Fyrkantig träning

Idag träffas Annika och jag för träning av dirigeringsfyrkanten. Vi gjorde tre olika fyrkanter: den första höll Annika på med när jag anlände i Jävsjöskogen rätt nära DaTäBK, senare lade vi två i den glesa skogen.
Den första på en äng var ganska lång och Annika hade det knepigt med båda hundarna, som ville dra in i grandungen i mitten av fyrkanten. När jag såg det bestämde jag mig snabbt för spårat och halvsynligt (osynligt, men där det inte gör nåt om han snappar något av apportsläppen) och bortsett från det första benet gick det riktigt bra. Vid det första benet ville han gira åt vänster när han i princip var framme vid målet, i samma linje som vi tidigare gått. Jag kallade tillbaka, och nästa gång ville han upp på vägen som gick parallellt. När han försökt det en gång till gick jag närmare med honom och till sist fick vi till det. Sen var det som sagt inga problem mer än att han försökte stanna till vid granarna, men då pushade jag honom vidare med upprepade Ut, som han åtlydde.
Han ville gärna tjuvpinka när vi gick ut fyrkanten, sade Annika som hade god sikt över detta bakom mig, så hon fick sedan agera kissförstörare på resterande fyrkantspromenader.
Vi pausade med fika i solen innan vi fortsatte in i skogen, som är ganska gles men risig och halvsvårgången. Det blir alltså mycket bra fotgåendeövning, där det mänskliga tempot varierar kraftigt, och hunden därmed får anpassa sig när vi går ut fyrkanterna.
Halvvägs till skogen gjorde vi förresten en platsliggning med Lakrits omgärdad av Alpha och Tindra. Vi stod tre minuter före återgång, gick jättebra ända tills jag var tillbaka. Då reser sig skrället flera gånger utan kommando. Jag gick tillbaka och gjorde om, och på tredje försöket gick det bra. Det där får vi allt nöta lite på hemma på gräsmattan, synd att få avdrag på en sån grej.
I skogen gick vi som sagt ut två fyrkanter. Ibland gick Annika först och jag efter, ibland bytte vi och lyckades smuggla ner 2 dummies vid varje vinkel så att fyrkanterna blev spårade men med dolda apporter för båda hundarna. Vi hade plastband som markerade hörnen. Både Lakrits och Cheysie gjorde sina fyrkanter superfint, över rishögar, förbi trånga sten- och trädpassager och raka fina linjer till apporterna.
På hemvägen såg jag ett bra träningsställe om vi vill ha öppen terräng med midjehög sly, perfekt till markeringar som faller ner dolt.