Normal promenad

Dags för ny promenad. Oroade mig för att den skulle bli lika ovillig som den förra. Nädå, nu gick han fint vid min sida bort till tåget för att möta lillmatte.
Förklaringen kan vara att det nu bara är -5 grader och att han slapp täcket. Och förhoppningsvis att han börjar känna sig bättre i underredet. Det verkar gå bra att ha honom utan tratt, skönt att slippa det eländet.

Kort promenad

Vi skulle ta en kort promenad upp till affären och köpa lite mjölk. Kasper slapp tratten i utbyte mot täcket, men ville ändå inte hänga med uppför backen. Vi har kanske 600 meters uppförsbacke till lilla Ica och det var jobbigt att dra honom upp... De tio kilona blev snarast till trettio. En kort bit lyckades jag lura honom att det var kul att springa, men det var det lilla, det. Snörboll? Blä. Godis i snön? Men kom igen, morsan.
Efter snabbisen in i butiken upptäckte jag att han fått sällskap därute av en annan hund knappt två meter bort. Han satt ändå osedvanligt lugnt vid sin plats, brydde sig inte om den andra hunden. Inte likt Kasper. På tillbakavägen, när han upptäckte att vi skulle gå samma väg tillbaka och ingen omväg, började svansen att vifta för första gången.
Men du kan väl kissa, åtminstone? tyckte jag. Först då lyfte han benet. Han kissade ordentligt. Det var som att han aldrig ens tänkt tanken på uppvägen, ute i den hemska, kalla snön.
Sen gick han glatt i hängande koppel nerför hela backen och var riktigt glad att komma hem igen.
Nu är han utan tratt på prov, så får vi se hur det går. Huden är lite rödare efter den lilla utflykten än den var innan.

Ser bättre ut idag

Idag har det röda lagt sig. Han fick en ny smörjning med aloe vera gel och får behålla tratten på åtminstone under förmiddagen. Vi var ute på en kort kissning, men det är -10 och Kasper tyckte inte alls att det var kul, så promenaden blev kortare än tänkt.

Rött som sjutton

Han är röd på hela underredet inklusive vissa fläckar på benen. Allt är bara ytligt, så det ska väl läka av sig självt.

Hård skare

Lillen sprang alltför långt i skogen idag. Som straff blev han alldeles röd undertill av skaren. Ligger nu och tar igen sig med tratt och aloe vera gelly. Så går det när man inte snällt följer matte på stigen utan ska ut på egna äventyr i den vita naturen ...

Skogen var perfekt

Igår var det ganska tunggånget på golfbanan, så jag funderade på var vi skulle kunna gå idag där det var relativt lättgånget, inte alltför mycket folk som kunde bli störda av en lös hund och, som sagt, en bra plats att, åtminstone bitvis, ha Kasper lös.
Kom att tänka på den större stig som går på andra sidan Arningeleden uppifrån Bällstaberg. Tog bilen dit och fann att jag tänkt rätt.
Precis vid undergången mötte vi en lös hund. De bara nosade lite på varandra och så gick vi vidare. Hade flexit och Kasper var ganska i gasen. Varje gång han sprang ut i änden och ville fortsätta i sitt tempo stannade jag och inväntade återkomsten. Det blev ganska många sådana stopp. Upptäckte att Eva har rätt och att denna stig är samma som den vi har viltspårkursen vid – och det var kortare avstånd dit än vad jag väntat mig. När jag konstaterat det vände vi och jag släppte Kasper. Nu var han mycket lugnare, hade sprungit av sig det värsta i flexit. Ett par turer ut i det vita gjorde han, men när jag sket i honom och bara traskade vidare kom han snart tillbaka. Då började vi leka med snörbollen istället. Vis av tidigare erfarenhet kastade jag den bara där det var relativt öppet och försökte hela tiden sikta på stigen, framåt eller bakåt. Några gånger hamnade den bredvid, men inte värre än att Kasper hittade den. Han har inget superbett om bollen, utan kan tappa den nån gång på tillbakavägen, men han tycker iallafall att det är kul en liten stund.
När vi var nästan tillbaka till Arningevägen kom det två hundar borta på stigen. Kasper hade inte märkt dem, så jag kallade in och hann koppla. Suveränt.
Vi tränade lite Nära  också, både med löst flexi och helt lös. Det är svårt. Han koncentrerar sig verkligen, men travar på helspänn och kommer ideligen en halv eller hel längd före mig. Ibland märker han det själv och korrigerar sig, ibland får jag harkla mig lite eller ta tag i hans bakskank så han blir uppmärksam på vad han gör. Givetvis belönar jag när han gör rätt, men jag börjar allt tycka att jag kan ställa lite högre krav nu och inte belöna för minsta lilla steg. Den bästa liknelsen jag kan komma på är en fullblodshingst som travar på helspänn, där man väntar på en explosion vilken sekund som helst.
När han är trött är han inte lika på spänn, men tränar vi Nära på utvägen tycker han det är extremt jobbigt.

Dragkamp

Kaspers julklapp nr 2

Den första åt han snabbt upp...

Husse i solen

På golfbanan

Julskinkan ska provsmakas

Julpumla till er alla

Och för er som inte vet vad en pumla är:

Pumla

Svårt söka snörboll i djupsnö

Var ute och lattjade med Kasper i snön. För omväxlings skull fick han gärna dra mig i kopplet idag, det hjälpte på de sliriga trottoarerna. :D
Sen hamnade vi på en orörd grusplan. Nästan väl djupt för lillen, han fick skutta rejält för att ta sig fram. Det har nog kommit en 35–40 cm nu. Jag kastade den snörboll jag kastat bort i en grannträdgård häromkvällen och som tur var hittade igår igen hängandes i en buske. Ibland försvann den så djupt att han inte lyckades nosa reda på den. Matte fick komma till undsättning några gånger och sparka undan en del snö, men ibland lyckades jag dirigera honom till rätt ställe för närsök. Kul!
Och så kampade vi givetvis med snörbollen. Det är himla roligt.
På hemvägen fick han vara lös, men när vi kom till mer uppgångna ställen och han gärna ville öka farten (läs: rejsa i överljudsfart) funkade det över förväntan med Stanna och Nära. Han har ingen uthållighet på Nära, men vi jobbar på det...

Eget vin för gårdshundar

Åsa ramlade över ett riktigt gårdshundsvin. Kan ju inte låta bli att blogga upp det. Finns tydligen på systemet som beställningsvara, både vitt och rött. Visserligen inte så söt hund som en dansk-svensk gårdshund, men så är den ju från Australien också. Måste provas nån gång! Ninni, till nästa gårdshundsträff, kanske?

Ostfondue och julmat

Mums, ikväll ska vi njuta av ostfondue här hemma.
Sen har jag börjat fundera kring julmat. Vad behövs verkligen och vad kan man skippa?
Jag vill ha skinka, sambon kvittar det. Han vill ha rökt ål, men sån går väl inte att uppbringa längre? Båda vill nog ha en sill eller två, fast jag skippar kanske att lägga in själv i år. Den finska kålrotslådan är nästan ett måste, får stå för det vegetariska inslaget hos oss. Nån sorts lax? Sara är hos sin pappa i jul, så julköttbullar och prinskorv kan nästan kvitta. Men rödkål måste vi nog ha. Skulle vara kul med nån för oss ny rätt på bordet.

Har ni något som absolut inte kan undvaras till jul? Ge mig lite kul och gärna udda tips!

Bilder från golfbanan

Fullt ös i nya täcket. Han hade det hur härligt som helst.

Se hur högt upp i halsen täcket går...

Här ser man hur plötsligt hur han kommer springandes med kläderna nedhasade...

Han har lyckats kränga genom benet i halshålet, hur sjutton nu det gått till...

Några hussemekade bilder som visar denna otroligt vackra dag.

Vi går tillbaka i våra egna spår i motljuset.

Kasper tränar på att gå Nära.

Det var inte bara vi som ville utnyttja dagen och golfbanan.

Helt trolskt, eller hur?

Det var svårt att välja bland bilderna, de är så underbara...

Antagen!

Hurra! Vi kom just in efter en superskön runda på golfbanan i ospårad snö. Det gnistrade så vackert i snön och Kasper fick äntligen rusa av sig all överskottsenergi han hade samlat på sig de senaste dagarna. Jag hoppas husse lyckades ta lite fina bilder.

Iallafall, öppnar mejlen här hemma och får se att jag är antagen på Klickertränarutbildningen 2010 i Stockholm! Hurra! Det är inte direkt billigt, men en jättebra och ambitiös utbildning. Det är som fyra kurser à 2 dagar med läxor och träning fram till nästa omgång. Vet några som redan gått den och som är helnöjda. Jag kör ju med klicker sedan länge, men känner att jag saknar en massa bitar – och framför allt saknar jag nån kunnig som kan vara med och peta, säga när jag gör fel och hur vi som ekipage kan bli bättre. Se saker jag inte själv kan se, eller inte vet hur jag ska åtgärda.

Idag var förresten första gången Kaspers nya obtracktäcke fick komma på verkligt prov. Det är -9 grader ute, inget för en liten frusen gårdshund. Täcket är ju rätt tunt och jag var nyfiken på hur det egentligen skulle hålla mot kylan. Jag kunde till min häpnad konstatera att han trots den rätt smala och högtgående halsöppningen under sina vilda språngmarscher lyckades få upp högra tassen genom halshålet! Ett par gånger lyckades han också trassla frambenen in i andra benhålet, men det är mer begripligt. Efter att ha dragit åt gummitrådarna vid halsen på båda sidor fick vi ordning på detta. De måste dock släppas ut när man tar av/på, annars går det inte att få igenom huvudet.
Med tanke på detta är jag väldigt glad nu att jag inte köpte backontrack-täcket som jag annars var sugen på: det hade en enorm halsöppning ner på halva bringan på en gårdshund, där hade han fått ut tassarna ideligen utan att jag kunnat göra nåt åt det.
Några gånger såg han ynklig ut och kallades in till depån. Tassarna var isklumpar och fick tinas i mattes hand. Sen kunde man rejsa ut igen. Det var rätt djupt att gå i ospårad snö (gissar på 20 cm, mer där det blåst upp). Jag trampade ner ena foten i ett osynligt vattenfyllt dike (bara lite vatten kom över kängkanten), och Kasper såg rätt förvånad ut nån gång när han åkte ner i ett oväntat dike. Så när vi hittade traktorspår från en underhållsmaskin rejsade han desto mer, och vi människor fick det lättare att gå. En himla mysig promenad, mycket trevligare än igår med all blåsten, även om det då bara var -4 eller så.
Täcket, då? När vi kom tillbaka till bilen kände jag lite under täcket. Nog kändes det ganska svalt mellan rygg och täcke. Och då har han ändå sprungit rätt vilt stora delar av tiden, även om jag körde en del Nära-övningar på tillbakavägen. Jag är lite böjd att börja leta efter ett kompletterande fleecetäcke, så kan man välja ettdera eller båda, allt efter väder. Det här är kanon om det regnar, men känns inte riktigt till fyllest i kyla.

Snöar för fullt, och blåser

Värsta blåsten

Trots obtracktäcket ville Kasper vända in igen med huset nästan inom synhåll. Tvingade dock med honom till en översnöad äng, där vi lattjade en stund. Hade bytt till varmare jacka så jag fick inga leksaker med mig. Undersökte fickorna och tom plastpåse med klämma samt en mössa fick duga att köra lite apporteringslekar med. Det funkade det också. ;)
Nu när vi kommit in igen har snöandet tilltagit ännu mer. Bara det slutar blåsa så tar vi en tur till golfbanan. Kanske imorgon?

Kasper njuter av snön

Kasper har blivit osedvanligt sprallig nu när snön har kommit. Hittills har det blivit tråkiga koppelpromenader, om än i flexi en gång i går för att han skulle få rejsa av sig lite mer i lössnön. Någon av de närmaste dagarna ska vi nog försöka ta oss bort till golfbanan så han får sträcka ut ordentligt. Det behöver han.

Däremot har han villigt poserat framför kameran. Sätter husse upp sitt svarta fotoskynke kommer Kasper genast dit och ska posera. Ett smakprov:

Freddie och Sabina

Labbarna Freddie och Sabina hälsade på idag tillsammans med sin matte. Det var kul att träffa dem.
Vi gick på promenad och Kasper drog mer än han brukar på våra solopromenader, men inte lika intensivt som med Enzo.
T tyckte att stenskogen skulle fungera bra som sökskog. Har aldrig tänkt på den så, men bortsett från att den är ganska liten och att det rör sig en del folk där, så har hon nog rätt i det. Den är öppen och fin, och det finns massor av stenbumlingar att gömma sig bakom. Iallafall gillar jag den skogen, det är alltid trevligt att gå där.
Där släppte vi Freddie och Kasper, som dock inte alls började leka med varandra, utan bara sprang omkring var för sig. Då fick Sabina komma loss också, och det gick bra. Kasper fick till och med nosa henne i baken utan att hon fräste ifrån.
Nu är det matlagningsdags och jag ska ner och steka lite blomkål till kyckling i kokosmjölk, som redan står klart och bara ska värmas. Oj, husse ropade just att det är vitt på marken! Vi kanske gick över stenhällarna för sista gången på ett tag, det kanske blir glashalt där nu?

Ett litet luciapussel

Hoppas tekniken fungerar – och ha så kul!

(gå en bit ned på sidan)

Hälsning från Kasper

Dans

En kort bildblogg om pardans som omväxling. Dottern hade avslutning i Solna Sportdansklubb i helgen.

S och S gjorde mycket bra ifrån sig, det var riktigt kul att se dem.

Klubbens i nuläget mest rutinerade par visade upp sig i sina tävlingskläder.

Bredden på tävlingsparen var ökat rejält de senaste åren.

Snygg linje av dansare. Borde ha skurit bort basketkorgen.

Lyckades fånga den raka bensparken.

Ni som är intresserade och följer Let's Dance kan notera att det är S:s danslärare Björn som ställer upp tillsammans med Gudrun Schyman i vår. Ni får alltså gärna heja på dem, oavsett politisk åskådning. ;)

Viltspårträning

Igår eftermiddags lade jag ett viltspår som vi gick i morse när det ljusnat. Liggetid ca 16 timmar. Hade egentligen velat ha lite kortare liggetid, men det är svårt nu med mörkret som faller tidigt och försvinner sent.

Spåret var rätt kort, en vanlig vinkel och en harlycka, två bloduppehåll. Vädret var kanske 3–4 plusgrader, regn tidigare i morse innan vi begav oss ut, knappt någon vind.

Kasper var okoncentrerad i början. Trots våra vanliga rutiner med spårsele och spårlina är det som att han vill ut och skutta var som helst i skogen, och inte alls nödvändigtvis följa spåret. På typ tredje eller fjärde försöket kom han dock rätt och började spåra. Fler gånger kommer han ur spår och vill sticka åt annat håll. Jag håller emot och väntar och så småningom kommer han tillbaka.

Vid harlyckan fick han problem, och jag fick visa på. Trots det hamnar han fel rätt snart. Jag trodde han skulle gena lite och lät honom hållas tills det blev uppenbart jättefel. Vi gick tillbaka till ett ställe där jag visste att det fanns blod och han fick starta om. Därefter gick han på egen hand, även om det skuttades lite hit och dit så tog han sig fram till skanken till sist där han belåtet började gnaga.

Jag vet inte vad jag ska tro. Det är som om jag har en helt annan hund i andra änden av snöret. Han gick ju kanonbra på försommaren, men efter semestern är det som att han inte har koncentrationen längre alls. Vi får fortsätta att träna den här typen av spår, varvat med några med kortare liggetid, tror jag, så får vi se var vi hamnar.

Det bästa med dagens träning var att jag snubblade över rejält med trattisar på tillbakavägen till bilen. I december! Dags att gå och rensa dem inför middagen.

Andra halvlek

Efter pausen blev det frågor och lite förbudstankar:

• Feng shui för hund = det andra kallar stadgeövning eller omvänt lockande. Dvs. hålla en godisbit och inte ge den förrän man får ögonkontakt. Blicken på godiset = sluten hand; blicken på föraren = öppen hand och varsågod.


• Spring mot staket = godis. Det här var ett tips för hundar som skäller på förbipasserande. Så snart hunden springer i riktning mot staketet/häcken/gränsen – utan störning – klicka/ropa och ge belöning. Så småningom kan man få detta att funka även när störningar kommer, om man bara betingat tillräckligt. Kändes lite som skvallerträning (som hon f.ö. också pratade en hel del om).


• Lär in ett bra nej som är tydligt: hon möter ofta folk som säger att deras hundar bara går upp mer i varv om de nejar. Hon menar att ofta slarvar man med inträning av nej. Man använder det i många olika situationer, med varierande resultat. Hunden lär sig ofta bara att nej förekommer i samband med uppvarvning – aha, Nej betyder att jag ska varva upp!


• Vatten + ömka: vattensprut används med fördel tillsammans med ömkning. Ömkning förstärker läskigheten. Hon hade lärt en vattengalen golden att bli rädd för vattenspruta just med hjälp av ömkning (bygga negativt värde).


• Max 10 sekunder, jag avslutar: Ömkningen ska vara kort och det är föraren som ska avsluta handlingen, inte hunden.


• Fokus på mig: under ömkningen ska fokus vara på föraren, inte på nåt annat i omgivningen. Annars dominera med t.ex. rösten för att höja uppmärksamheten.


• Bli kompis igen: efter ömkningen avslutar man med ett Bra eller liknande. Gäller även efter Nej; avsluta med ett Bra när hunden gör rätt.

Avslutningsvis: hur var hon? Duktig, engagerad och intressant att lyssna på. En god talare. Hon talade en hel del klicker, men mest som precisionsförstärkare, inte så mycket shaping. Köpte en signerad bok av henne. Dessutom träffade jag en tjej från rallykursen som jag glömt namnet på (Weimaraner), och Perlas matte var där, samt Eva Sognevik och hennes man (de sista såg jag bara på avstånd). Det var nog ett sextiotal åhörare, bra arrangerat av Täby-Danderyd BK.

Första halvlek

Några korta anteckningar från första halvan av föreläsningen:

• Lek mera! Det ger bättre kontakt; håller med, kan inte sägas för många gånger.


• Hunden gör det den vinner på; se alltså allt ur hundens synvinkel snarare än din egen.


• Fånga upp innan hunden stuckit iväg mentalt; öva upp snabbheten.


• Kamplust = koppeldrag (Det här tarvar en förklaring: hon menar alltså INTE att man ska sluta kampa med sin hund ;). Men hon har visst sett en koppling mellan kampglada hundar och att hundarna drar i kopplet. Icke kampbenägna hundar drar inte lika mycket. Här skulle det ju vara kul att göra en liten undersökning... På Kasper stämmer det ju, men det var en hund, det... Och på Enzo stämmer det, det var två... Flera?)


• Pingla kan underlätta vid koppelinlärning = fri
  Hon föreslog att man har med en kattpingla och sätter dit den i halsbandet för de passager då hunden får gå som den vill – ett slags förstärkt Fri. Hon menar att man vinner två saker: det blir väldigt tydligt för hunden: pingla = gå som du vill, inte pingla = gå vid förarens sida; det blir väldigt tydligt för föraren: man kanske går i andra tankar och plötsligt ser hunden där framme. Hur kom den dit? Har jag gett tillåtelse, eller har den snikit sig dit utan att jag märkte det? Och så slipepr man vara superduktig hela långa promenaden med eventuellt medföljande inkonsekvens, som bara försenar inlärningen. Lät rätt smart, även om Kasper nästan är förbi detta stadium nu. Detta förutsätter ju också att man hittar en enkel och smidig monteringslösning så man kan ta av och på pinglan lite hur som under promenaden.

Memea Mohlin

Väntar på att föreläsning med Memea Mohlin ska börja.