Bloggen full

Jag har den senaste tiden tvingats ta till extraordinära åtgärder för att få upp några bilder på den här bloggen eftersom Blogger säger att jag utnyttjat maxgränsen på 1 GB. Jag har därför dragit igång en ny sajt för hundbloggen och importerat över alla inlägg och kommentarer. Reservation finns för att något inte kommit med; isåfall får ni gå hit och leta. Denna sajt kommer att ligga kvar statisk tills vidare.

Så till det viktigaste – adressen till den nya sajten:

http://www.heljesten.nu/

Välkomna över dit! Är oerhört imponerad av hur smidigt det var att importera allt gammalt via pluginen Blogger Importer. Glöm inte skapa ett nytt bokmärke, denna sajt verkar vara på väg att försvinna.

SLUT PÅ INLÄGG

Snöigt Strawberry fields

Puh!

Det vart till att pulsa en del på Strawberry fields. J Första vägen hade körts åtminstone för ett dygn sen, där gick bra att gå. Nästa väg hade promenerats av en eller två, lite jobbigare, men gick rätt bra. Sen ut på fältet var det ju helt orört, snön gick ibland över stövelskaften upp till knäna. Tanken var nu, förutom lite träning, att röja runt lite på fältet för att platta till snön aningen, så man förhoppningsvis kan komma dit fler gånger i vinter och träna.

Jag lade en apport uppe på den första stenen (synligt) och sen gick jag fyrkanten 3,5 sidor. I varje hörn snurrade jag runt lite för att platta till, och lade en boll/apport synligt. Efter 3,5 sida gick vi så rakt in till mitten och så skickade jag ospårat men synligt till de fyra hörnen. Fick dirigera lite till ett par av dem då han gick snett. Borde väl ha tagit tillbaka, men så långt tänkte jag inte där ute. Å andra sidan följde han dirigeringarna rätt fint.

Rak hämtning av boll.

Sen hade jag med en frisbee som han fick kuta runt efter, plus en bollkastare. Där tänkte jag att risken är ju att han aldrig hittar bollen, men det visade sig gå riktigt bra. När jag konstaterat att bollarna var möjliga att återfinna kastade jag en vinterapport som störning åt ena hållet och sen boll med apportkastaren åt andra hållet. Han fick ta bollen först, för annars skulle vi nog aldrig få in den igen. Nu fick han titta ordentligt några sekunder på islagplatsen innan han fick ta den som markering, och när det var klart fick han ta apporten som dirigering.

Till stenen blev det också en rak dirigering.

Rätt var det var kom en man på skidor med två hundar. Han stannade och tittade lite och frågade sedan om han kunde skida förbi (en bit bort). Lakrits, som just var ute för att leta efter en boll, fick därför stå still och vänta medan de åkte förbi. Sen var det svårt att hitta bollen, koncentrationen var borta. Jag fick stoppa, gå fram och belöna stoppet, sen sparka lite snö tills vi hittade den.

Nu hade vi båda tappat bort var apporten låg, så jag skickade honom på ett större sök och gick själv ut och letade. Hade tur och fick plötsligt syn på den svarta remmen som anades i snön. Riktade Lakrits dit och fick in den också. Tur där, för jag har bara två såna och de är ju inte så billiga.

Min lilla snögubbe.

Och så lite Lakrits

På den första bilden ser Lakrits närmast rädd ut, han vill visst inte se ut som en tysk terrier. ;)

Å andra sidan gillar jag färgsättningen på den.
På nästa bild har han ju sin allra finaste blick, och ser inte lika terrieraktig ut.

Här har han sparat ut ögonen från filtret. Fint!

Långhårig gårdshund?

Man kan tro att vi fått en långhårig gårdshund i huset, iallafall att döma av husses Photoshopexperiment.

Fint blev det iallafall, och visst ser man på blicken att det är Kasper?

Och en riktigt mustaschprydd herre. Distingerad?