Premiär för sök och dopp

Jag insåg att det var längesedan jag körde ett sök med Lakrits (har vi gjort något sen sista B-provet i höstas?) så det kunde vara idé att inleda med det inför premiärdoppet sen i dammen.
Jag och Kasper gick och lade ut sex dummies, flertalet skapligt långt ut. En av dessa var den tunga tredelade 2-kilos-apporten, som jag lade på andra  sidan ett sankt område, Lite extra jobb att plocka in den, alltså.
Sen bytte jag hund och Lakrits fick komma med till startplatsen. Några minuters vila vid ryggsäcken medan jag funderade ut hur jag skulle skicka. Vi hade vinden snett i ryggen idag.
Första skicket sprang han lite yvigt, men fick in en av de främre. Sedan blev det mer rationellt, även om han kanske sprang lite väl långt ut i början. Det kan ju dock hänga ihop med vinden. Han plockade in de tre främsta apporterna först.
Sedan flyttade jag mig några meter utåt och riktade honom till vänster om den tunga dummyn. Ganska snart kom den in också, följt av den yttersta åt höger. Sen hade jag en kvar som låg lite bortom tungdummyn, men när han sökt ett tag efter den kallade jag in honom. Jag tyckte han jobbat så pass bra på de övriga fem att jag inte ville pressa ut till den sista. Istället fick han hänga med mig när jag plockade in några snitslar jag hängt upp för säkerhets skull, och när vi närmade oss platsen för den sista (den nya gula vinstdummyn, för övrigt) så skickade jag honom på ett kortare sök. Och visst kom den in också.
Vi gick förbi bilen och lastade av flertalet dummies, behöll två till dammen. På nerväg till dammen blev Lakrits mycket uppmärksam när han såg en simmande and i dammen, men han fortsatte gå fint lös vid min sida. Jag pausade lite nere vid dammen och lät anden simma undan innan jag sade till Lakrits att vänta kanske fem meter ovanför kanten och själv gick ner och kastade ut dummisarna som dubbelmarkeringar. De hamnade max tio meter ut i sjön på grund av min kassa kastteknik, men nu var det ju inte avståndet som var huvudsaken, utan Lakrits vattenbeteende.
Jag gick tillbaka till Lakrits och skickade på den sist ikastade. Ingen tvekan i vattnet, men så fort han var uppe skakade han sig och tappade dummien. Han plockade upp den igen, men nästan framme vid mig släppte han den igen och skakade sig på nytt. Nej, sade jag och krävde att få den i handen.
Den andra markeringen hämtades fint och nu backade jag och lockade in honom med glad röst. Men samma här: nästan framme släppte han och skakade sig. Nu vrålade jag i ett rejält nej, varpå jag omedelbart plockade upp dummin från marken och gick och kastade i den i dammen igen.
Han blev rejält låg av mitt arga nejande, och innan jag skickade igen klappade jag om honom lite och pratade med ljus glad röst så han skulle veta att jag egentligen inte var arg på honom. Jag skickade ut igen och uppmuntrade honom på ingången samtidigt som jag backade. Nu fick jag den  fint i handen INNAN skakandet!
Jag berömde såklart jättemycket och hällde ut en bunt godisar på marken som jackpot-belöning. Därmed avslutade vi.
Sammanfattning:
Det känns skönt att ha gjort ett sök som påminnelse hur man gör, och jag är inte jätteorolig inför söndagen på detta moment. Det kändes som att ringrostigheten försvann i och med dagens jobb. Hade detta varit på prov hade vi dock säkert fått en del avdrag på lite för yviga sök. Nu körde vi ju med dummies och inte vilt, men vi körde vilt senast på nyårsafton och det var rakt inga problem då.
Vattnet, då. Jag är väldigt nöjd med sista avlämningen och kan bara hoppas att den sitter färskt i minnet på söndag. De båda första var ju inte lysande. Ja, ja, vi får se hur det går. Känns ändå skapligt okej.