”På bilden syns ganska tydligt att valparna har två olika svarta nyanser. Tre av dem är lite mer brungrå medan de andra tre är sotsvarta. De brungrå har även små vita fläckar i handlovarna fram, s.k. bolo-pads.”Att de har olika nyanser har jag tyckt mig se, men har trott att det kanske berodde på kameran, infallande ljus eller blixt. Men bolo-pads? Vita fläckar på svarta labradorer? Vita fläckar i min kunskapsbank! Dags att googla:
På ett ställe har Jack Wandervyk bland annat skrivit:
”Bolo marks are named after English dual Champion Banchory Bolo, who produced this mark in many of his puppies and future generations. The mark often goes away or is hidden by black hairs when the puppy grows up. Bolo marks are notconsidered a mismark. Many Labrador breeders see them as a sign of quality. Bolo marks are also linked to an excellent coat structure.
A small white spot, stripe or patch on the chest or Bolo pads (under the feet) are very common and do not lessen the quality of a Labrador, nor indicate it is not pure bred. To the contrary. A small white spot on the chest or under the feet is NOT considered a mismark and should not be penalised. (In most yellow Labradors the white spot is hardly visible, or not visible at all.)”Ett annat ställe nämns samma källa till fläckarna, men pratar också om chokladbruna labbar – som efter vad jag alltid hört inte ska finnas bland jaktlabradorer:
In 1916 the Labrador Club was formed in England with support from Lord Knutsford (Munden Kennel line) and Lady Lorna, Countess Howe (Banchory Labradors). Some chocolate labs are said to trace back to FC Banchory Night Light from the Banchory Kennel. He was a black dog born in 1932 in England. Night Light comes from the line of Dual Ch. Banchory Bolo (1915) who appears to be a carrier of the chocolate gene from Buccleuch Avon. Sh. Ch. Banchory Bolo was also known for carrying a trait of white hairs under the feet (Bolo pads).Där finns det också fina bilder som beskriver hur dessa fläckar kan se ut.
Banchory Bolos öden och äventyr är en bittersöt historia från engelskt 1910-tal. Redan då fanns det folk som insåg att positiv förstärkning fungerar bättre än positivt straff.
Och så avslutningsvis en bild på småttingarna där man tydligt ser nyansskillnaderna:
Jag tycker det är supercharmigt att alla sex inte ser exakt likadana ut. Kanske beror på att jag är mer van att kika på dsg-valpar som sinsemellan ser helt olika ut.
En jämförelse med hur det såg ut i Kaspers valplåda 2007:
Tja, baserat på min egen (mycket begränsade) erfarenhet så kan jag bara hålla med: bolosar och bra pälskvalitet verkar hänga ihop. Moccas päls skiftar också i brunt, hon har riktigt bra underull och rikligt med täckhår. Hon fryser i princip aldrig, jag har inte behövt ha täcke på en enda gång i vinter, trots nästan 30 minus. Och så är hon ju en sjutusan till jakthund dessutom. Men om det är Boloarvet det hänger på, det kan man ju diskutera förstås... ;-)
SvaraRaderaHa det gott!
Det är klart att du ska tro det som skrivs på Internet! :D
SvaraRaderaDu kanske kan spåra bakåt och se om du hittar en koppling till Banchoro Bolo för sisådär 100 år sen. Hur många hundgenerationer kan det bli?
Det är iallafall väldigt kul att upptäcka många nya små fenomen när man börjar sätta sig in i en annan ras.