Besök på Teba

På hemvägen från södern stannade vi så klart till vid Teba i Höör. Det var en minimal omväg och som alltid klart värt besväret.

Jag behövde en ny sele åt Kasper att ha i bilen och vid cykling. Den ett år gamla har gett sig i syntetmaterialet på undersidan och hålls bara ihop av ovantyget. Inget bra för en sån sele.

Jag fick utomordentlig hjälp att prova de selar jag tagit fram, och vi kom gemensamt fram till att den dyraste (givetvis) var den som satt bäst. En gårdshunds spolformiga kropp och i synnerhet Kaspers suveräna ålningsteknik gör att inte vilken sele som helst duger. Det blev en tysk nomevariant, Niggeloh Hundeführgeschirr "Follow", till det facila priset 669 kronor. Den är lite klumpig, men vändbar, så man (kanske beroende på vad man ska ha den till?) kan vända den så som den passar bäst. Den sitter iallafall bra och vrider sig minimalt med drag från sidan, som det blir när man kopplar till cykeln.

Selen funkar jäkligt bra både till cykling och bilåkning.


Här står ekipaget väldans snett och ändå sitter selen bra.

Jag hade också planer på att köpa ett Back-on-track-täcke, även om – eller trots att – SKK har förbjudit dem på grund av att man skryter om att täcket har läkande egenskaper. Min åsikt är att SKK inte ska agera marknadsföringsdomstol, sådant organ finns redan och ska användas om man anser att företagets marknadsföring är felaktig. Iallafall känner jag många som har detta täcke och är supernöjda, så vi provade även det till Kasper. Nu fanns inte rätt storlek inne, täcket finns i mängder av storlekar med 2 cm inkrementeringar.

Provar täcket utanför butiken med biträdande expedit. Man ser tydligt det alltför stora halshålet på bilden.

Men butikschefen – här en anledning till att jag gillar Teba – var ärlig nog att säga att hon inte tyckte att täckmodellen, oavsett storlek, passade Kasper. Blir det lagom långt bakåt (det finns ett hål där svansen ska petas igenom, särskilt glada svansar som Kaspers behöver föras igenom där) så blev hålet vid huvudet alltför stort. Det hade jag själv inte tänkt på, men när hon påpekade det såg jag det ju. Och modellen går inte att snöra åt vid halsen. Lite felkonstruerat, alltså. Så nu är ju frågan vilket annat täcke jag ska köpa. Har kikat lite på Obtrack på webben, nån som har någon erfarenhet av det? Täcket ska användas till framför allt vila mellan arbetspass, efter cykling, medan vi väntar på spårning osv. Kanske promenader om det är riktigt ruskväder, men mer stilla än rörelse iallfall.

Bilder från Danmark

Vi fick träffa sex små gulliga valpar, cirka 3,5 vecka gamla.

En ovanlig helvit, men den verkar ha lite pigment, så några ljusbruna flckar blir det nog så småningom.

Valparna börjar bli aktiva och självständiga.

Men ibland ska man till mjölkbaren, förstås.

Kasper fick träffa Kolle, en tik på 18 månader.

De hade jättekul i den stora trädgården.

De är oerhört lika, nästan samma bruna färg. Ser alla vem som är vem?

Just det. Även om Kasper är kastrerad är ju en löptik lite intressant i doften...

Busat? Vi? Mullvad? Vad snackar ni om ... Vi är helt oskyldiga ...

Två fina charmtroll, när de busat av sig lite.

Viltspårning

Lade ett viltspår vid halv tolv. Det var då solsken och ca 24 grader, ingen nämnvärd vind.
Jag bestämde mig för att lägga ett ganska kort spår, både med tanke på värmen och att det var ett tag sen han spårade nu, så jag valde att göra det vi behöver öva mest på: två harlyckor och sedan skankslut. Terrängen var ganska risig, mest ganska torr grönmossa och mot slutet lite sankmark. Vid ett tillfälle korsade jag en stor stig som jag sedan tvingades gå över på tillbakavägen, så jag lade på minnet att hjälpa Kasper lite där att komma rätt, så han inte skulle ta mitt gångspår.

Vi gick spåret vid fem, dvs. en liggetid på 5,5 timmar. Vädret var fortfarande ungefär detsamma, även om jag hoppats att det skulle hinna svalna något.

Kasper var mycket ivrig när han fattade vad vi skulle göra, och gick på spåret direkt. Första harlyckan gick åt vänster och på grund av terrängen hade jag varit tvungen att gå lite snett på tillbakavägen, så den var inte idealiskt lagd. Kasper ringade runt lite och gick ut i harlyckan, men tog sedan upp rätt spår efter en liten stund.
Nästa harlycka låg efter vi korsat stigen och var lagd rakt fram, med spårfortsättningen åt vänster. Där gick han ner och vände, sen ville han gena lite genom sumpmarken. Jag såg på den gyttjiga marken att det inte var där jag gått, så jag hejdade honom. Kanske lite klantigt, för istället började han ringa runt som sjutton. Sen hade jag snitslat lite snålt på slutet så jag blev lite osäker exakt var jag gått, men Kasper var ivrig och grejade biffen. Han såg och var framme vid spårslutet långt innan jag fattat att han hittat rätt. ;)
Så här i efterhand tror jag han gått på spårslutet snabbare om jag inte hejdat honom vid det gyttjiga partiet. Får ta de varma goretexskorna nästa gång istället för vanliga gympa så jag kan hänga med i hans framfart. :D
Summa summarum är iallafall att han kan sina saker, och jag har goda förhoppningar om att det ska gå bra på öppet spår framöver. Planerna ser ut så här:

• Träna med Bitte och labben Sunnie i Tullingeskogen i början av augusti
• Gå rörligt prov öppen klass 8 augusti i Roslagen för samma domare som sist
• Gå fast prov öppen klass i Nävekvarn 6 september (hoppas jag, är anmäld iallafall till SSRK)

Det viktiga är ju att det fasta provet går bra, för de går inte av stapeln så ofta. Håll tummar och tassar! Rörliga prov kan man alltid göra om, de är lättare att få till.

Grattis, förresten, till Benson som numera kan titulera sig viltspårchampion!

Kan berätta att det finns mycket fler mygg i skogen i år än förra året, att blåbären känns lite vattniga och att jag även idag hittade lite kantareller (den här gången hade jag dock rygga med hopvikbar svampkorg i). Jag såg dem inte när jag lade spåret, men nu fanns de där precis vid tredje snitseln. Lät snitseln hänga och plockade både den och svamparna på tillbakavägen. Lite gott tillskott till lördagsmiddagen...

Kris i skogen!

Ja, vad tror ni? Att Kasper försvunnit igen? Lös var han ju, så det är en möjlighet. Men, nej. Ormbett då? Nej, inte fullt så krisartat.

Men jag hittade ett gäng kantareller på det mest oväntade ställe på vår skogspromenad – och hade inget att ta dem i! Snacka kris. Så vad göra?

Jag satte Kasper ned och hällde ut allt hundgodis jag hade i godispåsen. Rätt mycket godis var det, för jag hade just fyllt på innan vi gick ut. Så fick han sig ett rejält närsök medan jag plockade kantareller och lade i hundgodispåsen (har sköljt dem efteråt, så det är nog ok). När Kasper sökt klart sitt godis kom han och vi tränade lite kantarellsök. Han markerade i och för sig bara kantareller jag redan sett, men han kom ändå ihåg vår träning från förra sommaren. Kul!
Nu hade jag ju ingen belöning att bjuda på längre, mer än en repleksak som inte var så kul just nu, så hans intresse falnade efter en stund. Får absolut ge mig ut i skogen igen med både köttbullar och svampkorg...

I brevlådan...

I brevlådan hittade jag viltspårsprotokollet från den 16 maj. Så här står det:
Väder och terräng:
Vind: lätt. Temp: +15 gr. Mossmark, öppen mark, kuperat, barrskog, lövskog.
Provförlopp:
Hunden började utmärkt, fick en liten ringning. Sträcka 3 klarades mycket bra, därefter felfri till viltdelen.
Spårtid: 17 min.

Vi är alltså hemma igen. Usch, vad mycket post som ligger och pockar på uppmärksamhet när man bara vill njuta av trädgården och det fina vädret efter så lång tid i bilen.

Luxemburg, Tyskland och Danmark

Vi gjorde bara ett kortare uppehåll i Luxemburg, lagom för att Kasper skulle få pinka in detta revir som sitt och vi få njuta av varsin kopp kaffe på fashionabelt hotell vid stortorget. Kasper låg fint under bordet.
I Tyskland hade vi sett ut Münster som lämplig övernattningsstad. En gammal universitetsstad som bombats sönder och samman under kriget och sen byggts upp igen i gammal stil. Mycket cykelvänlig var den, så vi cyklade 8 km i Kaspertakt. När han så trött dunkat i säng gick vi ut på restaurang utan hund för en gångs skull. Vi hamnade på en italiensk krog som var fullsmockad med folk och en servering som var urlusig. Vi hade ju inte så mycket annat för oss, så det var inte hela världen. Min stek var iallafall mycket bra, bättre än köttet i Frankrike, måste jag tillstå. Rolfs pasta var lite väl stabbig. Ölet var givetvis av högsta klass, jag drack en weissbier. Vi avslutade på en ölbar i närheten av Pinkus-bryggeriet och drack en mycket bra pils.
Hotellet låg i närheten och var av lite finare slag. Hund kostade 6 € extra. Därför hade jag höga förväntningar på hotellfrukosten och de infriades - en riktigt bra buffet med äggstanning och allt. Före frukost cyklade vi en halvmilalång parkrunda runt innerstan med Kasper så han skulle sova gott i bilen sen.
Det var en hel del vägarbeten på Autobahn, både runt Bremen och runt Hamburg. Vi hann ändå med färjan 14.15 och landade på Jennis gårdsplan runt halv fem. Vi hade nämligen fått veterinärhjälp av Jenni, uppfödare av dansk-svensk gårdshund, som råkade bo - turligt för oss - nära motorvägen mellan Rödby och Köpenhamn. Veterinären stängde fem, så vi kastade oss direkt i hennes bil och for iväg för stämplingsgodkännande av att jag gav Kasper en godisbit i form av avmaskningsmedel. När han så slukat den och vi fått papperen ifyllda och betalat 253 DKK för detta åkte vi tillbaka till Jenni och beundrade hennes småvalpar på 3,5 veckor. Ursöta, så klart!
Kasper fick leka med löptiken Kolle och vi blev bjudna på mycket god middag i den soliga och vackra trädgården. Tack snälla Jenni för allt!
Vi körde vidare över bron till Sverige och ankom min bror strax efter åtta. Lek med fyraåringen Linnéa och intensivt luktande efter katter fick avsluta Kaspers dag.

Farväl Frankrike

Jag vet knappt vad som hänt sen sist. Jo, vi har fått ändan ur och gjort en massa saker så här i elfte timmen. Vi gick till exempel på spektakel – en polska som sjöng Edit Piaff-sånger så att publiken automatiskt sjöng med. Vi satt mitt i och bara gapade. Aldrig att svenskar kan sjunga med i Taube eller Vreeswijk på samma sätt.
Sen har vi besökt ytterligare en kalkgrotta. I denna har man också huggit ut stenbitar till katedraler och liknande sedan medeltiden. Sedan användes grottan till champinjonodling under en period, men nu har man övergått till ett kooperativ av crémant-produktion. Bourgognsk champagne, alltså, fast så får man ju inte kalla det. Och tillverkningen var bra mycket mer automatiserad jämfört med det vi upplevde vid vårt besök i caven hos Möet et Chandon 2002, där man vred runt flaskorna för hand.
Men efter sedvanlig dégustation inhandlades några flaskor helt ok bubbelvatten.
Idag har vi börjat vår hemresa. Vi gjorde en omväg till Dijon. Jag tyckte att man inte kunde ha vistats sex veckor i Bourgogne utan att ha besökt dess huvudstad. Fyra senapsburkar och en lunch senare konstaterade vi att Dijon inte var något märkvärdigt. Istället for vi vidare till Ronchamp, känt för det Le Corbousier-designade kapellet. Det låg högt uppe på en kulle med vacker utsikt och var i all sin brutala modernism en imponerande skapelse.
När vi så småningom började leta hotell fick vi för oss att vi skulle hitta något mysigt längs la Moselle, på samma sätt som det finns mängder av charmiga pensioner längs tyska Mosel eller Rhen. Icke. Till sist hittade vi ett prisvärt Etap-hotell i utkanten av Nancy där hund kostar 3€ extra. Helt okej. På den närbelägna restaurangen La Boucherie blev R attackerad av en geting som flög in i kavajärmen och stack honom. Han hade sinnesnärvaro nog att inte skrika rakt ut (det hade jag gjort!).
Imorgon lär vi tyvärr lämna detta härliga land för den här gången och fara via Luxemburg in i Tyskland, ölernas och korvarnas land.

Lite bilddags igen

Lite lösgående djur på kvarngården Moulin de Vanneau.

Min konversationsdam och jag på spångad promenad i litet träsk.

Bilen inne på reparation – tre nya hjulmuttrar från Renault blev resultatet.

Jijy, 15 år.

Min nya franska frisyr.

Bestsellersbokhyllan inne på Fnac i Bourges: Stieg Larsson på både första och andra plats, följt av en lättviktsamerikanare. Vad har det blivit av fransmännen som alltid varit så måna om det egna?

Den stora imponerande katedralen i Bourges.

Kasprar får inte gå in i katedraler, så vi turades om.

Skönt att vila i skuggan, det var en varm dag.

Ett av få slott som inte ligger djupt begravet innanför höga häckar och murar. Litet och privatägt, nära Cosne sur Loire.

Restauranghund

Igår var vi på restaurang - totalt fyra hundar. Dels den lösa schäfer som bor på restaurangen, sen Kasper, och så två andra besökande hundar. Allt förflöt lugnt. Kasper börjar bli restaurangvan.

Värdparets hund heter Jijy och är femton år gammal. Det märks, hon har nog inte så långt kvar. De har opererat henne tre gånger, men nu ska hon få avsluta sina dagar i lugn och ro, säger de.

Min konversationstants labrador Auguste fick abrupt åka iväg på operation i början av förra veckan. Han spydde på natten och darrade våldsamt. Efter att fruktlöst ha konsulterat den lokala veterinären åkte hon in till Paris med honom, och när de öppnat upp visade det sig vara en äppelstor cysta strax under magsäcken, godartard, som tur var. Nu mår han mycket bättre och har ett långt ärr på magen.

Bättre nu

Tack, Enzo, för omtanken!
Han har legat inne och vilat hela dagen. Vi åkte själva ut en stund på eftermiddagen till en intressant stenbrottsgrotta där man tagit skulptursten till fina skulpturer, statyer och katedraler, känd i hela Frankrike. Svalt och skönt var där också, ute är det 32 gr. När vi kom hem igen så nästan sprang Kasper fram och hälsade. Jag bar ner honom nerför den branta trappan, och nu har han fått vara ute. Han är lite stel, men går klart bättre än tidigare. Ibland nästan joggar han! Så det är nog en sträckning, imorgon är han nog kurant igen. Får ta några bärpass till i denna trappa, som inte är att leka med.
Håller just på att laga lapin, kanin, efter ett recept på förpackningen. Tärningar av bacon, smålök, champinjoner – och så en rejäl skvätt vitt vin och lite kryddor.
Kul att tillaga nåt riktigt franskt, hoppas det blir så bra som den lapin man brukar få på restaurang.

Ont?

Idag är Kasper inte i form. Han haltar lite lätt på vänster bak. När jag känner på honom säger han inget och vill inte peta undan mig, och det tolkar jag som att det inte gör så jätteont. Men gå vill han inte.
Husse bar ner honom till gräsmattan, men där stod han bara, utan att ens passa på och kissa. Sen gick han till portalen och ville upp igen. Nu ligger han i fåtöljen.
Han är spänstig i skinnet, har ännu inte tempat honom.
Jag undrar om han är allmänt avslagen av vädret (varmt nu) eller om han sträckt sig lite. För några dagar sedan plockade jag en fästing från strax under svansen, hoppas den inte har med saken att göra...
Jag får ha koll på honom och se hur det utvecklas...

Fransk dressin - cyclorail

Igår var det ungdomarnas sista dag här och vi åkte iväg för att åka dressin, eller cyclorail som det kallas här. Egentligen hade vi tänkt ta ett spår som gick på en kilometerlång bro över Loire, men den banan var fullbokad av en skolklass. Istället fick vi tillgång till en ny bana lite längre norrut och hade den i gengäld alldeles för oss själva.
Det var sommarens hittills varmaste dag på 30 grader eller mer.
Vi trampade till en picnicplats där vi åt medhavd lunch och kokade kaffe på gaslåga. Mysigt!
Vid picnicplatsen gick ån Oanne, som Kasper var intresserad av. Annars gillade han nog att åka dressin, om det inte varit för att det luktade så himla gott överallt av allt småvilt i trakten. Han pep mest hela tiden i sin iver att få hoppa av och nosa rätt på det där intressanta. En gång såg vi en typ iller hoppa över spåret framför oss och jag nejade Kasper rejält när han ville sätta efter. Inte för att han kunde, för han var givetvis fast förankrad i dressinen, men mer för att försöka få in i den lilla skallen att sånt är vi inte intresserade av. Funkar? Nja, kanske inte sådär omedelbart, men man får ju passa på med de chanser man får...
Några km efter picnicplatsen vände vi tillbaka, tyckte vi ansträngt oss nog i värmen. Att vända detta ekipage var skojigt. I Sverige är dressinerna två-personers och man vänder dem ganska lätt manuellt. De här var tyngre pjäser och fyrapersoners - två som cyklar och två som sitter i en vilstol mittpå - och ingen lek att försöka rubba manuellt.
Det medföljde en slags metallrörskon som man ställer på en träsyll. Sedan lyfter man upp bakdelen på vagnen och rullar den bakåt tills konen är mittunder vagnen. Där finns ett fäste som passar ovanpå konen. Sedan balanserar man hela vagnen uppe på konen och snurrar runt den 180 grader. Man sätter ned framhjulen på rälsen och lyfter av bakdelen från konen. Voilà!
Vad händer annars i den lilla byn?
I lördags hade man modellflygsuppvisning, det var 40-årsjubileum för den lokala modellflygklubben. Imponerande duktiga var de att manövrera planen över fälten.
Och igår började man skörda vetet. Redan i slutet av juni, det känns konstigt. Full aktivitet är det nu på många fält i trakten. Det ska bli intressant att se om vi hinner vara med om vad de gör härnäst på åkrarna. De lär ju hinna med en skörd till, undrar bara vad? Har förresten sett ett äppelträd i byn där äpplena börjar bli nästan knytnävsstora och grönröda. Kanske dags att plocka dem om ett par veckor...
Bilder kommer som vanligt nån gång framöver.

Orolig förmiddag

Kasper och jag gick på förmiddagspromenad. Jag hade med en burk och tänkte plocka smultron på en avsides äng en bit bort. Där på ängen släppte jag Kasper för att han skulle få rusa av sig lite. Han drog iväg men kom tillbaka andfådd av uppförsbacke och värme några minuter senare. Sen höll han sig hos mig medan jag plockade. Ett tag.
Ibland äter han smultron direkt på plantan. Men inte idag, det var tydligen roligare att ge sig ut på ytterligare en utflykt. Han var redan trött och varm, och hade kopplet på sig, så jag var inte orolig att han skulle dra långt. Men minuterna gick. Och gick.
Vid ett tillfälle hörde jag ett välbekant stånkande på andra sidan en nästan ogenomtränglig häck till det intillliggande vetefältet. Jag ropade, men fick förutom stånkandet inget svar.
Ett bra tag senare var jag rätt orolig och bestämde mig för att gå hem och hämta visselpipa och vatten. Bytte till långbyxor och gympaskor också, så jag kunde gå i lite oländigare terräng.
Rolf satte sig på cykeln för att kunna täcka ett större område i byn och så. Vi hade båda hört ett par hundar vrålskälla vid ett tillfälle, och det kunde ju ha varit Kasper som susat förbi dem.
Jag återvände till smultronstället, men ingen hund. Omväxlande ropandes, visslandes och promenerandes gick jag runt de ängar och fält som han rimligen kunde ha passerat. Det växer täta häckar och skogar på många ställen som begränsar springandet, vilket jag var rätt tacksam för nu.
Men ingen hund.
Tankarna flög genom huvudet: överkörd av en bil (vägarna är visserligen glest trafikerade), tagen av en hök (såg en under promenaden, de är bra mycket mer förekommande här än hemma) eller huggen av en hund eller räv (rävar förekommer också ymnigt, ger de sig på en sån som Kasper?).
Till slut, närmare två timmar senare, hade jag gått runt och var tillbaka vid smultronen. Slängde mig i gräset och vilade och ropade. Inget svar. Reste mig så till sist för att traska hemåt och fundera över plan B när mobilen ringer.
”Äntligen! Din j-a Nokia! Jag har ringt jättelänge! Kasper är hemma!”
Min mobil hade säkert varit i mastskugga nere i de dalar jag följt. Medan jag hämtade mig från glädjechocken berättade husse att han hittat Kasper sittandes bakom bilen i garagets svala skugga. Vi vet inte hur länge han suttit där (inte hela tiden, för husse har varit förbi flera gånger) eller vad han gjort, men otroligt skönt är det att han hittade tillbaka till sitt tillfälliga hem.
Resten av dagen har jag totalignorerat hunden. Egentligen ville jag ju krama om honom, men har istället dissat helt. Och Kasper har förstått budskapet och varit mycket spak hela dagen.

Stora staden Bourges

Idag gjorde vi en utflykt till den ganska stora staden Bourges. Det visade sig vara en trevlig stad med medeltida korsvirkeshus och en stooooor katedral som är skyddad av UNESCO. Vi åt trevlig lunch på en skuggig uteservering och Kasper skötte sig otroligt bra. Både där och inne på en bar fick han vatten att dricka, på baren behövde jag inte ens säga till! Annars är reglerna att man ska vara tretton år för att få bli serverad vatten och läsk på bar i Frankrike, men det verkar inte gälla hundar. Eller räknar de kanske hundåren * 7? Då är han ju fjorton nu. ;)

Kasper har också smakat på vattnet i Loire och svalkat tassarna lite där. Det är en varm dag idag, runt 27 grader, och det får även en gårdshund att flämta lite ibland.

Ikväll tänkte vi åka till Lainsecq och gå på restaurang medan ungdomarna är kvar här.

Michael Jackson och andra

Mitt minne av Michael Jackson är den lille negerpojken som var med i Jackson 5 och som sen började leka att han var vit. Vitare och vitare gjorde han sig, och sen började näsfixandet. Vid det laget var han borta ur mitt musikmedvetna.
Hans dödsfall får mig snarast att påminna mig om hur jag råkat lyssna på Radio Luxemburg den natten då Elvis Presley dog, hur de spelade hans låtar natten lång. Och ja, sen fortsatte väl det i flera veckor.
Mitt andra dödsminne av stor artist är givetvis när John Lennon mördades. Då befann jag mig på kibbutz i Israel, och alla ungdomar där tog det oerhört hårt. Han var verkligen stor, för alla nationaliteter. Några kibbutznikar anordnade ett disko i Lennons ära: allt var svartdekorerat och hans musik spelades natten lång. Det är ett minne som verkligen sitter kvar i själen.
Stafettpinne: era minnen av stora artisters död?

Läskig bilincident

Rolf har lagt upp lite fler bilder här: http://evrodoc.se/vecka3/album/index.html

De senaste dagarna har bilen låtit skummare och skummare. Ett brummande ljud som ökar i högre farter, och som hörs mer då man släpper på gasen. Vi hörde med värdinnan och fick ett tips om en verkstad i Saints. Närmaste Saab-verkstad ligger typ 15 mil bort, så dit hoppades vi slippa åka.
Slumpen ville sig att vi på eftermiddagen bokat in ett rendez-vous med min konversationstant i just Saints. Vi skulle besöka en kvarn med tillhörande naturskyddade träsk.
Perfekt, alltså. Vi åkte till verkstaden och lämnade in bilen medan vi besökte kvarnen. Väl tillbaka på verkstaden hade man hittat problemet: vänster framhjul saknade två muttrar! Det hade medfört att ytterligare en mutter hade gett sig i gängorna, och de andra verkade också vara på gång att ge sig. Tänk, vilken olycka vi kunde ha råkat ut för!
Man undrar ju hur två muttrar kan lossna på ett och samma hjul, efter att ha rullat kanske 700 mil utan problem sedan vi bytte till sommardäck. Alla muttrar hade dessutom efterdragits innan vi reste till Frankrike. Vår misstanke är att någon försökt stjäla aluminiumfälgen när vi stått parkerade någonstans, men et kan vi givetvis inte veta med säkerhet.
I alla fall, skönt att problemet upptäckts i tid. Nu handlade det bara om att lösa det. Verkstaden hittade en mutter på lager som fungerade att montera dit, och vi fick åka hem lite provisoriskt lagade med en flyttad mutter från vardera bakhjulen.
I förmiddags ringde jag verkstaden och fick veta att man lyckats hitta två muttrar till, så nu ska vi åka dit igen och få bilen lagad ordentligt. Puh!

Bildskörd

Hoppas nu få upp lite bilder här istället för direkt på blogspot:

http://evrodoc.se/Bourgogne_090617-22/album/index.html

Helguppdatering

Som vanligt är det svårt med bilder...

I söndags åkte vi alihop till Billy och gick på en lite bättre vide grenier än de tidigare. De hade även lite matstånd. Vi kom hem med en torkad vildsvinsskinka (och fick en korv på köpet), fyra flaskor Irancyvin, tre muggar och fyra-fem småskålar som gjorda för crème brulée.

På eftermiddag åkte S+S, Kasper och jag till Guédelon, det slott man håller på att bygga i 1200-talsstil med 1200-talsmetoder. Slottet/fortet var förvånansvärt litet och kompakt, det var nästan så att väggarna ibland var tjockare än det rum de inneslöt.
Det hela var ganska pedagogiskt gjort, med alla de hantverkare runtomkring som behövs för att bygga ett gammalt slott: stenhuggare, snickare, smeder, repmakare osv. Dessutom hade man småhagar med lantdjur: grisar, får, getter, kor och åsnor. Det kändes som ett miniskansen. Kasper var otroligt intresserad av djuren, och slickade en get på mulen!

Igår hade R och jag en riktigt bra cykling. Vi tog bilen till Donzy i Nièvres och cyklade därifrån till Puilly, där vi åt omelettlunch och tog oss en titt på Loire. Dess sandbankar syns tydligt och det är alltså relativt lågt vattenstånd. Det är ju annars en flod som lätt svämmar över sina bredder.
På hemvägen hade vi ganska skaplig motvind och jag var rätt trött när vi nådde Donzy efter 41 km och unnade oss en välförtjänt fika på en bar.

Under tiden hade S+S tagit Kasper på en tvåtimmarspromenad och verkade ha det ganska gott i trädgården när vi kom hem.

Kasper fick vomburgare i födelsedagspresent. Uppskattades!

Midsommarvalpar igen

Snabbinfo: Götängens har för tredje året i rad fått midsommarvalpar, se marklanda.blogg.se.
Kasper grattar sina småsläktingar!

Husse och jag ska nu passa på att cykla medan lillmatte får ta hand om Kasper ett tag.

Kaspers ölshow

Idag åkte vi på utflykt österut på förmiddagen. Längs många slingrande småvägar i ett böljande landskap nådde vi Noyers, som enligt Lonely Planet skulle vara något extra. Tja, det var en liten medeltida stad, med en mur runt, som delvis var intakt. Många hus var charmigt sneda i korsvirkesstil. Men särskilt utmärkande, nja, jag vet inte. Hur många medeltida småstäder finns det inte i Europa? Det där var väl amerikaners sätt att se på pittoreskhet. Trevligt var det i alla fall. Vi fortsatte sedan norrut till Torrennes, en stad vi cyklat igenom det berömda året 2002. Den gången såg vi inget av stan, så nu gick vi en runda, och fick än en gång veta att Kasper är en mignon. Vi besökte Fosse Dianne, ett märkligt ställe som byggts över en naturlig källa. Den är 61 meter djup och omgiven av en vid rund lavoir (än en gång; detta är tydligen lavoirernas resa) på några hundra meter i omkrets. Vattnet i källans mitt lyste märkligt grönaktigt av alger.
Vi åt kebablunch, och jag fick en så stor kebabtallrik att det även räckte lite åt Kasper.
Klockan två skulle vi möta Sara och Simon på stationen i Auxerre, så vi hann med ett kort stopp i Chablis, ännu en cykelstad från 2002. Där fikade vi och kände igen oss lite, men såg inte hotellet där vi bott tidigare. Däremot åkte det förbi en karaktäristisk vintraktor, de ser så söta ut med sin höga frigång.
Tåget från Paris kom in i tid och vi lastade in ryggsäckarna i bilen och åkte till E. Leclerc för att helghandla. Hemkomna till huset fick ungdomarna plocka körsbär till efterrätt. Jag hade tänkt tillaga köttfärssås, men köttfärsen var så fast och ihopsittande att intensiva delningsförsök med stekspaden bara resulterade i klumpigt formade köttbullar. Så det serverades Auxerriska köttbullar i tomatsås. Gott, det med.
Jag tog Kasper och ungdomarna på en byrundpromenad, och senare på kvällen åkte vi till Druyes för att titta på firandet av St Jean med brasa. De hade ett par mat- och öltält uppsatta, men i övrigt var det rätt händelselöst. Jag körde och drack därför bara ett glas öl. Det blev Kasper så intresserad av att han hoppade som en galning för att komma åt det. Vet inte om han var törstig eller om ölet luktade gott. Jag sänkte ölglaset så han kunde nosa och då stod han riktigt länge som en cirkusprins och luktade på ölet (och försökte sticka ner tungan…). Flera fransmän tittade fascinerat på detta skådespel, som var bra mycket intressantare än det övriga som pågick. Sara och Simon gick på promenad i mörket. Elden tändes och brann ner ganska raskt. När vi började bli färdiga för hemåkning syntes ungdomarna fortfarande inte till. Vi fick stå och vänta ganska länge, och hann bli lite oroliga för var som kunde ha hänt i det franska beckmörkret innan de kom gåendes till slut. Kvällens behållning va Kaspers ölshow.