Duktigt eller totalt ouppfostrad?

Häromsistens gick vi en promenad i kvarteren. Stötte på en man som klippte sin häck och som ville hälsa på Kasper. Jag fick Kasper att först sitta, sen ett varsågod att gå fram och hälsa. Mannen, som själv hade två hundar, tittade och sade: "Är han alltid så där duktig?"
Stod som fallen från skyarna. Nån som tycker att Kasper är duktig... De flesta ser bara slyngeln i honom. Men jag har vittne på det, lillmatte var med... :D
Å andra sidan blir Kasper som galen i skogen. Vill fara fram som en tromb i alla doftspår; hade jag inte honom i långlina skulle han antagligen försvinna för gott. Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med det. och snart ska vi på kantarellkurs, får se hur det går.
Sen fick jag hjärtat i halsgropen härom dagen. Öppnade ytterdörren för att kolla vädret innan jag släppte ut Kasper i linan. Såg inte att en man med en wheaten stod utanför tomten på andra sidan häcken. Men det såg Kasper. Woof, sade det, så försvann han som en pil ut genom hålet i häcken ut till den roliga hunden. Gatan som går där är väldigt liten med ytterst lite trafik, så det var väl i och för sig inte hela världen. Men när jag kom och skulle ta in honom bara fjantade han runt den andra hunden medan jag försökte kalla in och få tag i Kasper. Inget halsband heller, så hal som en ål. Sen dök det upp en hel dagisgrupp lite längre ned på nästa väg. Iväg kutade Kasper, medan jag gormade ilsket. Väl nästan framme hos barnen vände han faktiskt, om det nu var mitt gormandes förtjänst ska jag låta vara osagt. Men istället för att komma tillbaka till mig och mannen med wheaten drog han vidare förbi uppför backen ända upp till kröken där man inte ser längre. Då gick jag arg som ett bi in och hämtade visselpipan medan mannen med wheaten sade att nu går vi så blir det kanske enklare. Och faktiskt, visselpipan fungerade. Som en pil kom Kasper insusande på gården igen och försökte se oskyldig ut.
Jag var superarg, dängde in honom innanför dörren, inget godis eller nåt. Vet inte om det var rätt taktik, ska man i det läget belöna för att han trots allt kommit för visselpipan, eller låta bli för att visa att han var dum som drog i första läget? Svårt det där.
Rejält rädd var jag också, för vägen dagisbarnen korsade är större med mer trafik än den lilla väg han först sprang ut på, och strax nedanför dagisbarnsvägen ligger en riktigt stor korsning med massor av trafik hela tiden. En liten dsg därnere och hans tid är förbi...

Det har regnat här hemma

I och med att vi kom hem tog sommaren slut. Allvarligt. Hela sommaren har vi haft solen med oss, känns det som. Vi har njutit av sol och vind, men sällan drabbats av regn. De stunderna har vi haft annat för oss.
Nu kom vi hem från Rügen och möttes av en flera decimeter hög illgrön tjock gräsmatta. När vi åkte lämnade vi en gulbrun torr stackars gleskammad historia efter oss. Liknade mest en julgran i februari.
Hemfarten, förresten. den gick ju strålande. Med hundpasset i ena handen och kopplet i den andra tågade vi in på en av Rügens veterinärkliniker. Kasper åt sitt medhavda piller under sträng tysk veterinäruppsikt, blev chipläst (hade inte ens tänkt tanken innan att alla veterinärer kanske inte har chipläsare!), fick sin stämpel i hundpasset. Nå, vad kostade det här, då? Nä, vi var klara nu, sade veterinären. Det var gratis! Eloge åt denne tyske veterinär. När vi så sen körde av färjan och som enda bilen valde röda utfarten (vapen och hundar var särskilt tillskrivna att köra på rött) lyftes bommen bara för oss. Obemannad station! Lite snopna körde vi in i Trelleborg.
Idag har vi så träffat Enzo igen och plockat massor av karljohansvamp. Där kom regnandet väl till pass. Och igår fick jag frågan om jag ville vara med på Eva Bodfäldts kantarellsökkurs. Jamenvisst, självklart vill vi det! Hoppas verkligen att den blir av om två veckor.
För övrigt har Kasper indelat oss i två kategorier: tjejer (lillmatte och jag) är bollar; killar (Enzo och husse) är hjortben. Vi har nämligen vid olika tillfällen frågat: "Var är... [lillmatte/matte/husse/Enzo]" och vid dessa tillfällen har boll respektive hjortben hämtats. Nu har vi klurat ut det, lillmatte och jag: killar luktar skit... :D

Semester på Rügen

Lillmattes kusin tyckte Kasper var en rolig bekantskap.
Väl på plats i huset på Rügen visade de sig att det fanns en grannkatt. Den var mycket intresserad av Kasper, och intresset var ömsesidigt.
Maneter och sjögräs skulle ju undersökas.
Vi gick på långpromenad i en nationalpark med härlig bokskog, och den här bilden ser lätt surrealistisk ut med grönbevuxen sjö och det gröna bokljuset.
Inte kan man missa en sån feature som en hundbar...
Lillmatte och Kasper tar sig nerför en brant slänt. Många intressanta kryp att detaljstudera. Kanske ett förstoringsglas i julklapp?
Många härliga stränder fanns det.

Men... är det en isbjörn därborta? Visade sig vara en golden som skakade av sig saltvatten...
Mums, lite god yoghurt kan ju vara värt att fläcka ned nosen för.

På strandpromenaden i Binz finns det både hundpåsar och särskilda avfallskorgar.
Men det trädet är alldeles för stort för att kissas vid...

På tal om stort, här är en del av den gamla kurort i Prora som byggdes under Hitlertiden. Nu en avskräckande ful ruin som upptar flera kilometer av den härliga sandstranden.
Nedanför Prora-ruinen. Vår sista dag på Rügen, så alla badkläder var redan nedpackade.

Storegård hundpark

Lillmatte kom ned till Skåne med tåg. På torsdagen innan vi åkte till Tyskland passade vi på att besöka Storegård hundpark strax utanför Löddeköpinge. En kanonvarm dag, så mitt i bröt vi för en badstund vid Barsebäck strand, innan vi återvände för mer kul aktiviteter. Entréavgiften gäller hela dagen.

Vi inledde med att gå runt parken och titta och skapa lite kontakt. Svårt, för Kasper tyckte ju att allt var så intressant. Sen gick vi en labyrintbana.

Lite låga hopphinder fanns det i labyrinten. Matte fick hoppa mer än Kasper.

Sen fanns det en miljöbana med mängder av olika slags hinder. Stubbarna var roliga och lätta att gå på.

Hinkarna var mer okända, men inget problem.



Ännu mer ovant var det med hinder man skulle gå igenom. Kasper var lite förbryllad, men inte rädd, och snart gick han genom dem hur enkelt som helst.
Stilstudie i klättring över pallar.
Åka skottkärra var väl inget, man har ju åkt cykelkorg.

Det fanns både en nybörjaragilitybana med lättare hinder och en vanlig agilitybana med fullstora hinder. Vi körde lite i bägge, och det var ju superkul.
Slalom har vi inte tränat så mycket på, men på nybörjarbanan fanns det låga käppar som man nådde över med armen, vilket gjorde det enklare att leda runt med godis. Mot slutet tror jag Kasper började fatta vitsen litegrann. Återstår att se om han minns det nästa gång...

Lite mer ovanliga hinder fanns det också.

Och så rolig belöning med dragkamp när man varit duktig.

En kanondag - kan verkligen rekommenderas om ni har vägarna förbi Skåne:

http://storegard.se/index.php/872415

Beach 2008

Wow, vilken jättesandlåda att gräva i!
Utmärkta solstenar de har här. Nästan lika bra som mattes solsäng hemma.
Fina hundar badar (helst) inte. Kaspiskt ordspråk.

Fast lite nyfiken är man ju på vad som rör sig därnere i havet.
Och igår på Barsebäcks Strand gjorde jag ett undantag. Det var så långgrunt att lillmatte lyckades lura ut mig och bada. Hela jag! Simmade faktiskt. Bröstsim. Fick fixa till frisyren sen med värsta tång- och sandinpackningen tills jag blev mitt vanliga vackra jag.

Besök i Ystad

Vi såg ingen Binkis i Brösarps Backar, det hade vi minsann lagt märke till. Och visst vore det kul att få träffa King (och kanske Pompe?) igen nångång i Stockholm.

I tisdags var vi nere i Ystad och träffade Lisa med familj. Barnen tyckte det var jättekul att få en hund att gå ut med. Kasper förde sig ganska väl för att vara han.
Elias promenerar stolt med Kasper.
I en hundrastplats träffade vi en annan gårdshund, Morris, som Kasper fick leka med en stund.
Alexandra var duktig att gå med Kasper. Här sitter hon och väntar tillsammans med Kasper, den bevingade gårdshunden.
Kasper gillade verkligen Lisa. Här ger han en jättepuss utanför Klosterkyrkan.

Bilder från Tollarp och Skåne

Kul var att jag råkade på en översättarkollega som jag träffade för första gången i Västerås i april. Hon ställde ut sin hane i samma klass som jag. Tyvärr sågs vi inte mer sen, hon åkte kanske hem efter utställningen.
Den här mannen är uppfödare och sade direkt han såg Kasper i toakön första dagen att han tyckte Kasper var så snygg att han gärna ville avla på honom - om det inte var för tänderna, då. Flera gånger sen fick jag höra att hans Gullan skulle passat så bra med Kasper.
Kasper koolade ner sig så pass att han lyckades sova precis bredvid Osborn samtidigt som det var lydnadstävling. Ingen är mer förvånad än jag. Längre bort ser man benen på Kings matte, som besökt Kasperbloggen några gånger. Hej, hej, om du läser detta!
En av våra tältgrannar tävlar lydnadsklass 1 med Celma.
Efter Tollarp for vi vidare nedåt i Skåne. Här rastning på Brösarps backar, ett ställe som passade Kasper perfekt.
Har träffat en beauceron också (eller tre). De verkar vara mycket mysiga hundar, och åtminstone de här exemplaren kunde koppla av också.

Tollarpsträff

Kasper och jag har nu varit på Tollarpsträff i dagarna tre. Vi har bott i tält, vilket gått över förväntan bra. Det knepigaste har varit att han är så intresserad av att träffa alla andra gårdshundar, oavsett om de vill träffa honom eller ej, liksom att han fortfarande har svårt att vara ensam bunden ute medan jag försvinner bort. Men båda delarna har gått lite bättre allt eftersom dagarna gick, så det finns väl hopp att vi ska lösa detta vad det lider.
Dag 1 lyssnade vi på avelsinfo, intressant. Kontentan var att dsg-uppfödarna behöver avla mer på friskhet och mindre på skönhet, och att så mycket som 83 % av den genetiska variationen har försvunnit i rasen de senaste 40? åren. Dags att bli mer aktsam, alltså.
Dag 2 ställde vi ut, och det gick åt skogen. Förra gången fick vi ju en 2:a (blått band) och hade väl trott att vi skulle få det igen. Men icke, den norske domaren gav honom en 3:a (gult band). Har inte utlåtandet framför mig, får slänga in det en annan gång, men kontentan var att Götängens Bonus Kasper är kanonfin på alla sätt - utom tänderna. Underbettet genererade alltså en 3:a. De jag pratade med både innan och efter hade precis samma åsikt - en kanonfin hund, välvuxen på alla sätt, men tänderna gör att man inte kan avla på honom. Vet inte vad det innebär för resten av kullen? Påstås vara ärftligt, enligt vad jag förstod. Iallafall är han är superhärlig hund.
På eftermiddagen tittade vi på lydnadstävling, intressant att se alla moment sammanföras på det sättet, sånt som vi tränat i små snuttar. Men jag tycker den militäriska kommenderingen känns lite overkill... Rallylydnad är lite mänskligare, och känns närmare Kasper och mig.
Dag 3 gick vi på vår 7:e kurs - viltspår. Jätteintressant och kul! Vi åkte ut till en vacker bokskog (bara det...) och lade ett enkelt rakt snitslat spår på 60-70 meter genom att dra en rådjursklöv och droppa ut nötblod. Sen väntade vi en timme innan vi gick spåren. Vi var bara fyra hundar så det var kanonbra. Kasper fattade snabbt vad han skulle göra, nosen fint i marken hela tiden, gick lagom fort och hittade klöven före mig, trots att jag egentligen visste var den fanns... Han tog inte upp den i munnen, men var klart intresserad av den. Tillbaka vid bilarna fick han kika på den lite till och då tog han den faktiskt i munnen ett par gånger. Det här måste vi försöka få till, men det är ju lättare om man kan hitta en spårkompis.
Nu har vi tagit in på vandrarhem i St Olof, mer från oss följer vid tillfälle.