Walky Dog

Igår var jag på spännande utflykt åt Enköpingshållet. Mer om detta kanske följer.

Dessutom fick jag äntligen hem den sedan länge beställda ersättaren/supplementet till den Springer vi sedan tidigare har monterad på en av cyklarna. Nu när vi snart ska åka ner till Frakrike och ha cyklarna med oss måste ju Kasper kunna hänga med, åtminstone vissa turer. Och den cykeln Springern är monterad på kommer inte med på resan. Efter att ha testat på de båda cyklar vi tänkt ta med oss blev resultatet lite nedslående: på min cykel går det över huvud taget inte att montera en Springer. Ett fastsvetsat vajerfäste sitter precis på den enda punkt man kan montera Springern. På sambons cykel gick det bättre, men den cykeln är alldeles för stor i ramen för att jag ska kunna cykla på den. Det innebär att Kasper endast kan cykla med husse, ingen idealisk situation. Därför började jag kolla runt efter andra lösningar.

Modellen jag hittade heter Walky Dog och finns hos Häromi för en knapp fyrahundring. Den är smidigare än Springern och fästbeslaget är framför allt mycket mindre. Den guldfärgade delen är en snabbkoppling som gör att man superenkelt kan koppla loss pinnen. Inuti pinnen sitter tre fjädrar (stor hund) som man enkelt själv kan ändra till två fjädrar (mellanstor hund) eller en fjäder (liten hund, dvs. Kasper).

Idag provmonterade vi den, och här visar det sig att husses cykel är för hög, medan min cykel passar perfekt om man monterar på ramen istället för på sadelstolpen som det är tänkt. Vi får testa ett tag och se om den känns lika gedigen som Springern.

Husse och Kasper passade iallafall på att ta Springern på husses cykel en tur utmed Vallentunasjön. I början var Kasper lite solslö och ville egentligen inte iväg, men när de väl kom på andra sidan korsningen tyckte han det var hur kul som helst att få kuta i vårgräset.

Förmiddagsträning på gröna ängen

Igår tog vi det rätt lugnt och var mest ute i trädgården. Kasper tyckte det var lite kul när matte grävde i jorden och planterade blommor, men fick själv nöja sig med att lattja lite med ett par plastkrukor. För säkerhets skull åkte kompostgallren tillbaka framför rabatten, annars kanske blommorna skulle bli uppgrävda snabbt igen av mattes lille medhjälpare.

Var träningssugen idag och plockade med lite attiraljer bort till gröna ängen på förmiddagen. Bäst att passa på innan det blir för varmt. Storpudel Frejas husse höll på att klippa häcken som vetter mot gröna ängen, så jag anade att Freja fanns i närheten. Bra, lite externstörning. ;)

Jag började med att sätta ut fyra koner till Rutan och lade en musmatta strax bortom mittpunkten som target. Sen repeterade vi target ett par gånger inne i rutan. Jovisst mindes Kasper vad det handlade om! Jag backade till strax utanför rutan, och sen backade jag successivt bortåt meter för meter. Hela tiden hade han bra fart in till target och stannade fint. Jag kastade in godis som belöning.
När jag tog bort targeten minskade vi avståndet igen för att öka successivt. Han sprang fortfarande in, men inte med samma schvung. Jag inser nu att jag borde testat att kasta in leksak som belöning för att få mer schvung, men då tänkte jag lite fel och provade istället med att ställa ut ett lock med godis på som externbelöning vid sidanav rutan. resultatet blev att han sprang snett genom rutan mot godiset istället för att på kommandot först springa in och ställa sig i rutan och sedan få tillåtelse att ta godiset, som var min tanke. Det blev helt uppenbart för svårt. Positivt i det hela var att han stannade och avbröt på mitt Nej. ;)

Jag bestämde mig för att göra ett uppehåll i rutan-träningen och tog istället fram apportbocken. Jag gjorde tre apporteringar på 10–20 meters håll (ökade successivt). Den första springningen var lite halvlam, men de båda efterföljande blev det bättre fart i. Det bästa var att han kom tillbaka in till min sida och gjorde väldigt fina avlämningar. Jag höll inne klicket någon sekund innan jag tog bocken från honom och han höll kvar och väntade på mig. Kanonhund! Som belöning kastade jag kampleksaken så han fick lattja runt lite.

På bus- och lekkursen tidigare i vår fick jag en spårpinne av Anette, och den hade jag med nu. Jag lät Kasper nosa lite på den, han har bara sett den en gång tidigare på kursen, så den är helt ny för honom. Sen kastade jag ut den kanske 5 meter och bad honom apportera in den. Han sprang dit och tog den, men sen ville han inte riktigt komma in med den. Han lade sig nån meter framför mig och ville uppenbart börja tugga på den. Jag nejade och lockade honom. När han närmade sig backade jag så han fick springa ifatt mig för att lämna av den. Vi körde så ett par gånger till, med ungefär samma resultat. Med tanke på hans ovana vid denna pinne tycker jag det gick riktigt skapligt. Han började aldrig tugga och han kom in med den vid tillsägelse.

Sen körde vi lite konslalom med fritt följ. Gick halvbra, ibland stannade han till och halkade efter om där fanns någon intressant doft. När jag sade till honom kom han dock ifatt och stundvis gick han fint. Kanske lite väl långt ut, men det är svårt att se när man inte har någon medhjälpare som kan kika åt en.

Jag flyttade tilbaka konerna till Rutan och så körde vi ett par avslutande rutor med musmattan åter på plats, och istället lite längre avstånd. Jag ville att han skulle få en positiv och lyckad avslutning på det momentet, och det fick vi till.

Nu var vi rätt varma och trötta båda två, så jag tänkte avsluta med lite lek. Längst bort på ängen låg en gammal fotboll och skräpade, så vi gick dit och lattjade med bollen en stund. Urkul att spela fotboll med matte, tycker Kasper. Han har inte så höga krav... ;)

Nästan hela tiden hade Freja suttit och tittat på innanför sin symboliska kompostgrind. Hon skulle hur enkelt som helst ha kunnat kuta ut genom häcken istället, men hon är en mycket väluppfostrad dam som vet vad som gäller. Mer förvånansvärt – och kanonbra! – är att Kasper inte heller sprang fram för att leka. Han tittade intresserat dit ett par gånger under träningens gång, men jag sade till honom att nu tränade vi och lyckades få tillbaka hans fokus. Ingen är mer positivt förvånad än jag.

På hemväg tänkte jag först låta honom få gå lös. Men så i den lilla grusvägsbacken såg vi några barn i förskoleåldern som höll på att träna på att cykla upp och ner för denna lilla backe. Nja, tänkte jag, bäst jag kopplar honom så det inte sker en olycka. Vilken tur att jag gjorde det! Sekunden efter att kopplet kommit på susade en katt förbi tio meter framför oss. Kasper gjorde ett misslyckat försök att rusa efter. Jag var lite sen och nejade samtidigt som kopplet tog slut, och han vände om till mig. Svårt att veta vad som hänt utan koppel, kanske hade han lytt och kommit in ändå. Men jag är glad att jag slapp den chansningen...

Nästan hemma stötte vi på fler barn, bland annat en liten flicka som så gärna ville klappa Kasper. Jag sade att han kanske hoppar för att slicka henne i ansiktet. Men det gjorde inget sade hon, så då lät jag dem få leka lite. Det slutade med att flickan låg skrattandes på gatan med Kasper slickade förtjust ovanpå henne. Något av barnens mamma kom mot oss, aningen förskräckt, gissar jag, men som tur var insåg hon att allt bara var väldigt lekfullt och ingen höll på att komma till skada. Barnen fick varsin godis att ge Kasper, och alla skiljdes åt mycket nöjda.

Väl hemma igen fick Kasper lite gott laxskinn, och nu njuter han av livet i solen.

Några hundbilder från Neapel

Jag har fått en ny vinkling på konst: hundar i konsten. Det är förvånansvärt hur många hundar som förekommer på tavlor, både lite perifert och mer i centrum. Hundar förekommer också som vackra marmorskulpturer på arkeologiska museet, plockade från Ercolano (Herkulaneum) när man rensade den av Vesuvius ödelagda stan på värdeföremål.

Marmorhund kliar sig.

En del hus i Ercolano och Pompei hade bevarade mosaikgolv, och motiv med vakthundar innanför ytterdörren var inte ovanligt.

Cave canem – Varning för hunden.

Och så lite moderna neapoletanska hundar – inga lagotto romagnolo, trots att jag lovat hålla utkik efter sådana.

Men än idag har man vakthundar innanför ytterdörren – i det här fallet till den exklusiva gallerian Umberto I.

Hunden har fått en värmande matta som skydd mot det kalla gamla marmorgolvet.

Även dagens hundar i Pompei kliar sig, inte bara marmordito.

På språng bland Pompeis ruiner.

Här vaktar jag.

Träningspromenad i solen

Idag hämtade jag Kasper på hundhotellet och for direkt till träningspromenaden i Frösunda. Oj, vilken studsboll det var som mötte mig! Det var suveränt att börja träna direkt efter hämtandet, för efter tre intensiva timmar i Frösunda hade vi kanonfin kontakt, Kasper och jag. Och vilken underbar dag att ta lite extra ledighet och bara vara ute och njuta av solen!

Koppelgåendet var som vanligt jobbigt och jag måste ligga i som en rem hela tiden för att han inte ska hamna några steg framför mig. Nåja, det nöter vi sakta men säkert på.

Ganska tidigt på promenaden lade vi alla hundarna i en ring: förutom Kasper var det jack russeln Palle, airedaleterriern Tosca, amstaffen Bella, border collien (glömt namnet) och elva månaders papillonen Zipp. Tur det var soligt och torrt, annars hade övningen inte gått så bra för Kasper... Nu gick vi först en ring runt hunden, sedan in i mitten och stod där en stund. Därefter blandade vi mattar oss och försökte gömma oss för vår egen hund. I det läget såg jag att Kasper reste på sig, men så fort jag sade till på avstånd lade han sig igen. Därefter gick vi snett bakom hundarna, sedan upp på deras sida. Först därefter var övningen slut. Hela liggövningen måste ha tagit åtskilliga minuter, aldrig att Kasper fått ligga så koncentrerad så länge. Och han klarade det riktigt bra, bara en liten lapsus som jag inte tar så allvarligt på med tanke på att vi inte börjat träna ligg utomhus ännu den här säsongen.

Sen hade vi lite fri lek. Kasper kom spontant till min sida många gånger och alla inkallningar gick kanon. En gång drog han lite väl långt bort, men kom på visselpipsinkallningen. Fika med välbehövlig passivitet satt sen som en smäck i solskenet.

På tillbakavägen satt Kasper lös vid min sida när andra hundar lekte en i taget med sin matte. Övriga hade sina hundar kopplade, men jag utmanade ödet och höll koll på honom. Tanken med leken var att först få upp ett intresse för leksaken, sen kasta iväg den varpå man skulle neja hunden att dra iväg till den. När hunden lydde fick den lov att springa till leksaken som belöning. När första matten kastade iväg en leksak till amstaffen lättade Kasper (typisk jaktsynretning) men mitt morrande fick honom att stanna efter en meter och komma tillbaka och sätta sig igen. Jag är sååå stolt över honom! Resten av lekstunden gick kanon, vi lekte sist.

Nejövningarna med korvbitar i skål respektive retsamt jonglerandes i händerna (med förbud för hunden att ta trots att godiset sedan räcktes fram; först vid ögonkontakt fick hunden belöningen) gick kanonbra. Där hade andra hundar det lite besvärligare.

På tillbakavägen promenerade vi med lösa hundar hela vägen tillbaka längs grusvägen ända till stora vägen. Kasper gick kanonfint vid min sida med bra kontakt och endast någon enstaka gång ville han gå fram lite, framför allt till den lille lekfulle papillonen. Så fort jag sade till honom kom han tillbaka. Är supernöjd med dagen!

Anlagsprov spikat

Hurra!
Just som jag skulle stänga av datorn för ett tag fick jag ett mejl om anlagsprov lördagen den 16 maj.
Det betyder att vi hinner ha ett kurstillfälle till innan dess, sen blir kursavslutningen efteråt och ett jättebra tillfälle att diskutera hur det gått, och hur vi går vidare.
Imorgon ska Kasper åka på hundhotell.

Promenad till stenskogen

Efter en lång skön och solig påskhelg är det lite mer normala vårtemperaturer idag. Före lunch tog Kasper och jag en promenad upp till stenskogen och han skötte sig jättebra. Idel lovord:

• Plockade bajs efter Kasper och fick beröm + slänggodkännande i villaägares soptunna. Ovanligt, men trevligt.


• Passerade två schäfrar. Körde distraheringsmetod med kastat godis, vilket fungerade så bra att Kasper bara kastade några intresserade blickar som hastigast på det förbipasserande hundekipaget.


• Innan jag lät Kasper springa fri i skogen körde vi lite apportering av mjuknalle och repboll. Nu är det jättekul att kampa i skogen!


• Gjorde ett godisträd. Kasper kom frivilligt och satte sig i väntan på att få ge sig på det, hellre än att springa runt i skogen!


• Gjorde ett par inkallningar från Sitt, varav en där jag var dold av en sten och ett träd. Funkade klockrent. Dessutom lite spontana inkallningar från fri lek, satt också som de skulle.


• Fick lite frivilligt fotgående på hemvägen. Över huvud taget fungerar Nära-kommandot bättre nu.

Ska jag vara lite negativ så är det att hans koppelgående ännu inte är perfekt, ofta går han fram för långt. Sakta men säkert blir det dock bättre. Så snart jag stannar kommer han tillbaka vid min sida. Att han sen har minne som en guldfisk och snart är där framme igen är en annan femma... Tror det ger sig på sikt.

Bilder från Drottningholm i fredags

Lite bilder som försöker spegla den härliga och avslappnade atmosfären på hundöarna på Drottningholm. Man skulle kunna tro att det blir stressigt med alla hundar huller om buller, och att det blir gruff, men det blir det faktiskt inte. Stora och små leker med varandra och bildar automatiskt smågrupper som det passar dem bäst.

En mellanstor staffliknande hund fanns på plan när vi kom.

Den hade precis samma färger som Kasper.

Spanieln och Kasper lekte mycket. Och snabbt – husse har svårt att hinna med i Kaspers tempo.

Ibland hade Kasper tid att titta förbi för en godisbit innan lekkompisarna gällde igen. Många av inkallningarna fungerade fint, om än inte alla.

Lattjo med nån som kunde hålla samma fart som en själv...

Kasper och spanielpolaren vilar lite.

Det fanns även en del hundvana barn på öarna. Där fanns till exempel en flicka (ej på bild) som hur obesvärat som helst gick omkring bland alla stora hundar, men som blev helt panikslagen när en citronfjäril kom flygande och ville sätta sig på henne. Det kändes lite udda...

Ett par leonberger dök upp, men de gjorde inte många knop. På bilden är de ovanligt aktiva.

Hm, vad du luktar gott.

Första strävhåriga taxen kasper nånsin träffat. En mycket intressant varelse.

Myggor!

Slog ihjäl de första tre myggorna inne igårkväll. Ett vårtecken, det också, om än av mer tveksamt slag. Då är det dags att börja hålla utkik efter fästingar, också.

Viltspårning och stadstur

Morgonen började med att jag lade ut ett viltspår på andra sidan Arningevägen. Spåret blev rätt knepigt med lite besvärlig terräng med berg, mossa, rätt mycket ris och rätt var det var ett oväntat kärr uppe på granitberget. Det kör motocrosscyklar i närheten så jag försökte bemöda mig om att inte korsa deras spår. Jag gjorde en vanlig vinkel, en harlycka och en oblodad vinkel. När jag just knutit fast skanken vid spårslutet morrade två motocrosshojar förbi på max tio meters avstånd. Båda förarna var helt inriktade på att parera den steniga terrängen, så jag tror inte att någon av dem såg mig där jag stod med färgglada snitselband runt halsen. Det var inte särskilt mycket vind att ta hänsyn till, men det var redan ganska varmt.

Under liggetiden passade jag på att åka in till stan. Jag köpte en ny cykelhjälm, en Bell Delirium – vad säger det namnet om mig och min cykling? – (min gamla är nio år och frigoliten försämras ju med åren) och ett par nya cykelskor. Mina åtta år gamla skor är helt ok, men jag vill köpa nya pedaler och se om de är bättre för mina knän. Då behöver jag byta cleats (klossar) under skorna, och eftersom jag har två cyklar till med samma klossystem behöver jag helt enkelt två par skor. Pedalerna jag tänkt köpa heter Speedplay Frogs och lär ska vara skonsammare för knäna genom s.k. freefloat. De är dyra, så jag börjar med att byta på den cykel jag använder mest.

Sen träffade jag en gammal kompis och sålde min valpväska till henne. Hon har just fått hem en liten lagottovalp vid namn Grappa, som vi ser fram emot att få träffa vad det lider.

Hemma igen höll husse på att grilla korv och bacon. Mums! Premiär med utegrilllunch, helt underbart mysigt. Och varmt. Kasper låg mest och solade.

Vid tretiden åkte vi så iväg för att ta spåret, ca 4,5 tim efter läggningen. Det gick inte alls så bra som jag väntat. Kasper gjorde tre grova missar: först vid vanlig raksträcka, sen vid vanliga vinkeln, sen genar han så kapitalt att vi missar fyra snitslar som jag får plocka på tillbakavägen. ofta gick han med huvudet högt och inte alls så där lågt och fint som han brukar. Allt är så förvirrat att jag inte ens har riktigt klart för mig i efterhand hur han klarade harlyckan. Den oblodade vinkeln ringade han vid, men sen tog han den. Tack och lov hittade han skanken.

Jag har funderat mycket under dagen vad som orsakade denna förvirring. Motocrossåkarna som virvlade upp luften? Att Kasper var trött av värmen? Båda är tänkbara orsaker, men crosspåren låg inte jättenära vårt spår vid de första felgångarna. Nu på kvällen läste jag i Åsas blogg om att de kört köttbullespårning igår och att det var svårt pga. värmen. Det fick mig att fundera och plocka upp en bok jag just börjat läsa: Marita Carlsson – Träna viltspår öppen klass.

Där står det bland annat om värme: ”Värme kan /.../ medföra att /.../ spårets ”livslängd” minskar. /.../ Värme gör att doften dunstar och stiger uppåt i luften från spårkärnan i marken. En temperatur på upp till 20 grader gör det gynnsamt för hunden att spåra. Högre värmetemperaturer på 20–35 grader och mer är betydligt svårare. Ett spår som ligger i direkt starkt solljus kan därför ligga 1–15 meter eller högre ovanför markytan på ängar /.../ och ovan hårda och kala markytor. Förvåna dig inte om hunden söker spåret med nosen i luften vid sådana markförhållanden. Spårdoften förtvinar /.../ för att helt eller delvis upphöra efter några timmar.”

När jag läser detta känns det så klockrent: underlaget var bitvis precis så hårt som boken talar om med ett tunt vitmossalager ovanpå graniten, och i solen var det säkert över tjugo grader idag. De bitar av spåret som gick på fuktigare mossa vid kärret tog han mycket bättre. Och hans höga nos, så olikt honom. Jag visste inte att värme påverkade så här mycket – hittills på viltspårkursen har vi mest talat om kylans påverkan, rätt naturligt eftersom det var höst på väg mot vinter. Lärdom: varma dagar är det bättre att lägga spåret senare och ta det framåt kvällen, och att inte låta det ligga så länge som idag.

Mycket lärorikt för mig, och en himla tur att Kasper trots allt nådde fram till skanken.

Aktiv långfredag

Efter att ha jobbat någon timme på morgonen åkte vi till Drottningholm och hundöarna. Jag hade med pallryggan och bestämde mig för att sitta och ta det lugnt vid den annars så uppstressade passagen från bilen till grinden. Husse gick före och började plåta hundar.
Jag tror det tog tjugo minuter för oss att gå de där 2–300 metrarna, men Kasper blev klart lugnare av det. När han var alltför ivrig och uppstressad, hundar som passerade och så, tog jag honom i ryggsäcksgrepp. När han var så lugn att han satt själv och kunde ta godis gick vi vidare. I början blev det bara ett steg eller två. Så satte jag mig igen. Mot slutet behövde jag knappt använda ryggan, utan det räckte att stanna och vänta när han förivrade sig. Ett par gånger till av denna superdrill, så har jag kanske fått till det.
Väl framme vid grinden fick han sitta, bli löskopplad och vänta på Varsågod. Sen sade det swosh! Vi hade en trevlig en och en halv timme på hundöarna, husse plåtare två minneskort fulla (bilder kommer antagligen i morgon) och sen tog husse dessutom en cache med TB medan Kasper och jag körde ytterligare ett passivitetspass. Nu var han ju trött, så det gick jättebra.

På eftermiddagen lämnade vi Kasper att sova och tog cyklarna på en runda. Min första för året, om man räknar bort de korta Kasper-cyklingarna, och det känns lite i knäna nu. Ska nog uppgradera pedaler och skor för att skona knäna. Vi körde Granarundan: Vallentuna–Lindholmen–Markim–Sälna–Grana–Vallentuna. En riktigt trevlig runda på mindre landsvägar, och en och annan kort, kämpig backe. Sträcka: 26,5 km.

Otraditionell påskmat

Ikväll blev det lchf-tacopaj till middag (Annika Dahlqvist och Maria Höglund: Doktor Dahlqvists och Airams LCHF-kokbok) – den blev riktigt god. Hälften har sparats tills imorgon för att se om den är lika bra kall. Då har vi en riktigt bra picnicrätt, isåfall.

Efter en trist dag blev kvällen jätteskön och Kasper och jag gick på långpromenad.

Träning i stenskogen

Vid lunchtid tittade solen fram, värmen steg till 8,5 grad i skuggan, och inspirerade mig att promenera upp till stenskogen. Förra gången vi var där var det isbana på stigarna och jag vågade knappt ha Kasper lös av rädsla att han skulle halka på alla stenar.
Idag var det torrt och fint och jag passade på att träna lite. Han blir allt bättre på att inte stressa upp sig när vi kommer till skogen. Tidigare drog han som en idiot i kopplet när han fattade vart vi var på väg, oavsett korrigeringsmetod. Nu var han glad, men så pass lugn att jag vågade släppa. När han fått springa av sig några minuter satte jag honom. Inspirerad av Tina och andra labbebloggar (tack!) gjorde jag en lite svårare apportövning än vanligt (urlätt ur labbeögon sett, förstås). Kastade först en mjuknalle åt höger medan Kasper såg på, sen en repboll till vänster. Sen pekade jag mot nallen och lät honom springa ut och hämta den. När han kom tillbaka med den fick han istället springa ut och ta repbollen, som vi sen kampade med som belöning. Därefter fick han Fri igen i syfte att stärka lek som belöningsmetod i skogen. Det kändes verkligen jättebra!
Därutöver blev det några godisträd, lite godis- och leksakssök på stora stenar och lite Stanna och inkallningar.
Nu hoppas jag bara att agilitykursen drar igång snart, vi väntar på torr plan. Men det ser ju lovande ut!

Kallt idag

Det härliga vårvädret har backat lite. Igår cyklade Kasper och jag en sväng, och det räckte med bara en fleecetröja på sig.
Lite senare står kloklippning på programmet, men det vet inte Kasper ännu.

Besserwisser

Skulle en snabbis till Ica och lät Kasper hänga med. Nästan framme möter vi en av traktens russlar, och jag ser på Kasper att han är på väg att vilja rusa fram. Jag ställde mig med ryggen mot husse och hund och motar Kasper samtidigt som jag pratar med dov röst att han ska låta bli.
Då kommer husse fram (fast det ser jag ju inte förrän jag vänder mig om, har ryggen mot honom) med hunden framför sig i utsträckt koppel och säger:
”Han är så snäll, och förresten, har de inte träffats förut. Det är väl din med?”
Underförstått: här kommer jag fram med min hund och hälsar.
”Ja, men jag vill inte”, svarade jag snabbt. Insåg att det var lite ohövligt, så jag lade till: ”Jag håller på att träna honom att inte bry sig.”
Får då till svar: ”Jamen, han är ju hund. Hundar bryr sig.”
Replikerar: ”Det har vi lite olika åsikter om, du och jag.”
Exit Eva och Kasper.
Så nu har jag väl gjort mig ovän med en hundägare i trakten. Må så vara. Jag förbehåller mig rätten att själv välja om jag vill att min hund ska hoppa fram till en annan hund taggad till öronspetsarna eller inte.

Viltspårkurs, forts. 2(4)

Idag var det dags för viltspårkurs igen, men vädret var inte alls lika somrigt som igår, utan lite lätt kyligt och duggregn i början. Kanske 8 grader.

Vi lade ett ungefär likadant spår som förra gången, två vanliga vinklar, ett bloduppehåll och en harlycka med tillhörande bloduppehåll i vinkel ut. Den stora skillnaden var att vi avslutade med skott strax före rådjursskanken.

Som tur var slutade duggregnet innan det var dags att vänta ut spåret och vi kunde fika tillsammans i vanlig ordning. Det visade sig att Pia inte fått tag i den tilltänkta domaren, så vi har ännu inga tider för anlagsprovet.

Kasper gick strålande bra igen. Första vinkeln gick han rakt fram, stannade, ringade och hittade vidare. Bloduppehållet och andra vinkeln tog han suveränt. Vid harlyckan betedde han sig annorlunda än förra gången: han gick rätt ut tills återvändsgränden tog slut, sen ringade han lite och vände tillbaka. Det var rätt slyigt och snårigt där, så jag genade och tog linan utan att följa med ända ut i återvändsgränden, och Pia sade efteråt att hon tyckte att det hade stört Kasper lite när han var på väg tillbaka, så det ska jag tänka på nästa gång. Å andra sidan hittade han genast fortsättningen på det oblodade spåret när han kom upp till korsningen igen, så jag tycker inte att det var en jättestor grej.

Sen var det rätt genom ett snårigt granparti, typiskt ställe där skadat vilt skulle lägga sig om det vore ett verkligt eftersök, och när vi kommit igenom det var det öppen terräng och dags att kommendera Stanna och Sitt. Pia gick fram en bit och sköt med sin startpistol. Kasper fortsatte att sitta fint vid min sida. Pia kom tillbaka och nickade åt mig att fortsätta, och jag sade Sök spår. Kasper drog iväg igen som om ingenting hade hänt, och gick rakt på klöven.

Nästa kurstillfälle är inte förrän 10 maj, innan dess ska vi försöka lägga lite egna spår. Jag kan få låna en älgklöv av Stefan, vore rätt bra att vid tillfälle dra ett störningsspår med tvärs över det riktiga spåret. Nästa gång är tanken att vi ska lägga spår åt varandra, sen kvarstår vinkel utan blod, men det tror jag vi grejar eftersom han klarar harlyckan som egentligen är en variant av det.

Nu hoppas jag bara att de får fatt i domaren snart så vi kan få det där anlagsprovet avklarat.

Våren är här

Idag har det varit ett härligt vårväder, på eftermiddagen var det 16 grader, antagligen ännu mer lite tidigare på dagen. Jag har mest ägnat mig åt icke-hundiska saker, som att övningsköra med dottern, köpa penséer och planteringsjord, handla i Täby C, köpa lite nya krukor. Kasper har ägnat större delen av dagen åt att bättra på sin solbränna.
På eftermiddagen skulle blommorna planteras. Då var Kasper med, förstås, och skulle kolla att allt gick rätt till.
När jag öppnade en jordpåse med spaden sprätte det lite jord. Då skällde Kasper till ett par gånger – det kanske var farligt! Något som attackerade matte? Sen fick han komma fram och nosa, och då var det helt okej. Matte hade ju köpt naturgödslad jord, och det smakade ju inte alls dumt.
När jag sen började plantera penséerna blev det mängder av små skojiga svarta plastgrejer över. De kunde man ju norpa åt sig och springa och lattja med. Efter fem tyckte jag det räckte, och lärde istället ut att de där roliga plastgrejerna hette kruka. Sen fick han vackert apportera in de fem krukorna, och det gick jättebra. Eller, iallafall fyra och en halv. Den sista ville han plötsligt ha dragkamp med, och tåliga är de ju inte, så jag blev stående med ena halvan medan Kasper lyckligt lattjade iväg igen med den andra.
När husse sen kom hem och jag skulle visa att Kasper lärt sig att apportera krukor, gjorde han det givetvis inte alls längre.

Vårkänsla

Igår plockade Kasper och jag tussilago. Och idag fick jag veta att Enzo (eller möjligen hans matte) hade siktat blåsippor. Och att Kasper har börjat sträcka ut sig i solen framför köksdörren är det största vårtecknet av dem alla.

Toffelhjälte

Kom just hem efter att ha sett Marley och jag på bio. Ungefär som boken – gillar man hundar och står ut med att den är lite larvig, men också lite sorglig så är den också emellanåt rätt kul och helt okej som familjefilm. Tre hundben får den.

Kasper hade under tiden tagit min ena fårskinnstoffel och smånaggade på den. Inte bet, utan just smånaggade, så där som han gör när han vet att han inte får bita, men ändå vill mysa lite. Finns det andra gårdshundar som gör så?

Jag tog toffeln, pekade på den och sade ”toffel” så där två, tre gånger. Han hade aldrig hört det ordet förut. Sen pekade jag bortåt där jag såg att den andra toffeln låg och sade ”Var är toffeln? Sök toffeln!”
Kasper sprang genast iväg fram till den andra toffeln och nosade. ”Bra, kom med toffeln!” Då tog han den och kom tillbaka till mig med den med det samma. Lämnade snyggt av den framför fötterna. Utan att vi tränat detta över huvud taget innan!

Vilken duktig toffelhjälte! Kaspiskt ordspråk

Överjävligt

Jag tittade igår på Dokument utifrån om renrasiga hundar. Att se dessa stackars sönderavlade hundar med den ena sjukdomen värre än den andra. Och attityden hos engelska uppfödare och deras kennelklubb är helt obeskrivbar. För jävliga var de! Aldrig en engelsk import efter att ha sett det programmet...

Visst kan man kritisera SKK, men de ligger ljusår före The Kennel Club i avelstänk.

Repris på lördag 20.00 på kunskapskanalen: ”Ett renrasigt helvete” eller på SVT Play.
Obs! Inget för blödiga...

Fortsättningskurs i viltspår 1(4)

Idag började fortsättningskursen i viltspår. I princip samma gäng som i höstas, kul att återse alla. Ny var en tjej som bott i Norge och hennes kleiner münsterländer som visade sig ha samma födelsedag som Kasper. Midsommarhundar...
Nytt för den här kursen är att vi fått byta skogsområde. Det är en ny jaktgrupp som arrenderar den mark vi varit på innan och de ger inte tillåtelse till hundträning där. Vi har hittat ett nytt ställe, men åtminstone där vi gick idag är terrängen mycket jobbigare med en del fällda träd och stenigt uppförslut och mycket snår. Fördelen var att det knappt var någon vind därinne.
När vi lade Kaspers spår blev det några extra svårigheter förutom terrängen:

• Efter tio meter eller så lossnade skanken från snöret. Jag stod kvar i spåret medan Eva gick tillbaka runt och letade reda på den. Den låg ett par meter bakom mig. Hon knöt fast ordentligt och vi fortsatte. Hur skulle dessa extradofter från Eva påverka spårandet där?
• Förra helgen lade de ut ett spår i samma skog men blev en man kort. När de sedan skulle plocka in skanken hittade de den inte. Sextio meter före spårslut hittade jag den (eller vi gissar att det var den). Något djur hade ätit den ren inpå benet. Vi plockade upp den för att den inte skulle förleda Kasper att tro att spårslutet var nått. Två meter längre bort hittade jag en bit till av samma ben. Skulle Kasper trots allt stanna där och snurra runt av den gamla ben- och viltdoften?
• Ny svårighet i övrigt var framför allt harlyckan, det vill säga en återvändsgränd. Vi snitslade ut en tänkt vinkelpunkt (rött, rött, blått), men istället för att vika av fortsatte jag rakt fram i cirka tio–femton meter med blodning, tog sen ett jättekliv rakt åt sidan och gick parallellt tillbaka utan blodning. Vid snitselpunkten vek jag sedan av åt vänster, fortfarande utan att bloda. Först efter ytterligare femton meter började jag bloda igen. Tanken är att när hunden kommer till snitselpunkten kan den välja att gå rakt fram i återvändsgränden eller vika av åt höger och fortsätta på spåret. Bägge metoderna är godkända bara hunden hittar rätt och kan fortsätta spåret fram.

Sedan lärde vi oss att markera ut en stoppunkt för skott (gul snitsel) som ska vara ungefär femtio meter innan spårslutet.

Vi fikade och sen var det några som vill börja byta datum. Jag hade bara mobilens almanacka där inte allt var uppskrivet, och dumt nog sade jag okej till 23 april. Väl hemma inser jag att det är då vi kommer hem från Neapel, så det går inte alls. Man ska inte ägna sig åt datumbyten mitt ute i skogen... Har skickat ett mejl (det saknades för övrigt tre personer idag som inte fått tycka till om detta), så vi får se hur det blir. Jag hade Kasper ute hos oss under fikat, och han var en osalig ande hela tiden. Det märktes att han visste att det skulle bli spåra av, för han kunde inte koppla av för fem öre. Annars har han lugnat ned sig en hel del vid fikapauser på senare tid, men då har vi förstås gjort saker före fikat. Nu var det bara bilvistelse och en kort kisspromenad före fikat för hans del.

När spåren fått ligga ett tag gick jag och Kasper ut med Eva. Första svårigheten, den tappade skanken, märkte han inte av utan tuffade vidare hur säkert som helst.

Harlyckan: han gick rakt ut i återvändsgränden, stannade när den tog slut och sneddade sedan omedelbart tillbaka mot fortsättningsspåret. Han genade alltså, istället för att gå hela vägen tillbaka till snitselpunkten så kände han tydligen doften av spåret. Det var ingen tvekan, utan tuff, tuff vidare.

Vid platsen för de gamla gnagda benen stannade han tillfälligt, men inte många sekunder, innan han fortsatte.

Vid den gula snitseln sade jag Stanna, gick fram till honom och sade Sitt. Eva gick fram vid sidan av spåret cirka femton meter, markerade skott och gick tillbaka till oss. Kasper satt still hela tiden. Sen missade jag att ge ett tydligt Sök spår-kommando igen, men han gick framåt ändå. Först följde han Evas spår till den fejkade skottplatsen, men när han insåg att det inte fanns något intressant där hoppade han tillbaka i spåret med detsamma och fortsatte rakt bort till skanken. Inget förbispring den här gången, jätteskönt!

Nästa gång blir det riktigt skott. Rätt bra att det inte blev idag, eftersom vi hade skott på MH igår. Även om han inte reagerade då kan det ju vara dumt att köra skott för tätt inpå, kan kanske vara påfrestande, trots allt.

Bilder från MH

Surt! Jaktlabben från Searovers skulle börja klockan 13, direkt efter lunch. Jag var där kvart i ett, och de hade startat redan tjugo över tolv. Lite dålig stil när jag sagt till i förväg att jag ville vara med. Nu får de ju vänta på nästa hund istället. Bestämde mig för att strunta i att ens träffa hunden utan åkte hem till den väntande bildskörden istället.

Något jag glömde kommentera förut var hur fint han kom på inkallningarna. Det kändes rätt skönt med så stor publik erfarna hundmänniskor.

Det blir rätt många bilder från detta unika evenemang, så jag lägger upp dem här istället för direkt på blogspot: Bilder från MH

Kasper har gjort MH

Det var med viss bävan jag tittade ut genom fönstret i morse. Det började ju snöa igår kväll, och nu var frågan hur mycket det snöat under nattan. Täcket var tack och lov litet och med 1,5 plusgrad hade det redan börjat smälta.

När vi gick fram mot åskådargruppen var Kasper mycket På i vanlig ordning. Gruppen var ganska stor, förutom husse fanns där ett antal personer som ska bli beskrivare och som höll sina slutprov idag. Det skrevs med andra ord många protokoll. Det officiella håller jag i min hand, inklusive till uppfödaren och rasklubben. Ninni, jag skickar det omgående!

Sammanfattningsvis gick allt jättebra, nästan över förväntan. Att Kasper skulle ha högt på Aktivitet (som enligt mig borde heta Passivitet) var väntat.
Han var helt kanon på skramlet, otroligt oberörd och självständig.
Det enda jag blev förvånad över var att han var helt ointresserad av spökena. Mina teorier är att han kände av direkt med nosen att det var människor samt att det fanns andra intressantare dofter där. Spökena fick gå en bra bit innan han ens märkte dem, och sen återgick han till att nosa på marken. När jag blev ombedd att gå fram och koppla loss honom fortsatte han nose och satte av en bit upp i skogsbrynet. Spökena fortsatte gå framåt, men det bekom honom inte alls, inte ens när de var precis invid mig. Jag fick ropa in honom, och han var helt obrydd. Efter tiden gått ut hälsade han lite på dem, sen var det inget mer med det utan att direkt bry sig.

Nåväl, ska inte hålla er mer på sträckbänken, här kommer protokollet:
1 a Kontakt
4: Tar kontakt själv, besvarar kontaktförsök

1 b Samarbete
4: Följer med villigt, engagerar sig i testledaren

1 c Hantering
3: Accepterar hantering

2 a Lek 1, leklust
4: Startar snabbt, leker aktivt

2 b Lek 1, gripande
4: Griper direkt med hela munnen

2 c Dragkamp
5: Griper direkt med hela munnen, drar emot, rycker alt ruskar - även under den passiva delen - tills testledaren släpper

3a Förföljande
4+4: 1:a och 2:a Startar med hög fart, målinriktad, bromsar in vid bytet

3b Gripande
3+4: 1:a Griper tveksamt eller med tidsfördröjning, 2:a Griper direkt, släpper

4 Aktivitet
4: Är uppmärksam med ökad aktivitet eller oro efter hand

5a Avståndslek
3: Intresserad, följer figuranten utan avbrott

5 b Hot/aggressivitet
1: Visar inga hotbeteenden

5c Nyfikenhet
1: Går ej fram till figuranten

5d Leklust
1: Visar inget intresse

5e Samarbete
1: Visar inget intresse

6a Överraskning rädsla
3: Gör undanmanöver utan att vända bort blicken

6b Hot/aggressivitet
3: Visar flera hotbeteenden under längre tid

6c Nyfikenhet
2: Går fram när föraren sitter på huk och talr till overallen samt lockar på hunden

6d Kvarstående rädsla
1: Ingen tempoförändring eller undanmanöver

6e Kvarstående intresse
1: Visar inget intresse

7a Ljudkänslighet, rädsla
1: Stannar inte eller kort stopp

7b Ljudkänsl. Rädsla
5: Går fram till skramlet utan hjälp

7c Ljudkänsl. Kvarstående rädsla
1: Ingen tempoförändring eller undanmanöver

7d Kvarstående rädsla
3: Stannar upp. Luktar eller tittar mot skramlet vid minst två tillfällen.

8a Spöken Hot/aggressivitet
1: Visar inga hotbeteenden

8b Kontroll
2: Tittar mot spökena då och då

8c Rädsla
1: Uppehåller sig framför eller bredvid föraren

8d Nyfikenhet
1: Går fram till fig. när föraren tagit av fig. huvudbonad

8e Kontakttagande med figurant i spökdräkt
1: Avvisar el undviker kontaktförsök alt går inte fram i tid

9a Lek 2 Leklust
4: Startar snabbt, leker aktivt

9b Lek 2 Gripande
3: Griper tveksamt, eller med framtänderna

Skott
1: Visar ingen berördhet


På gripandet av kanintussen satte domaren 3+4 ser jag nu. Det är inget vi pratade om efteråt, men jag tycker att han borde snarast fått 5 på andra omgången, för han drog tussen väldigt intensivt för att komma in med den till mig. Men han släppte nog någon gång innan han började dra igen, och bedömningen kanske bara görs på första dragandet.

Frågor på detaljer? Hör av er. Bilder kommer senare, husse var flitig och tog cirka 200 bilder, så det måste rensas en del först... Ska tillbaka och titta på en jaktlabbe som ska gå direkt efter lunch. Ska bli mycket intressant att jämföra med Kasper. Eventuellt stannar jag kvar även till den schäfer som följer därefter, kan ju vara kul att se hur en brukshund beter sig. Det är ju dem provet egentligen är framtaget för.

Intensiv hundträning i blåsten

Idag blåser det rejält, och jag hörde just att det börjat snöa söder om stan. Kasper och jag infann oss i förmiddags i Frösunda för träningspromenad med fem andra hundar. Vi hade fyra timmars intensiv och högkvalitativ träning. Kasper ligger nu helt däckad nånstans.
Alla ekipage hade hundar med någon form av utmaning/problem, alltså inga lätta hundar. Efter fyra timmar tillsammans känns det som om vi på något sätt befinner oss på samma våglängd och kan utvecklas tillsammans. Där fanns en airedaleterrier (kände igen dem, och det visade sig att de bor alldeles nära oss), en jack russell (visade sig att de bor bredvid vårt närmsta Ica, skojigt), en border collie och en amstaff. Sen var det Kasper och instruktörens papillon, så vi var en salig samling jyckar.
Vi började med att träna koppelgående, sen fick vi byta hund och jag hade papillonen (urenkel, kändes inte att man hade nåt i snöret), jack russelln (var ungefär som Kasper, man var tvungen att vara aktiv och observant hela tiden) och border collien (urmysig, hur följsam och lätt som helst). Hoppas få prova de andra hundarna nästa gång.
Sen gick vi in i skogen och körde inkallningsövning, varpå vi gick stigen fram och en hund i taget fick vara lös och agera störning åt de andra hundarna. Kasper hittade ett intresantare spår, så jag fickvisselpipsinkalla honom. Gick bra.
Så småningom fikade vi i en läglänta, riktigt mysigt. Kasper hade svårt att varva ner, gnällde en del och stressbet på pinnar. Efter ett tag fick han komma upp i famnen och värma sig, hade missat att ta med täcket.
På hemvägen släppte vi hundarna på en äng. Airedalterriern trackade border collien, och fick en ordentlig tillsägelse. Senare stack airedaleterriern utan att lyssna på inkallning. Så skönt att det inte var vi... :) Vid ett tillfälle kom amstaffen och Kasper i rejält gruff. Amstaffen hade munkorg för att ägaren inte var säker på henne vid lek med andra hundar, så inget hände. Bägge fick rejäla tillsägelser och alla släpptes sen igen utan problem. Kasper fick ytterligare en gång för sig att det vore kul att sticka bortåt skogen, men även denna gång fungerade visselpipsinkallningen perfekt. Så skönt!
På grusvägen avslutade vi sedan med att sitta på lång rad och köra inkallning alldeles nära, först med sittande hundar i löst koppel, sen helt lösa. Gick suveränt, inte en gång försökte Kasper dra efter de förbipasserande hundarna. Alla jobbade hårt hela tiden och det kändes som om alla vuxit ett snäpp när vi skildes åt. Vår läxa nu är att träna på backande med godishand, ömsom med ljus lockande röst och ömsom med mörk förbjudande röst. Den övningen hade jag totalt glömt av och därför inte tränat med Kasper på ett år. Det märktes... ;)
Håll nu tummarna för att det inte ska falla alltför mycket snö, och att vi får ett bra MH imorgon bitti!

Soligt idag med

Började dagen med att försöka bända bort hundbajsar i trädgården, nu när snön försvunnit igen. Det fyllde en tredjedels plastpåse, men jag fick åtminstone bort flertalet. Får återkomma till några hårdfrusna rackare.

-4 grader och sol, känns ungefär lika fint som igår.

Ikväll ska jag försöka ta mig till brukshundsklubben. Torsdagsträningen startade förra veckan, men det hade jag ju totalt glömt bort. Ikväll har Anette en ambitiös träningsplan:

Vi kan sätta upp olika "stationer" där vi kan öva olika moment:
* Slalom mellan koner med löst koppel , sitt , ligg, stanna kvar övning, inkallning,
någon form av nosarbete
* om underlaget & vädret tillåter kan vi sätta upp lite "prova på agility" -tunnlar, några hopphinder, långhoppet
* sen tränar var och en med det man vill eller om man vill göra allt.
* Det kommer att finnas kaffeförsäljning i klubbhuset och då kan man ju samtidigt passa på att träna passivitet

Det låter ju precis som nåt för oss.

Efter träningen:

Precis som jag befarat var Kaspers På-knapp i nedtryckt läge, och det tog ett bra tag innan jag neutraliserat den och fick lite kontakt med honom. Han ville bara nosa, hoppa efter andra hundar och betedde sig rent allmänt som en odåga som aldrig sett en appellplan förut. När jag väl jobbat fram kontakt går han däremot riktigt bra med fin kontakt. Vi körde mycket konsnitsling med löst koppel, lite nej-övning med promenad förbi godisskål, sitt och stanna kvar, jag gick runt sittande hund (gick bra ute idag) samt kort inkallning på bara 5–6 meters håll för att inte utmana ödet. Jag hoppade lydnadshindret några gånger, men han hade svårt att sätta sig efteråt utan sittkommando, så jag hämtade musmattan jag hade i ryggan. När jag lagt den på andra sidan hindret gick det plötsligt jättebra, han satte sig framför den. Han rörde den inte, vilket ju i och för sig är meningen att hunden ska göra med en target, men eftersom han satte sig precis som jag ville klickade jag och belönade ändå.

Sen var det fika och Kasper hamnade nära basenjin som han känner lite sen förra kursen, och sen fick jag äran att hålla Vagabond på min andra sida. Kasper uppförde sig riktigt lugnt, inte alls som den vedervärdiga pipunge han var på kursen härinne förra våren.

Imorgon måste jag få tag i Cattlin, för om det inte blir någon agilitykurs hos henne har jag chans att hänga på VaBK. Anette tycker jag har så bra kontakt med Kasper, hon tror det skulle funka bra. Jo tack, sånt vill man ju höra, men det är ju inte alldeles sant alla gånger...

Härlig dag i solen

Solen lyser så härligt att jag får lite Åre-känsla, typ skidbacken om våren. Vi tog en promenad på golfbanan, snart är det nog slut på dem. Kasper lyder för det mesta rätt bra, men idag rusade han aplångt mot bilar som rörde sig. Rörliga synintryck betyder oerhört mycket för honom, sen vad som rör sig kvittar i förstone. När han stannade upp och såg att det bara var bilar, vände han tillbaka på min visselpipa. Men den där första jaktinstinkten verkar oerhört svår (omöjlig?) att få bort.
Samma sak här hemma nu på eftermiddagen: husse gick ut med en kopp kaffe och lämnade dörren mot trädgården öppen. I samma ögonblick kom en tjej med barnvagn gåendes förbi och vips rusade Kasper ut dit trots våra rop. När han sen konstaterat att det bara var en människa kom han in igen. Nu är han dissad...

Idag har vi beställt nya köksluckor och lådor, ska bli härligt med ett uppfräschat kök. Allt är så mycket naturfuru hos oss, så nu ska bokluckorna i nästan samma rödgula ton à la IKEA 1981 bytas mot luckor i lätt brutet vitt och överskåp med vintrinluckor i frostat glas. Tror det kommer att ge ett ljusare och fräschare intryck.
Här kan man se luckan Onyx i färgen S0502Y. Och så blir det nya lådor – lättrullade. Det blir ett lyft.

Snöat igen

Vilken tur vi hade med viltspår och cykling igår! På kvällen snöade det igen, och ännu mer idag. Det verkar som tur är smälta rätt fort igen, hoppas definitivt på en snöfri helg.

Grattis alla Götängenshundar som gjorde bra MH igår! Ninni har lagt upp en bra lista där man direkt kan jämföra de olika hundarna. Jag vill särskilt nämna Bond här, eftersom han är helbrorsa till Kasper:

1 a Kontakt
Bond Tar kontakt själv, besvarar kontaktförsök

1 b Samarbete
Bond Följer med villigt, engagerar sig i testledaren

1 c Hantering
Bond Accepterar, svarar med kontaktbeteende

2 a Lek 1, leklust
Bond Startar mycket snabb, leker mycket aktivt

2 b Lek 1, gripande
Bond Griper direkt med hela munnen

2 c Dragkamp
Bond Griper direkt med hela munnen, drar emot till testledaren släpper

3a Förföljande
Bond 1:a och 2:a Startar med hög fart, målinriktad, bromsar in vid bytet

3b Gripande
Bond: 1:a Griper direkt, släpper 2:a Griper direkt, behåller föremålet i minst 3 sekunder

4 Aktivitet
Bond Är uppmärksam, i huvudsak lugn, enstaka aktivitetshöjning

5a Avståndslek
Bond Intresserad, vill iväg, enstaka startförsök

5 b Hot/aggressivitet
Bond Visar enstaka hotbeteenden under momentets första och andra del

5c Nyfikenhet
Bond Går ej fram till figuranten

5d Leklust
Bond Visar inget intresse

5e Samarbete
Bond Visar inget intresse

6a Överraskning rädsla
Bond Hukar sig, stannar

6b Hot/aggressivitet
Bond Visar enstaka hotbeteenden

6c Nyfikenhet
Bond Går fram till overallen när föraren står bredvid

6d Kvarstående rädsla
Bond Stannar upp, eller tittar/luktar på overallen vid ett tillfälle

6e Kvarstående intresse
Bond Visar inget intresse

7a Ljudkänslighet, rädsla
Bond Flyr högst 5 meter

7b Ljudkänsl. Rädsla
Bond Går fram när föraren sitter på huk och talar till skramlet

7c Ljudkänsl. Kvarstående rädsla
Bond Båge eller tempoväxling vid 1:a passagen, minskat vid 2:a

7d Kvarstående rädsla
Bond Visar inget intresse

8a Spöken Hot/aggressivitet
Bond Visar flera hotbeteenden under en längre tid

8b Kontroll
Bond Uppehåller sig i huvudsak bakom föraren, växlar mellan flyktstart och kontroll

8c Rädsla
Bond Backar längre än kopplets längd

8d Nyfikenhet
Bond Går fram till fig. när föraren tagit av fig. huvudbonad

8e Kontakttagande med figurant i spökdräkt
Bond Tar själv kontakt med figuranten

9a Lek 2 Leklust
Bond Startar snabbt, leker aktivt

9b Lek 2 Gripande
Bond Griper tveksamt, eller med framtänderna

Skott
Bond Visar ingen berördhet

Det ska bli mycket spännande att jämföra gårdagens resultat med Kasper på lördag!

Den lille rackarpojken har för övrigt velat ha en riktig slappardag idag.

Viltspårprovet och löptik

Idag var det då äntligen dags för det uppskjutna viltspårprovet där våra kursledare skulle se om vi är mogna att gå upp i anlagsklass. Nu är det bara lite snö kvar här och där i skogen, mycket bättre förutsättningar än förra helgen.
Dessutom var mötesplatsen flyttad till ett industriområde bara tre kilometer härifrån, så Kasper och jag cyklade dit. Vi kom dit i god tid, hann låsa cykeln i en bra stolpe och varva ner efter cyklingen. Det fanns en bra sandlåda att sitta och vila på, dessutom, hade ju sittunderlag i ryggan. Kasper tyckte det var en utmärkt spaningspunkt däruppe.
Tollaren hade gått före oss, ett lite kortare spår, medan vi skulle gå ett fullångt spår på 500 meter. Eva hade lagt det lite knepigt, med ett par stig- och dikesövergångar. På ett ställe var det skarsnö och där var det lite svårare, tyckte Kasper.
Han hade svårt att komma igång, ringade runt lite och letade spårstart. Precis då ringde min telefon. Jag klickade bort den, men det ringde på nytt. Det var andra spårgruppen som undrade var jag var! Hmm, när vi rett ut detta missförstånd hade Kasper hunnit hitta spåret och var ivrig att dra iväg.
Sen gick han kanonbra. På vissa ställen var det risigt och jag hade fullt upp med att hålla reda på linan och plockade den åtskilliga gånger på andra sidan träd eller buskar, så jag märkte knappt snitslarna. Men rätt blev det. Sen var skarsnön svår, och rätt var det var drog Kasper iväg åt snett fel håll, ivrigt på ett annat sätt. Kursledaren Eva, som var mer alert än jag, insåg att det var färskspår. Jag nejade Kasper och han avbröt och kom genast tillbaka och tog upp spåret igen. Det där måste jag se upp med på anslagsspåret – man får inget nedslag på det bara man säger till att man sett det på hunden att den färskspårar. När vi så väl kom till spårslutet – det kändes mycket längre än 500 meter – så missade Kasper åter slutet och gick förbi.
Jag fick kalla tillbaka honom och han ringade runt, tog spåret och kom rätt.
Sammanfattningsvis tyckte Eva att han spårade jättebra och tycker absolut att vi ska göra anlagsprov! Så kul!
Vår fortsättningskurs börjar nästa söndag och då kommer Pia att prata med oss om anmälningen till anlagsprovet. Jag har blivit medlem i SSRK för att det inte ska bli nåt strul med anmälning och domare och så. På fortsättningskursen ska vi göra vinkel med bloduppehåll, tillbakagång (en återvändsgränd där man går cirka tio meter och vänder tillbaka parallellt utan att bloda återvägen) och skott. Nu blir det ju skott redan på lördag på MH, hoppas verkligen det går bra.
Om jag hinner tror jag att jag ska lägga två korta spår i veckan, mest för att träna spårslut. Jag har ju två skankar i frysen, så det borde jag kunna fixa i vilken skogsdunge som helst i närheten och köra dem efter varandra. Det känns lite illa att han missat skanken två gånger i rad när han går så kanon för övrigt.
Väl tillbaka vid cykeln träffade vi Rutan som skulle gå efter oss. Den lilla borderterriern var i slutet av vecka 2 på sin löpning, så jag bad att Kasper skulle få träffa henne. Ett utomordentligt tillfälle att testa kastreringens effekter! De började leka som de brukar, men Kasper var inte mer på än han är i vanliga fall med leksugna hundar, så det kändes kanon!
Det märktes på cyklingen tillbaka att Kasper var trött, så vi höll ner hastigheten lite. Här hemma belönades han med ett nytt ben som han nu förnöjt ligger och gnager på.
Nu håller vi tummarna för de Götängenshundar som går MH idag.

Bus och lek 4(4)

Sista kurstillfället var framför allt mental träning av hundarna: vi åkte fem hundar + förare tåg in till stan. Då var det inte alltför fullsmockat i vagnen, utan vi kunde få varsitt bås till hundarna.
Sen promenerade vi Valhallavägen fram. Där på mittremsan möter man alltid både flanörer, hundar och cyklar, så det var många intryck. Kasper var mycket på, och min gissning är att han trodde att nu snart skulle de släppas lösa – för så brukar det ju vara när just den här hundgruppen träffas. Alltså kastade han sig framåt var tionde meter eller så för att testa. Suck.
Jag hade finhalsbandet på och det mjuka sköna läderkopplet som har den fördelen att man kan halvera längden på det med en ring i handtaget. Med ett enmeters stadskoppel blev den olydiga hunden mycket mer lätthanterad.
I Tessinparken visade vi upp våra trix som vi fått i läxa. Jag körde Backa rakt bak från stående mitt emot mig. Det kan han ju galant. Inne har vi också tränat att han sitter, jag ställer mig bredbent bakom honom, och sen säger jag Backa. Ute visade det sig mycket svårare, det borde vi ha tränat mer på. Så fort jag skulle gå bakom honom reste han sig upp. Till slut fick vi till en halvdan omgång iallafall. Tidigare har jag ju kunnat gå runt honom i störningsmiljö och han sitter kvar, men det var längesen vi tränade det. Han hade uppenbarligen helt glömt bort att det är okej ute med matte bakom ryggen.
Sen bad jag om lite råd hur vi ska kunna träna in en backande u-sväng och fick en del tips som ska testas: targetstick, lapp på benet eller påsklämma som nyps fast i byxbenet (som target) varpå jag backar med honom vid sidan. Belöning när han rör target och alltså backar med mig. Detta i ytterst små portioner tills vi får till en hel u-sväng. Vi får se...
Himmelska hundar öppnade klockan 12 och vi var bland de första hundarna på plats. De hade gjort om sen sist och har nu en mycket bättre och öppnare miljö. Dock var några låga bord alltför lättrubbade och lättillgängliga för sugna jyckar, märkte vi när fler hundekipage dök upp.
Jag åt en grekisk sallad och en caffe latte medan Kasper fick en mezetallrik: ost, skinka, leverpastej och strimlade morötter, bland annat.
Efter en mumsig måltid började det strömma in mycket mer folk. Kasper skötte sig bra, låg ibland still under bordet eller under min stol, och gick ibland upp och letade smulor eller nån hund att inbjuda till lek. Det fick han givetvis inte.
Någon hund tyckte det var lite jobbigt när närreviret krympte, så det var bra att vi kom innan det blev fullsmockat.
Promenaden tillbaka var mycket lugnare, då gick Kasper riktigt bra långa stunder. Det var mer folk i rörelse och ännu fler intryck att bearbeta. Tåget hem var också fullare, och förutom vår hundgrupp fanns det ytterligare någon hund i andra änden av vagnen.
Väl hemma satt vi ute en stund och mös i vårsolen. Kasper gillade att stolarna har kommit fram – att ligga på en stol med dyna framför huset brukar höra till hans favoriter när solen skiner. Varmt och skönt, och bra koll på allt! Vi träffade också nya grannkatten, Tiger, som lär ska vara av en ras som går bra ihop med hundar. Hm. Kasper var iallafall ivrig att nosa genom staketet.

Lite vårkänslor

Det var inte så varmt idag när Kasper och jag cyklade bort till Ormsta och träffade Enzo med matte för en trevlig promenad, men snön håller definitivt på att smälta bort och här och där börjar man märka hur lerigt det kommer att bli väldigt snart.
Vi hittade embryot till en ny promenadslinga som nog blir kanon när vi fått utröna den lite mer.
Kasper var inte fullt så lyhörd idag som jag skulle önska. När han inte kom med detsamma blev det koppel en stund. Skulle visa det sneda trädet, men hittade det inte. Snopet. Får leta igen, för såna sneda träd växer inte på träd...
Efter cyklingen hem igen har Kasper slaggat resten av dagen.

Imorgon bär det av in till stan och hundfiket. Blir spännande att se hur en Roslagsvagn full av hundar ska fungera, men Kasper har ju åkt både tåg, buss och båt förut så för hans del borde det gå skapligt. Värre för nån golden som aldrig provat.
På söndag är det viltspårprov, och jag fick just veta att vi ska vara här i trakten. Vilket plus! Antagligen kan vi gå eller cykla dit, ska rekognisera lite innan så jag vet exakt var vi ska träffas.

Ytterligare ett vårtecken, alltså, att kurserna drar igång mer på allvar. Nästa fredag ska vi på kurs mitt på dagen, fem hundar anmälda till träningspromenad i skogen. På lördagen är det MH och på söndagen börjar fortsättningskursen i viltspår.
Nu väntar jag bara på att få veta när agilitykursen drar igång, så är våren liksom fullspikad.

Aprilväder?!

Det är ju lite tidigt, men det känns som aprilväder idag.
Kasper och jag skulle ut på en liten cykeltur på förmiddagen. Det blåste kallt och var knappa två plus, men asfalten är iallafall torr och fin, så vi klädde på oss. Efter någon kilometer började det hagla! Då var det plötsligt inte lika kul att cykla längre, så vi kortade av turen och vände hemåt.
Nu, någon timme senare, lyser solen in genom fönstret nästan lika fint som igår. Det står helt klart att fönsterputs måste göras snart, kanske redan till helgen.

Kasper är trött idag

Det märks att det var mycket aktivitet igår. Idag tänkte vi passa på och ta en liten cykeltur då gångvägarna plötsligt lyser svarta igen. Kasper gillar ju aldrig att ta på sig selen, och idag var inget undantag. Han fick på den och gick mot dörren som leder ut till bilen. Han bara tittade på mig när jag öppande dörren åt andra hållet.
Jag struntade i honom och gick ut och låste upp cykeln och lade kopplet i cykelkorgen. När jag kom in igen och ropade på honom gick han istället bort till sin korg och lade sig. Pyret. Nå, han är ju inte större än att han får följa med, vare sig han vill eller inte.
Väl ute på trappan ruskade han lite på sig och började sniffa in vårluften. När jag så satte fast honom i cykeln travade han villigt med medan jag ledde cykeln ut till gatan. Inga problem sen att cykla cirka fyra kilometer i lagom tempo.
Väl inne igen fick han ett välbehövligt bad, och nu ligger han nedbäddad under sin gosiga fleecefilt i bädden och myser. Inte ens han lär behöva så himla mycket mer aktivitet idag.

Lugnt trots främmande

Kasper låg så fint och lugnt trots främmandet igår. Kanske Bus och lek-kursen hade gjort sitt för att trötta ut lillen.

Glömde ju säga att koppelpromenaden på hemvägen från kursen var utomordentlig! Han gick kanonbra Nära med löst koppel bredvid andra hundar. Jag belönade regelbundet och hoppas han begriper inför framtiden att det är så där det ska se ut.

Husse var ute en kortare promenad senare och även då hade han gått kanon. Livet är ljust just nu.

Bus & lek 3(4)

Idag var det Bus & lek-kurs igen. En kort stund fick vi snöblandat regn över oss, men i princip var vädret okej. Snöslask på marken, det tar nog ett tag till innan det smält bort.

Idag var vi 7 hundar: två keeshonds, en golden, en schäfer, en basenji, en labbe och så Kasper.

Vi promenerade bort till samma ställe som sist, en äng där man kan släppa hundarna. Kasper var ivrig och lätt dragig. Alla lekte jättebra ihop, det är så kul att se dem. Jag gjorde många inkallningar och de fungerade perfekt. Härligt!

Så promenerade vi bort till skogsdungskullen. Där visade några vad de gjorde förra gången (köttbullsträd, söka reda på vittringspinne samt lägga ut lock med godis). Det sista innebär att man sätter hunden mellan benen i startposition, håller i den och säger Klara, färdiga, gå! varpå hunden får springa fram till godislocket. Detta använder Anette i startträningen till agility, så det ska vi allt ta och börja med här hemma. Tanken är sen att man ska kunna flytta sig bort och ge startkommandot nån annanstans ifrån, så man står väl positionerad inför första hindren.

Sen visade Anette några nya övningar, dels lite trix, dels stenövningar och dels klättring på det sneda trädet för att nå godis högt upp på stammen. Här skulle hunden få klura ut själv hur den skulle använda sig av trädet för att nå godiset. Kasper började med att hoppa på vanligt gårdshundmaner, men när inte det funkade valde han så småningom att gå trädstamsvägen som det var tänkt. Sen hoppade han lite igen. Det var inte självklart efter bara en gång att trädstamsvägen var den effektivaste metoden. Vi får allt besöka det där trädet fler gånger för att befästa övningen. Mycket bra hjärnträning!

Kasper sökte rätt på vittringspinnen på ett par meters avstånd. Sen gjorde han som med apportbocken i början: tog den i munnen och spottade ut den efter nån halvmeter. Men det var ju inte apportering som skulle tränas, så Anette sade att det var helt ok.

Jag fick också en påminnelse om en annan övning som hon pratat om vid första tillfället och som jag helt glömt bort: lägga en godis i en liten plastburk med lock, låta hunden få hämta den, och sedan hjälpa hunden att öppna burken för att få godiset – en stärka relationen-övning, helt enkelt, där samarbetet gör att hunden blir mer intresserad av föraren.

Efter lite fika och snack (mycket bra passivitetsträning för Kasper, han var tyst hela tiden utom precis på slutet då jag tror han frös; han fick komma upp i famnen en stund och få sina tassar värmda) gick vi tillbaka över ängen med lösa hundar. Jag passade på att prova en gång med startträningen, och det gick bra. På grund av de andra lösa hundarna vågade jag inte lägga locket för långt bort, eftersom jag var rädd att nån annan skulle hinna fram och norpa godiset. Men det kändes bra, och den övningen tror jag inte vi kommer att få några som helst problem med.

Sen gick han mesta delen av tiden bredvid mig! Trots att han fått Fri, trots alla lösa roliga hundar! Han valde mig! Snacka matte i himmelriket! Jag passade på att lattja lite med ulltussen i snöret, lite sitt och vänta, lite fritt följ. Kanon!

Jag är ju lite orolig att agilitykursen hos Cattlin inte ska bli av (hon har fortfarande inte hört av sig med datum), så jag frågade om agilitykursen på VaBK var fullbokad än. Anette trodde det, men sade att de skulle träffa alla anmälda den 22 mars och bedöma ekipagen då. Av säkerhetsskäl vill de bara ha hundar som kan uppföra sig skapligt, så ingen råkar ut för nån olycka vid balanshindren eller så. Låter mycket sunt. Jag sade att jag anmält mig till Cattlin, dels för att vi gått klickerkurs hos henne, men också mycket för att hon har staket runt tomten – ifall Kasper får ett tokryck, vilket han kan få när han går upp i varv och tycker att allt är dödskul. Anette sade att det inte var något problem med en hund som stack någon enstaka gång, men att de ville undvika hundar som folk har noll pli på. ”Men du har ju bra koll på honom.” Snacka dubbellycka att få höra detta beröm!

Nästa gång ska vi åka tåget in till stan, promenera längs Valhallavägen och fika tillsammans alla hundar och mattar (hussar), leka lite i en park och åka hem igen. Snacka mental träning för hundarna!

Nu på eftermiddagen hade vi födelsedagsfrämmande och Ksper uppförde sig (efter lite inledande hoppande som jag inte riktigt lyckats få bort) riktigt bra. Han låg lugnt och stilla när vi satt i vardagsrummet, lekte fint med tre-och-ett-halvt-åringen, ville nosa lite försiktigt på fyramånaders flickan. Till och med den uttalade hundogillaren i sällskapet lekte lite kamplek med Kasper. Det kanske går att få pli på denna människa också!

Stor best

Igår gick vi en runda i Solna och mötte mängder av hundar att skvallerträna på, någon enstaka kanin som skuttade i snön och ett par hästar som gick och skrotade i en hage.

Hästen stod vi hos en stund och kikade. Kasper vågade sig max en halvmeter ifrån mulen, och om hästen nyfiket höjde huvudet lite hoppade Kasper bakåt med ett skutt och skällde till lite oroligt. Men snart vågade han sig fram igen. Spännande best, trots allt.

Några skojiga resultatbilder

Några exempel på när husse och Kasper lekte framför kameran: Men... vad gör du här, hund?!

Här är det JAG som poserar, jyckar göre sig icke besvär!

Okej, ligg fint, då.

Ha! Det är jag som regerar!

Fotosession och mer snö

Inne roar sig husse med att fotografera. Mest stilleben, som blomvaser och så, och ett och annat porträtt på sig själv eller mig. Men så kommer Kasper dit friviligt och lägger sig. Han vet att då kan det vankas köttbulle.

Smart liten hund som utnyttjar tillfället att få husses uppskattning.

Alla tre tog vi en golfbanepromenad idag. Pulsade eller plöjde är väl rättare beteckning. Och Kasper hoppade. Och hoppade. Med fart. Han fick vara lös ända tills han totaldissade min inkallning och rusade alldeles för toklångt, över is, dessutom. Och isen på de där små vattendragen verkar rätt svag nu, så jag blev riktigt rädd. Väl tillbaka blev det långlina för hela slanten.

Fladdermustillökning

Läste just den glädjande nyheten att fladdermusen i bunkern visst nu ynglat av sig till två stycken. Så slapp den vara ensam...
Mus som mus, tycker Kasper – lite väl ivrigt. Kaspiskt ordspråk

Äkta livsglädje i snöyran

Ja, fasiken, vad bra att vi passade på att cykla igår. Idag skulle det vara förenat med total livsfara. Plogbilarna kör för fullt, men det syns snart inte att de varit där.
En katastrof har inträffat här hemma: kaffemaskinen har definitivt gett sig. Igårkväll reagerade den inte på minsta startförsök, och varken positivt eller negativt straff hjälpte, ej heller negativ belöning. Så vad gör man?
Den är exakt fem år gammal och har körts intensivt här hemma, men vi tror ändå denna italienska kvalitetsmaskin har mer att ge, så så snart snöovädret medger ska den fraktas till Södermalm och inspekteras av kunnig reparatör. Tills dess?
Tog fram vårt utflyktskaffepulver, men det är bara för beige. Därför tog Kasper och jag en nödutflykt till Coop Forum och köpte en liten espressokanna som man värmer på spisen. Njuter just av första koppen. Lite mekigare, men gott. Denna kan man ju ha med sig i skogen på gasköket, så inget dåligt som inte har något gott med sig!
På hemvägen stannade jag vid Strawberry fields och lät Kasper rusa av sig lite av den värsta ystra snöglädjen. Den hunden var verkligen i sitt esse idag! Vi pulsade fram i en decimeter orörd nysnö medan flingorna fortsatte dala ner över oss. Mysigt avbrott innan jobbet nu väntar igen.

Cykling mellan snöbyarna

Passade på att cykla idag med Kasper, innan nästa snöby anländer hit. Ett verkligt varannandagsväder för tillfället. Det blev en halvmilarunda, riktigt skönt, inte så blåsigt och kallt alls.

Besök i bunker, på 4WD- och golfbana

Jag tog fram ett antal cachar att besöka, varav vi tog två idag. Resten sparar vi till en annan gång. Alla låg i Rosersbergstrakten, vilket innebar att vi började med att åka förbi den fina hundrastgården som finns där. Som vanligt tyckte Kasper det var en höjdare att rusa omkring där en stund. Vi hade med lilla gasköket och kokade kaffe och åt medhavd lunch.

Sen var det då cachedags, och bunkern låg bra till som första cache. Den var inte alls svår att hitta, men knepigare att ta sig ned i. Jag anmälde mig som frivillig. Kasper hade nog gärna velat, antydde hans ivriga kroppspråk, men jag vågade inte låta honom hänga med in: en lucka på nån dryg meters höjd, innanför en gallerdurk och sen ett hål rakt ned cirka två meter med fotsteg inmurade i väggen.

Väl där nere var det becksvart när jag öppnade den stadiga järndörren, men som tur var hade jag min hundpromenadspannlampa i västfickan. Den var perfekt nu! Inne i bunkern fanns både gamla trasmattor och ett par stolar, tillsammans med en del gammalt skräp. Uppe i taket satt en fladdermus och sov. Fladdermöss brukar ju ha massor av kompisar, men den här var helt ensam.

Jag öppnade ett antal järnluckor och vände på gammalt junk innan jag till slut hittade cachelådan. Alltid lika kul!

Lycklig cachefinnare, välförsedd med välbehövlig pannlampa.
Och så ska man ju ta sig ut igen ur denna moderna betonggrotta...
Ohoj, inte hade de gjort det enkelt för knäskadade personer, inte... Men skam den som ger sig.

Nästa cache låg vid en 4WD-bana. Kasper gnällde i bilen, så han fick inte följa med. En liten timeout var precis vad gnällspiken behövde. Skogsvägarna var otroligt isiga, vilket egentligen var lika bra, för alternativet hade varit enorma gyttjiga hjulspår från de gigantfordon som man brukar lattja runt med härinne. Ingen aktivitet idag, men det syntes att de kört där nyligen. Cachen var ganska lätthittad trots snön.

Lånade en beskrivande bild från cachesidan på www.geocaching.com som visar vilka monster som brukar hålla till i den här skogen.

Nu bestämde vi oss för att det räckte med cacher, de bortåt slottet kan vänta tills en solig och skön vårdag, kanske. På hemvägen stannade vi till vid en annan golfbana än vår vanliga och släppte loss Kasper, som nu tystnat snällt i bilen. Han rejsade omkring av bara sjutton, och en gång dröjde det ett bra tag innan han kom på visselpipsinkallning.

Lite senare testade jag på kul att stanna honom på kanske tio meters avstånd. Jag hade utan att han sett det slängt en godis på kanske två meter. Jag sade Kom och han travade lite på halvfart in mot mig. När han hade någon meter kvar till godiset sade jag Stanna – Sök godiset. Och han gjorde det, med framgång! Detta är alls inget vi tränat som någon sekvens, utan bara de enskilda delarna var för sig. Men den här typen av dirigering har vi aldrig alls testat innan. Han är en underbart klok hund ibland – när han vill.

Men – har de lurat ut mig att bada nu igen?

Jag kan gå på vattnet! Jag kan gå på vattnet! Jag kan gå på vattnet! Precis som den där långhåriga jycken i den gamla sagan...

Viltspår utlagt

Väder: +1 grad, mulet, mest barmark i skogen, liten mängd porös snö här och där. En del vind från höger i den generella spårriktningen.
Spår: Lade spåret i den skog där Enzo och Kasper brukar promenera ibland, men rakt fram från bilparkeringen, för att inte komma för nära några hus. Rakt fram en ganska lång sträcka, sedan bloduppehåll fortsatt rakt fram, högervinkel minst 50 m, vänstervinkel, därefter spårslut med en liten böj till en mossbevuxen sten med lutande en.
Längd: uppskattar det till 100 m rakt, 30 m bloduppehåll, 50 m höger, 50 m vänster. Totalt cirka 280-300 meter.
Liggetid: ska låta det ligga 2 timmar, tar det i anslutning till golfbanerundan.
Spårning: Husse var med vid spårningen och tog hand om snitslarna, så jag kunde koncentrera mig på vad hunden gjorde. Husse uppskattade spårlängden till längre än 300 m, och det var den kanske. Det är väldigt svårt att skatta avstånd, och den här gången hade jag inte stegmätaren på mig.
Spårningen gick iallafall nästan kanon. Han gick rakt på hela raksträckan, inklusive bloduppehållet, vek av åt höger där han skulle. Vid vänstervinkeln genade han ett par meter, helt logiskt med tanke på vindriktningen. Men sen kommer anledningen till bara nästan kanon: han dundermissade spårslutet! Han började med att följa mitt återgångsspår – jag hade gått åt höger när jag lagt klart spåret, och det följde han nu. Jag stannade upp utan att säga något, och då gick han mer uppåt. Men jag hade ju hittat en bra slutpunkt lite åt vänster, och inte förrän tredje försöket, när jag till och med ropat in honom, tog han det! Han har aldrig missat så på ett spårslut förut, och särskilt svårt upplever jag inte att det var, även om det var en böj dit.
Jaja, på det hela taget gick det spikrakt och jag tycker att vi är väl förberedda inför nästa söndag, då gamla viltspårgruppen ska gå provspår i halvgrupp så att ledarna kan bedöma vilka ekipage som är klara för anlagsprov. Jag tror faktiskt att Kasper hör dit.

Helgfunderingar

De sade på teve igår att det ska komma mer snö på måndag. Suck. Därför sitter jag som bäst och funderar på helgens aktiviteter. Jag vill ju helst öva viltspår minst en gång innan vi ska gå provspår på fortsättningskursen bortåt Vaxholm nästa söndag.
Funderingen just nu är om jag ska lägga ett spår imorgon bitti i närheten av golfbanan, låta det vila några timmar och sedan ta det efter golfbanerundan? Då har jag söndagen som reservdag om jag känner att vi behöver öva mera.
Det gick ju bra sist, förutom att jag lade vinklarna lite för tätt, så att Kasper genade. Ska vara noggrannare den här gången, och den skog jag tänker på ger mig också större urymme att breda ut mig som jag vill.

Utmaning: Eva är ...

Fick en utmaning på Ninnis blogg: googla på "ditt namn" + är och kopiera de fem första resultatmeningarna. Ok, Eva + är blev:

• Eva är fortfarande en size 0
• Eva är Årets utstickare
• Eva är snäll
• EVA är el
• Eva är turkos!

Tja, det känns som om google försöker smickra mig på något sätt?! Vad får ni för resultat?

Kan tillägga att både Kasper och husse tyckte det var jätteskönt att äntligen få cykla några kilometer. Det var premiärrundan på mitt nymonterade bakdäck, dessutom.

Fåntratten borta

Nu har Kasper blivit av med sin fåntratt. Såren har läkt jättefint och jag kan inte se hur han skulle kunna slicka upp något längre. Dessutom har han ibland nått att slicka även med tratt... Vådan av en ganska lång hund med smidig kropp.
Grått ute, men det känns ändå lite vårlikt med snön som smälter fort. Husse ska prova att cykla en kortare runda med Kasper idag. Det går nog, cykelvägarna verkar vara isfria nu.

Rutan igen

Nu på eftermiddagen körde vi ett pass med rutan igen. Jag stegade ut 3 × 3 m, så rutan är ungefär rätt storlek. Däremot avståndet in blir bara ett par meter på grund av vår lilla hage.

Jag repeterade targetplatta och ställde mig sedan på ett par meters håll och skickade in. Han springer rakt in och ställer sig på plattan. Jättebra! Jag belönade genom att kasta in godis eller repboll. Sen provade jag att skicka snett in från båda håll. Det går lika bra det.

Nästa steg var att plocka bort targetplattan och prova ett inskick utan. Då blev han lite konfunderad och höll en lägre hastighet in i rutan, men ställde sig ungefär i mitten och tittade på mig. Klick och belöning! Sen lade jag omedelbart tillbaka targeten och körde en gång till med, efterföljt av tre gånger utan. De sista gångerna var han mer konfident med vad jag ville ha och då vankades det storbelöning.

Det känns som om vi borde byta ställe nu, men jag har inte lust att ta honom till offentlig äng förrän tratten är bortplockad för den händelse det dyker upp en annan hund. Men vi kan nog repetera lite till i hagen under veckan, så är vi väl förberedda sen för en ruta på längre avstånd.

Tratten och lite intervallträning

Åkte iväg till lite nya områden idag och njöt av solskenet.

Kasper i tratten

Tratten hindrade inte att en brant backe kunde utnyttjas till lite intervallträning: