Tveksamma igångar på Wij

Alltså, egentligen inte ett igångsproblem av samma art som i de senaste inläggen om Käringsjön och Issjön. Den här gången handlade det om osynligt lagda dirigeringar till bekant ställe. När Lakrits inte vet vad han ska göra tar han ofta (även på land) något tveksamt steg, som för att göra matte till viljes, och stannar sen upp. ”Vad är det egentligen jag ska göra, matte?” kommer frågan.
Så här handlar det inte om att inte vilja hoppa ner på konstigt ställe, utan om att knäcka övergången från synliga apporter till osynliga. Jag var för kvällen utmärkt klädd i shorts och sandaler, så jag kunde hjälpa honom lite på traven genom att hänga med ut ett par meter för att bättre försöka visa riktningen, vad jag ville.
Vi fick till två lite tveksamma, vingliga, skick ut. Vingligt på grund av att han sökte sig till vasskanten några meter ut innan han, stöttad av mig, började simma utåt mot nästa vassområde. Jag berömde och belönade med lek och ostmacka när han kom tillbaka efter välförrättat värv.
Dessa skick varvades av rolig skottmarkering. Anitas tanke är att ge honom många roliga markeringar framöver och varva dem med dirigeringar till osynliga, men bekanta, områden. Vi får försöka med detta, bara jag får till rätt träningsplats.

Bobo och Jörgen spekulerar kring senhöstens Skottlandsresa.