Var tvungen på morgonpromenaden att testa om han fortfarande mindes Snurra runt. Jag gjorde först ett par med fingertarget, och väntade sedan ut honom. Backa, Hoppstå, Utgångsposition, Snurra runt. Jajamensan, där kom den!
Det är så kul när han fattar, när poletten ramlar ner. Det är då träningen är som roligast. Själva nötandet, finslipet, är inte alls lika kul, utan det är aha-upplevelserna som är härligast att vara med och uppleva.
Idag har vi tre barn här, två stora och en snart femåring. Jag tror med andra ord att Kasper kommer att få en rätt kul dag.
fredag 14 maj 2010
torsdag 13 maj 2010
Hoppstå, Snurra runt och inte jaga katt
I klickertränarprojektet är en av läxorna att lära in Snurra runt med target och sedan fejda densamma. Jag har också på senare tid börjat träna Hoppstå som ett led i att få till ett bättre Stå där Kasper inte backar ett par steg. I framförmappen ligger numera Backa, Hoppstå och Utgångsposition väldigt högt upp. Bland frivilliga beteenden kan också nämnas att Ligg bjuds hej vilt, både på kommandot Sitt (suck) och helt utan kommando när vi är ute och går.
När jag så försöker fejda bort fingret som jag använder som target har han inte förstått alls vad han ska göra. Vi kan köra tio Snurra runt med finger, och när jag så provar utan något börjar han bjuda beteenden ur framförmappen. Det lite knepiga är att Utgångsposition är som en halv snurr, så det är lätt att klicka fel för den.
Jag har iallafall haft is i magen, kört vidare med targetfinger och emellanåt testat att vänta ut honom. Nu på senaste promenaden stannade jag till på en parkering och började köra Snurra runt. Först var det precis som vanligt: funkade bra med finger, blev hela framförmappsregistret utan. Efter tio försök gick vi vidare en liten bit och körde tio nya. Och så vidare. Efter kanske ett halvdussin sådana lossnade det plötsligt och sista biten hem fick jag flera frivilliga Snurra runt! Jag är så glad, för nu är det inte så jättelänge kvar till nästa kurstillfälle, och det vore ju bra om det momentet satt ordentligt tills dess.
Att diskriminera mellan Sitt och Ligg har också höjts på träningslistan den senaste tiden, inte minst sedan han drämde i med ett helt obefogat Ligg på rallytävlingen.
Hoppstå har vi alltså kommit så långt med att han nu bjuder frivilligt, så där är det dags att gå vidare till nästa steg. Frågan är bara hur det ser ut, måste läsa in mig på hur detta Hoppstå ska omvandlas till ett snyggt Stå.
När vi just tränat Snurra runt som bäst och Kasper var lös på gatan kom en katt smygande i häcken. Bra! sade jag blixtsnabbt och Kasper vände sig till mig och fick godis. Och sen var den faran över. Puh!
När jag så försöker fejda bort fingret som jag använder som target har han inte förstått alls vad han ska göra. Vi kan köra tio Snurra runt med finger, och när jag så provar utan något börjar han bjuda beteenden ur framförmappen. Det lite knepiga är att Utgångsposition är som en halv snurr, så det är lätt att klicka fel för den.
Jag har iallafall haft is i magen, kört vidare med targetfinger och emellanåt testat att vänta ut honom. Nu på senaste promenaden stannade jag till på en parkering och började köra Snurra runt. Först var det precis som vanligt: funkade bra med finger, blev hela framförmappsregistret utan. Efter tio försök gick vi vidare en liten bit och körde tio nya. Och så vidare. Efter kanske ett halvdussin sådana lossnade det plötsligt och sista biten hem fick jag flera frivilliga Snurra runt! Jag är så glad, för nu är det inte så jättelänge kvar till nästa kurstillfälle, och det vore ju bra om det momentet satt ordentligt tills dess.
Att diskriminera mellan Sitt och Ligg har också höjts på träningslistan den senaste tiden, inte minst sedan han drämde i med ett helt obefogat Ligg på rallytävlingen.
Hoppstå har vi alltså kommit så långt med att han nu bjuder frivilligt, så där är det dags att gå vidare till nästa steg. Frågan är bara hur det ser ut, måste läsa in mig på hur detta Hoppstå ska omvandlas till ett snyggt Stå.
När vi just tränat Snurra runt som bäst och Kasper var lös på gatan kom en katt smygande i häcken. Bra! sade jag blixtsnabbt och Kasper vände sig till mig och fick godis. Och sen var den faran över. Puh!
tisdag 11 maj 2010
Molnbyrundan
Tog Kasper på årets första Molnbyrunda i det fina vädret. Rundan är en tio kilometers omväxlande cykelbana med gräskant och grusväg plus lite terrängcykling över äng, så den är rätt kul när det inte är för lerigt.
Vi vilade och tittade på häst när vi var halvvägs och Kasper dissade mattes vatten till förmån för dikesvattnet.
Nånstans runt sex km i en grusig uppförsbacke kom det två tjejer med barnvagn och två lösa hundar. De såg oss rätt tidigt ovanifrån i backen. Den bakre tjejen tog tag i halsbandet på sin boxer, men den främre tjejen lät sin knähöga ulltott vara. Jag körde max 7–8 km/h på låg växel uppför backen för Kaspers skull och drog ner på farten ännu mer när jag märkte att hon inte tog hand om sin hund. Normalt brukar jag annars öka farten förbi andra hundar för att Kasper ska hålla fokus på det vi gör istället för att vilja dra till den andra hunden.
Mycket riktigt, hunden blev ju intresserad av Kasper på andra sidan cykeln och skulle dit. Givetvis framför mitt framhjul. Jag fick tvärnita och kunde inte låta bli att undslippa mig ett ”ta hand om din hund”. Jag såg rädslan lysa till i tjejens ögon och hon fick till något rop på hunden, som vände ett steg eller två så att jag kunde få fart på cykeln igen och ta oss förbi. Sen struntade jag faktiskt fullkomligt i om hunden hängde efter oss eller inte. Tror inte den gjorde det, inte så många steg iallafall.
Hur tänker folk som inte håller i sin hund vid hundcykelmöte om de inte har 110 % koll på den? Kasper sitter ju fastspänd, så det kan ju inte bli vårt fel om det händer något. Men ibland blir jag lite trött.
Bortsett från denna incident hade vi en fantastiskt fin cykling och kunde konstatera att hagarna nu är välfyllda med belåtna hästar.
Vi vilade och tittade på häst när vi var halvvägs och Kasper dissade mattes vatten till förmån för dikesvattnet.
Nånstans runt sex km i en grusig uppförsbacke kom det två tjejer med barnvagn och två lösa hundar. De såg oss rätt tidigt ovanifrån i backen. Den bakre tjejen tog tag i halsbandet på sin boxer, men den främre tjejen lät sin knähöga ulltott vara. Jag körde max 7–8 km/h på låg växel uppför backen för Kaspers skull och drog ner på farten ännu mer när jag märkte att hon inte tog hand om sin hund. Normalt brukar jag annars öka farten förbi andra hundar för att Kasper ska hålla fokus på det vi gör istället för att vilja dra till den andra hunden.
Mycket riktigt, hunden blev ju intresserad av Kasper på andra sidan cykeln och skulle dit. Givetvis framför mitt framhjul. Jag fick tvärnita och kunde inte låta bli att undslippa mig ett ”ta hand om din hund”. Jag såg rädslan lysa till i tjejens ögon och hon fick till något rop på hunden, som vände ett steg eller två så att jag kunde få fart på cykeln igen och ta oss förbi. Sen struntade jag faktiskt fullkomligt i om hunden hängde efter oss eller inte. Tror inte den gjorde det, inte så många steg iallafall.
Hur tänker folk som inte håller i sin hund vid hundcykelmöte om de inte har 110 % koll på den? Kasper sitter ju fastspänd, så det kan ju inte bli vårt fel om det händer något. Men ibland blir jag lite trött.
Bortsett från denna incident hade vi en fantastiskt fin cykling och kunde konstatera att hagarna nu är välfyllda med belåtna hästar.
Stora utdrullningsdagen
Idag rapporterar kennelmamman om att det är Stora Utdrullningsdagen, det vill säga dagen då de små för första gången lyckades kravla sig över kanten till valplådan ut i stora världen. Mamma Guinness bidrog stort till detta genom att lägga sig strategiskt utanför lådan och locka med sina mjölkstinna juver. Stjäl i vanlig ordning lite bildbevis på detta historiska ögonblick:
Vänstertiken och Huvudhanen ser ut att leda ligans rymningsattack.
Kennelmamman har nu skapat en lite större omvärld för de små knytten:
Första lilla valpen har redan förstått var toan är belägen.
Vi ska åka och träffa småttingarna på söndag. Gissa på en skala hur kul det ska bli? :D
Kennelmamman har nu skapat en lite större omvärld för de små knytten:
Vi ska åka och träffa småttingarna på söndag. Gissa på en skala hur kul det ska bli? :D
söndag 9 maj 2010
Viltspår igen
Idag hade vi avslutning på viltspårkursen från i höstas – betänkligt försenad på grund av den långa vintern. Jag hade dagen till ära bakat en kladdkaka och bjöd i skogen med vispgrädde.
I sista sekund fick vi ett återbud, efter att vi redan lagt fem spår i skogen på förmiddagen. Så jag plockade med mig Kasper så han fick gå det efter att kursen var avslutad. Bitvis gick han helt lysande, precis som den spårhund jag vet att han är. Men i båda vinklarna krånglade han till det, var rätt på första med några meters förskjutning, men tappade uppenbarligen bort spåret cirka fem meter efter vinkeln. Eller så blev han mer intresserad av något annat som passerat, vad vet man? Även på andra vinkeln, ganska snart efter ett bloduppehåll, var han borta. Fick till och med säga ”Sök spår” igen till honom. När han väl fick fäste – det syntes så tydligt – gick det å andra sidan som tåget sista biten till klöven.
Det är svårt att veta om det är ringrostighet eller färskspår som stör. Men i och med att det varit precis vid vinklarna alla gångerna nu så är jag mest benägen att tro att det är ringrostighet. Eva tipsade om att lägga en trappa nästa gång, dvs. bara en massa vinklar med lagom distans. Känns som ett bra tips.
I sista sekund fick vi ett återbud, efter att vi redan lagt fem spår i skogen på förmiddagen. Så jag plockade med mig Kasper så han fick gå det efter att kursen var avslutad. Bitvis gick han helt lysande, precis som den spårhund jag vet att han är. Men i båda vinklarna krånglade han till det, var rätt på första med några meters förskjutning, men tappade uppenbarligen bort spåret cirka fem meter efter vinkeln. Eller så blev han mer intresserad av något annat som passerat, vad vet man? Även på andra vinkeln, ganska snart efter ett bloduppehåll, var han borta. Fick till och med säga ”Sök spår” igen till honom. När han väl fick fäste – det syntes så tydligt – gick det å andra sidan som tåget sista biten till klöven.
Det är svårt att veta om det är ringrostighet eller färskspår som stör. Men i och med att det varit precis vid vinklarna alla gångerna nu så är jag mest benägen att tro att det är ringrostighet. Eva tipsade om att lägga en trappa nästa gång, dvs. bara en massa vinklar med lagom distans. Känns som ett bra tips.
lördag 8 maj 2010
Första rallylydnadstävlingen
Ja, vi var ju med på KM i höstas, men det räknas inte riktigt. Idag var det vår första riktiga tävling. Vädret var kallt och blåsigt, men uppehåll ända tills efter prisutdelningen.
Banan i sig var ganska lätt, men det fanns en särskild fläck som nästan alla hundar hade problem med. Det hela förvärrades efterhand av att någon tik kissade där. Man försökte åtgärda med vinäger, men skadan var skedd. Detta hände efter att Kasper gått banan som nr 12, men redan vi hade problem på detta ställe, tror att det var nåt skit där från start.
Minns ni att jag sade att Kasper var osedvanligt onosig på generalrepetitionen i torsdags? Nå, idag var han tillbaka i sitt vanliga nosande jag. På ett ställe till och med nosade han på skylten och stack in nosen under den. Jag tänkte att nu välter han den! Men det gjorde han inte som tur var, men det renderade oss tre fel för bristande kontakt. Totalt fick vi fyra sådana nedslag, varav ett säkert var på den allmänt knepiga fläck jag nämnde tidigare. De andra båda är jag mer osäker på. Nosandet generade totalt fem minuspoäng, sen fick vi några andra småfel som ett snett sättande och ett moment där vi tydligen var alltför långt från skylten (det var jag helt omedveten om). Vidare fick vi tre fel för att hunden rörde sig i position, det måste ha varit momentet Sitt + Stå, då han tar ett steg eller två när han ställer sig upp. Det jobbar vi på, men är långt ifrån färdiga med.
Redan här låg vi farligt nära 70-poängsgränsen, men när jag sedan (denna regel hade jag ingen aning om!) går runt hunden och inte stannar upp i utgångsställning innan vi fortsätter ger detta minus tio poäng. På sista skylten tyckte Kasper sedan tydligen att vi har ju inte gjort något Ligg, så det klämde han i med istället för ett Sitt, vilket såklart gav ytterligare minus tio. Sedan gjorde de -6 poängs avdrag för helheten, det vet jag inte om det berodde på det idogna nosandet eller vad. Totalpoängen blev iallafall klena 52.
Omdöme av domare Maud Steinrud: ”Lite väl nosigt idag men annars mkt trevligt utfört! Jobba mera med samarbetet så kommer ni bli duktiga!”
Bedömningen är helt rättvis, men jag är ändå besviken. De båda tiopoängarna var så onödiga, utan dem hade vi med nöd och näppe klarat oss över 70-gränsen. Nåväl, det blir väl till att bryta ihop och komma igen, för den 30 maj har vi nästa tävling i Rimbo. Vi får hoppas på bättre resultat då.
I torsdags körde jag med externbelöning i min gröna skål. Jag hade tänkt göra det idag med, men när domaren förklarade att det var okej att bära belöning på sig – bara den inte var synlig – ändrade jag mig och körde godisficka och piptaxen i ryggfickan. Jag pratade med Agneta efteråt om det och hon trodde det varit ett misstag av mig. Hennes teori är att kanske hade Kasper fått ett bättre fokus om han visste att det stod en externbelöning och väntade därborta på andra sidan mållinjen, och jag hade därmed fått färre fel för nosande och bristande kontakt. Kanske har hon rätt, jag ska definitivt ge den modellen en chans på nästa tävling, så får vi se.
Trevligt var det iallafall att träffa Märta som supportade premiärstartande tollare med förare. Jag påmindes om att jag ännu inte träffat småvalparna. Det får allt bli av snart!
Banan i sig var ganska lätt, men det fanns en särskild fläck som nästan alla hundar hade problem med. Det hela förvärrades efterhand av att någon tik kissade där. Man försökte åtgärda med vinäger, men skadan var skedd. Detta hände efter att Kasper gått banan som nr 12, men redan vi hade problem på detta ställe, tror att det var nåt skit där från start.
Minns ni att jag sade att Kasper var osedvanligt onosig på generalrepetitionen i torsdags? Nå, idag var han tillbaka i sitt vanliga nosande jag. På ett ställe till och med nosade han på skylten och stack in nosen under den. Jag tänkte att nu välter han den! Men det gjorde han inte som tur var, men det renderade oss tre fel för bristande kontakt. Totalt fick vi fyra sådana nedslag, varav ett säkert var på den allmänt knepiga fläck jag nämnde tidigare. De andra båda är jag mer osäker på. Nosandet generade totalt fem minuspoäng, sen fick vi några andra småfel som ett snett sättande och ett moment där vi tydligen var alltför långt från skylten (det var jag helt omedveten om). Vidare fick vi tre fel för att hunden rörde sig i position, det måste ha varit momentet Sitt + Stå, då han tar ett steg eller två när han ställer sig upp. Det jobbar vi på, men är långt ifrån färdiga med.
Redan här låg vi farligt nära 70-poängsgränsen, men när jag sedan (denna regel hade jag ingen aning om!) går runt hunden och inte stannar upp i utgångsställning innan vi fortsätter ger detta minus tio poäng. På sista skylten tyckte Kasper sedan tydligen att vi har ju inte gjort något Ligg, så det klämde han i med istället för ett Sitt, vilket såklart gav ytterligare minus tio. Sedan gjorde de -6 poängs avdrag för helheten, det vet jag inte om det berodde på det idogna nosandet eller vad. Totalpoängen blev iallafall klena 52.
Omdöme av domare Maud Steinrud: ”Lite väl nosigt idag men annars mkt trevligt utfört! Jobba mera med samarbetet så kommer ni bli duktiga!”
Bedömningen är helt rättvis, men jag är ändå besviken. De båda tiopoängarna var så onödiga, utan dem hade vi med nöd och näppe klarat oss över 70-gränsen. Nåväl, det blir väl till att bryta ihop och komma igen, för den 30 maj har vi nästa tävling i Rimbo. Vi får hoppas på bättre resultat då.
I torsdags körde jag med externbelöning i min gröna skål. Jag hade tänkt göra det idag med, men när domaren förklarade att det var okej att bära belöning på sig – bara den inte var synlig – ändrade jag mig och körde godisficka och piptaxen i ryggfickan. Jag pratade med Agneta efteråt om det och hon trodde det varit ett misstag av mig. Hennes teori är att kanske hade Kasper fått ett bättre fokus om han visste att det stod en externbelöning och väntade därborta på andra sidan mållinjen, och jag hade därmed fått färre fel för nosande och bristande kontakt. Kanske har hon rätt, jag ska definitivt ge den modellen en chans på nästa tävling, så får vi se.
Trevligt var det iallafall att träffa Märta som supportade premiärstartande tollare med förare. Jag påmindes om att jag ännu inte träffat småvalparna. Det får allt bli av snart!
torsdag 6 maj 2010
Generalrepetition
Ikväll var vi på klubben och körde generalrepetition inför rallylydnadstävlingen.
Vi satte upp en nybörjar- och en fortsättningsbana. Det var allmän träning ikväll, så därför var det ytterst förvånande att det bara var knappt ett halvdussin hundar på plats förutom oss (också runt ett halvdussin). Denna soliga, härliga vårkväll!
Iallafall körde Kasper och jag nybörjarbanan tre gånger. Det gick riktigt skapligt även om han någon gång strulade på Fronten och någon gång hoppade efter handen/godisfickan när han skulle in till min vänstra sida. Vi tränade dessa moment ett par gånger separat utanför banan.
På slutet ville några att vi skulle byta ut ett par av skyltarna till några andra de ville köra en sista gång. Vi bytte en fyra–fem skyltar och sen körde jag direkt utan att gå banvandring emellan. Kasper gick som ett tänt litet ljus! Agneta, som tittade på och lekte domare, sade att han nosade bara en gång (rekord för Kasper!) och sen blev han lite väl intresserad av en viss keeshond, som körde fortsättningsbanan lite längre bort, vid något tillfälle. Det kan ha blivit sträckt koppel där. Annars var det perfekt!
Supernöjd med detta avslutade jag, vill att både han och jag ska ha denna suveräna målbild i huvudet inför lördag morgon. Tyvärr ska ju vädret bli kallt och regnigt på lördag. Tur i oturen att vi startar så pass tidigt, då bör han inte ha hunnit kallna och surna till för mycket, hoppas jag. Sen kan han ju ligga och mysa under en filt i bilen resten av dagen.
Nu hoppas jag att han och jag kan hålla oss i en likadan träningsbubbla på lördag, så kommer det att gå bra. Ni som läser detta får gärna hålla tummarna!
Vi satte upp en nybörjar- och en fortsättningsbana. Det var allmän träning ikväll, så därför var det ytterst förvånande att det bara var knappt ett halvdussin hundar på plats förutom oss (också runt ett halvdussin). Denna soliga, härliga vårkväll!
Iallafall körde Kasper och jag nybörjarbanan tre gånger. Det gick riktigt skapligt även om han någon gång strulade på Fronten och någon gång hoppade efter handen/godisfickan när han skulle in till min vänstra sida. Vi tränade dessa moment ett par gånger separat utanför banan.
På slutet ville några att vi skulle byta ut ett par av skyltarna till några andra de ville köra en sista gång. Vi bytte en fyra–fem skyltar och sen körde jag direkt utan att gå banvandring emellan. Kasper gick som ett tänt litet ljus! Agneta, som tittade på och lekte domare, sade att han nosade bara en gång (rekord för Kasper!) och sen blev han lite väl intresserad av en viss keeshond, som körde fortsättningsbanan lite längre bort, vid något tillfälle. Det kan ha blivit sträckt koppel där. Annars var det perfekt!
Supernöjd med detta avslutade jag, vill att både han och jag ska ha denna suveräna målbild i huvudet inför lördag morgon. Tyvärr ska ju vädret bli kallt och regnigt på lördag. Tur i oturen att vi startar så pass tidigt, då bör han inte ha hunnit kallna och surna till för mycket, hoppas jag. Sen kan han ju ligga och mysa under en filt i bilen resten av dagen.
Nu hoppas jag att han och jag kan hålla oss i en likadan träningsbubbla på lördag, så kommer det att gå bra. Ni som läser detta får gärna hålla tummarna!
tisdag 4 maj 2010
Valparna börjar titta
Dags att låna en ny valpbild från Thorsvi:
Här ligger de könssorterade så fint:
Rumpan (tik), Vänster (tik), Höger (tik), Ryggen (hane), Nacken (hane), Huvudet (hane)
Valparna har börjat titta nu, och har även tagit något litet stapplande steg.
Här ligger de könssorterade så fint:
Rumpan (tik), Vänster (tik), Höger (tik), Ryggen (hane), Nacken (hane), Huvudet (hane)
Valparna har börjat titta nu, och har även tagit något litet stapplande steg.
måndag 3 maj 2010
Naturligt fästingmedel
Jag fick ringa upp till Roslagen för att åter få receptet på naturligt fästingmedel som viltspårdomaren berättade om i höstas. Jag hade givetvis glömt att skriva upp det...
Fästingmedel
1/2 burk timjan
1 liter vatten
Koka upp, låt svalna. Sila bort timjanen.
1 citron
Pressa i saften av en citron. Spreja på hunden med t.ex. en blomsprejflaska. De sprejar lite före varje promenad.
Detta ska iallafall provas nu på Kasper. Det känns skönt med något garanterat ofarligt när vi nu väntar hit lille Lakrits om en och en halv månad eller så.
Fästingmedel
1/2 burk timjan
1 liter vatten
Koka upp, låt svalna. Sila bort timjanen.
1 citron
Pressa i saften av en citron. Spreja på hunden med t.ex. en blomsprejflaska. De sprejar lite före varje promenad.
Detta ska iallafall provas nu på Kasper. Det känns skönt med något garanterat ofarligt när vi nu väntar hit lille Lakrits om en och en halv månad eller så.
Bilder från viltspårslutet
Jag tog ett par inte alldeles bra bilder i motljuset med iPhonen. Har mekat lite med bilden i Photoshop, så nu är bilden iallafall tolkningsbar.
Här ser man slutsnitseln i vänster förgrund. Där Kasper står finns den andra skanken, den av naturen ditlagda. Visst är det en enastående slump att dessa båda skulle hamna så nära varandra?
Här är naturskanken, Kaspers fina fynd. Man ser tydligt allt det avgnagda, ingen människa skulle släpat runt en så lång skank.
söndag 2 maj 2010
Lagt årets första viltspår åt Kasper
Åkte till en ny liten skog här i trakten och drog ett ganska enkelt U-format spår. Två vanliga vinklar, det var allt. Det är ganska blåsigt ute, dock inte fullt så mycket inne i skogen. Vindriktningen var västlig, det vill säga från bottnen i U:et.
För första gången drog jag sedan störningsklöven (vildsvinet) direkt. Jag hade markerat ut lämpliga passageställen, fyra stycken. Tidigare har jag alltid dragit störningsklöven omedelbart före spårningen, men nu vill jag se om denna förändring gör att det blir lite enklare för honom att välja rätt spår. Man vet ju aldrig när i tiden vilt passerar över ens spår, och på detta sätt hinner mina egna dofter lägga sig lite i skogen innan det är dags.
Ska bli mycket intressant det hela, nu är det ju närmare ett halvår sen han spårade.
På söndag ska vi ha avslutning i viltspårkursen, och det kan ju vara kul att ha spårat någon gång själv dessförinnan.
Spårningsresultatet:
Vi gick spåret ca 4,5 timmar efter läggning. Tyckte det räckte efter ett halvårs uppehåll.
Innan vi ens hade börjat, medan jag höll på att lägga ut spårlinan så den inte skulle sno ihop sig, kom det förbi en kille med en svart hund. Han hejade och passerade på 3–4 meters avstånd. Hans hund började skälla på Kasper, och, tyckte jag att jag anade i ögonvrån där jag stod med ryggen till, började dra mot Kasper. Men Kasper satt blick still! Detta är högst olika Kasper som i vanliga fall högst gärna vill hälsa på andra hundar, så jag kan bara tolka det som att nu satt han och väntade på att få börja arbeta. Även en liten odåga växer tydligen till sig!
Spårstart: klockrent åt rätt håll
Vildsvinsstörning 1: passerade klockrent
Vildsvinsstörning 2: passerade klockrent
Högervinkel 1: här fick han problem, ville först gå vänster, sedan rakt fram. Det kan möjligen ha varit killen med hunden som passerat förbi nära här, men det är ju ingen ursäkt...
Högervinkel 2: här hade han också problem. Ville gå rakt fram.
Vildsvinsstörning 3: här ville han vika av både åt vänster och höger (jag hade passerat från vänster åt höger)
Vildsvinsstörning 4: passerade klockrent
Spårslut: här rundade han på utsidan av spårslutet i en halvcirkel och ville fortsätta framåt. Jag stoppade honom och väntade. Då tog han ett par steg tillbaka och när jag så släppte efter på linan eftersom det var rätt böjde han sig plötsligt ner och började gnaga – på en helt annan klöv! Detta var ingen klöv någon människa knutit fast i en buske, utan vad som en gång varit ett helt ben, fast det nu var avgnagt till mer än hälften. ”Bravo, vad duktig du är!” fick jag ur mig lite häpet, medan min blick irrade tillbaka till snitslarna som avslöjade var spårslutet fanns. Jodå, min klöv låg där så fint fastknuten i en krypen. Jag knöt loss den och visade Kasper att även matte hittat en skank. ”Duktig matte”, tror jag han tänkte. ”Det brukar ju vara jag som hittar dom där.”
Summa summarum: jag tycker det gick bättre än i höstas. Undantaget vinklarna då, men det kanske man kan tolka som spårovana? Jag tror jag ska lägga nåt utan störningar, och kanske med kortare liggtid, och bara se hur han spårar sånt, få honom att komma igång igen. Typ anlagsklass.
Nu hemkomna igen hittade jag årets första fästing krypande på honom. Undrar om jag verkligen vill ha på nåt medel på honom i år, när vi ska ha lillvalp här hemma. Tror jag avvaktar ett tag iallafall och okulärbesiktigar så noggrant jag kan istället. Fast jag minns att viltspårdomare Leif hade nåt hemmamedel han rekommenderade. Om jag bara kunde komma ihåg vad det bestod av... Skrev jag upp det, månne?
För första gången drog jag sedan störningsklöven (vildsvinet) direkt. Jag hade markerat ut lämpliga passageställen, fyra stycken. Tidigare har jag alltid dragit störningsklöven omedelbart före spårningen, men nu vill jag se om denna förändring gör att det blir lite enklare för honom att välja rätt spår. Man vet ju aldrig när i tiden vilt passerar över ens spår, och på detta sätt hinner mina egna dofter lägga sig lite i skogen innan det är dags.
Ska bli mycket intressant det hela, nu är det ju närmare ett halvår sen han spårade.
På söndag ska vi ha avslutning i viltspårkursen, och det kan ju vara kul att ha spårat någon gång själv dessförinnan.
Spårningsresultatet:
Vi gick spåret ca 4,5 timmar efter läggning. Tyckte det räckte efter ett halvårs uppehåll.
Innan vi ens hade börjat, medan jag höll på att lägga ut spårlinan så den inte skulle sno ihop sig, kom det förbi en kille med en svart hund. Han hejade och passerade på 3–4 meters avstånd. Hans hund började skälla på Kasper, och, tyckte jag att jag anade i ögonvrån där jag stod med ryggen till, började dra mot Kasper. Men Kasper satt blick still! Detta är högst olika Kasper som i vanliga fall högst gärna vill hälsa på andra hundar, så jag kan bara tolka det som att nu satt han och väntade på att få börja arbeta. Även en liten odåga växer tydligen till sig!
Spårstart: klockrent åt rätt håll
Vildsvinsstörning 1: passerade klockrent
Vildsvinsstörning 2: passerade klockrent
Högervinkel 1: här fick han problem, ville först gå vänster, sedan rakt fram. Det kan möjligen ha varit killen med hunden som passerat förbi nära här, men det är ju ingen ursäkt...
Högervinkel 2: här hade han också problem. Ville gå rakt fram.
Vildsvinsstörning 3: här ville han vika av både åt vänster och höger (jag hade passerat från vänster åt höger)
Vildsvinsstörning 4: passerade klockrent
Spårslut: här rundade han på utsidan av spårslutet i en halvcirkel och ville fortsätta framåt. Jag stoppade honom och väntade. Då tog han ett par steg tillbaka och när jag så släppte efter på linan eftersom det var rätt böjde han sig plötsligt ner och började gnaga – på en helt annan klöv! Detta var ingen klöv någon människa knutit fast i en buske, utan vad som en gång varit ett helt ben, fast det nu var avgnagt till mer än hälften. ”Bravo, vad duktig du är!” fick jag ur mig lite häpet, medan min blick irrade tillbaka till snitslarna som avslöjade var spårslutet fanns. Jodå, min klöv låg där så fint fastknuten i en krypen. Jag knöt loss den och visade Kasper att även matte hittat en skank. ”Duktig matte”, tror jag han tänkte. ”Det brukar ju vara jag som hittar dom där.”
Summa summarum: jag tycker det gick bättre än i höstas. Undantaget vinklarna då, men det kanske man kan tolka som spårovana? Jag tror jag ska lägga nåt utan störningar, och kanske med kortare liggtid, och bara se hur han spårar sånt, få honom att komma igång igen. Typ anlagsklass.
Nu hemkomna igen hittade jag årets första fästing krypande på honom. Undrar om jag verkligen vill ha på nåt medel på honom i år, när vi ska ha lillvalp här hemma. Tror jag avvaktar ett tag iallafall och okulärbesiktigar så noggrant jag kan istället. Fast jag minns att viltspårdomare Leif hade nåt hemmamedel han rekommenderade. Om jag bara kunde komma ihåg vad det bestod av... Skrev jag upp det, månne?
lördag 1 maj 2010
Bolo-pads – från Banchory Bolo på 1910-talets England
”På bilden syns ganska tydligt att valparna har två olika svarta nyanser. Tre av dem är lite mer brungrå medan de andra tre är sotsvarta. De brungrå har även små vita fläckar i handlovarna fram, s.k. bolo-pads.”Att de har olika nyanser har jag tyckt mig se, men har trott att det kanske berodde på kameran, infallande ljus eller blixt. Men bolo-pads? Vita fläckar på svarta labradorer? Vita fläckar i min kunskapsbank! Dags att googla:
På ett ställe har Jack Wandervyk bland annat skrivit:
”Bolo marks are named after English dual Champion Banchory Bolo, who produced this mark in many of his puppies and future generations. The mark often goes away or is hidden by black hairs when the puppy grows up. Bolo marks are notconsidered a mismark. Many Labrador breeders see them as a sign of quality. Bolo marks are also linked to an excellent coat structure.
A small white spot, stripe or patch on the chest or Bolo pads (under the feet) are very common and do not lessen the quality of a Labrador, nor indicate it is not pure bred. To the contrary. A small white spot on the chest or under the feet is NOT considered a mismark and should not be penalised. (In most yellow Labradors the white spot is hardly visible, or not visible at all.)”Ett annat ställe nämns samma källa till fläckarna, men pratar också om chokladbruna labbar – som efter vad jag alltid hört inte ska finnas bland jaktlabradorer:
In 1916 the Labrador Club was formed in England with support from Lord Knutsford (Munden Kennel line) and Lady Lorna, Countess Howe (Banchory Labradors). Some chocolate labs are said to trace back to FC Banchory Night Light from the Banchory Kennel. He was a black dog born in 1932 in England. Night Light comes from the line of Dual Ch. Banchory Bolo (1915) who appears to be a carrier of the chocolate gene from Buccleuch Avon. Sh. Ch. Banchory Bolo was also known for carrying a trait of white hairs under the feet (Bolo pads).Där finns det också fina bilder som beskriver hur dessa fläckar kan se ut.
Banchory Bolos öden och äventyr är en bittersöt historia från engelskt 1910-tal. Redan då fanns det folk som insåg att positiv förstärkning fungerar bättre än positivt straff.
Och så avslutningsvis en bild på småttingarna där man tydligt ser nyansskillnaderna:
Jag tycker det är supercharmigt att alla sex inte ser exakt likadana ut. Kanske beror på att jag är mer van att kika på dsg-valpar som sinsemellan ser helt olika ut.
En jämförelse med hur det såg ut i Kaspers valplåda 2007:
fredag 30 april 2010
PM till rallylydnadstävlingen har kommit
Det blir en lång dag nästa lördag. De kör två nybörjarklassgrupper pga. 57 startande, och jag hamnade i grupp 1. Det innebär anmälan mellan 06.30–07.00. Jösses... Sen har jag startnummer 12, vilket antagligen gör att jag är färdigtävlad runt 8-tiden.
Men sen är prisutdelningen inte förrän 13. Räknar givetvis inte med att hamna där, men det kan ju vara kul att gratta dem som gör det. Man kör däremellan även en fortsättningsklass och en avancerad klass, därav det långa tidsspannet emellan.
Efter prisutdelningen följer DM med de tre bästa ekipagen i varje klass. För avancerad klass innebär det alla tre, för de är bara tre startande... :)
Mitt på dagen bjuds det också på uppvisning i freestyle, det kan ju vara jättekul att kika på.
Roligt är att det är tre dsg som startar i nybörjarklassen. Det är över huvudtaget mycket större spännvidd på raser än vid många andra typer av tävlingar. Jag räknar till 19 olika raser i min grupp (av 30), ytterligare 13 nya raser i grupp 2 (av 27 startande), ytterligare 6 nya raser i fortsättningsklass (av 11 startande). Det innebär totalt 38 startande raser. Jag räknar då Blandis som en ras.
Och det är nio startande från VaBK.
Men sen är prisutdelningen inte förrän 13. Räknar givetvis inte med att hamna där, men det kan ju vara kul att gratta dem som gör det. Man kör däremellan även en fortsättningsklass och en avancerad klass, därav det långa tidsspannet emellan.
Efter prisutdelningen följer DM med de tre bästa ekipagen i varje klass. För avancerad klass innebär det alla tre, för de är bara tre startande... :)
Mitt på dagen bjuds det också på uppvisning i freestyle, det kan ju vara jättekul att kika på.
Roligt är att det är tre dsg som startar i nybörjarklassen. Det är över huvudtaget mycket större spännvidd på raser än vid många andra typer av tävlingar. Jag räknar till 19 olika raser i min grupp (av 30), ytterligare 13 nya raser i grupp 2 (av 27 startande), ytterligare 6 nya raser i fortsättningsklass (av 11 startande). Det innebär totalt 38 startande raser. Jag räknar då Blandis som en ras.
Och det är nio startande från VaBK.
torsdag 29 april 2010
A2-kullen
Rapport från Thorsvi kennel:
Alla valpar hade igår (en vecka gamla) fördubblat sin födelsevikt.
Vilken tur att människobarn inte gör det! Vad jobbigt föräldrarna skulle få där de gick där och kånkade...
Så fick de klorna klippta också till deras förtret. Lockar med en ny bild från valplådan:
Alla valpar hade igår (en vecka gamla) fördubblat sin födelsevikt.
Vilken tur att människobarn inte gör det! Vad jobbigt föräldrarna skulle få där de gick där och kånkade...
Så fick de klorna klippta också till deras förtret. Lockar med en ny bild från valplådan:
Kasper budbäraren
Det är så praktiskt när man bor i ett ”sexvåningshus” (ja, fast en villa) att man kan skicka Kasper med korrpapper från översta våningsplanet ända ner i källaren. Och sen upp igen.
Man sticker in rullen innanför halsbandet i nacken. ”Var är husse?” Så springer han iväg.
Så lite jobbar han faktiskt åt firman. Drar sitt strå till stacken, liksom.
Man sticker in rullen innanför halsbandet i nacken. ”Var är husse?” Så springer han iväg.
Så lite jobbar han faktiskt åt firman. Drar sitt strå till stacken, liksom.
Siktar mot stjärnorna?
Råkade hitta denna härliga bild från vår Gotlandssemester 2008.
Den blev som ny när man vände den upp-och-ned...
Fast siktar mot stjärnorna, jag vet inte, tror snarare han solar sig...
Fast siktar mot stjärnorna, jag vet inte, tror snarare han solar sig...
onsdag 28 april 2010
Ryggficka och humlor
Äntligen har det blivit av att vi fotat min nya ryggficka. Jag är ingen sömnadsglad person, men känner mig helnöjd med resultatet.
Det går utmärkt att få fatt i långa taxleksaken, lägga bak ett koppel osv. Spårlina funkar säkert det med, men det har jag inte provat än.
Förresten har jag börjat klicka för humlor nu. Världen verkar plötsligt vara full av såna där bumliga humlor, slöa och sega. Både ute och inne. Kasper är så nyfiken och ska på dem och nosa så snart han får syn på en. Skälla lite också, om de rör sig. Nu har jag börjat klicka när han ser dem, och vid senaste humlan på eftermiddags-promenaden vände han sig direkt till mig när jag sade Bra (hade ingen klicker i handen). Så klart han fick en godis för det. Och sen var vi förbi...
Det syns inte, men västen har svarta detaljer på framsidan, så svart funkar bra som helt avvikande färg. Det hela gick på mindre än en hundring - fast då hade jag ju västen sen tidigare, förstås.
Förresten har jag börjat klicka för humlor nu. Världen verkar plötsligt vara full av såna där bumliga humlor, slöa och sega. Både ute och inne. Kasper är så nyfiken och ska på dem och nosa så snart han får syn på en. Skälla lite också, om de rör sig. Nu har jag börjat klicka när han ser dem, och vid senaste humlan på eftermiddags-promenaden vände han sig direkt till mig när jag sade Bra (hade ingen klicker i handen). Så klart han fick en godis för det. Och sen var vi förbi...
Dela på USA-beställning?
Finns det ingen (helst i Stockholmstrakten) som vill beställa något från Mighty Pets och dela på USA-frakten? Själv skulle jag vilja ha en
http://www.mightypets.com/product.asp?3=2737
men det blir inte försvarbart att lägga på 50 USD i frakt och sen få tull på det...
Hör av er!
http://www.mightypets.com/product.asp?3=2737
men det blir inte försvarbart att lägga på 50 USD i frakt och sen få tull på det...
Hör av er!
tisdag 27 april 2010
Skogspromenad
Vad härligt det har blivit plötsligt! Gick en skogspromenad med Kasper i bara t-shirt och hundvästen. Fan, vad nöjd jag är med ryggfickan, den funkar perfa! nu när jag kom hem visar termometern 17 grader i skuggan, och jag frös inte det minsta inne i skogen.
Kasper fick gå en del lös. Han började med att få ett glädjeryck och drog en riktig busrepa runt i skogen utan att lyssna på min visselpipa. Det blev koppel på igen utan godis.
Sen provade jag igen bara nån minut senare, för jag märkte att den första språngmarschen hade gjort honom lite andfådd i värmen. Sånt måste utnyttjas... Ett nytt Nära och nu höll han sig verkligen nära. En massa leverbitar så snart han kom frivilligt, kom på Hit eller kom på visselpipa. Dessutom gjorde jag ett antal godisträd och -stenar.
Mot slutet kände han lukten av en annan hund på en parallell promenadväg och drog ditåt. Jag visslade som sjutton, och när den andra hunden började skälla vände han faktiskt och kom på min vissling. Vet ju inte hur mycket skallet respektive visslingen gjorde, men han lydde - om än med en viss fördröjning. Koppling igen, fast med godis denna gång.
I lilla dagisskogen fick han gå långa sträckor Nära med koppel, och gjorde det riktigt bra vid min sida på den smala steniga stigen. Är på det hela taget riktigt nöjd med honom.
Kasper fick gå en del lös. Han började med att få ett glädjeryck och drog en riktig busrepa runt i skogen utan att lyssna på min visselpipa. Det blev koppel på igen utan godis.
Sen provade jag igen bara nån minut senare, för jag märkte att den första språngmarschen hade gjort honom lite andfådd i värmen. Sånt måste utnyttjas... Ett nytt Nära och nu höll han sig verkligen nära. En massa leverbitar så snart han kom frivilligt, kom på Hit eller kom på visselpipa. Dessutom gjorde jag ett antal godisträd och -stenar.
Mot slutet kände han lukten av en annan hund på en parallell promenadväg och drog ditåt. Jag visslade som sjutton, och när den andra hunden började skälla vände han faktiskt och kom på min vissling. Vet ju inte hur mycket skallet respektive visslingen gjorde, men han lydde - om än med en viss fördröjning. Koppling igen, fast med godis denna gång.
I lilla dagisskogen fick han gå långa sträckor Nära med koppel, och gjorde det riktigt bra vid min sida på den smala steniga stigen. Är på det hela taget riktigt nöjd med honom.
Ny valpbild
Igår hade jag tänkt åka till klubben och köra rally, men det var ingen mer som nappade. Jag blev hemma istället. Lite tråkigt, men det är så pass mycket jobb med att bygga bana att det kan vara kul att dela på det lite. Nästa vecka är det styrelsemöte, så då lär det knappast bli. Skulle ju kunna komma dit innan mötet och köra, men att sen ha Kasper med på detta maratonmöte känns ju lite synd om honom. Jaja, vi kanske tar en torsdagsträning istället.
Har snott ännu en bild på de små valparna, 6 dagar på bilden. Små söta svarta korvar...
Har snott ännu en bild på de små valparna, 6 dagar på bilden. Små söta svarta korvar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)