oktober på förmiddagen. Det blir en körig dag, för på eftermiddagen har vi nästa viltspårtillfälle dessutom.
Nästa helg är det som tur är ingen rallykurs. Då ska Kasper och jag istället på clickercamp i Värmland, ska bli så kul.
söndag 11 oktober 2009
Slapp dag
Idag hade vi sovmorgon, och sen läste jag min franskläxa. Efter lunch tog vi en tur till Veddesta för att köpa en mus på Netonnet och sen en långpromenad på Järvafältet när vi ändå var i trakten. Där måste man ha hunden kopplad, så jag hade långlina på. Däremot höll jag inte i den hela tiden ...
Vilken sötnos, va?!
Mandomsprov.
Kasper gillar verkligen stättor. Förra sommaren fick han träna mycket på såna på Gotland, och takterna sitter i.
Vi tittade på de vackra långhornade korna och fikade i en skogsbacke. Kasper blev lite osäker och skällde ett par gånger när matte klappade en ko på mulen.
Vilka söta småkossor! De minsta diar fortfarande sin Mamma Mu.
Vilken sötnos, va?!
Mandomsprov.
Kasper gillar verkligen stättor. Förra sommaren fick han träna mycket på såna på Gotland, och takterna sitter i.
Vi tittade på de vackra långhornade korna och fikade i en skogsbacke. Kasper blev lite osäker och skällde ett par gånger när matte klappade en ko på mulen.
Vilka söta småkossor! De minsta diar fortfarande sin Mamma Mu. På tal om smått: Vi grattar Ingrid med familj till sin tredje tjej!
lördag 10 oktober 2009
Rallykurs, praktik 2
Det var kallt imorse, så jag paltade på mig ett antal klädlager för att klara ett par timmars utevistelse på rallykursen idag. Men sen kom solen fram och det blev en helt underbar dag, och jag kunde skala av lager efter lager. Körde till slut i bara långärmad t-shirt och hundväst. Kanon!
Det var inte bara vädret som var bra idag, Kasper var också jätteduktig. Vi började inne med att dela ut dagens papper på nya skyltar som skulle tränas. Då pep han lite för det var ju så tråkigt.
Sedan blev han uppbunden ute när vi skulle gå igenom hur de nya momenten skulle genomföras. Det är bara nyttigt för honom att få träna passivitet, så när matte fattat huvudprinciperna började vi träna:
Efter fikat byggdes en bana som vi körde samtidigt som vi filmades. Filmen har vi ännu inte sett, men Kasper och jag startade tvåa och det gick riktigt bra. Det enda Anette hade att säga var att jag kunde haft kopplet lite längre och mer hängande. Hade lånat ett koppel av henne som var lite kortare än vårt normala, det är klart en fördel att köra med lite kortare koppel i rally. Ska se om jag hittar Kaspers gamla valpkoppel i nån gömma, det kanske kan passa perfekt.
Vi stannade kvar efteråt och hjälpte till att plocka in skyltar. Så fick Kasper leka av sig med schäfern Perla, herdehunden Frode och litegrann med keesen Vagabond, fast V var inte lika leksugen som de andra. Kasper fick ränna på bra för att hinna med de stora hundarna. Passade på att träna inkallning en fyra–fem gånger under leken, och han kom in superfint, fick en godis och fick springa iväg och leka igen. Är så nöjd!
Sen fick Anette och Vagabond skjuts till stationen. Kasper tyckte inte alls det gjorde nåt att en nästan främmande hund fick följa med bredvid honom i baksätet. Känns också jättehärligt!
Nu väntar vi bara på att se vad Kaspers kennel klämmer fram för människovalp. Vi önskar givetvis lycka till och skickar många blöta hundpussar till Växjö!
Det var inte bara vädret som var bra idag, Kasper var också jätteduktig. Vi började inne med att dela ut dagens papper på nya skyltar som skulle tränas. Då pep han lite för det var ju så tråkigt.
Sedan blev han uppbunden ute när vi skulle gå igenom hur de nya momenten skulle genomföras. Det är bara nyttigt för honom att få träna passivitet, så när matte fattat huvudprinciperna började vi träna:
- front (att få hunden att förflytta sig från vänstra sidan till mitt emot en och sätta sig där)
- att från front få hunden att gå bakom en runt till vänstra sidan (som klassisk inkallning)
- att från front få hunden att göra en ”modern” inkallning direkt till ens vänstra sida
- tysksvängen (där kom den!) där man ska vända 180 grader och hunden ska vända åt höger medan man själv vänder åt vänster
Efter fikat byggdes en bana som vi körde samtidigt som vi filmades. Filmen har vi ännu inte sett, men Kasper och jag startade tvåa och det gick riktigt bra. Det enda Anette hade att säga var att jag kunde haft kopplet lite längre och mer hängande. Hade lånat ett koppel av henne som var lite kortare än vårt normala, det är klart en fördel att köra med lite kortare koppel i rally. Ska se om jag hittar Kaspers gamla valpkoppel i nån gömma, det kanske kan passa perfekt.
Vi stannade kvar efteråt och hjälpte till att plocka in skyltar. Så fick Kasper leka av sig med schäfern Perla, herdehunden Frode och litegrann med keesen Vagabond, fast V var inte lika leksugen som de andra. Kasper fick ränna på bra för att hinna med de stora hundarna. Passade på att träna inkallning en fyra–fem gånger under leken, och han kom in superfint, fick en godis och fick springa iväg och leka igen. Är så nöjd!
Sen fick Anette och Vagabond skjuts till stationen. Kasper tyckte inte alls det gjorde nåt att en nästan främmande hund fick följa med bredvid honom i baksätet. Känns också jättehärligt!
Nu väntar vi bara på att se vad Kaspers kennel klämmer fram för människovalp. Vi önskar givetvis lycka till och skickar många blöta hundpussar till Växjö!
fredag 9 oktober 2009
Ångmaskinen tuffar som tåget
Reflektion 1
Tänk dig en ångmaskin. Man startar den och den bygger upp energi. En massa energi. Till slut måste man lätta lite på ventilen, så det får pysa ut lite energi. Gör man inte det så exploderar den till slut.
Hanterar man energin rätt så tuffar ångmaskinen framåt, till exempel som ett ånglok som drar ett helt tågset. Den är het och explosiv, men går att reglera och styra i den riktning man vill.
Så börjar det kännas med Kasper. Tidigare när jag tagit honom till ett så roligt ställe som brukshundsklubben hade han så enormt höga förväntningar att han absolut inte kunde stilla sig, utan rusade som en galning så långt kopplet räckte, drog nåt alldeles förbannat, och vi var oftast i luven på varandra innan vi nått planen.
Nu går det att låta honom lätta lite på trycket ibland (snooza fritt i kopplets längd, snurra runt mig varv på varv) för att däremellan strukturera upp honom att gå fint vid sidan (spänd som en stålfjäder, men ändå).
Sen går det att få honom fokuserad och röra sig framåt i min riktning utan alltför stor explosionsrisk. Det känns jättekul!
Reflektion 2
Ovanstående var en orimlighet bara på agilitykursen på SoSu BK i våras. Eller, vi hade kommit en liten bit då, men inte till närmelsevis så här långt som vi kommit nu. Jag tror han börjat växa till sig, tycker mig se att vi är över den värsta ungdomsperioden.
Jag trodde väl aldrig att jag skulle kunna skriva att vi gått en hel bana med full fokus på matte utan snooz och utan superkoll på andra hundar i närheten! Jag är så stolt över honom nu!
Det känns som vi börjat på en uppåtspiral där min stolthet över denna lilla ångmaskin leder till att han tycker det är roligare att träna med matte, och det i sin tur leder till att jag tycker det är roligt att träna med honom. Nu ska vi låta spiralen fortsätta uppåt!
Tänk dig en ångmaskin. Man startar den och den bygger upp energi. En massa energi. Till slut måste man lätta lite på ventilen, så det får pysa ut lite energi. Gör man inte det så exploderar den till slut.
Hanterar man energin rätt så tuffar ångmaskinen framåt, till exempel som ett ånglok som drar ett helt tågset. Den är het och explosiv, men går att reglera och styra i den riktning man vill.
Så börjar det kännas med Kasper. Tidigare när jag tagit honom till ett så roligt ställe som brukshundsklubben hade han så enormt höga förväntningar att han absolut inte kunde stilla sig, utan rusade som en galning så långt kopplet räckte, drog nåt alldeles förbannat, och vi var oftast i luven på varandra innan vi nått planen.
Nu går det att låta honom lätta lite på trycket ibland (snooza fritt i kopplets längd, snurra runt mig varv på varv) för att däremellan strukturera upp honom att gå fint vid sidan (spänd som en stålfjäder, men ändå).
Sen går det att få honom fokuserad och röra sig framåt i min riktning utan alltför stor explosionsrisk. Det känns jättekul!
Reflektion 2
Ovanstående var en orimlighet bara på agilitykursen på SoSu BK i våras. Eller, vi hade kommit en liten bit då, men inte till närmelsevis så här långt som vi kommit nu. Jag tror han börjat växa till sig, tycker mig se att vi är över den värsta ungdomsperioden.
Jag trodde väl aldrig att jag skulle kunna skriva att vi gått en hel bana med full fokus på matte utan snooz och utan superkoll på andra hundar i närheten! Jag är så stolt över honom nu!
Det känns som vi börjat på en uppåtspiral där min stolthet över denna lilla ångmaskin leder till att han tycker det är roligare att träna med matte, och det i sin tur leder till att jag tycker det är roligt att träna med honom. Nu ska vi låta spiralen fortsätta uppåt!
torsdag 8 oktober 2009
Rallyträning
För första gånger på länge pallrade vi oss till torsdagsträningen. Vi var några som bestämt oss för att köra rally. Det var ovanligt mycket folk där, bland annat en del duktigt lydnadsfolk.
Kasper var givetvis på hugget, men vi hade gått med skapligt fokus varvat med Fri på vägen dit från bilen, och nu gjorde jag likadant tvärs över planen bort till agilitygänget som också var där.
Jag hittade Anette och lånade nycklar till rummet med rallymaterial. Kasper kastade sig över en så vänligt inställd själ som Anette, och Kicki fick sig nog en slick också.
Sen gick han riktigt skapligt tillbaka över plan och fick sitta bunden och kika på allt medan jag plockade fram skyltar.
När jag nästan fått färdigt en bana kom Carola med son, plus en annan tjej, med varsin golden. Snart dök en flat upp också. Vi körde banan kanske fyra gånger och det gick riktigt bra. En gång ville han inte lägga sig och ett par gånger var det svårt att få fokus vid starten, men jag kom på att peppa med "Ska vi köra rally" samtidigt som han fick slicka lite skinkost från tuben före start. Då kom uppmärksamheten som en raket, och så avslutade vi med repleksak och skinkost. Det visade sig vara en bra strategi, för det gick lättare och lättare att få startfokus.
Carola gick bra såklart, den andra tjejen också, men hon hade lite problem med vänstersvängarna. Flatten var mer okoncentrerad än Kasper, särskilt i början av banan, men när han fått upp fokus gick det riktigt bra.
Nu har vi kurs igen på lördag.
Kasper var givetvis på hugget, men vi hade gått med skapligt fokus varvat med Fri på vägen dit från bilen, och nu gjorde jag likadant tvärs över planen bort till agilitygänget som också var där.
Jag hittade Anette och lånade nycklar till rummet med rallymaterial. Kasper kastade sig över en så vänligt inställd själ som Anette, och Kicki fick sig nog en slick också.
Sen gick han riktigt skapligt tillbaka över plan och fick sitta bunden och kika på allt medan jag plockade fram skyltar.
När jag nästan fått färdigt en bana kom Carola med son, plus en annan tjej, med varsin golden. Snart dök en flat upp också. Vi körde banan kanske fyra gånger och det gick riktigt bra. En gång ville han inte lägga sig och ett par gånger var det svårt att få fokus vid starten, men jag kom på att peppa med "Ska vi köra rally" samtidigt som han fick slicka lite skinkost från tuben före start. Då kom uppmärksamheten som en raket, och så avslutade vi med repleksak och skinkost. Det visade sig vara en bra strategi, för det gick lättare och lättare att få startfokus.
Carola gick bra såklart, den andra tjejen också, men hon hade lite problem med vänstersvängarna. Flatten var mer okoncentrerad än Kasper, särskilt i början av banan, men när han fått upp fokus gick det riktigt bra.
Nu har vi kurs igen på lördag.
måndag 5 oktober 2009
Soligt och kantareller
Passade på denna soliga dag att ta Kasper på en kompensationspromenad i skogen. Igår fick han ju inte vara med. Lika bra det, med tanke på vädret, förresten.
Idag tog vi en timmes extralunch och plockade ganska mycket stora gula kantareller och en del trattisar. Kasper verkligen njöt av att få skutta runt i skogen, även om han fick vara i flexit den här gången.
Här kommer äntligen lite fler bilder från rallykursen:
http://www.evrodoc.se/rally1/
Vi har såna problem med Bredbandsbolaget just nu att vi inte fått upp bilderna förrän nu. Avsända mejl kommer fram tio timmar senare (hur kul är det när man har firma?), uppskickade filer går med 0 kB/sekund osv. De lovar att de jobbar med problemet och ska skicka oss en ny kabel. Hm. Inte säker på att det är i kabeln skon klämmer, men vi får väl se. De har flyttat oss från en proxyserver till en annan också, det hjälpte en del vad gäller skickade mejl. Jag blir så trött på sånt här strul.
Idag tog vi en timmes extralunch och plockade ganska mycket stora gula kantareller och en del trattisar. Kasper verkligen njöt av att få skutta runt i skogen, även om han fick vara i flexit den här gången.
Här kommer äntligen lite fler bilder från rallykursen:
http://www.evrodoc.se/rally1/
Vi har såna problem med Bredbandsbolaget just nu att vi inte fått upp bilderna förrän nu. Avsända mejl kommer fram tio timmar senare (hur kul är det när man har firma?), uppskickade filer går med 0 kB/sekund osv. De lovar att de jobbar med problemet och ska skicka oss en ny kabel. Hm. Inte säker på att det är i kabeln skon klämmer, men vi får väl se. De har flyttat oss från en proxyserver till en annan också, det hjälpte en del vad gäller skickade mejl. Jag blir så trött på sånt här strul.
söndag 4 oktober 2009
Kursstart
Det var jätteroligt att köra igång viltspårkursen. Det var fyra ekipage på teorin, men pga sjukdom endast tre ekipage på praktiken. Det femte ekipaget hoppas vi se nästa gång. Vi körde två korta spår till dem var, och det visade sig jättebra. Första spåret var de rätt fundersamma över vad de skulle göra, andra spåret gick mycket mer målmedvetet och med mer fokus. Då hade pengen ramlat ned.
Det är så kul att se hur olika hundarna beter sig, och hur de löser problemen.
Vädret var väl så där. Vi hade tur med lite sol medan vi fikade efter spårläggningen, men det blåste en del. Precis när vi skulle börja gå spåren började det regna rejält. Som tur var avtog det ganska snart, och när mina fyra spår var avklarade duggade det bara.
Det är så kul att se hur olika hundarna beter sig, och hur de löser problemen.
Vädret var väl så där. Vi hade tur med lite sol medan vi fikade efter spårläggningen, men det blåste en del. Precis när vi skulle börja gå spåren började det regna rejält. Som tur var avtog det ganska snart, och när mina fyra spår var avklarade duggade det bara.
lördag 3 oktober 2009
Rallylydnad, praktik 1
Kasper är på väg ner i liggande, men kan inte låta bli att snooza lite oxå. Fina långhåriga schäfern Perla i bakgrunden.På förmiddagen hann vi få in 2 kubik ved innan rallyn satte igång kl 13. Vi var på plats tidigt så att Kasper kunde gå och snooza runt lite innan, och det funkade kanon. Jag körde till och med någon kort inkallning med några hundar till på plan och det satt kanon!
Här försöker han fuska lite med liggandet.
Vi fick lite skyltar presenterade för oss och sedan fick vi gå ut och träna ett moment i taget. De här första, enklaste skyltarna (sitt, sitt+ligg, sväng höger, sväng vänster, gå långsamt, gå normalt, gå snabbt – allt detta med löst hängande koppel) kan vi ganska väl, så Kasper tröttnade lite efter en stund. Jag fick pausa rätt ofta och bara busa med honom. Störningen med andra, okända hundar funkade över förväntan.
Alla höll på med lite olika saker parallellt på plan. Det var många olika raser i vår grupp: vit herdehund, basenji, engelsk setter, vorsteh, schäfer, en blandning mellan border collie och något jag glömt, dsg och ... nu står det still.
Vädret försämrades successivt, och när det började dugga iskallt gick jag in och tog på Obtrack-täcket. Då kilade en liten mus över golvet! Jag släppte givetvis Kasper så han fick chans att förfölja, men tyvärr hann den in bakom en hylla. Kaspers första muskänning!
Även med täcke var det sedan svårt att hålla hans motivation uppe, han ville in i stugvärmen. Kanske att musen drog lite också ...
Vi promenerar och har kontakt. Kursledaren pratar med engelska settern, som sitter i 45 graders vinkel (ger felpoäng).
Mitt i gick vi in för fikapaus medan Anette gjorde en liten bana med de skyltar vi gått igenom. Sedan fick vi köra banan en hund i taget. Vi startade tack och lov som trea, innan Kasper tröttnade på vädret igen. Nu hade han hunnit värma sig lite och det gick bättre.
Kursledare Anette kikar på vårt gående, vilket väl är sådär på bilden. Han borde vara aningen längre fram (normalt är det tvärtom som är problemet) och kopplet kunde vara aningen mer hängande.
Första skylten var Sitt, men då ville han bara nosa. Jag gjorde en cirkel och sade kommandot på nytt. Efteråt fick jag veta att man skulle sagt till att ”Jag gör om”. Så nu vet vi det. Iallafall, efter Sitt-skylten fick vi upp ångan och hade god kontakt och resten av skyltarna gick bra, även Ligg. Den lille kräsmagade hade ju täcke på sig och då var det visst inte så läskigt att ligga i det blöta gräset. Jag är riktigt nöjd med resultatet.
Hoppas att vädret inte blir alltför illa i morgon då vi ska hålla första spårtillfället. Särskilt blåsten kan ställa till det för nybörjarhundarna.
Här försöker han fuska lite med liggandet.
Vi fick lite skyltar presenterade för oss och sedan fick vi gå ut och träna ett moment i taget. De här första, enklaste skyltarna (sitt, sitt+ligg, sväng höger, sväng vänster, gå långsamt, gå normalt, gå snabbt – allt detta med löst hängande koppel) kan vi ganska väl, så Kasper tröttnade lite efter en stund. Jag fick pausa rätt ofta och bara busa med honom. Störningen med andra, okända hundar funkade över förväntan.
Alla höll på med lite olika saker parallellt på plan. Det var många olika raser i vår grupp: vit herdehund, basenji, engelsk setter, vorsteh, schäfer, en blandning mellan border collie och något jag glömt, dsg och ... nu står det still.Vädret försämrades successivt, och när det började dugga iskallt gick jag in och tog på Obtrack-täcket. Då kilade en liten mus över golvet! Jag släppte givetvis Kasper så han fick chans att förfölja, men tyvärr hann den in bakom en hylla. Kaspers första muskänning!
Även med täcke var det sedan svårt att hålla hans motivation uppe, han ville in i stugvärmen. Kanske att musen drog lite också ...
Vi promenerar och har kontakt. Kursledaren pratar med engelska settern, som sitter i 45 graders vinkel (ger felpoäng).Mitt i gick vi in för fikapaus medan Anette gjorde en liten bana med de skyltar vi gått igenom. Sedan fick vi köra banan en hund i taget. Vi startade tack och lov som trea, innan Kasper tröttnade på vädret igen. Nu hade han hunnit värma sig lite och det gick bättre.
Kursledare Anette kikar på vårt gående, vilket väl är sådär på bilden. Han borde vara aningen längre fram (normalt är det tvärtom som är problemet) och kopplet kunde vara aningen mer hängande.Första skylten var Sitt, men då ville han bara nosa. Jag gjorde en cirkel och sade kommandot på nytt. Efteråt fick jag veta att man skulle sagt till att ”Jag gör om”. Så nu vet vi det. Iallafall, efter Sitt-skylten fick vi upp ångan och hade god kontakt och resten av skyltarna gick bra, även Ligg. Den lille kräsmagade hade ju täcke på sig och då var det visst inte så läskigt att ligga i det blöta gräset. Jag är riktigt nöjd med resultatet.
Hoppas att vädret inte blir alltför illa i morgon då vi ska hålla första spårtillfället. Särskilt blåsten kan ställa till det för nybörjarhundarna.
fredag 2 oktober 2009
Tiden ramlar på
Jisses vad fort tiden går just nu. Redan fredag kväll, vart har veckan tagit vägen?
Hade inte ens hunnit få av mig pannlampan från kvällspromenaden förrän det ringer i husses mobiltelefon. ”Svara du!” hördes det nerifrån. Det var vedleveransen som stod utanför garaget. Den måste ha kommit en sekund efter att Kasper och jag passerade, för då stod där minsann ingen jättestor lastbil.
Påklädd var jag ju, och lampförsedd, så det var bara att traska ut igen och ta emot. Halv åtta en fredagkväll... Blev tvungen att köra undan bilen trots ett par glas vin innanför västen. Och husse fick purra grannen ur fredagssoffan, för hans bil stod också i vägen.
Nu har vi iallafall fyra kubik att ta hand om i helgen. Precis som jag inte hade annat för mig: rallylydnad på lördag, viltspårkurs på söndag, trettio sidor fransk bok att läsa tills på onsdag – och det tar tiiiiid – och så vanliga jobbet som jag borde göra lite på. Tur att jag övningskörde med lillmatte igår, för det ser inte ljust ut nu för sådant. Hon har börjat på körskola också, så vi måste träna lite mellan varven, så kostnaden inte skjuter iväg alltför mycket.
Nä, nu ska vi se om glassen är klar. Hällde en rejäl skvätt vit kakaolikör i, så nu vill den inte riktigt stelna... Såna smällar får man ta.
Hade inte ens hunnit få av mig pannlampan från kvällspromenaden förrän det ringer i husses mobiltelefon. ”Svara du!” hördes det nerifrån. Det var vedleveransen som stod utanför garaget. Den måste ha kommit en sekund efter att Kasper och jag passerade, för då stod där minsann ingen jättestor lastbil.
Påklädd var jag ju, och lampförsedd, så det var bara att traska ut igen och ta emot. Halv åtta en fredagkväll... Blev tvungen att köra undan bilen trots ett par glas vin innanför västen. Och husse fick purra grannen ur fredagssoffan, för hans bil stod också i vägen.
Nu har vi iallafall fyra kubik att ta hand om i helgen. Precis som jag inte hade annat för mig: rallylydnad på lördag, viltspårkurs på söndag, trettio sidor fransk bok att läsa tills på onsdag – och det tar tiiiiid – och så vanliga jobbet som jag borde göra lite på. Tur att jag övningskörde med lillmatte igår, för det ser inte ljust ut nu för sådant. Hon har börjat på körskola också, så vi måste träna lite mellan varven, så kostnaden inte skjuter iväg alltför mycket.
Nä, nu ska vi se om glassen är klar. Hällde en rejäl skvätt vit kakaolikör i, så nu vill den inte riktigt stelna... Såna smällar får man ta.
torsdag 1 oktober 2009
Rallylydnaden igång
Kunde inte låta bli att skratta åt Kasper igår. Vi var på promenad och så kommer det en katt. Jag håller K i kort koppel och han är såklart intresserad. Katten springer bakom oss och rundar, sätter sig kanske en meter framför K. Eftersom den är så kool tänker jag att jag släpper fram K aningen till i spänt koppel.
Katten viftar då till lite med ena tassen, inga utspärrade klor, utan mer som att den vill ta på K och känna vad han är för nån.
Oj, vad K blev rädd! Han pep till som en stucken gris, och backade snabbt som attan in bakom mig för skydd.
Gapskratt! Han som brukar vara kaxigast i stan ...
Sen började rallykursen igårkväll med teoripass. Det var ganska rörigt, måste jag säga. Det bästa var att få träffa och bekanta sig lite med de andra. Vi är två grupper och teorin kör vi ihop. Det fanns några bekanta ansikten med i gänget, och det var ju kul. På lördag har vi första praktiktillfället, ska bli skojigt, tror det passar Kasper med den omväxling och positiva stämning som blir på rally.
Katten viftar då till lite med ena tassen, inga utspärrade klor, utan mer som att den vill ta på K och känna vad han är för nån.
Oj, vad K blev rädd! Han pep till som en stucken gris, och backade snabbt som attan in bakom mig för skydd.
Gapskratt! Han som brukar vara kaxigast i stan ...
Sen började rallykursen igårkväll med teoripass. Det var ganska rörigt, måste jag säga. Det bästa var att få träffa och bekanta sig lite med de andra. Vi är två grupper och teorin kör vi ihop. Det fanns några bekanta ansikten med i gänget, och det var ju kul. På lördag har vi första praktiktillfället, ska bli skojigt, tror det passar Kasper med den omväxling och positiva stämning som blir på rally.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)