Film från Rönningesjön

Och en liten filmsnutt fick husse med också, som jag klippt ihop här.

Test av Täbys nya hundbad

En vacker blomsteräng på väg till hundbadet.

Det har varit varmt idag. Så varmt att jag tyckte att Lakrits förtjänade ett bad, när nu tassen pallade gårdagens träning så bra. Vi åkte därför en sväng för att kolla in det nya hundbadet i Täby, samma sjö som Skavlöten, men på andra sidan. Vi hittade, mest på tur, en parkering där det fanns en matte med sin lilla dvärgspets som kunde berätta att vi skulle ta stigen norrut. Kanske tio minuters promenad så såg vi stängslet. Där satt Niclas med sina två hundar. Han var också där för första gången, men hade tagit bilen till stora badet ännu lite längre norrut, och sedan promenerat söderut. Gissar att det gick på ett ut vilket ställe man ställde sig på, om det inte finns smartare parkeringar däremellan.

Kasper tyckte väl att stället var så där, mest sand och så det där retliga staketet som man blev uppbunden i. Inte så mycket att nosa omkring i. Lakrits tyckte att stället var perfa. Jag insåg att här kan även människor hoppa i, sand första biten iallafall och inga läskigt hala klippor att ta sig uppför när man ska upp igen. Så nästa gång blir det kanske med badkläder och fika. Ett bord med bänkar fanns det också.
Jag hade med mina nya dummies med lång kastflärp, och de är verkligen mycket bättre för mig! Nu kunde jag kasta båda högt och långt på ett mycket säkrare och jämnare sätt än med de där med handtag där mina fingrar ständigt snor in sig i själva kastögonblicket.
Det blev riktigt bra träning för mig och skapligt för Lakrits för att vara kast så där direkt från strandkanten. Det fanns nämligen både vass och näckrosor på båda sidorna och öppet bara lite rakt fram. Och med nya dummisarna klarade jag flera fina kast utanför vassruggen respektive mitt in bland näckrosorna, så helt enkelt var det inte att ta markeringarna även om avståndet såklart inte var så långt som man kan få från båt.

Kraftfulla svallvågor när Lakrits drar iväg som en rem genom vassen.

Julbad

Jag trodde inte det skulle behövas något julbad i år, eftersom Kasper badades rätt nyligen. Men tack vare årets julväder på +4 grader, relativt vindstilla och en svagt blå himmel tog husse med Kasper på en julcykeltur bort till Ormsta och tillbaka. Nöjd, men lerig, hund var resultatet. Alltså: julbad.

Kasper finner sig rätt väl när det är baddags.

Dessförinnan hade jag tagit båda hundarna på promenad. Jag hade med två fickdummies och gömde dem lite här och där och skickade Lakrits på dem. Kasper tycker att de här är rätt kul också (när han inte har annat för sig) så jag utnyttjade honom lite med. Bra för Lakrits stadga att få sitta stilla medan Kasper och jag lattjar med en fickdummy – kastar, fångar, har dragkamp och skakar som en råtta.

På ett ställe gömde jag en brun dummy i ett tätt mörkgrönt busksnår utan att Lakrits märkte det. En bit bort kastade jag sen den andra, orange, dummyn som en störning några meter upp på en slänt. Lakrits var bra sugen på att hämta den orange, men vi tog något steg framåt tillsammans och så skickade jag honom bort mot det gröna buskaget. Blåste stopp och närsök, och strax kom den in. Sedan fick Kasper ta störningsapporten istället, och det gjorde han med bravur, den lille rackaren. När han bara vill är han jätteduktig!

Lakrits badar i Slagsta

Idag åkte vi ner till Alby-trakten där husse ville fota cricket. Jag tog hundarna och promenerade istället ner till Slagsta-badet. Det visade sig att hundar fick hålla till lite till vänster om människobadet, riktigt trevligt.

Lakrits var lite försiktigt först, gick gärna i men inte längre än att han bottnade. Sen kom en Groenendael på 9 år som gillade att bada, och då ville ju Lakrits inte vara sämre. Vid det laget hade kameran/mobilen åkt ner i byxfickan, för det var knepigt att ha en lös våt hund som skulle filmas, en ovillig hund i flexikoppel och en dyr och lättappad iPhone vid strandkanten samtidigt.

En liten filmsnutt blev det iallafall, även om den inte ger rättvisa åt hans simmande en stund senare.

Boll och snurr

Vi lekte lite i morse alla tre tillsammans.
Kasper vill ju gärna springa på bollen, och det utnyttjade jag till en lagom konkurrens. Efter ett par gånger då båda fick springa på bollen lät jag Kasper sitta hos mig medan Lakrits fick en egen chans.
Och jag kan bara säga att bollen blir roligare och roligare! Iallafall inne i köket.
Därefter fick Lakrits ett bad då han rullat sig i något ogreppbart. Det är andra gången jag badar honom, och han står stilla och fin, precis som Kasper.
Efter det tränade vi Snujjen, och det går riktigt bra med kort targetpinne till Lakrits även i rörelse. Kasper har ju emellanåt haft problem vid klockan 10, särskilt om vi rör oss framåt. Stillastående funkar mycket bättre. Men idag tyckte jag att jag fick till det riktigt bra. Lät även båda få köra tillsammans några gånger och konkurrera om Snujjen. Lite lätt rörigt vid min vänstra sida, men kul.
Medan jag läste tidningen vid köksbordet började herrarna leka själva med bollen. När de kom till mig tog jag emot och kastade ut ett par gånger. Kasper är smidigast och snabbast framme vid bollen, men sen är Lakrits där och norpar den och var den som oftast kom tillbaka med bollen. Det där gillade jag verkligen!
Det är första gången jag ser att jag verkligen har köpt en retriever. Han kanske är på väg att blomma upp nu.

Härligt trötta hundar

Idag var vi på trevligt besök hos Tina mitt i skogen i djupaste Sörmland. Hundarna kunde springa fritt utan risk för bilväg i närheten. Så härligt att kunna tillåta det. Jag var lite orolig att Kasper skulle ta sig för stora friheter, men han tog visserligen några stora lovar, hittade dypöl och så, men mestadels var han hos oss. Att leka med store Freddie var riktigt kul, det var roligt att se dem jaga runt tillsammans. De lekte bra ihop, förutom när sonen i huset kastade frisbee. Freddie kontrollerade ju situationen med både fart och grepprecision, medan Kasper följde efter som en trogen vante. Sen ville Kasper också greppa frisbeen, men då sade Freddie ifrån. Där gick gränsen. :)
Sabina vande sig vid de båda gästerna och muttrade ytterst lite. Lakrits både lekte lite med de andra hundarna och kunde slappna av med en pinne eller ett ben. Härligt att se.
Vi åkte och badade och man kan inte annat än förundras över hur väl labradorerna utnyttjar sina svansar i vattnet. Lakrits simmade lite igen, pep lite efter mig, men satt också tyst en del och bara tittade från strandkanten.
Båda hundarna var tysta och fina i bilen, både dit och hem.

Utflykt till Norrtälje

Vi gjorde en utflykt till Norrtälje idag. Dottern fick övningsköra hela vägen, inklusive motorvägsdelen. Duktigt!
Vi badade i Erken, men den här gången ville Lakrits inte simma utan nöjde sig med magdjup. Han tyckte att det var kul att få utforska en ny trädgård.

Kasper brukar sällan bära omkring på pinnar, iallafall inte nån längre stund. Men när nu Lakrits gjorde det högg Kasper in på andra sidan och så gick de där så fint med samma pinne i munnarna. Gulligt.

Mätte Lakrits med en tumstock och får det till 35 cm, dvs. samma höjd som Kasper. Imorgon ska vi ju till veterinären, så då ska jag passa på att väga dem på en bra våg. Skulle nästan tro att han är ifatt storebrorsan där också.

Simpremiär!

Vi tog oss till hund- och hästbadet i Svinninge nu på kvällen, och ta mej sjutton om inte lillen började simma helt spontant när bottnen tog slut. Några meter till mej och några meter till Sara, vid flera tillfällen. Han är hur duktig som helst. Verkade inte tycka det var konstigt alls.
Detta var hans tredje badtillfälle någonsin.
Däremot pep han igen när jag försvann utåt djupt vatten och dessutom doppade huvudet. Att Sara var där som stöd hjälpte inte, tyvärr. Även Kasper blev orolig när matte försvann så där, men lugnade sig när jag pratade med honom med lugnaste rösten.
Superskön stund hade vi, välbehövligt efter dagens hetta.

Slöar mest

Nu har det blivit så varmt även på nätterna att det inte går att göra så mycket. Mer än det man måste då.
Hundarna leker lite i hagen på morgonen, sen tar de det lugnt mest hela dagen, och så går vi en promenad på kvällen. Kasper får väl lite mer än så, men inte mycket, faktiskt.
Något lite småtränande inne kan det bli också. Och lite bentuggande.
I söndags for vi till sjön och badade. Lakrits var i till magen, lite djupare än sist, och när jag simmade mot honom upp på den sluttande klipphällen kom han mot mig. Jag stöttade honom under bröstet så han kunde hoppa upp i famnen i det kanske knähöga vattnet. Så satt vi där och myste ett tag. Det slutade med att hela han var blöt. Rätt skönt, tror jag. Att det sen var väldans svårt att ta sig upp från denna sluttande klipphäll är en helt annan historia.
Även strandlivet var kul, tyckte hundarna. Pinnar och äppelkart (!) att tugga på och rulla omkring. Och rädda när de åkte ner i vattnet. Och lite grävande, så klart. Sen fick jag Lakrits att koppla av och sova lite. Kasper skällde lite när någon båt oförhappandes passerade nära vår strand.
Några av bilderna har redan publicerats på fejan, men här kommer de något bearbetade.

Igår bokade jag tid för vaccination. Onsdagen var fullbokad, men på torsdag vaccineras både Lakrits och Kasper. Det var i princip dags för Kasper ändå, så lika bra att ta båda samtidigt.

Vet inte hur vanligt det är att jaktlabbar tävlar agility, men en av Thorsvikennelns avkommor gör just det. På kennelwebben finns det ett par fina filmsnuttar som visar hur duktiga de är (Senaste nytt, 11/7).

Strandbesök

Tog lite eftermiddagsledigt och åkte till en strand i Svinninge med hundarna.

Kasper fick gå i lina där, för han badar ändå inte, och så var Lakrits lös. Båda utforskade sandstranden med stor glädje. Lakrits var i vattnet till mitt på magen ungefär och hängde med mig dit jag gick. Ända tills jag gick ut och doppade mig till axlarna. Då blev han lite skraj när matte höll på att försvinna, så jag avstod från att bada mera utan gick upp till hundarna igen. 

Några bilder med iPhonen tog jag, dock ingen när Lakrits var i som djupast. Det kom en långhårig collie dit, som Lakrits var framme och hälsade på. Han hade aldrig sett ett så långhårigt och sandigt kreatur förut, men det mötet gick alldeles utmärkt.

Jaktlabbeträning

Här vankas kanske kaninstek till middag?

Idag var vi iväg och kollade på jaktlabbeträning. Det var en grupp med 14-månadershundar från samma Thorsvi-kull som börjat träna i vatten och med viltapportering. Det var hur läckert som helst att se dem i farten!

Fasan anses lite svårare att greppa på grund av sina fethala fjädrar.

Vattenyra!

De körde med tre stationer: en med dummies och skott, en med dummies i vatten och en med vilt.

Håll truten!

Vattensvans får en ny innebörd ...

Fler bilder finns att kika på för den intresserade.

Och mer text och bilder från detta evenemang finns hos Åsa.

Semester på Rügen

Lillmattes kusin tyckte Kasper var en rolig bekantskap.
Väl på plats i huset på Rügen visade de sig att det fanns en grannkatt. Den var mycket intresserad av Kasper, och intresset var ömsesidigt.
Maneter och sjögräs skulle ju undersökas.
Vi gick på långpromenad i en nationalpark med härlig bokskog, och den här bilden ser lätt surrealistisk ut med grönbevuxen sjö och det gröna bokljuset.
Inte kan man missa en sån feature som en hundbar...
Lillmatte och Kasper tar sig nerför en brant slänt. Många intressanta kryp att detaljstudera. Kanske ett förstoringsglas i julklapp?
Många härliga stränder fanns det.

Men... är det en isbjörn därborta? Visade sig vara en golden som skakade av sig saltvatten...
Mums, lite god yoghurt kan ju vara värt att fläcka ned nosen för.

På strandpromenaden i Binz finns det både hundpåsar och särskilda avfallskorgar.
Men det trädet är alldeles för stort för att kissas vid...

På tal om stort, här är en del av den gamla kurort i Prora som byggdes under Hitlertiden. Nu en avskräckande ful ruin som upptar flera kilometer av den härliga sandstranden.
Nedanför Prora-ruinen. Vår sista dag på Rügen, så alla badkläder var redan nedpackade.

Beach 2008

Wow, vilken jättesandlåda att gräva i!
Utmärkta solstenar de har här. Nästan lika bra som mattes solsäng hemma.
Fina hundar badar (helst) inte. Kaspiskt ordspråk.

Fast lite nyfiken är man ju på vad som rör sig därnere i havet.
Och igår på Barsebäcks Strand gjorde jag ett undantag. Det var så långgrunt att lillmatte lyckades lura ut mig och bada. Hela jag! Simmade faktiskt. Bröstsim. Fick fixa till frisyren sen med värsta tång- och sandinpackningen tills jag blev mitt vanliga vackra jag.

Värmerekord

Nu får till och med Kasper nästan värmeslag, cirka 30 grader här idag. Visserligen ligger han i solen ibland, men inte har han mycket ork ens i skuggan. Det hindrar ju inte att han inte vill bada i vattenspridaren...

Satte upp tältet på prov idag, dels för att städa ur det lite och minnas hur man satte upp det, och dels för att se hur Kasper skulle reagera på det. Det gick snabbt och smidigt, satte upp det ensam på tio minuter. Eller ensam, Kasper ville ju hjälpa till... Han ville bita i de långa bågarna och lade sig på tältduken och fjäskade i ryggläge. Sen ville han gärna sticka nosen emellan när jag skulle hamra ner tältpinnarna. Men upp kom det, och sen ville han genast gå in i det. Ingen rädsla här, inte.

Bilder kommer här

Idag har vi tagit det lugnare. Lillmatte har övningskört en massa, vi har legat och solat på en härlig klippa och doppat oss lite snabbt i det kalla havet. På hemvägen snubblade vi över ett härligt ekologiskt kafé med vedugnsbakad bröd. Flera hundar frekventerade detta fik, men Kasper fick denna gång stanna i bilen, han var redan rätt trött.
Så lite bilder från häromdagen:

Kasper i nya selen vid Blå lagunen.

Det är skönare att ligga på filten och mysa än att bada.

Kasper väntar vid cykeln på att matte ska hitta den borttappade löplinan.

Kasper cyklar långt

Hade tänkt ha med lite bilder, men de är inte klara, får bli senare...
Kul att Gunilla och dsg:n Abbe hittat till vår blogg och läst in sig på hundpass (http://skogsstjrna.blogspot.com/2008/03/hundpass-och-ny-cykel.html).
Av födelsedagspresenterna gillade Kasper absolut vomburgaren bäst. Kycklingburgaren gick också an, efter att matte brutit sönder den i mindre bitar. Den var nästan hård som knäck. Den nya selen, omsorgsfullt utprovad i hundbutiken i Visby för att Kasper inte skulle kunna backa ut ur den, backade han ur redan andra dagen i bilen när han skulle vänta på lillmatte och mig medan vi var nere i Lummelundagrottan. Inte vårt fel att hundar är förbjudna där, Kasper. I alla fall låg han snällt och sov i vänstra baksätet när vi kom tillbaka och förväntade oss att hitta honom i högra baksätet.
Idag var det soligt men blåsigt, och när husse cyklat iväg på en längre runda bestämde vi oss också för att cykla. Vi packade ryggor med badkläder och matsäck. Färden gick 13 km bort till Blå lagunen, som borde vara om inte varm så åtminstone uthärdlig trots vinden. Jag tänkte varva mellan att ha Kasper springande och korgåkande i vanlig ordning, men han envisades med att springa större delen av vägen. Så snart han satt i korgen tog det inte lång stund förrän han ställde sig upp och gnällde. Att den hunden inte kan förstå att matte cyklar snabbare med honom i korg än i springern bredvid…
Vi tog en mysig rastning vid ett bronsåldersröse. Sol och lä gav medelhavssvibbar med det torra gräset. Byt tallarna mot olivträd så är Grekland ett faktum.
Det gröna läckra vattnet i Blå lagunen lockade trots de kalla vindarna. Först kokade vi dock kaffe- och tevatten på det lilla gasolköket och åt vår lunch. Lillmatte vann ihoppstävlingen, och Kasper kom sist eftersom han aldrig var i längre än till maghöjd. Sedan lade han sig förnöjt på vår enda medhavda filt medan vi människor plaskade vidare. När han inte längre fick vara på filten var det kul att gräva gropar i den grova sanden.
Hemfärden kändes ännu blåsigare, särskilt de sträckor som gav sid- eller motvind. Nu nöjde sig Kasper med att springa korta bitar. Vid ett byte från springer till korg gjorde ett vindkast att cykeln mellan benen välte. Jag var tvungen att ställa ifrån mig hunden medan jag lyfte upp cykeln igen. ”Vänta!” sade jag. Och han väntade, tog inte ett steg trots att han var löskopplad! Tyvärr missade jag att jag i samma veva tappade löplinan ur korgen, och när jag fyra kilometer senare kom på det var det bara att ta lillmattes cykel och vända tillbaka. Kasper och lillmatte fick en välförtjänt vila under tiden, och lillplutten sov till och med en stund i vägrenen.
Uppskattningsvis cyklade (sprang) Kasper dryga milen idag, och resten i korgen. Lite väl långt, men vad gör man när alternativet är att ha hunden ståendes på ett livsfarligt obalanserat sätt i korgen? Att säga sitt hjälper i det läget i ungefär tre sekunder.

Kasper reser till Gotland

Jag var rädd att Kasper skulle vara orolig och hela tiden vilja komma i kontakt med de andra djuren på Gotlandsfärjan. Visst var han nyfiken på en del av dem, men han lugnade sig förvånansvärt fort och pep inte särskilt mycket. Han till och med sov korta stunder emellanåt, men vaknade när folk och hundar gick förbi. Värre var det med två russlar som skällde konstant medan matte var borta och köpte mat. Några promenader ute på däck gjorde att de tre timmarna gick rätt fort och vi fick faktiskt se på filmen utan att Kasper gjorde att vi tappade handlingen.
Huset är helt okej, ligger på en gård ca 800 meter från havet på östra sidan, nära Fårösund. På gården finns en gammal stövare som vi knappt sett skymten av, några katter och lite får som går och betar nere vid havet. Inredningen kan klassas som genuin 70-talsstil. Kasper har fått sin sovplats i skrymslet under trappan. Trappan är rätt brant, men när Kasper är pigg kutar han obehindrat upp och ned. När han är trött vill han bäras ned. Plutten.

Vädret kan bara beskrivas som växlande. Ena stunden värsta regnet, nästa stund soligt och varmt, tredje stunden blåsigt så tänderna skallrar. Igår promenerade vi runt Blå lagunen. Trots de mörka molnen i horisonten var det en del som badade. Det ligger inte längre bort än att vi kan cykla dit med Kasper och badryggor om vädret blir tillräckligt bra. Hittills har han fått cykla lite uppvärmningsrundor i trakten på 2-3 km.
På eftermiddagen igår fick Kasper hänga med på övningskörning för första gången. Lillmatte sade att hon körde med honom på villkor att han var tyst och snäll. Och det var han ju. Tre mil blev det, med lagom mängd utmaningar på vägen.
Kasper har redan fått klättra bland raukar. Där luktar det får och är alltså oerhört intressant.

På eftermiddagen cyklade vi ned och badade i hemmaviken. Hutterkallt, men nu är havspremiären avklarad. Kasper var i till magen. Förutom när han doppade huvudet för att få fatt i en intressant sten, förstås.
Imorgon tänker vi oss en stadsutflykt till Visby.