Sök i stenskogen

Jag var inte på topp idag, men tänkte att lite måste ju hundarna få sig till livs. Tog därför bilen till stenskogen, fast det inte är särskilt långt. Vi började med en promenad för att jyckarna skulle få lite spring ur kroppen.
Sen hämtade jag den kasse med fjäderdummisar jag lagt under en gran ungefär där jag tänkte mig att bakkanten av sökområdet skulle vara. Jag stegade lite slarvigt, men uppskattar sökområdet till minst 100 meter djupt, dock inte särskilt brett (kanske 30 m). De bakre 30 m var ganska tät skog, medan de 70 främre m var ganska öppen och stenig tallterräng. Kasper, Lakrits och jag gick ut och vittrade upp sökområdet och jag lade en fasandummy,  en mindre dummy med fastbunden vinge (nån ripa eller så?) följt av en fasandummy till. Alla dessa i skogsdelen. Sen passerade vi en liten smal stig och tallskogen bredde ut sig. Kvar hade jag två kaninbollar som jag lade ut på  kanske 60 m och 40 m. Vi gick till min tänkta startplats och jag band upp Kasper lite bakom i ett träd. Han gnällde lite emellanåt, men denna störning bekom inte Lakrits det minsta. Under utläggningen passerade en man med två småhundar lite längre bort på den större stigen, men jag sade till Lakrits att sitta (lös) och han bara satt och väntade på mig. Han visste ju att det var jobb på gång.
Jag skickade honom och han tog in den främre kaninbollen. Gick fram ett par meter och skickade igen. Den bakre kaninbollen.
Nu gick vi fram ytterligare lite, totalt kanske 10 meter (dvs 90 m till bakkant), och jag skickade igen. Han kändes säkrare när jag talade om för honom att det fanns en till därute (och han hade ju själv varit med och lagt ut dem). Nu sökte han noggrant av mellanområdet där det inte fanns något mer, men gav sig sedan in i tätskogen. han kom ut med den tredje lagda fasandummien. Under tiden hade jag gått fram lite till upp på en liten höjd för att se bättre vad han gjorde. Startade därifrån, på kanske 80 m. De övriga gångerna gjorde han likadant, sökte länge i mitten innan han gav sig vidare ut. Han plockade in samtliga dummies i precis omvänd läggordning, dvs den yttersta sist.
Jag ser detta som ett genombrott i vår sökträning och mycket nöjd kunde jag kollapsa i säng hemma igen.
Jo, just det, Kasper fick ta en lätt kaninboll på slutet. Han kunde ju inte låta bli att nagga lite på den på Kaspervis, men han var uppenbart nöjd att även han fick göra nåt.

Träning i Nygård med Cheysie, Tindra och Alpha

Igår var Lakrits och jag och tränade med Annika och hennes hundar. Som tur är för mig har hon redan hunnit skriva så bra om detta, så jag kopierar och kommenterar lite i hennes text bara. Länka blir inget bra, för hennes blogg är lösenordsskyddad. Hennes text i grått, och mina kommentarer i svart.

Hämtade upp Eva och Lakrits och vi åkte till Nygård. Först fotgående tills vi kommit förbi badplatsen och sedan fick hundarna rasta lite tills vi kom fram till viken. Tindra fick vara kopplad när Lakrits var lös då hon ju löper, men han brydde sig inte särskilt mycket om henne. Alpha tyckte att Lakrits var en passande kavaljer, bjöd upp till lek och skuttade runt honom. Kul när hon är på lekhumör! Duktiga Lakrits som inte brydde sig ett skvatt om löptiken när det var dags för jobb utan var bara fokuserad på kontakten med matte och arbetet, bra!

Ja, Lakrits skötte sig över förväntan där. Och pipandet var dessutom minimalt idag, är så nöjd med honom!

Vi började med att jag stod på den sidan viken där det är ett brant berg, och kastade enkelmarkering till Lakrits. När Eva skickade honom så simmade det omkring en ensam and i vattnet. När den såg hunden komma så simmade den rakt i riktning mot den kastade dummien och Lakrits var ju på väg åt samma håll förstås. Men när Eva tyckte att han svängde av linjen lite och följde efter fågeln så blåste hon inkallning, vilket han lydde direkt – bra! Nytt kast och nytt skick när anden flyttat på sig. En sista kastad markering fick han se men sedan ta en liten fotpromenad med matte för att så återkomma till utskicksplatsen och Eva skickade honom på linjetag över viken. (Under tiden som dom gick iväg en sväng så kastade jag ut ytterligare en dummy en liten längre bit upp i vind så att han säkert skulle få vittring när han kom in i området. Gick finfint. Tindra fick klättra ner och göra eftersök på extradummie:na som fanns kvar.

Jag blev verkligen skraj när han från min vinkel verkade följa efter anden snarare än att simma mot apporten. Jag kanske borde haft mer is i magen, men jag vill verkligen inte ha en hund som simmar efter levande, fridfulla sjöfåglar. Så jag tog det säkra för det osäkra och kallade in. Är supernöjd med att han lydde direkt! Det fick han ett kex för när han kom upp på land, så han blev nöjd, han med.

Vi bytte sida. Jag skickade Tindra på ett linjetag över sjön och upp på berget där jag lämnat kvar en apport. Eva kastade sedan markering till Cheysie. Hon tog sig igenom den tjocka vassen på utskicksstället som har växt upp, och var bra på väg mot området om än lite åt sidan. För säkerhets skull kastade Eva ut en till dummy så att hon säkert skulle hitta den i området. På tillbakavägen tog hon sig igenom vassen där det var lite glesare beväxt och fick därigenom springa ca 10-15 m på land till mig. Hon höll fint kvar greppet och släppte inte eller skakade sig förrän efter avlämning. Nästa gång ska jag ta med fåglar så att vi får lika säkra avlämningar med vilt.

Tyvärr var jag en usel kastare här. Lyckades träffa den enda tall i närområdet som fanns att träffa. Det satt nog i bakhuvudet, för påföljande kast blev lika usla, om än utan tallstuds. Hundarna löste det dock bra, min klantighet till trots. 

Ska du köra med fågel hänger vi gärna på! Har en enda and att bidra med.

Skickade nu Alpha på linjetag över sjön att hämta den andra apporten som låg kvar. Sedan fick Cheysie ytterligare en markering. Såg ut som hon tänkte dra in i vassen till vänster på andra sidan men Eva var snabb att få henne på andra tankar med hjälp av ytterligare ett kast ner mot den redan kastade.

Den sista apporten när Cheysie hämtat in sin fick Lakrits plocka in uppifrån berget. Det var brant som satan, men eftersom jag sett hur fint Tindra klättrade i detta stup så tänkte jag att vi kan ju prova och se hur han löser situationen. Jag skickade som ett fritt sök med en gest nedåt, och trots att han aldrig klättrat i en sån här terräng förut och trots att det var en liten stund sen dummien kastades stack han iväg direkt och sökte sig en bra väg ned. Han simmade ut en bit trots att dummien låg inklämd bakom en sten precis före vattenbrynet. Jag trodde att han missuppfattat läget och skulle simma över till andra sidan, så jag försökte blåsa en stoppsignal. Denna ignorerade han helt (!), men han verkade i samma veva få vittring på apporten, för han vände om och rundade lite så han kom fram till stenen från sidan. Han fick kämpa lite för att få upp dummien från skrevan, och sen påbörjades bergsbestigningen. Han fick på flera ställen verkligen ta spjärn med bakbenen, men snart hittade han ett spår och tog sig smidigt upp till mig och lämnade av.

Vi satte oss och fikade vid stranden medan hundarna fick vila ett tag. Så gick vi upp mot skogen och ängen + passerade en bred gångstig.  Bra att kolla av att sådana ”gränser” inte gör att hundarna tycker att sökområdet slutar vid en gräns. Lakrits och Cheysie fick först jobba med söket vid två utlägg. Eva hade med sin 3 kg-dummy som är tredelad, och den tog Lakrits och Cheysie in lätt. Små dummies i närområdet gjorde att hundarna fick gå ner med nosen och leta reda på de närmaste först för att sedan jobba sig vidare ut i området. På slutet fick Tindra sopa ihop de sista 3 apporterna som låg kvar.

Lakrits tog in de närmaste och de medeldjupa, stod klart vid analys av färgerna på de dummies han hämtade in. Jag hade åter problem med att få honom att förstå att han ska gå ut igen efter den första apporten, och fick en del bra tips av Annika. Hon tyckte att jag ska gå fram lite och kika intensivt ut i skogen, byta plats, spela lite teater nästan, så han får upp ögonen för att matte är intresserad av något därute, sen skicka när han kikar framåt och inte på mig. Här hjälpte Annika till genom att tyst säga Nu när hans fokus var rätt, så jag slapp snegla ned med tillbakablick som följd.Efteråt har jag nu funderat kring att försöka göra detta till nån liten rutin, där vi kikar tillsammans och jag säger något i stil med ”nu ska vi ta en till” med betoning på en till. Det får bli vår läxa närmaste tiden.

Fotgående tillbaka till bilen. Jämte badplatsen kom en liten dvärghund springande upp från sjön, hoppade runt och skällde ut Lakrits som inte brydde sig särskilt. Matten kom farande och skällde lika mycket hon då hon inte fick fatt i den. Undrar om den lilla hunden förstod att det var han som var mattes utskällningsobjekt och inte vi…?

Han försökte bry sig. :) Jag fick jobba rätt hårt för att han skulle gå nära och istället intressera sig för de hundkex jag tack och lov fortfarande hade kvar i fickan. De kom väl till pass nu.

Tack för en trevlig och lärorik dag för både hundar och människor!

Sara gillar!

Taxinge slott - svullo!

B-provsträning inför nkl på Wij

Ikväll var det dags för den första av tre B-provsträningar inför nkl på Wij. Vi var åtta ekipage, varav fyra från A2-kullen.

Det var ett jaktprovsmässigt upplägg, dvs en hund i taget fick göra samtliga moment medan övriga gick runt som observatörer. En hund var med som passiv hund de första stationerna.
Det började med en enkelmarkering, skott, kastad fasan. Inga problem för Lakrits som startade 7:a.
Nästa station var ytterligare en enkelmarkering, skott, kråka som landade väldigt nära vattnet. En extra svårighet var att cirka femton meter åt höger låg en and i vassen som skulle hämtas in i ett senare sök. Det fanns alltså risk för dels att hunden skulle strunta i kråkan och istället hoppa i vattnet, och dels att den fick vittring på anden. Alla hundar jag tittade på klarade dock dessa svårigheter galant, inklusive Lakrits.
Tredje stationen var ett sök med fem fåglar. Detta var det som Lakrits hade svårast för: han söker fortfarande alltför grunt. Han kom in med två fåglar rätt snabbt, sen fick Anita gå ut och motivera upp honom med ett skott lite längre ut. Då kom en tredje pippi in, och med det avslutade vi. Anita menar att han söker otroligt noggrant (ja, han till och med närgranskade en konstigt vriden trädrot en bit framför mig) och detta kommer att bli en mycket bra tillgång längre fram när han har lärt sig att söka i ett djupare område.
Nästa station var ytterligare ett sök, denna gång på vatten. Anden jag talade om tidigare. Anita sköt ett skott, men anden låg ju redan i plurret så det plaskade inte. Det hindrade inte Lakrits från att första gången han överhuvudtaget stötte på detta moment att simma rakt ut och hämta in anden innan jag ens hunnit fatta att det var där den låg. Häpp!
Sista momentet före passiviteten var två enkelmarkeringar som kastades i utanför vassen från båt efter att Anita skjutit. Den första var rätt simpel, bara att simma ut i den öppning som fanns i vassen. Nästa blev lurigare. Då kastade Jörgen rätt mycket åt höger, men Lakrits uppfattade markeringen bra och simmade snett ut genom den tätare vassen, rakt på fågeln.
Alla avlämningar, inklusive dem i vatten, skedde på ett bra sätt. Han skakade sig efteråt, precis som man ska.
Vi avslutade med att vara passiva när Marina och Reko gjorde sina två första moment. Lakrits satt fint, och sånär som på ett par yttepyttegnäll skötte han sig riktigt bra. Det var egentligen bara ett djupare sök som saknades ikväll. Och det ska vi få till med lite mer träning. Jag är jättenöjd med honom.

Bilder från Herrfallet

Tyvärr blev det inte så många bilder från Herrfallet, då bildkortet tjafsade på söndagen och vägrade släppa ifrån sig några filer. Som tur var hade Rolf räddat undan skörden från lördagen, så några kan jag iallafall bjuda på.

Ungefär där jag står är korsningen till de kända områdena. En bit bakom midsommarstången finns område ett – liljekonvaljplatsen, och den jättestora granen till höger är område nummer två.
Jag, Lina, Claes, Lisa, Göran och Cia.

Alla håller på att samlas inför den stora gruppbildsfotograferingen.

Lina skickar Leia på en vattenmarkering medan Lisa tittar på.

Jag och Göran väntar på vår tur.

Vi börjar bli trötta på eftermiddagen nere vid vattnet.

Till sist några filmsnuttar från lördagen:

Skapande av bekanta områden och fyrvägskorsningar

Jag funderar fortfarande över vad som kan vara den optimala platsen här hemma för en "fyrvägskorsning" med träning av dirigering osv.
Till dess jag hittar den har jag börjat utnyttja gröna ängen till detta. Den är kanske egentligen lite för lätt men har fördelen att den ligger väldigt nära oss och det därmed kan bli av att träna där regelbundet. Sen ska jag hitta fler ställen, som är lite mer utmanade terrängmässigt. Men detta får bli en start.
Igår gick jag och Lakrits dit och började träna Höger enligt Lisa koncept. Jag satte honom mitt på ängen och lade ut en dummy i kanten med lite högre gräs. Sen körde jag två Höger åt alla fyra hållen. Han har helt glömt ordet och det krävs dubbelkommado för att han ska ge sig iväg, så detta är mycket nyttig träning. Jag tyckte han reagerade lite snabbare och säkrare på sista dummyn, så poletten trillar nog snart ner.
Jag gjorde ett närsöksområde i utkanten av ängen upp mot skogsbacken, där det växer någon lite högre växt som det går bra att gömma saker i. Närsök har vi tränat mer, så det var ju inga problem. Detta område ligger i kortänden av ängen, så här kan jag på sikt utnyttja ängens hela längd för en dirigering med närsöksblås på slutet. Jag kan också skicka honom nerför den lilla skogsbacken, kanske från på andra sidan asfaltsvägen ovanför, när han blivit lite säkrare.
Vi avslutade med att gå halvvägs upp i skogsbacken. Där kastade jag en markering åt vardera sidan, vände tillbaka till den första och skickade. Nemas problemas. Omfokuseringen till nummer två satt också fint.

Idag åkte vi bort till skogen ovanför tulpanriket. Först en skogspromenad med båda hundarna, där jag passade på att leta årets första kantareller. Jodå, litegrann hittade jag, räcker till en liten förrätt. Mysigt! När hundarna fått springa av sig lite gick vi tillbaka till bilen och jag stoppade in Kasper.
Lakrits och jag gick ner till den lilla dammen och började med att skapa ett bekant område i det halvhöga gräset intill dammen. Han fick göra ett närsök på två bollar och en liten dummy. Sedan gick vi bort längs stigen dit jag trodde man kunde skapa ett område till, på andra sidan. Men det visade sig vara en ö, ingen strandkant på "fastlandet", så vi vände och gick tillbaka igen. När jag granskade motsatt sida på nytt såg jag att jag antagligen skulle gått en bit längre bort så hade jag nog hittat en annan strandkant att utnyttja som bekant område. Nåväl, det får bli nästa gång.
Jag vill inte riskera att få en Lakrits som springer runt, så jag valde att bara kasta ett par markeringar i vattnet till honom istället för att lägga ut något på andra sidan dammen. Dirigeringar/markeringar över hela vattnet får vänta tills Annika med hundar kan visa oss vägen och han får någon som kastar på andra sidan medan jag står kvar.
Första markeringen hamnade bland näckrosorna och han kom lite fel. Jag vågade mig på en stoppsignal när han kommit för lång ut och när han tittade på mig pekade jag Höger. Han vände huvudet åt rätt håll och fick syn på den! Snacka bra tajmat för inlärning av Högerkommando. Där tror jag han fick upp ögonen för mattes dirigeringskonster. Hehe.
Totalt sett fick han fyra markeringar av varierande längd, dock ingen mer bland näckrosorna. Varannan blev bra avlämnad före skakning, varannan tappade/släppte han, skakade, tog upp igen och lämnade av. Jag såg till att den sista avlämningen blev som jag ville ha den, och så slutade vi.

Kennellägret i Herrfallet 2011-07-01–03

Kennellägret i Herrfallet 2011-07-01–03

Lördag, pass 1–2

Vi var sex hundar i vår grupp för Lisa Falck. På fredagskvällen träffades vi och berättade om våra hundar och hur långt vi hade kommit, vad vi ville ha hjälp och tips med. På lördagen började vi sedan med ett antal grundläggande övningar för att Lisa skulle se lite var vi stod. Här följer lite kortfattade anteckningar från helgen:

Pipande: Lakrits största problem. Ställ dig framför, kräv uppmärksamhet och ge tyst beröm. Sitt i utkanten av gruppen vid start av träning i grupp.

Apportering genom linje: var inte svårt för någon hund.

Närsök:

1.       Sätt hunden att titta

2.       Lägg ut: dutta runt med apport och lägg ut någonstans, fortsätt dutta

3.       Vänd hunden så ryggen är mot apportstället

4.       Ge enbart närsökssignal, ingen verbal signal och ingen handgest. Tanken är att få en användbar funktion till närsök bakåt sedan.

5.       Kommunicera med pipan vid behov

Försvåra:

1.       Lägg ut enligt ovan

2.       Vänd runt och gör en markering åt andra hållet.

3.       Gå tillbaka och ta närsöket

Försvåra mera: träna detta med höger/vänster

Öka tempot hem: Om man har en hund som är alltför långsam in med apporten kan man kasta en apport på en grusväg, skicka hunden och sedan cykla iväg så hunden måste axa för att hinna ifatt och lämna av.

Avlämningar: Eftersom Lakrits och jag har så bra avlämningar vill Lisa att jag ska ta händerna närmare kroppen och räta på mig, så det ser mer avslappnat och trevligt ut. har aldrig reflekterat över detta, ska försöka ta det till mig.

Lära in höger-/vänsterdirigering:

Hitta en grusvägskorsning eller liknande ställe som man kan använda många gånger (göra platsen till ett bekant område). Tänk en väg som delar sig typ V, N, Ö, S.

Börja med t.ex. Höger åt V. Man kan starta på 30–50 m om hunden ser målet. Då slipper man fastna på att hunden bara kan springa t.ex. fem meter, och sen inte förstår när man vill försvåra till tio meter.

Byt sedan väg till t.ex. N men fortsätt med höger.

Gör samma övning hela varvet runt med Ö och S, dvs. åt alla fyra hållen, men hela tiden höger.

Sen gör man samma sak hela varvet runt med bara Vänster.

Sen samma sak med bara ut (Back).

När hunden börjar bli säker på alla dessa är det dags att börja blanda, och se hur väl ordinlärningen gått.

Stopp: Tänk på stopphanden! Jag var erbarmligt dålig på att sätta upp handen i stoppsignal när jag skulle stoppa. Jag är van att få smyga med bollen, så jag har blåst och sen kastat utan att göra stopp med handen. Detta kan jag behöva öva lite på Rolf. :)

Avvakta längre och längre tid innan belöningen kommer.

Försvåra: skapa en störning med människa som lockar, gör ett fejkat närsök och blås stopp, och avancera så småningom till ett linjetag med stoppblås.

På eftermiddagen ökade vi störningarna för hundarna genom att göra flera saker samtidigt.

Två moment parallellt:

Linjetag till stenen + markering i vattnet

Störning av någon som gick och lade ut apport när förra hunden sprang in med sin apport.

Ingen av hundarna stördes av dessa parallella aktiviteter.

Träna vattenavlämning: börja nere vid vattenbrynet. När avlämningen sitter bra ska hunden kunna lämna av bra högre upp på land också.

Lakrits och jag backade tillbaka 30 m och skickade. Stödinkallningssignal vid vattenbrynet gav fin avlämning med skak efteråt. Visserligen skakade han sig även halvvägs upp, men behöll dummy och fortsatte springa. Jag blev väldigt nöjd!

Vi gjorde om samma sak men med vänster-/högerdirigering denna gång. Jag satte Lakrits vid stigen och blåste stopp och en vänster-dirigering ut till vattenmarkeringen. Jag fick ge dubbelkommando innan han förstod och stack ut. Det är väldigt längesen vi tränade dirigeringar, så det är inte konstigt alls. Inlevereringen blev riktigt bra!

Bekanta områden:

Skapa ett antal områden hemma som man kan använda till allt möjligt (dirigeringar, närsök osv.). Ha flera relativt nära varann för samutnyttjande.

Gerd M kikade på Lakrits på kvällen och kom med en del bra tips om passivitet. Hålla i/nära halsbandet och inte tillåta annan position än sidan. Lära hunden taktil stimulering (först hemma, sen ute), dvs. att stryka hunden lugnande. Samma vid ryggsäcksstolen.

Hon tyckte att vi kommit en bra bit på väg. Och det har vi ju: på FART2 fick vi på Ljud2 konstant högt pip eller gnäll (utan någon lydnad) medan idag skulle jag ge oss 4 positioner lägre – återkommande lågt pip eller gnäll – i början och sporadiskt lågt pip eller gnäll i slutet av dagen. Han t.o.m. sov lite en stund.

Söndag, pass 3–4

Närsök:

Vi skapade ett nytt bekant område genom att lägga ut två närsök var samtidigt runt en stor gran. Vi gick medsols runt granen och bytte ingångsriktning, och i nästa steg ökade vi avståndet till granområdet.

Dirigering:

Vi skulle välja vad vi ville göra med våra bekanta områden (liljekonvaljerna respektive granen).

Jag valde att sätta Lakrits i korsningen och dirigera Höger.

Han stack på stoppsignalen. Jag kallade tillbaka (dumt, men jag hade visselpipan i munnen och tänkte inte på att istället bara fela). Obs! Fela nästa gång istället för att göra inkallning. Sen ville han inte längre gå åt höger. Som en konsekvens av detta gick han sedan fel 2 gånger bakåt. Jag gick närmare granen med honom och skickade Höger. Till slut fungerade det. Som väntat har han svårt med vänster-/höger-orden.

Bollkastare:

Vi gjorde en övning med lösa hundar samtidigt som vi skickade en på markering. Det gick bra med alla skick utom det sista då Speja skulle hämta in. Då brast jag nog i koncentration och Lakrits försökte sticka. Som tur var kunde jag stoppa honom, men säkert störde det Speja en del.

Dubbelmarkering:

Vi avslutade med en längre markering utmed stranden samt en markering ut i vattnet. Sen satte vi samman detta till en dubbelmarkering. Förutom att jag schabblade med en mottagning från vattnet (också trötthet, tror jag) så gick denna vår första större dubbelmarkering riktigt bra. Han gick bra att vända mellan områdena och han var uppmärksam på den markering han riktades mot. Jättekul!

Sök:

Sök tog vi upp endast teoretiskt. Lisa menar att sök kan man behöva motivera upp efter viss tid beroende på ork och koncentration. Är det en hund som inte går längst ut (som Lakrits) så kan man motivera upp längst ute genom att knäcka en gren, gå runt lite koncentrerat, helt enkelt göra området intressantare. Man kan också dra sökspår med vilt in i en buske så man får hunden att följa vittringen. Det gör övningen lite mer realistiskt eftersom skadade fåglar kan tänkas bete sig så.

Passiviteten blev klart bättre allt eftersom, och på söndagen märktes bara något enstaka pipande.

Totalt sett en fullproppad helg, alltså. Hela måndagen låg bägge hundarna (även Kasper som mest agerat statist) som zombier.

Tyvärr kajkade bildkortet ihop för Rolf, så av söndagens bilder blev det inget. De bilder och filmer som blev läggs upp senare, när ork och tid finns.