Usch, vad man måste lära sig. Nu är jag iallafall på god väg.
Jag behöver få en spruta varje dag mot blodpropp, och efter att jag lämnar sjukhus och rehabklinik behöver jag kunna göra detta själv. Alternativet är att varje dag besöka en distriktssköterska eller så, och det känns ju inte riktigt realistiskt.
Jag har alltså fått börja öva på att ta denna spruta själv. Kan avslöja att det inte är direkt det roligaste jag gjort, men efter helgens ytterligare två övningstillfällen så ska jag alltså åka till Apoteket på måndag och plocka ut en hel låda med såna roliga grejer. Det ska bli ett sant nöje att se lådans innehåll sakta tömmas ända tills detta är ett minne blott.
Jag lämnar alltså Furuhöjden på måndag. Det känns ganska lagom att få helgen här med ytterligare rehab och sen få komma hem igen.
Visar inlägg med etikett sjuk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sjuk. Visa alla inlägg
fredag 20 maj 2011
En dryg kvarts cykling utan motstånd
Att cykla på riktigt får jag inte förrän om sex till åtta veckor efter operationen, säger sjukgymnasten. Detsamma gäller att lyfta saker och på andra sätt påfresta magen.
onsdag 18 maj 2011
Hotel of Horror
Jösses, vilken skräckupplevelse jag hade igårkväll. Stod i badrummet med dörren på glänt och smörjde in ansiktet med lite kräm. Plötsligt såg jag ytterligare ett ansikte i spegeln!
Gissa hur högt jag hoppade! (Och nej, jag får inte hoppa med min mage.)
Det var kvällspersonalen som bara skulle kolla att allt var under kontroll.
Det var det, tills hon dök upp. :)
Gissa hur högt jag hoppade! (Och nej, jag får inte hoppa med min mage.)
Det var kvällspersonalen som bara skulle kolla att allt var under kontroll.
Det var det, tills hon dök upp. :)
måndag 16 maj 2011
Äntligen en riktig frukost
Finaste frukosten hittills (fast den var bra igår med). Så här mycket äter jag inte hemma till frukost i vanliga fall, så hur i herrans namn skulle det gå nu? Klämde i mig hälften iallafall och är nöjd med det.
Pillerhög: 4Magen bullrar och smärtar i takt. Men egentligen har jag inte så mycket smärta, mest när gaserna ska passera de delar som oroats.
Dolcontin 1 långtidsverkande morfin
Alvedon 2
Ibumetin 1
Det jobbigaste har nog varit att få personalen att respektera lchf. Jag begär inte att de ska dela synen, inte ens förstå den. Men respektera den. Hur gör de med vegetarianer? Säger de att ”nu kan du äta som vanligt här inne och sen äta din diet hemma igen”? Skulle inte tro det.
Jag inser också att jag med allt dropp har fått i mig för min kropp oändliga oceaner med glykos, dvs kolhydrater. Det är säkert helt nödvändigt och inget jag vänder mig emot. Men att då ovanpå det envisas med käcka ”paraplydrinkar” med kiwi, yoghurt och odefinierat ”mera” (något min kropp omedelbart identifierade som socker) och igår en variant som sades ”ska smaka något åt apelsinhållet”. Artificiellt, alltså. När jag försökte få en närmare specifikation fick jag bara undanglidanden, precis som med kiwivarianten dagen innan.
Kiwidrinken skulle säkert ha varit riktigt god utan tillsatt socker, men socker och artificiella saker tillför inte min kropp något jag behöver alls. Som tur är har hemmasupportrarna bistått flera gånger med färska jordgubbar och vispgrädde, så jag kör min egen tillfriskningsvariant helt vid sidan om.
Maten i övrigt:
I fredags åt jag inte alls, spydde till och med upp vattnet.
I lördags var det lax till lunch som smakade ettersalt. Tyvärr trodde jag ju att den skulle vara tamt smaksatt så jag hällde på extra salt och peppar innan jag smakade. Blä! Kycklingen till middag var som sega plastbitar.
Igår valde jag torskrygg till lunch och isterband till middag. Två helt olika rätter som ändå smakade i det närmaste identiskt. De måste ha på nån glutamat eller nåt som smakförstärkare som tar bort allt annat. Det är svårt att äta upp då. Jag försöker förmå mig att äta åtminstone köttet/fisken och om det finns några vettiga grönsaker. Har pliktskyldigast smakat lite på potatisen, men inte ens en frisk icke-lchf:are kan finna något nöje i dessa maskinskalade vattniga svampiga saker. Ge mig ett par riktiga färskpotatisar och även en lchf:are som jag skulle smaka! Det här med att locka patienterna att äta med utseende har de väl lyckats skapligt med, det ser rätt fint ut för att vara massportioner. Men det räcker inte. Om det lockande utseendet inte åtföljs av åtminstone en skaplig smak och kvalitet orkar man som patient inte anstränga sig att äta.
Idag har jag valt (man får en lista på fem rätter där man väljer två) pannbiff och falafel, tror jag. Alla rätter jag har valt låter goda i teorin, så jag har inte längre några större förhoppningar om hur de ska smaka i praktiken.
Låter jag gnällig? Kanske det, men kosten är en otroligt stor del i tillfrisknandet. Kan man inte lyckas där – och ha respekt för patienternas livsstil – blir det tillfrisknandet onödigt svårt.
Om jag redan mår halvtaskigt, är matt och har ont, och jag dessutom ska behöva tjafsa med personalen om vad jag vill äta och dricka, gynnar det inte mitt tillfrisknande. Det sänker mig ännu mer, tär på den lilla energi jag har, och gör mig deppig. Är det det man vill uppnå? Såklart inte. Nä, lite mindre klämkäckhet och hurtighet och lite mer inkännande och avlyssnande. Sånt kostar inget.
onsdag 11 maj 2011
Värmdö, vårkollo och vårdbehov
I måndags åkte husse, jag och hundarna till Värmdö för att hälsa på Anette och keesarna. Vi valde vägen över Vaxholm eftersom den är så vacker och rogivande. Ingen direkt väntan på färjorna heller.
Planen är att hundarna ska få bo hos Anette medan vi åker till Grekland i juni och vi ville därför låta hundarna bekanta sig lite mer med varandra innan dess. Kasper har ju träffat Vagabond och Kinke förut, men Lakrits har möjligen nosat på någon av dem någon gång som valp, men inte mer än så.
Vi började med en promenad i omgivningen, som ledde oss förbi en granne med hundar och get. De brukar ofta ha sällskap med Anette på promenaderna, så det var ju läge att hälsa lite på dem också.
Hos Anette passade jag på att prova hennes dubbla Mim-bur. Den var uppskattningsvis 40+40 cm och Lakrits kunde med viss möda vända sig därinne och kunde inte ha huvudet fullt upp. Jag har nu istället beställt en 60 cm enkelbur från Robust som jag räknar med att båda kan rymmas i. Då blir det lite lastningsutrymme på sidan och man kan fälla baksätets lilla del om man ska transportera något långt. Hoppas det blir bra. Ca 14 dagars leveranstid på den.
På tisdagen lämnade Rolf av Lakrits på vårkollo hos bästa kennelmamman. Den första rapporten gav vid handen att han anpassat sig fint och höll en låg profil. Smart kille. Anledningen till att han ska vara hos dem ett tag är att jag ikväll åker in till KS för bukoperation imorgon bitti. Jag har med mig lilldatorn och uppdaterar läget i mån av möjlighet och ork.
Planen är att hundarna ska få bo hos Anette medan vi åker till Grekland i juni och vi ville därför låta hundarna bekanta sig lite mer med varandra innan dess. Kasper har ju träffat Vagabond och Kinke förut, men Lakrits har möjligen nosat på någon av dem någon gång som valp, men inte mer än så.
Vi började med en promenad i omgivningen, som ledde oss förbi en granne med hundar och get. De brukar ofta ha sällskap med Anette på promenaderna, så det var ju läge att hälsa lite på dem också.
Geten brukar hänga med på hundpromenaderna.
En av keesarna.
Hela menageriet som Kasper och Lakrits ska få lattja med i sommar.
Den ultrasmala hunden är allvarligt sjuk, varför vi inte gick supernära för att inte irritera.
Wow, vilken benkorg! Grabbarna kommer att vara fullt sysselsatta.
Hos Anette passade jag på att prova hennes dubbla Mim-bur. Den var uppskattningsvis 40+40 cm och Lakrits kunde med viss möda vända sig därinne och kunde inte ha huvudet fullt upp. Jag har nu istället beställt en 60 cm enkelbur från Robust som jag räknar med att båda kan rymmas i. Då blir det lite lastningsutrymme på sidan och man kan fälla baksätets lilla del om man ska transportera något långt. Hoppas det blir bra. Ca 14 dagars leveranstid på den.
Kasper i slicketagen.
På tisdagen lämnade Rolf av Lakrits på vårkollo hos bästa kennelmamman. Den första rapporten gav vid handen att han anpassat sig fint och höll en låg profil. Smart kille. Anledningen till att han ska vara hos dem ett tag är att jag ikväll åker in till KS för bukoperation imorgon bitti. Jag har med mig lilldatorn och uppdaterar läget i mån av möjlighet och ork.
Kan vampyrtänder växa upp underifrån?
tisdag 14 december 2010
Kasper har pankreatit
Veterinären ringde och berättade att provsvaret visar att Kasper har pankreatit. Ett värde under 200 är normalt, i intervallet 200-400 kan det vara normalt, över 400 är sjukdom. Kasper hade 859, så det finns väl ingen tvekan.
Detta innebär lågfettkost i framtiden. Till att börja med rekommenderade han Hills ID, senare kan jag kika på vad det finns för alternativ. Fodret ska innehålla lägre fetthalt än 10 % i vilket fall.
Känner ni till sådana bra foder, så hör gärna av er. Jag frågade så klart om färskfoder, men där var han osäker och menade att oftast är de mer fettrika. Jag får helt enkelt googla mig fram.
Detta innebär lågfettkost i framtiden. Till att börja med rekommenderade han Hills ID, senare kan jag kika på vad det finns för alternativ. Fodret ska innehålla lägre fetthalt än 10 % i vilket fall.
Känner ni till sådana bra foder, så hör gärna av er. Jag frågade så klart om färskfoder, men där var han osäker och menade att oftast är de mer fettrika. Jag får helt enkelt googla mig fram.
fredag 10 december 2010
Från hund till dromedar
Kasper och jag har fått värsta genomgången hos veterinären.
Han var verkligen bra med honom och vet att Kasper inte gillar de grönklädda. Med munkorg på avklarades iallafall både en allmän undersökning, rektalisering, röntgen, tre rör med blodprov, tre nålar varav en var med droppvätska som sprutades in under nackskinnet. Det var en liten dromedar jag åkte hem med två timmar senare.
Jag var med inne och röntgade. Inte alldeles enkelt att få en hund att ligga utsträckt och fin på bordet, kan tänka mig hur knepigt det skulle vara med en större hund.
Ett av blodproven har skickats till veterinärlabb. Det diagnosen just nu står och väger mellan är colit eller pancreatit. Vi får hoppas på det förstnämnda.
Jag har hämtat ut antibiotika, Flagyl, som han ska äta två gånger om dagen i tio dagar. Vidare ska han få ris och vit fisk att äta de närmaste dagarna tills vi får provsvaren tillbaka. Annars ville veterinären sätta honom på Specific (se colit-länken), men jag tyckte att jag kör gärna ris och fisk några dagar först medan vi reder ut det här.
Nu har han gått och lagt sig nere i källaren och Lakrits verkar förstå att man inte får busa med honom. Låt oss hoppas att vi slipper Albano i helgen ...
Han var verkligen bra med honom och vet att Kasper inte gillar de grönklädda. Med munkorg på avklarades iallafall både en allmän undersökning, rektalisering, röntgen, tre rör med blodprov, tre nålar varav en var med droppvätska som sprutades in under nackskinnet. Det var en liten dromedar jag åkte hem med två timmar senare.
Jag var med inne och röntgade. Inte alldeles enkelt att få en hund att ligga utsträckt och fin på bordet, kan tänka mig hur knepigt det skulle vara med en större hund.
Ett av blodproven har skickats till veterinärlabb. Det diagnosen just nu står och väger mellan är colit eller pancreatit. Vi får hoppas på det förstnämnda.
Jag har hämtat ut antibiotika, Flagyl, som han ska äta två gånger om dagen i tio dagar. Vidare ska han få ris och vit fisk att äta de närmaste dagarna tills vi får provsvaren tillbaka. Annars ville veterinären sätta honom på Specific (se colit-länken), men jag tyckte att jag kör gärna ris och fisk några dagar först medan vi reder ut det här.
Nu har han gått och lagt sig nere i källaren och Lakrits verkar förstå att man inte får busa med honom. Låt oss hoppas att vi slipper Albano i helgen ...
lördag 18 september 2010
ΠΡOΣOXH ΣKYLOΣ (Prosochi skylos)
Husse bidrar med en grekisk skylt:
Så har man lärt sig vad Varning för hunden heter på grekiska, då: ΠΡOΣOXH ΣKYLOΣ (Prosochi skylos).
Jag har nog drabbats av en släng av husses grekförkylning. Känner mig klart hängig. Husse var snäll och tog Kasper på en långpromenad, så åkte jag och Lakrits en sväng till skogen och tränade Nära-gående varvat med Fri och ett par godisträd. Det var skönt att ha honom ensam i skogen för en gångs skull och inte behöva koncentrera mig något på Kasper. Vi möttes av regnet som nu öser ner på taket. Har tagit ett par alvedon till, måste jobba.
I morgon ska Kasper och jag tävla sista rallytävlingen. Får se hur jag mår.
Jag har nog drabbats av en släng av husses grekförkylning. Känner mig klart hängig. Husse var snäll och tog Kasper på en långpromenad, så åkte jag och Lakrits en sväng till skogen och tränade Nära-gående varvat med Fri och ett par godisträd. Det var skönt att ha honom ensam i skogen för en gångs skull och inte behöva koncentrera mig något på Kasper. Vi möttes av regnet som nu öser ner på taket. Har tagit ett par alvedon till, måste jobba.
I morgon ska Kasper och jag tävla sista rallytävlingen. Får se hur jag mår.
onsdag 28 oktober 2009
Inte riktigt kry
Kasper är inte riktigt kry idag. Han har kräkts ett par gånger. Precis när vi skulle ut på eftermiddagspromenad började han ulka innanför dörren innan jag hunnit få på kopplet. Jag bara föste ut honom snabbt som sjutton, och där kräktes han upp en rätt stor hårboll. Har han blivit en katt?
Känner inte riktigt igen storleken på håren, kanske från nån hund i helgen? De lapska vallhundarna är lite misstänkta med tanke på pälslängden. :) Vi gick en kortare runda än jag tänkt, den tänkta träningen fick i princip utebli, bara när jag tog fram nya leksaken visade han lite Kaspergnista. Nu ligger han åter i sängen, precis som huvuddelen av dagen.
Känner inte riktigt igen storleken på håren, kanske från nån hund i helgen? De lapska vallhundarna är lite misstänkta med tanke på pälslängden. :) Vi gick en kortare runda än jag tänkt, den tänkta träningen fick i princip utebli, bara när jag tog fram nya leksaken visade han lite Kaspergnista. Nu ligger han åter i sängen, precis som huvuddelen av dagen.
torsdag 13 augusti 2009
Synd om Enzo
Idag tycker vi mest synd om Enzo, stackars fjunbollen: http://enzoofvallentuna.blogspot.com/2009/08/veterinarbesok.html?showComment=1250167793681#c6027577544237407367
I övrigt har jag anmält mig till en klickercamp som några drar ihop i Värmland i oktober, verkar askul. Dessutom verkar det som om jag hoppar på en klickersökgrupp här i Stockholmstrakten. Så lite rör det på sig.
Dessutom kanske det blir en weekendresa äntligen till Barcelona, skulle blivit av förra hösten redan, men frös inne då av olika skäl. Den blir nog i november då det är trist här hemma.
I övrigt har jag anmält mig till en klickercamp som några drar ihop i Värmland i oktober, verkar askul. Dessutom verkar det som om jag hoppar på en klickersökgrupp här i Stockholmstrakten. Så lite rör det på sig.
Dessutom kanske det blir en weekendresa äntligen till Barcelona, skulle blivit av förra hösten redan, men frös inne då av olika skäl. Den blir nog i november då det är trist här hemma.
lördag 30 maj 2009
Lördag – framme vid huset
Vaknade vid sjutiden av att Rolf kom hem med Kasper. Utan att jag märkte det hade han stigit upp och tagit en morgonrunda. Jag sov nog som en klubbad säl efter flera vaknätter i rad och efter att ha kört merparten av de 210 milen.
En stor god kaffe och en grekisk yoghurt med färska skivade jordgubbar gav energi och vi tog därför en provcykelrunda med Kasper. Vi började köra åt ett håll som var någorlunda platt den första kilometern, och eftersom Kasper såg pigg och fräsch ut rullade vi sen ner för backen och hamnade i en ny liten by. Kartan visade att man kunde köra en rundslinga så vi gjorde det. Uppförsbacken tillbaka var inte alltför ansträngande och sex kilometer senare var vi hemma igen.
Där träffade vi den holländska tanten som pratade lite franska och några ord engelska. De bor här för artonde året (!) och bottenvåningen är perfekt för dem då hennes man sitter i rullstol. Vår branta trappa (läs: logstege) skulle aldrig funka. Till och med Kasper tar ett djupt andetag innan han går uppför eller nerför den.
Griffonen Terry är nio år och kunde vara lite gruffig mot hanhundar, sade tanten vars namn jag missade, men efter något litet morrande gick det bra.
Vi lämnade Kasper hemma och tog cyklarna nerför en annan backe till den lilla by som har ett épicerie där vi köpte lite smått och gott vi inte fick med oss på stormarknaden igår. Kunde därmed köra igång en maskin tvätt när vi kom tillbaka. Den franska hyresvärdinnan hade förresten en fantastisk överraskning åt oss när vi anlände: en diskmaskin! Det vara bara bottenvåningen som hade en sån, fick jag veta när vi bokade, och suckande accepterade vi huset ändå eftersom allt annat verkade så bra. Men nu hade de flyttat ut frysen till badrummet och på så sätt fått in en diskmaskin i köket. Kanon! På min bästa franska försökte jag förklara att nu fick vi verkligen en bra semester…
Nackdelen med huset är ju att bostaden ligger ovanför en brant trappa. Vi åt därför lunch inne och tog sen kaffet med oss ut. På den sida som är soligast på förmiddagen/mitt på dagen har holländarna sin uteplats, så vi träffades igen. Tanten ville ge sin hund ett märgben, och då fick även Kasper ett. Jag försökte förklara att han haft magproblem, men hon begrep mig inte. Alltså tackade jag för märgbenet, lät Kasper slicka lite på det, och lade sedan in det i kylen. Kasper gnydde och gnydde, för det var ju så orättvist. Vi bytte därför hussida och insåg att solen börjar komma fram i vår egen trädgård framåt halv ett–ett. Även därinne gnydde han stundvis, men när han fick en leksak blev livet lite bättre.
Jag ger honom ganska små mål nu, fler per dag, men även om han är hungrig är inte morotspuré och ris särskilt lockande längre. Har försökt pigga upp med pyttesmå korvbitar som jag kokade upp i lite vatten och hällde över för att korvsmaken skulle sprida sig över allt som en buljong. Då blev det lite godare, och nu med märgbenet gröpte jag ur aningens märg och blandade i en röra av ris, hans vanliga Orijen, en påse Smecta och den sista korvbuljongen. Får se hur magen klarar det. Nu var det betydligt roligare att äta.
Första maskinen tvätt är snart klar, och även diskmaskinen har invigts. Vi har fått en tvättkorg för att enklare kunna bära diverse saker upp och nedför trappan, och jag har en känsla av att den kommer att utnyttjas väl.
Ska se om det kan komma upp några bilder snart också.
En stor god kaffe och en grekisk yoghurt med färska skivade jordgubbar gav energi och vi tog därför en provcykelrunda med Kasper. Vi började köra åt ett håll som var någorlunda platt den första kilometern, och eftersom Kasper såg pigg och fräsch ut rullade vi sen ner för backen och hamnade i en ny liten by. Kartan visade att man kunde köra en rundslinga så vi gjorde det. Uppförsbacken tillbaka var inte alltför ansträngande och sex kilometer senare var vi hemma igen.
Där träffade vi den holländska tanten som pratade lite franska och några ord engelska. De bor här för artonde året (!) och bottenvåningen är perfekt för dem då hennes man sitter i rullstol. Vår branta trappa (läs: logstege) skulle aldrig funka. Till och med Kasper tar ett djupt andetag innan han går uppför eller nerför den.
Griffonen Terry är nio år och kunde vara lite gruffig mot hanhundar, sade tanten vars namn jag missade, men efter något litet morrande gick det bra.
Vi lämnade Kasper hemma och tog cyklarna nerför en annan backe till den lilla by som har ett épicerie där vi köpte lite smått och gott vi inte fick med oss på stormarknaden igår. Kunde därmed köra igång en maskin tvätt när vi kom tillbaka. Den franska hyresvärdinnan hade förresten en fantastisk överraskning åt oss när vi anlände: en diskmaskin! Det vara bara bottenvåningen som hade en sån, fick jag veta när vi bokade, och suckande accepterade vi huset ändå eftersom allt annat verkade så bra. Men nu hade de flyttat ut frysen till badrummet och på så sätt fått in en diskmaskin i köket. Kanon! På min bästa franska försökte jag förklara att nu fick vi verkligen en bra semester…
Nackdelen med huset är ju att bostaden ligger ovanför en brant trappa. Vi åt därför lunch inne och tog sen kaffet med oss ut. På den sida som är soligast på förmiddagen/mitt på dagen har holländarna sin uteplats, så vi träffades igen. Tanten ville ge sin hund ett märgben, och då fick även Kasper ett. Jag försökte förklara att han haft magproblem, men hon begrep mig inte. Alltså tackade jag för märgbenet, lät Kasper slicka lite på det, och lade sedan in det i kylen. Kasper gnydde och gnydde, för det var ju så orättvist. Vi bytte därför hussida och insåg att solen börjar komma fram i vår egen trädgård framåt halv ett–ett. Även därinne gnydde han stundvis, men när han fick en leksak blev livet lite bättre.
Jag ger honom ganska små mål nu, fler per dag, men även om han är hungrig är inte morotspuré och ris särskilt lockande längre. Har försökt pigga upp med pyttesmå korvbitar som jag kokade upp i lite vatten och hällde över för att korvsmaken skulle sprida sig över allt som en buljong. Då blev det lite godare, och nu med märgbenet gröpte jag ur aningens märg och blandade i en röra av ris, hans vanliga Orijen, en påse Smecta och den sista korvbuljongen. Får se hur magen klarar det. Nu var det betydligt roligare att äta.
Första maskinen tvätt är snart klar, och även diskmaskinen har invigts. Vi har fått en tvättkorg för att enklare kunna bära diverse saker upp och nedför trappan, och jag har en känsla av att den kommer att utnyttjas väl.
Ska se om det kan komma upp några bilder snart också.
onsdag 27 maj 2009
Samma status
Tyvärr är Kasper inte bättre i magen än. Han dricker och verkar förhållandevis pigg för övrigt, men äter han något kommer det ut i endera änden. Risblandningen igår likaså.
Vi struntar i sista agilityn och startar nog vår resa istället. Då kan vi ha koll på honom och stanna där det behövs.
Planen är denna:
- fasta ett dygn fr.o.m. nu
- köpa Canicur, verkar numera finnas även på Apoteket
- ge honom hälsofil, A-fil, dofilus eller liknande som komplement till vatten
- börja med att ge ris och morotspuré sedan
Någon som har andra tips utöver dessa, som går att fixa på resande fot? Lite senare: Puh, sista förpackningen Canicur på Apoteket... Han har nu käkat de två första pillren. Håll tummarna, är ni snälla! Det blir lite glest med uppdateringar ett par dagar, stay tuned...
tisdag 26 maj 2009
Magsjuk
Inatt kom Kasper och gnällde utanför sovrumsdörren. Jag raglade upp och sade strängt till honom att gå ned igen. Det gjorde han, mycket motvilligt.
Jag gick och lade mig. Kanske tio minuter senare (klockan var runt tre, så jag har bara dimmiga begrepp om tiden) hördes ett hulkande ljud nerifrån. En spyende hund? Mycket olikt honom, så jag släppte ut honom i hagen. Jodå, han rusade ut och satte sig i bortre hörnet. Det var skumt ute så jag såg inte riktigt status, men snart hoppade han in igen.
Okej, gå och lägg dig!
Jag hoppade, inte lika raskt, men ändock i säng igen. Kan det ha varit nån timme senare? Iallafall hulkade han igen, denna gång uppe på heltäckningsmattan. Suck. Jag upp på nytt, ner och öppnade balkongdörren. Nu var det ljusare ute och jag såg på distans hur det formligen forsade ur honom. Så där brukar inte Kasper vara i magen.
Nu verkar han må bra igen och är pigg som vanligt.
Tror ni också att han drabbats av resfeber?
Jag gick och lade mig. Kanske tio minuter senare (klockan var runt tre, så jag har bara dimmiga begrepp om tiden) hördes ett hulkande ljud nerifrån. En spyende hund? Mycket olikt honom, så jag släppte ut honom i hagen. Jodå, han rusade ut och satte sig i bortre hörnet. Det var skumt ute så jag såg inte riktigt status, men snart hoppade han in igen.
Okej, gå och lägg dig!
Jag hoppade, inte lika raskt, men ändock i säng igen. Kan det ha varit nån timme senare? Iallafall hulkade han igen, denna gång uppe på heltäckningsmattan. Suck. Jag upp på nytt, ner och öppnade balkongdörren. Nu var det ljusare ute och jag såg på distans hur det formligen forsade ur honom. Så där brukar inte Kasper vara i magen.
Nu verkar han må bra igen och är pigg som vanligt.
Tror ni också att han drabbats av resfeber?
onsdag 1 oktober 2008
Kaspers omdöme i Tollarp 2 augusti
Lite sent, men jag hittade just Kaspers omdöme på utställningen i Tollarp den 2 augusti. Så här sade den norske domaren Rodi Hübentahl:
Status på Kasper just nu:
Han hostar fortfarande emellanåt, särskilt när han kom in efter att ha varit ute i regnet en stund. Ingen extremhosta nattetid, dock. Hostan är så pass gles att vi avaktar och tror han klarar sig utan veterinärbesök.
Kraftig, välbyggd. Typiskt huvud och uttryck. Mkt bra hals o rygglinje, välutvecklad bröstkorg. Bra benstomme o goda vinklar. Rör sig väl. Tyvärr har hunden underbett.
Status på Kasper just nu:
Han hostar fortfarande emellanåt, särskilt när han kom in efter att ha varit ute i regnet en stund. Ingen extremhosta nattetid, dock. Hostan är så pass gles att vi avaktar och tror han klarar sig utan veterinärbesök.
lördag 27 september 2008
Besvikelsen är stor
Huva, så Kasper har hostat och harklat sig i natt. Var uppe flera gånger och tittade till honom. Som tur var mötte han mig alltid med viftande svans, trots lätena ur strupen, och det gjorde att jag vågade gå och lägga mig igen. Det blev trots det en orolig natt med lite sömn.
I morse steg jag som planerat upp vid sex, men märkte direkt att Kasper fortfarande inte blivit av med det som antagligen irriterade i halsen. Jag tog tempen, men den låg bara på 38,2, så nån större risk att det skulle vara kennelhosta eller liknade verkade det inte vara.
Jag ringde MH-ansvarige som förstod mig när jag sade att jag inte ville ta dit Kasper i det skicket. Även om han klarade det skulle en plötslig hostattack säkert inte ge honom ett rättvisande provresultat. Och vore han sjuk var det ju dumt att ta dit honom alls. Hon sade att nästa MH redan är fulltecknat, men att det kommer att bli ett par tillfällen i februari-mars då nya beskrivare ska göra sina prov, och de proven kommer att vara officiella MH-tester. Hon har lovat sätta upp Kasper på ett av dem.
Jag sov vidare några timmar efter att ha konstaterat att veterinären öppnar klockan 10. Men vid det laget hade hans problem minskat avsevärt, så jag bestämde mig för att avvakta ytterligare. Ringde dock kenneln, mamma och en kompis och berättade att vi trots allt inte kommer ner. Själv börjar jag känna mig risig (husses fel) och risken att köra 50 mil med en hund som kanske börjar låta illa igen ville jag inte utsätta oss för. Den långa resan kunde ju bli väl jobbig för honom också.
Så trist är att behöva konstatera att vi inte dyker upp på kennelträffen imorgon. Jag som redan hade packat allt, och tänkt ta med ett par prylar till försäljning till och med. Hoppas iallafall att ni får kul i Växjö. Vi får ses en annan gång!
Kasper har slutat hosta och ligger nu och sover lugnt. Han har bara fått lättmat hittills idag i form av majsvälling och varmkorv, men allt verkar lovande.
I morse steg jag som planerat upp vid sex, men märkte direkt att Kasper fortfarande inte blivit av med det som antagligen irriterade i halsen. Jag tog tempen, men den låg bara på 38,2, så nån större risk att det skulle vara kennelhosta eller liknade verkade det inte vara.
Jag ringde MH-ansvarige som förstod mig när jag sade att jag inte ville ta dit Kasper i det skicket. Även om han klarade det skulle en plötslig hostattack säkert inte ge honom ett rättvisande provresultat. Och vore han sjuk var det ju dumt att ta dit honom alls. Hon sade att nästa MH redan är fulltecknat, men att det kommer att bli ett par tillfällen i februari-mars då nya beskrivare ska göra sina prov, och de proven kommer att vara officiella MH-tester. Hon har lovat sätta upp Kasper på ett av dem.
Jag sov vidare några timmar efter att ha konstaterat att veterinären öppnar klockan 10. Men vid det laget hade hans problem minskat avsevärt, så jag bestämde mig för att avvakta ytterligare. Ringde dock kenneln, mamma och en kompis och berättade att vi trots allt inte kommer ner. Själv börjar jag känna mig risig (husses fel) och risken att köra 50 mil med en hund som kanske börjar låta illa igen ville jag inte utsätta oss för. Den långa resan kunde ju bli väl jobbig för honom också.
Så trist är att behöva konstatera att vi inte dyker upp på kennelträffen imorgon. Jag som redan hade packat allt, och tänkt ta med ett par prylar till försäljning till och med. Hoppas iallafall att ni får kul i Växjö. Vi får ses en annan gång!
Kasper har slutat hosta och ligger nu och sover lugnt. Han har bara fått lättmat hittills idag i form av majsvälling och varmkorv, men allt verkar lovande.
fredag 11 april 2008
Kasper bättre
Tack alla som kommenterat i bloggen!
Kasper har sovit mycket, vätskan i såret verkar ha runnit ut för svullnaden har lagt sig och det kommer inte ut något när jag försiktigt trycker till där. Han reagerar inte ens på trycket längre.
Däremot tror han att han har skadat baktassen, och går ofta på tre ben. När han inte ser något kul som en leksak eller ett ben eller så, och glömmer bort sig, förstås.
När vi är ute på rastning vill han ofta gå bort till bilen. Det är som att han vill tillbaka till dem som lindat hans ben, så han får bli av med det där dumma igen. På lördag, Kasper...
Att ta medicinen är inga problem. Fick tipset av Enzos matte att leverpastej varit Enzos favoritmetod, så jag testade det. Nu har vi bara leverpastej på tub hemma, men jag sprutade ut en stor klatt i handen och formade till en bulle runt den halva tabletten. Glufs, så var den borta.
Det var lite komiskt, en tabletthalva provade jag att stoppa in i en vanlig köttbulle, som jag stuckit ett hål i. Jag lade köttbullen i matskålen. Kasper har tidigare fått köttbulle någon gång, men då alltid i småbitar som träningsgodis, så han visste först inte var det var. Alltså rullade han runt föremålet med nosen, och tabletten ramlade ut. Klonk.
Ner slank köttbullen. Sen nosade han lite på den rosa tabletten, och slick - så var den nere också. Sånt gillar jag.
Har annars läst boken Marley och jag nyligen, en humoristisk bok om en vild labrador. När Marley behövde medicin kom de på trixet att tappa den på golvet och låtsas att han absolut inte fick ta den. Då skyndade han sig jättesnabbt att få i sig den...
Kasper har sovit mycket, vätskan i såret verkar ha runnit ut för svullnaden har lagt sig och det kommer inte ut något när jag försiktigt trycker till där. Han reagerar inte ens på trycket längre.
Däremot tror han att han har skadat baktassen, och går ofta på tre ben. När han inte ser något kul som en leksak eller ett ben eller så, och glömmer bort sig, förstås.
När vi är ute på rastning vill han ofta gå bort till bilen. Det är som att han vill tillbaka till dem som lindat hans ben, så han får bli av med det där dumma igen. På lördag, Kasper...
Att ta medicinen är inga problem. Fick tipset av Enzos matte att leverpastej varit Enzos favoritmetod, så jag testade det. Nu har vi bara leverpastej på tub hemma, men jag sprutade ut en stor klatt i handen och formade till en bulle runt den halva tabletten. Glufs, så var den borta.
Det var lite komiskt, en tabletthalva provade jag att stoppa in i en vanlig köttbulle, som jag stuckit ett hål i. Jag lade köttbullen i matskålen. Kasper har tidigare fått köttbulle någon gång, men då alltid i småbitar som träningsgodis, så han visste först inte var det var. Alltså rullade han runt föremålet med nosen, och tabletten ramlade ut. Klonk.
Ner slank köttbullen. Sen nosade han lite på den rosa tabletten, och slick - så var den nere också. Sånt gillar jag.
Har annars läst boken Marley och jag nyligen, en humoristisk bok om en vild labrador. När Marley behövde medicin kom de på trixet att tappa den på golvet och låtsas att han absolut inte fick ta den. Då skyndade han sig jättesnabbt att få i sig den...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)