Reflexväst till Lakrits

Tack, Åsa A, för tipset om lätt fodrad reflexväst på Hööks för 169 kr. Var där häromdan och köpte en till Lakrits. Det blev storlek 80. Stl 70 var precis lagom i ryggen, så det var ju uteslutet på en 6 månaders hund som ska växa en bra bit till i vinter. Stl 80 är å andra sidan stor som ett hus vid bägge spännbanden, så jag behöver köpa kardborreband för att kunna ta in dem mer. Han är smal, mitt långa lilla lakritssnöre. ;)
Idag var jag och tittade på lilla söta 8-veckors Cheysie, gul labbe. Det är inte klokt vad mycket Lakrits har vuxit på fyra månader! Liten och hanterlig var hon, inte spretig och bufflig som han. Å andra sidan hade hon vassare pirayatänder.
Imorgon ska dottern och jag titta på terracottaarmén som gästar Östasiatiska museet. Och på torsdag åker jag en sväng till Nederländerna. Husse får hålla ställningarna här hemma. Det gör han säkert med den äran.

Bilder från golfbanan

Fullt ös i nya täcket. Han hade det hur härligt som helst.

Se hur högt upp i halsen täcket går...

Här ser man hur plötsligt hur han kommer springandes med kläderna nedhasade...

Han har lyckats kränga genom benet i halshålet, hur sjutton nu det gått till...

Några hussemekade bilder som visar denna otroligt vackra dag.

Vi går tillbaka i våra egna spår i motljuset.

Kasper tränar på att gå Nära.

Det var inte bara vi som ville utnyttja dagen och golfbanan.

Helt trolskt, eller hur?

Det var svårt att välja bland bilderna, de är så underbara...

Antagen!

Hurra! Vi kom just in efter en superskön runda på golfbanan i ospårad snö. Det gnistrade så vackert i snön och Kasper fick äntligen rusa av sig all överskottsenergi han hade samlat på sig de senaste dagarna. Jag hoppas husse lyckades ta lite fina bilder.

Iallafall, öppnar mejlen här hemma och får se att jag är antagen på Klickertränarutbildningen 2010 i Stockholm! Hurra! Det är inte direkt billigt, men en jättebra och ambitiös utbildning. Det är som fyra kurser à 2 dagar med läxor och träning fram till nästa omgång. Vet några som redan gått den och som är helnöjda. Jag kör ju med klicker sedan länge, men känner att jag saknar en massa bitar – och framför allt saknar jag nån kunnig som kan vara med och peta, säga när jag gör fel och hur vi som ekipage kan bli bättre. Se saker jag inte själv kan se, eller inte vet hur jag ska åtgärda.

Idag var förresten första gången Kaspers nya obtracktäcke fick komma på verkligt prov. Det är -9 grader ute, inget för en liten frusen gårdshund. Täcket är ju rätt tunt och jag var nyfiken på hur det egentligen skulle hålla mot kylan. Jag kunde till min häpnad konstatera att han trots den rätt smala och högtgående halsöppningen under sina vilda språngmarscher lyckades få upp högra tassen genom halshålet! Ett par gånger lyckades han också trassla frambenen in i andra benhålet, men det är mer begripligt. Efter att ha dragit åt gummitrådarna vid halsen på båda sidor fick vi ordning på detta. De måste dock släppas ut när man tar av/på, annars går det inte att få igenom huvudet.
Med tanke på detta är jag väldigt glad nu att jag inte köpte backontrack-täcket som jag annars var sugen på: det hade en enorm halsöppning ner på halva bringan på en gårdshund, där hade han fått ut tassarna ideligen utan att jag kunnat göra nåt åt det.
Några gånger såg han ynklig ut och kallades in till depån. Tassarna var isklumpar och fick tinas i mattes hand. Sen kunde man rejsa ut igen. Det var rätt djupt att gå i ospårad snö (gissar på 20 cm, mer där det blåst upp). Jag trampade ner ena foten i ett osynligt vattenfyllt dike (bara lite vatten kom över kängkanten), och Kasper såg rätt förvånad ut nån gång när han åkte ner i ett oväntat dike. Så när vi hittade traktorspår från en underhållsmaskin rejsade han desto mer, och vi människor fick det lättare att gå. En himla mysig promenad, mycket trevligare än igår med all blåsten, även om det då bara var -4 eller så.
Täcket, då? När vi kom tillbaka till bilen kände jag lite under täcket. Nog kändes det ganska svalt mellan rygg och täcke. Och då har han ändå sprungit rätt vilt stora delar av tiden, även om jag körde en del Nära-övningar på tillbakavägen. Jag är lite böjd att börja leta efter ett kompletterande fleecetäcke, så kan man välja ettdera eller båda, allt efter väder. Det här är kanon om det regnar, men känns inte riktigt till fyllest i kyla.

Obtracktäcket

Först av allt: Enzo mår bättre efter nya behandlingen. Härligt!


Har ju lovat lite bilder på nya Obtracktäcket ett tag. Lade mig på gräset med vidvinkeln. Inte alldeles lätt att få Kasper att posera som jag ville när jag låg där, men skapligt blev det iallafall. Man ser ju att han inte är lika uppåt som utan täcke, men jag menar ändå att så här glad har han aldrig varit i något tidigare täcke som han ändå är i det här.


Smidigt både att ligga ...

... och sitta med. det går upp i halsen och kan regleras på båda sidor.

Och så här ser det ut bakifrån. Kasper tycker att objektivet inte riktigt gör rättvisa åt hans välformade bakdel...

Okej, är det klart nu då...?

Besök på Teba

På hemvägen från södern stannade vi så klart till vid Teba i Höör. Det var en minimal omväg och som alltid klart värt besväret.

Jag behövde en ny sele åt Kasper att ha i bilen och vid cykling. Den ett år gamla har gett sig i syntetmaterialet på undersidan och hålls bara ihop av ovantyget. Inget bra för en sån sele.

Jag fick utomordentlig hjälp att prova de selar jag tagit fram, och vi kom gemensamt fram till att den dyraste (givetvis) var den som satt bäst. En gårdshunds spolformiga kropp och i synnerhet Kaspers suveräna ålningsteknik gör att inte vilken sele som helst duger. Det blev en tysk nomevariant, Niggeloh Hundeführgeschirr "Follow", till det facila priset 669 kronor. Den är lite klumpig, men vändbar, så man (kanske beroende på vad man ska ha den till?) kan vända den så som den passar bäst. Den sitter iallafall bra och vrider sig minimalt med drag från sidan, som det blir när man kopplar till cykeln.

Selen funkar jäkligt bra både till cykling och bilåkning.


Här står ekipaget väldans snett och ändå sitter selen bra.

Jag hade också planer på att köpa ett Back-on-track-täcke, även om – eller trots att – SKK har förbjudit dem på grund av att man skryter om att täcket har läkande egenskaper. Min åsikt är att SKK inte ska agera marknadsföringsdomstol, sådant organ finns redan och ska användas om man anser att företagets marknadsföring är felaktig. Iallafall känner jag många som har detta täcke och är supernöjda, så vi provade även det till Kasper. Nu fanns inte rätt storlek inne, täcket finns i mängder av storlekar med 2 cm inkrementeringar.

Provar täcket utanför butiken med biträdande expedit. Man ser tydligt det alltför stora halshålet på bilden.

Men butikschefen – här en anledning till att jag gillar Teba – var ärlig nog att säga att hon inte tyckte att täckmodellen, oavsett storlek, passade Kasper. Blir det lagom långt bakåt (det finns ett hål där svansen ska petas igenom, särskilt glada svansar som Kaspers behöver föras igenom där) så blev hålet vid huvudet alltför stort. Det hade jag själv inte tänkt på, men när hon påpekade det såg jag det ju. Och modellen går inte att snöra åt vid halsen. Lite felkonstruerat, alltså. Så nu är ju frågan vilket annat täcke jag ska köpa. Har kikat lite på Obtrack på webben, nån som har någon erfarenhet av det? Täcket ska användas till framför allt vila mellan arbetspass, efter cykling, medan vi väntar på spårning osv. Kanske promenader om det är riktigt ruskväder, men mer stilla än rörelse iallfall.

Agilitydags igen

Ikväll hade vi nästan inga andra störningshundar i närheten, bara tre lydnadshundar, och så några taxar som dök upp på slutet och satte sig på en bänk för att bara titta.
Och det innebar stor skillnad för Kasper: han hade mycket lättare att fokusera på mig, och vi hade kul tillsammans!

Min strategi på förhand var att bara träna enskilda hinder och inte köra utan koppel. Jag ville inte ge honom chansen till självbelöning igen på den här planen.

Jag körde alltså med koppel medan vi tränade lite enskilda hinder. Nya hindret för kvällen var balansbommen, men den har Kasper inga problem med. Förutom då möjligen att springa hela vägen ned utan att hoppa i förtid och missa kontaktfältet. Jag hade ju glömt musmattan igen, men vi tog en belöningsskål och lade en köttbullsbit i, visade och gickbort till starten av balanshindret. Swosh, vilken fart! Tyvärr hoppade han ner från bomnedfarten första gången och hann norpa godiset innan instruktören fick undan skålen. Men när vi sedan gjorde om det några gånger till fick han in stilen bra – han stannade till ordentligt på kontaktfältet och tog godisbiten innan han hoppade ner på marken. Nästa gång måste jag komma ihåg musmattan.

Sedan byggde vi en bana. Instruktören hade tänkt ut något riktigt knepigt på tolv hinder. Det började med fyra hopphinder som stod i ett kors, och tanken var att man skulle köra handlingen inifrån mitten av dessa hinder och bara visa med handen runt.
Bilden är inte kanon, men man skulle köra metallhinder, gult hinder, metallhinder och så det sista gula med nr 4 på, som en cirkel. Det var svårare än det ser ut, för som förare kommer jag minst en halvmeter ifrån Kasper och han springer då bakom mina ben hellre än att hoppa. Jag behövde visa hindret framifrån för att han skulle ta det, och då blev det knepigt med nästa hinder.

Efter fyrhindret kom en röd tunnel följt av en släptunnel. De klarade Kasper galant. Därefter skulle man lite snett till vänster och ta ett hopphinder, följt av den röda u-tunneln som skymtar längst bort i bild. Därefter tillbaka på föregående hopphinder, följt av det hopphinder som står parallelt med släptunneln, sen röda tunneln igen, och som avslutning det gula hindret närmast i bild. Sen skulle det kutas ett par meter till i mål.

Borta vid hopphindren längst bort var Kasper så upphetsad att han började hoppa och skutta mot mina ben på valpvis. Jag hade nästan glömt bort hur han höll på som liten valp, men det var var en direkt déja vu-känsla.

Att iallafall hjälpligt kunna köra den här banan tre gånger överträffade iallafall mina förväntningar på kvällen med råge. Första omgången körde jag med koppel i början, som jag släppte sedan när det blev dags för tunnlar, och tog tag i igen vid hopphindren. Andra och tredje omgångarna körde vi utan koppel.

Vi tränade slalom separat en del på slutet, och fick lite tips om hur jag successivt kan ta bort hjälperna och försvåra hindret för Kasper så han på sikt kan ta det självständigt. När han klarar hindret bra med mig på höger sida ska vi också lära in att ta hindret med mig på vänster sida (han ska fortfarande göra ingång från höger). Vi repeterade också gungan ett par gånger, och han mindes från i torsdags att han ska ta det lugnt och sakta ned på slutet.

Jag är så nöjd med honom ikväll, och allt känns mycket roligare än förra veckan.

Kasper fick också prova instruktörens bostonterriers back on track-täcke, och det passade perfekt. Storlek 36 ska vi alltså köpa. Att back on track-täcket numera är klassat som doping och inte får användas på en vecka före tävling är ju ett dåligt skämt. Desto större anledning att köpa ett ...

Småvalpsgrejer

Kom just på något när jag skrev i Cärlas blogg... Har ett litet täcke från Kaspers småvalpstid som jag kanske skulle ta med till Växjö, kanske nån som vill köpa det för en billig penning? Ska rota och se om jag har nåt annat också. En röd väska som han vuxit ur kunde kanske vara nåt?
Är det nån ägare till liten dsg-hund som kommer till kennelträffen och är intresserad är det bara att höra av sig... Bilder kan ordnas, om inte annat finns grejerna säkert redan med längre tillbaka i denna blogg (förra hösten).

Kasper på weekendtripp

Helgen var ett enda stort äventyr för Kasper. Vi åkte bil långt bort, det fanns snö så tassarna blev kalla och vi bodde på ett annat ställe än vanligt. Dessutom var han så nyfiken på de stora fåglarna att han tog ett litet vinterbad.
Vi reste alltså till Hellefors Herrgård. På vägen dit stannade vi vid en mack så vi fick en utomhusfika och Kasper fick känna på snön och kissa. Det tog en stund innan han ville kissa, för allt var ju så spännande.

Kaspers nya halsband fungerar bra. Trevligt att det har reflex också.
Det bildades is under tassarna på promenaden. Ynk, sade Kasper och lyfte en tass. Då var det dags att lyfta upp och värma tassarna en stund i händerna. Sen gick han villigt vidare.

Täcket från samma leverantör blev väl lite väl stort. Ryggen var viktigaste måttet, stod det. Jag mätte och mätte, och mätte igen. Och på ryggen är täcket lagom. Men delen man spänner under magen är på tok för stor. Får hitta på något bra sätt att korta in det tills han växer i sitt nya fina vintertäcke.

Vi bodde ståndsmässigt på herrgården, även om den sett fräschare tider. Kasper uppskattade alla nya dofter att utforska.

Vi gjorde utflykter också, bland annat till en mosse i närheten. Där invigdes vintertäcket. Självklart fick kulturen sitt. Kasper uppskattade skulpturerna. Särskilt rådjuret.

Inte tog han någon notis om hundvarningsskylten heller.

Hela tiden var det något nytt och spännande på gång.

De spännande änderna gjorde att vattnet inte kändes så kallt. Sista doppet för året, kan man förmoda.

Ser jag verkligen cool ut?

Matte säger att jag ska ha den här när det är kallt. Visserligen har jag frusit så jag skakat ibland när gräset varit vitt på morgonen, men den här? Va? Är jag verkligen lika cool som matte säger?
Storlek 25 utan att använda gummisnoddarna för bakbenen fungerade till slut bra. Med gummisnoddar runt bakbenen gick han stelt som en gammal gubbe.
Fodrad inuti och regnjacka utanpå - det jag saknar är reflexer (ska försöka hitta någon klisterdekal) och en ring för kopplet. Det går inte att använda selen under, det blir helkonstigt med kopplet bak vid svansen, utan man måste använda halsband. Svindyr var den (439 kr), men man vill ju inte dra in en valp i för många affärer när den nu trots allt passade i storleken.