Lite mer från utställningen

Lakrits har verkligen varit duktig idag. Han gnällde lite när han inte fick ur det innersta i märgbenet. Och vem skulle inte det? Och så visade han några gånger att han kan skälla när det kom andra hundar under sekretariatsbordet. Men annars har han varit väldigt lugn och fin. Han har sovit en hel del, både med enbart Ingrid där och alldeles själv när vi båda var ute på vift.

Längst in i vänstra hörnet kan man ana en hundbädd med nåt svart i. Det är Lakrits som softar.

Ordförande Ingrid och jag bemannade sekretariatet idag. Det gick riktigt bra.

Utställningschef Agneta visar upp lite sponsorspriser.

Planering av stora mått pågår.

Denna ståtliga, välmusklade greyhound blev Best in Show.

Och detta lilla terv-charmtroll blev femma bland unghundarna. Klart charmigast enligt mig.

Lakrits passivitetstränar - duktig!

VaBK har utställning

Gyttjebad, piedestal, godisträd och sjöfika

Imorgon ska jag och Lakrits vara i VaBK:s utställningssekretariat hela dagen, så det fick bli långpromenad idag. Jag valde issjön som är ett trevligt ställe att släppa hundarna på, man kan kolla lite på svampläget (plockade bara ett fåtal) och det finns stuga och bänkar att fika vid. Samt att man har en fin utsikt över den spegelblanka sjön. En lisa för själen.

Husse har ju tagit den stora kameran till Grekland så jag fick nöja mig med den lilla plus den fasta 50-optiken.
Bilder blev det ändå, har haft fullt sjå att välja. Lägger upp några här med ett bildspel för den som vill se fler.
Vi träffade en jämngammal brun labbevalp i skogen. Tyvärr inga bilder på när de leker, för ett 50-optik har sina begränsningar. Men ett tag var även Lakrits brun, och det finns det bild på.

Sen hittade vi en piedestal i skogen som jag inte kunde låta bli att utnyttja.

Jag upptäckte att halva stora bryggan har sjunkit under vatten. Boysen vågade sig ut, men inte jag.

På tillbakavägen gjorde jag ett godisträd åt dem. Alltid lika uppskattat.

Vill du se fler bilder? Ligger här.

Lite sent ...

... men husse tog lite bilder på de besökande små syskonbarnen när de var här för ett par veckor sedan. Sen har jag inte sett skymten av de bilderna – förrän jag nu vittjade ett minneskort i en av kamerorna. C-texten blev ju fel när jag exporterade från Lightroom, men är man i Grekland och inte kan försvara sina intressen, så ... (de är alltså tagna av Rolf och ingen annan)

Spånkorgen har gjort sitt

För den som tänkt tillverka en spånkorg kan denna bild ge viss ledtråd om själva konstruktionen.

Jag tror inte det är nån idé att ta med den ut i svampskogen igen, eller vad tror ni ...

Husses fd svampkorg, stripped to the bones

När jag tänker närmare på saken är det nog min f.d. svampkorg, lånad av husse. Alltid något.

Se där har vi ett bra julklappstips. Någon?

Boll och snurr

Vi lekte lite i morse alla tre tillsammans.
Kasper vill ju gärna springa på bollen, och det utnyttjade jag till en lagom konkurrens. Efter ett par gånger då båda fick springa på bollen lät jag Kasper sitta hos mig medan Lakrits fick en egen chans.
Och jag kan bara säga att bollen blir roligare och roligare! Iallafall inne i köket.
Därefter fick Lakrits ett bad då han rullat sig i något ogreppbart. Det är andra gången jag badar honom, och han står stilla och fin, precis som Kasper.
Efter det tränade vi Snujjen, och det går riktigt bra med kort targetpinne till Lakrits även i rörelse. Kasper har ju emellanåt haft problem vid klockan 10, särskilt om vi rör oss framåt. Stillastående funkar mycket bättre. Men idag tyckte jag att jag fick till det riktigt bra. Lät även båda få köra tillsammans några gånger och konkurrera om Snujjen. Lite lätt rörigt vid min vänstra sida, men kul.
Medan jag läste tidningen vid köksbordet började herrarna leka själva med bollen. När de kom till mig tog jag emot och kastade ut ett par gånger. Kasper är smidigast och snabbast framme vid bollen, men sen är Lakrits där och norpar den och var den som oftast kom tillbaka med bollen. Det där gillade jag verkligen!
Det är första gången jag ser att jag verkligen har köpt en retriever. Han kanske är på väg att blomma upp nu.

Schnauzer

Nä, jag ska inte köpa nån... ;)
Men den här ramlade in i mejlboxen, och jag tyckte den kunde passa här.

My neighbor found out that her Schnauzer could hardly hear, so she took it to the veterinarian. The vet found that the problem was hair in the dog's ears. He cleaned both ears, and the dog could then hear fine. The vet then proceeded to tell the lady that, if she wanted to keep this  from recurring, she should go to the chemist and get some "Nair" hair remover and rub it in the dog's ears once a month.

The lady went to the chemist and bought some "Nair" hair remover.  At the register, the pharmacist told her, "If you're going to use this under your arms, don't use deodorant for a few days."
The lady said, "I'm not using it under my arms."
The pharmacist said, "If you're using it on your legs, don't shave for a couple of days."
The lady replied, "I'm not using it on my legs either.  If you must know, I'm using it on my Schnauzer."
The pharmacist says, "Well stay off your bicycle for about a week."

Fortsättningskurs i rallylydnad 2(4)

Idag hade vi andra tillfället av fortsättningskursen i rally och vädret var med oss även denna gång.
Anette hade gjort i ordning två småbanor där man kunde välja om man ville köra nybörjarklass eller fortsättningsklass och vissa skyltar därmed var dubblerade beroende på vad man valt.

Vi lägger banan.

Jag ville träna nya moment, så jag valde fortsättningsklass. Vårt stora problem nosandet kan man ju träna oavsett vilka skyltar man kör.
Husse var med och fotade lite i början. Bilderna visar mig och Kasper under första omgången då jag körde med släpande koppel. Senare tog jag bort kopplet och körde utan, men det finns det inga bilder på.

Start – Kasper tittar åt helt fel håll.

Här går han fint utan att nosa.

Jag tror att detta är momentet Sitt – Stå – Gå runt.
Det var svårt att stå still under rundningen, och vi tränade det mycket separat sedan.

Mr Snoozer i farten. Det här är min anti-målbild.

Jag visar honom in i frontläge framför mig.
Nuförtiden måste man stå still med fötterna, inget hjälpande extrasteg framåt.

Kasper sitter med fint fokus på mig inför backandet.

Jag visar honom hur vi ska backa 1–2–3 steg.

Sitt omedelbart efter högersväng är en av de nya skyltarna i forts.klass.

Här ska Kasper gå runt bakom mig och komma in i utgångsposition.
Det blir lite trassligt kring fötterna när man kör med släpande koppel på det här momentet.

Antagligen säger Anette åt mig något eftersom vi kikar åt helt olika håll.

Här går Kasper jättefint. Överhuvud taget hade vi mycket mindre nosande idag än i torsdags.

Jag försöker mig på Snurren, ett nytt moment i forts.klass.
Kasper ska svänga ut vänster och snurra ett varv medan vi fortsätter gå framåt.
Står vi still funkar det skapligt, men vi måste träna mer på Snurren under gång.
Helena påpekade klokt att mitt Rrrr (=krav på uppmärksamhet) kanske i Kaspers öron lät väldigt likt SnuRRen, så nu ska jag försöka byta till Snujjen. Bäbisspråk ger ju i sig en ljusare, snällare röst, och jag tror faktiskt att det kan förbättra saken för oss.

Snurren är avklarad och vi går sista biten in i mål.

Den andra lillbanan finns det inga bilder på, men den handlade mest om tempoförändringar, och att klara moment inuti dessa tempohöjningar/-sänkningar.
Det vi framför allt behöver träna på (förutom nosande, där tipset är att ha nolltolerans med nosande på kortklippt gräs) är Stå och gå runt samt Snujjen. Anette tycker också att vi ska träna samtliga skyltar springande och långsamtgående. Nästa tillfälle missar jag, men sista gången 23 okt ska vi vara med.

Dessförinnan hinner vi med en tävling till 19 sep. Anette menar att skillnaden i hans nosande kan ha att göra med att han är så ovan att vara på tävlingsbana (dvs. på andra planer än vår egen) medan många av de andra hundarna har ett förflutet på lydnadsbanan osv. Kan ligga något i det. Finns chansen ska jag försöka ta med honom och bara titta på någon tävling framöver för att få mer platsvana.

Linjetag på skolgården

Nu har vi övat lite korta linjetag på hemmaplan, i köket och i trädgården, så jag tyckte det var dags att våga oss ut på lite okändare mark. Ja, Lakrits har ju sprungit omkring där förut, men inte tränat linjetag då.
Promenaden började med fint koppelgående, sedan kopplade jag loss och vi lekte med långa taxen på en liten asfaltsplan, följt av gula pipbollen, som dock inte var lika kul.
Sedan promenerade vi bort till en rak asfalterad gångväg och jag satte ut en godisskål. Jag är kass på att bedöma avstånd, men gissar på femton meter. Första gången sprang han i en liten båge, men sedan lyckades jag rikta in honom bättre så han sprang rakt. Jag backade och utökade avståndet till först kanske tjugo, därefter tjugofem meter. Gick jätterakt och bra.
Tyckte det räckte vad gäller avstånd. Vid sidan av denna asfaltsväg finns det en liten brant grässlänt. Jag satte skålen uppe på krönet, väl synlig, och skickade honom från musikskolans vägg, över gångvägen, uppför grässlänten. Avståndet var betydligt kortare, kanske åtta meter. Första gången fick jag en liten båge, men sedan två raka skick.
Vi avslutade med en omgång i lite ruffig terräng med stenar och högt gräs. Han hängde med bort och såg var jag ställde skålen, sen körde vi på bara tre–fyra meters håll. Kanonrakt och bra.
Vi passerade asfaltsplanen igen på tillbakavägen och jag tog fram pipbollen. Nu var den lite roligare och två gånger hämtade han den och kom tillbaka. Jag har inga krav alls på avlämning.
Sen körde vi lite fritt följ på hemvägen.
Väl hemma fick jag syn på innebandybollen och skickade iväg den inne i köket. Han efter och tog den två gånger och kom tillbaka. Då fick han sin lunchskål som belöning. Det där med boll kommer så sakteliga, känns det som. Och det är lättare att kampa med honom nu är det var för någon månad sedan, han kan till och med komma med någon snörtrasa och bjuda in mig till kamp. Det hände inte tidigare. Roligt!

Kvalitetslakrits

Kvalitetslakrits kommer starkt.

Dagens tävlingbana

Kasper och jag knåpade ihop 60 poäng ikväll. 5 sämre än sist och 10 mindre än vi behöver. Suck.

Men vi gjorde så gott vi kunde. En del nosningar, men inte lika många som häromsistens – 15 poängs avdrag. Vidare 3 poäng för sträckt koppel, 3 poäng för alltför långsamt utförande hos hund, 1 poäng för halvmetersregeln (270 grader vä). 3 poäng för mindre förarfel på Spiral vänster (antagligen att hunden inte var riktigt med, det var många som fick det, sade domaren), och sen en konstig: 3 poäng för vält på 1-2-3 steg bakåt. Där finns inget man kan välta förutom skylten och det gjorde vi inte, så kanske att Kasper kom emot den? Har ingen aning. Och värsta grejen, 10 poäng på fel övning på Sitt, ligg – vet faktiskt inte riktigt vad som blev fel där heller. Kanske låg han inte riktigt utan bara ett halvligg? Till sist 2 poängs avdrag på helheten (förbättring, tidigare har vi haft -6 där).

Domarkommentar: Trevligt och glatt ekipage. Jobba kontakt. Tänk på koppellängden. Tänk på tempot i bakåtövningar. Domare: Lottie Gerdlind.

Tja, jag som hade hoppats på tredje gången gillt. Men icke. Trevlig klubbstuga hade de dock på Österåkers BK. Och en massa förbipasserande hästar som störning. Och det var bra många av de 13 startande som fick sämre resultat än jag, kan jag trösta mig med.

Bilder från Wij i helgen

Jag har försökt välja ut några skapligt representativa bilder ur den stora högen.

Leia väntar på att Lina ska fixa fram käk. Anita kör nostarget (slicktarget :)) med Acke.

Cia förklarar något medan Speja kikar på annat. Anita Norrblom fikar. 

Anita och Acke börjar apportera.

 Reko på väg in till Marina. 

Leia sticker ut efter en dummy.

Leia kommer in igen utan. Den hamnade för långt ut.

Leia

Snygga vattenpärlor

Speja drabbas av labradårskap när hon kommer i vattnet, och måste skutta av sig lite först.

Sen blir det full fart ut till apporten.

Och så småningom in i mattes famn.