Nya skor

Reklamationen av mina Meindl goretex hundpromenadskor godkändes ju, så idag åkte jag in och köpte ett par nya. Hade tittat ut fyra tänkbara på webben, och efter att ha provat samtliga blev det faktiskt de som var både billigast och fulast. De var helt enkelt skönast:

http://www.addnature.com/product.asp?dept_id=0&pf_id=HAGLOFSCRAGGT

Håll tummarna för att de håller och fortsätter att vara sköna...

Hade tänkt köpa ett par billiga damasker också, men de var tyvärr slut. Fanns i butiken i andra änden av stan, men det får bli en annan gång.

Kan vara bra att ha när det är blött i skogen...

Istället åkte vi en sväng till Reimersholme och promenerade, följt av ett besök på nya Stinsen, har inte varit där sen de byggt om. Det var ju jättefint, känns som ett mycket bättre och mer lättparkerat alternativ än Täby C. Hade dessutom turen att hitta en mjuk rullväska på rea, halva priset. En sån har jag länge tänkt köpa, och den här var både prisvärd och snygg – chokladbrun är en bra färg om man ska hitta sin väska bland hundratals andra som oftast är svarta eller mörkblå.

Ylanden och träningsfunderingar

Läste just i Cärlas blogg om ylanden för att husse försvann på jakt utan hundarna.

Enda gången Kasper ylar är när utryckningsfordon åker förbi nedanför på stora vägen med påslagna sirener. Tror han skulle kunna tänka sig en framtid som brandmanshund... Åka på stegen för bästa utsikten och så...

Förresten, jag tror han har ylat för vacker löptik också.

Angående att gå fint i koppel med och utan sällskap så fick jag ett mejl om detta:

Kanske att du sätter ribban aningen högt ang K:s gå-fint övningar. Det skrivs ju om i träningssammanhang att man ska träna i korta intervaller, 5–10, max 15 minuter. Kanske att det är för mycket att begära att han ska klara att vara duktig under längre sträckor av promenaden.

Försök att bestämma dig för att ”vi ska klara x meter, eller x minuter”, sedan ett långt, fritt pass där du skiter i hur han går (nåja) och så repeterar du. (Får han frikommando – då gör det ju inget om han strosar lite.) Intervallerna kanske sedan kan utökas i takt med att K blir uthålligare koncentrationsmässigt?

Jo, det är mycket sant. När vi går ensamma får han ju pauser i och med Fri-kommandot. Det knepiga är att ge honom Fri i omedelbar närhet av andra hundar utan att han uppfattar det som lektillstånd.

Har på vissa ställen läst rekommendationer om att ha halsband när man tränar och sele som ett tecken på att nu går vi bara och bryr oss inte så mycket om hur det ser ut. Tyvärr är ju Kasper svensk mästare i urcrawlning ur selar, så det fick jag lägga av med rätt snabbt efter att ha testat den varianten.

Det måste ju vara lättare att vara duktig vovve på en träningsplan där det händer nåt nytt hela tiden, än att "bara" gå snyggt och kolla på matte i konkurrens med en massa goa dofter längs vägen.

Självklart är det så, även om vi tidigare har haft uppenbara koncentrationsproblem även på träningsplanen. Så det här var ett mycket välkommet framsteg!

Jag ska fundera vidare på hur man kan variera gruppromenaderna mera för att hålla honom mer intresserad. Kanske promenadkamp med boll i snöre kan vara nåt, det gör vi ibland på egen hand. Alltså, vi börjar att kampa, sen tar jag snörbollen på vänster sida och vänder upp och har automatiskt en hund som går fint (nåja, lekandes) i rätt position på vänstra sidan.

Och testa hur man ska kunna ge Fri-kommando utan att det betyder Hundlek. Man kanske kan öva det tillsammans med Enzo...

Utmanad igen... av Ninni

Blev utmanad av Ninni att beskriva min hunds
· sätt och personlighet
· träning
· motor
· kamp
· uppfinningsrikedom
· råttfångartalang
· plus blogga senast tagna bilden (oavsett kvalitet)

Okej, here we go med Götängens Bonus Kasper, då:
Sätt och personlighet:
Positiv, glad och tillgiven; samtidigt egensinnig och med rätt stor integritet. Just nu är han extremgnällig, vilket han kan vara i perioder. Kan bara spekulera i att det har med granntikars löp att göra; kan inte låta bli att undra om en kastrering skulle hjälpa oss alla där. Är normalt en mycket aktiv herre, men ges tillfälle på sommaren att fläka ut sig och sola i en varm hörna så är det ju intressantare än att flänga runt. Om kvällarna kommer han gärna med nån leksak och vill lattja, men efter tio kan det vara mysigt att krypa ner under mattes fleecefilt i tevesoffan. Föredrar omväxling i matskålen, men vom och hjortben är rätt oslagbart.
Träning:
När det är något han gillar är han otroligt kul att träna med. Han har till exempel visat framfötterna vad gäller viltspår och agility, men även rallylydnad var rätt kul den gång vi provade det. Att bara gå och harva samma gamla lydnadsmoment är däremot inte hans melodi, något som också återspeglar sig i svårigheten att lära honom att gå fint i koppel. Men allt som rör sig och som innebär omväxling gillar han.
Motor:
På hans villkor; är det nåt kul har han motor och uthållighet, han orkar till exempel cykla långt, och en timmes agility är inga problem (mer än att han kanske går upp i varv alldeles för mycket). Är det nåt mindre kul har han absolut nolltolerans. Nosa kan han givetvis göra hur länge som helst...
Kamp:
Jajamensan, det är hur kul som helt att fajtas. Utom i skogen då, för där finns det inget som slår att bara få lukta på alla blommorna… Typ.
Uppfinningsrikedom:
Har ju inget att jämföra med, men han är nog relativt uppfinningsrik. Tar vi fram ett hundspel à la Nina Ottosson löser han problemet direkt. Han är rätt smart.
Råttfångartalang:
Nu bor vi ju inte riktigt på landet, så han har väl egentligen aldrig fått nån riktig chans. Men han skäms lite över att behöva erkänna att saldot på rått- och mussidan hittills är NOLL.

Den senast tagna bilden är från halv elva-tiden igårkväll i tevesoffan.
Jag skickar utmaningsbollen vidare till Tina, Enzo, Åsa, Benson och King & Pompe, så det inte bara blir gårdshundar. Intressant att se skillnaden på olika raser, tycker jag…

Kvällspromenad

Jag tar inte alls alltid till flaskan, ibland dricker jag fint också. Man blir ju lite törstig av att träffa en sån där snygg tik.

Igår träffade vi jämnåriga korthåriga collien Älva för första gången. Vi gick på trevlig kvällspromenad, roligt att hitta fler hundägare i området som är mer på samma våglängd att även vilja träna sina hundar lite.

Att Kasper behöver träna promenader tillsammans med andra hundar vet jag ju sen förut, men det blev extra uppenbart igår kväll. Han var allmänt jobbig – dels skulle han leka, men när han inte fick det slutade han med lekförsöken och återgick till sin vanliga ”ska ligga i framkant och nosa”-attityd. I början försökte jag hålla efter honom, stannade och inväntade position, morrade i när han började stega framåt osv. Men åtminstone jag orkar inte hålla på så i en timmes tid, utan slappar av efterhand. Givetvis inte bra, för man behöver ju vara konsekvent, men samtidigt vill man ju prata normalt med den nya bekantskapen och försöka ge en något så när normal bild av sig själv. Inte bara som den rytande matten. Hade givetvis klicker i handen, men när han är så där blir det ytterst få tillfällen att klicka för något positivt.

Nå iallafall, efter ett tag hamnade vi på en grusplan vid en skola och bestämde oss för att passa på att träna lite störningar. Jag satte Kasper ned och Älva med matte gick runt oss, först med hunden på utsidan, och sen på insidan. Kasper var lite intresserad och vred sig lite åt Älvas håll, men satt kvar. Jag belönade så klart.

Sen bytte vi plats, och jag gick först på 1–2 meters håll, sen allt närmare, bytte riktning. Kasper gick som ett ljus! Han tittade fokuserat på mig, höll sig vid min sida, drog inte inåt Älva. Min alldeles gulliga lilla hund!

Sen satte jag honom 1–2 meter från Älva, sade till att sitta still, gick runt honom (mellan hundarna), släppte kopplet, och gick tillbaka, kallade in. Lysande!

Körde också lite kontakt framifrån à la Eva Bodfäldt, där jag lockade in och vände runt och belönade på vänster sida. Alla dessa övningar gick jättebra, och Kasper var som en helt annan hund.

Sen skulle vi börja promenera tillbaka, och han blir så där odräglig igen. Suck.

Det måste väl antagligen vara nåt i mitt sätt, jag har inte fått in i hans huvud att han ska bete sig likadant på promenaden som vid träningen. Detta har vi nu tragglat i ett år, och det är det enda som är riktigt jobbigt med honom. Antar att det bara är att fortsätta ta tillvara de småpositiva förstärkningsögonblicken och att träna, träna, träna med andra hundar.

Vi ska iallafall träffas fler gånger och det känns kul. Kasper behöver det definitivt, och Älva kan knappast få mer avancerad störning än honom.

Lite senare:

Var just ute på förmiddagspromenad och funderade mycket på skillnaden mellan när vi går ensamma och när vi går i grupp. Ensamma fokuserar jag hela tiden på honom, korrigerar när det behövs, försöker variera gången (hastighet, zickzack osv), belönar när han gör något positivt (går rätt, tar kontakt osv) – och, framför allt, ger superbelöningen Fri emellanåt. Vid Fri får han snooza fritt, bara han inte börjar dra alltför mycket.

Alla dessa saker är mycket svårare att göra när man går i grupp:

fokusering – man vill ju gärna prata lite med övriga, vara social, snacka hund osv, alltså har man inte samma järnkoll på hunden

belöning – godisbelöningar får han fortfarande när han gör något bra, men han ger själv sällan chansen till dem

korrigeringar – blir det mer av i grupp, eftersom han är uppe i högre varv

gångvariation – blir det mindre av i grupp, eftersom man anpassar sig efter andra, men jag försöker att gå lite zickzack ibland. Stannar till gör jag i samband med korrigering så Kasper ska komma in rätt vid min sida. Då hoppar han alltid in så fint, för att omedelbart glömma bort det två sekunder senare

superbelöning – det som jag tror har gett mest när vi går ensamma kan jag tyvärr oftast inte använda alls i grupp. Att på en gångväg ge Kasper Fri med andra hundar nära skulle betyda att han skulle ta det som en uppmaning att nu är det okej att springa fram till dem och leka. Jag kan ge Fri endast på platser där det finns rejält med svängrum och grönyta vid sidan, så det blir alldeles för sällan på en sån här promenad.

Konstruktiva tips mottages gärna.

Bildutmaning

Jag blev utmanad av Tina:

- Gå in i mappen mina bilder (ev. Bilder för dem med OS X eller din egen personliga bildmapp)
- Gå till den sjätte mappen (ev. den sjätte mappen igen) och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.

Den här bilden är tagen på Stockholms Stadion den 31 maj förra året, då det var Stockholm Maraton. Alla väntar på att vinnaren ska springa in och göra ärevarvet. Kasper ligger i förgrunden och vilar i skuggan. Det var en riktigt varm dag och så mycket folk att han inte riktigt orkade bry sig. Mycket bra miljöträning. Kasper var då ungefär 11 månader.

Jag utmanar nu Sara, Hippi, Enzo, Janos, Ninni och Benson.

Haiku om vädret

Vita snön faller mjukt

Grävda hål, ben, bollar försvann

Endast dofter kvar

Kaspiskt haikuordspråk

Igår kom min födelsedagspresent äntligen, exakt en månad försenad. Jätteroligt med den nya fina blixten till kameran! Med den får Kasper inte ens såna där fula blåögon. Några provbilder från igårkväll...

Kasper tar till flaskan...

Framförmappen

Jag testade framförmappen idag för att se vilka frivilliga beteenden jag fick. Hoppades på utgångsposition, eftersom vi tränat det så mycket den senaste tiden, men nej då, inte alls. Fick fyra beteenden i den här ordningsföljden:

1. Ligg
2. Sitt
3. Stå (!)
4. Backa

Stå blev jag rätt förvånad över, men där ser man. För att få igång utgångspositionen efter alla dessa olika belöningar (som sedan testades igen och igen, med lite pipighet till följd när belöningen uteblev) blev jag tvungen att säga Hit. Därefter gjorde vi ett antal rätt bra utgångspositioner. Men emellanåt faller han ur, provar nåt helt annat, som Sitt eller Ligg någon helt annanstans. Och några gånger sätter han sig snett, men rättar ofta in sig spontant efter nån halv sekund. Låter egenkorrigeringarna passera för närvarande.

Har inte lika ont i nacken längre, men det tar nog ett par dagar till innan jag känner för att köra kryp- och apportövningar, där man befinner sig nedåtböjd mest hela tiden.

Hundtränaren vecka 4

Har inte så mycket nytt sen förra veckan, främst en insikt i att gå långsamt fram i krypet och höja huvudet så att bakdelen kommer ned ordentligt. En gång har jag kört kryp under sängen, ska nog göra det mera, då blir det ju ett naturligt krypande på ett annat sätt.

Har tränat apportbock à la klossträning en gång, detta ska vi fortsätta med.

Annars har det inte blivit så mycket tränande denna isslaskvecka, ens inomhus. De senaste dagarna har jag haft så ont i nacken så huvudet spränger när jag böjer mig ner. Att då träna en liten hund har inte känts lockande...

Lina har skrivit en massa bra (som vanligt), bl.a. även positiva saker om flexikoppel! Jag har ju bestämt att inte köpa ett flexikoppel förrän Kasper har bevisat sig värdig det (dvs kan gå i alla lägen utan att dra). Dit har vi inte nått än, särskilt inte i skogen och med hundar i närheten. Ska fundera lite på vad Lina skriver, kanske det trots allt kan fungera för oss med? Flexi har ju, rätt använt, sina fördelar också, särskilt om man inte vill släppa lös i skogen.

Stöd matupproret

Har du inte skrivit på än? Här är länken: http://www.camillasmatuppror.se/Hem/13741_Om_Matupproret

Annika är med i dagens Aftonblad:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4269108.ab
Roligt, men samtidigt känns det lite trist att det blir som vilken bantardiet som helst av det hela...

Haikuförsök

Gunilla inspirerade mig att göra ett haikuförsök:

Åt semikolon
Kroken fastnar i magen
Men pricken är god

Kaspiskt haikuordspråk

Hurra – viltspårkurs igen

Nu känns det lite roligare på kursfronten. Fick just veta planerna på vår utlovade fortsättningskurs i viltspårning. Vi drar igång i mitten av mars med två halvgrupper då hundarnas spårningsstatus ska bedömas inför anmälan till anlagsspår. Vi hamnade i första gruppen den 15 mars – husses födelsedag, men några timmar på eftermiddagen kan han väl klara sig utan oss. Sen har de tursamt nog lyckats pricka in fyra helgdagar lite lagom runt vår Italienresa, så jag missar ingen gång på grund av det. Det hela hinner ta slut innan det bär av till Frankrike, dessutom. Kunde inte ha planerat det bättre själv. Sen återstår ju att se vad vi kan få för anlagsprovsdatum (ja, jag hoppas och tror att Kasper kvalar in dit (fingers crossed)).
Nu har vi ju hittills bara tränat en gång sen vi slutade förra kursen, men man kan kanske hoppas på lite mer barmark innan mitten av mars. Ett par träningsomgångar innan dess vore idealt för oss båda.

Hyllning till semikolonet

En vacker hyllning till semikolonet kom min väg, och då jag gärna vill spara denna visdom lägger jag in den här:
Semikolon är skiljetecknens Bordeaux, finsmakarens favorit; det är en markör för språklig virtuositet. Lika älskat som det är av författare och drivna skribenter, lika missförstått är det av den stora massan.

Kasper undrar om semikolon går att äta?

Konstnärliga bilder

Tack, Jenny, för kommentaren om bilderna! Det påminner mig om att slänga in en länk till några av husses allra mest konstnärliga bilder:

http://rolsav.jalbum.net/Diverse/index.html

Och vad sägs om denna? Tagen av husse, photoshopmekad av mig. Gillar hans leende...

Sjöpromenad igen, modell blötare

Gick samma promenad idag, med en betydligt högre slask- och isfaktor. Några bilder från promenaden:





Är SÅÅÅ nöjd med mina Icebugkängor, som verkligen kommer till sin rätt på detta isiga underlag. Just nu gör det inget att jag ännu inte har hittat ersättarna till mina gamla trogna meindl goretexskor.


Kasper bryr sig verkligen inte om tåget, är helt oberörd. Miljöträning som sitter!

Sjöpromenad

Gick en promenad utmed sjön i förmiddags med Kasper. Gick bland husen på ditvägen och utmed sjön på hemvägen. tror det var en bra strategi, för sjömiljön är intressantare, bra att ta den på slutet. Kunde till och med ha honom lös några korta stunder där.

Jämförelse mellan veterinärkliniken i Upplands Väsby och vår nya i Vallentuna:
Lite tidigt att uttala sig efter bara ett besök i Vallentuna, men en mycket lugnare och familjärare stämning var det. I Upplands Väsby är det lite storsjukhuskänsla och anonymt, tycker jag, och så känns det allmänt stressigt och rörigt. Man får säga till flera gånger vad man vill, och ofta har de ändå missuppfattat det hela (främst personalen i receptionen). Vallentuna är ju mycket mindre och är dessutom nystartade, så de kanske inte har full patientbeläggning ännu. Men det kändes som att de hade tid med en, man blev trevligt bemött (önskar bara att Kasper varit det tillbaka...). Ska ju dit om en månad igen, får se om förstaintrycket håller i sig. Nackdelen är väl något sämre öppettider, men blir det något akut på icke kontorstid kanske vi hamnar i Arninge eller Albano i vilket fall, och då har inte den delen så jättestor betydelse.

Leptospiros nr 1

Idag var Kasper hos veterinären för sin första leptospirosspruta inför sommarens Frankrikeresa. Även om vi inte ska längre ner än till Bourgogne känns det skönt att ha detta skydd. Vi kommer ju att vistas på landsbygden en längre period.

Kasper morrade åt veterinären! Vi satte på munkorg så hon kunde ge sprutan i nackskinnet medan jag höll i huvudet. Då knystade han inte alls, det var innan... Vi har ju aldrig varit hos den här veterinären innan, men det var tydligt att han kände igen den svarta bänken som något otrevligt.

Vaccination 2 om en månad. Fick också bekräftat att kennelhostevaccinet räcker fram till 1 juli.

Clinic i fotgående igår

Inte förrän jag kom hem insåg jag att det första av tre demoekipage på clinicen var Tina och Sabina. Ingen bild har jag på dem heller, att mobilen kunde användas till både kamera och anteckningsblock gick upp för mig först efter ett bra tag... Illa. Iallafall var deras demo mycket bra, liksom Evas åtföljande kommentarer. Det finns mycket där för mig och Kasper att ta tag i och försöka överföra till vår lilla nivå.
Eva och 10 månaders golden som ännu inte börjat sin fotgåendeträning. Eva visade små embryon till ingångsträning med handen som en stolpe. Allt komplicerades av att hunden hela tiden ville visa hur duktig hon var att sitta, så mycket tid fick ägnas åt att klicka in ett stående. Kvällens roligaste inslag var när tiken lyckades få loss Evas ena örhänge, varpå Eva räddade det, satt och kelade med hunden och sen skulle belöna. Hon sträckte av gammal vana fram vänsterhanden – men där fanns inget godis, utan en örhängesplupp! Så nu är denna golden lite extra gyllene... ;)

Malle med matte i elitklass, som har problem med pipande hund. Dock fick vi under kvällen höra väldigt lite pip. Däremot fick vi under detta inslag lära oss mycket om hur man med ytterst liten mimik kan underhandsbelöna och förvarna om vändningar åt ettdera hållet. Det senare gjordes genom att fälla ut ”blinkersen” – en liten huvudvridning åt det håll man skulle aningen innan man själv svängde.

Här kommer mina kortfattade mobilanteckningar, får reda ut dem lite senare:

• Lek igång
• ställ upp
• backa
• belöna på vänster sida, smek m vänster hand, godis m höger
• vänd o gå
• upp m huvudet
• mimikbelöning:
  belöningsblick hastig, flirt
• uppnick m hastig slick
• gäspning
• blinker m huvudet före vändning
• gå ner o smek före godis eller lek, öka den sociala kontakten
• stolpe runt hand
• håll dig undan vid undanplockning av lekgrej och godis, så hundens intresse hålls vid liv, låt hunden söka upp dej
• då blir hunden aktiv, ingen snoozning till nästa uppställning
• håll dig undan med belöning, låt hunden jaga ifatt den
  
  

Lite nejövningar

Träffade Enzo med matte idag igen (Grattis!) och körde lite välbehövliga nejövningar.

Vi började med att sätta båda hundarna intill varandra. Sen höll jag fram en öppen hand med köttbullbit och sade ”Enzo, varsågod!” respektive ”Kasper, varsågod!” Efter några gånger gick det ganska bra, även om Kasper tenderar att bara lyssna på ordet Varsågod. Nyttigt att lära sig att inte bara roffa åt sig, utan varva med hundkompisen.

Sen strödde vi köttbullssmulor på marken för att kolla av att det inte uppstod nåt gruffande och morrande om maten, men de gick så fridfullt bredvid varandra och plockade smulor som små kycklingar.

Tredje övningen blev tre lock med köttbullsbitar på. Kasper var mest intresserad av att snooza på löptiksfläckarna på ängen, så Enzo fick börja. Det var ett tag sen sist, så några bitar snodde han, men sen fick de styr på promenaden förbi locken. Oj, vad Enzo var intresserad av godisarna, han blev superlycklig när han fick ta dem till sist. Kasper hängde med koppellös runt och klarade alla passager fint. När jag till sist sade varsågod till det närmaste locket tolkade han det som att han fick ta köttbullen även på nästa lock. Tredje locket hann jag stävja och han fick sen ta en extra runda innan han fick ett okej på det också.

Vi testade också en i taget att promenera runt lite med båda hundarna.

Löptiksfläckarna var så intressanta att det blev helt ointressant att springa runt och leka med kompisen. Har väl aldrig hänt förut att de inte jagat runt när de fått chansen.

Ikväll ska jag på clinic i fotgående hos Eva Bodfäldt, ska bli mycket intressant och lärorikt.

Sorgliga historier och finfin utsiktsplats

Fick reda på idag att en av mina hundinstruktörers hundar, Adjak, sprungit ut på en landsväg och blivit överkörd av en långtradare strax före jul.

Inte nog med det, sen verkar schäfern Tosse ha skadat sig allvarligt under lek idag hos Kaspers uppfödare. Håller alla tummar och tassar att det ordnar upp sig snart.

Mina tankar är hos dessa hundar och familjer.

Så mitt i allt detta sorgliga får jag se en så fin bild på Cärla, en dsg på sju månader. (Tack, Lina!)

Visst ser det för läckert ut med en uppmärksamt spanande gårdshund på hästryggen?

Kasper gnäller

Kasper tycker synd om sig idag. Det manifesterar han genom att ligga vid min arbetsrumsdörr och gnälla som ett gnisslande gångjärn. Jag väntar ut honom...
Anledningen? Har städpersonal hemma som ska få arbeta i lugn och ro utan intensiv gårdshund. Sen var jag hos tandläkaren nu på morgonen, och för att samma personal skulle få frid tog jag med honom i bilen där han fick ligga och vänta. Han har hittills bara fått kisspromenader och vill nu antingen ut och busa med personalen eller ut och röra på sig ordentligt. Provade att ta fram klicker och godis, men inte ens det intresserade.
Så snart personalen har gått ska vi ut och röja i skogen med Enzo plus matte. Tur att jag ändå väntar på jobbfiler just nu, annars skulle detta schema knappast gå ihop sig...

Lite senare:
Han var precis den vildbasare jag väntat mig i början av långpromenaden. Jag lär honom fara omkring i sina vilda svängar ett bra tag, för jag insåg hur mycket överskottsenergi som bara väntade på att få komma ut. Lite längre fram fick Enzo och Kasper leka lösa, och jisses vilken fart det var på dem! Vi promenerade vidare, men efter att ha sett färska rådjursspår tyckte jag det var lugnast att koppla upp Kasper. Enzo saknar rådjursinstinkt, så han fick fortsätta att gå lös.
För första gången hade jag chansen att studera exakt vilka typer av spår Kasper intresserar sig mest för. Snön var så där perfekt med riktigt tydliga spåravtryck. Och det visade sig faktiskt att det inte alls var de ganska rikligt förekommande rådjursspåren som var intressantast, utan lite större hundtassar! Det kan ju ha varit en löptik, det vet man inte, men dessa spår fick mest uppmärksamhet från lillpojkens sida. En gång nosade han lite på ett rådjursspår, då nejade jag och belönade när han upphörde med det.
Efter en skaplig runda i skogen kom vi tillbaka till fältet där de lekt förut, och vi släppte ihop dem igen. Den här gången var leken lite mattare. Men rätt var det var drog Kasper iväg rakt över fältet, okänt vad som triggade honom, men snart var han halvvägs till hästgården Molnby.
Jag försökte ropa tillbaka honom, men det enda som hände var att jag blev hes. Fick upp min visselpipa ur fickan och blåste mig lomhörd. Efter en stund stannade Kasper upp och bestämde sig faktiskt (tror han funderade lite där) för att vända tillbaka. När han sprungit två tredjedelar av sträckan vände jag och sprang åt andra hållet samtidigt som jag fiskade upp köttbullar och delade i småbitar i handen. Det var bara det att emellan oss fanns Enzo... Och ärligt, vad är roligast, en liten kul snabbsprungen sheltie eller en betydligt långsammare vanlig gammal matte? Köttbullar eller inte?
Jag stannade upp och båda hundarna närmade sig. Jag bestämde mig för att slänga ut köttbullsbitarna för att locka, men då var det Enzo som var ivrigast på dem. Inte riktigt avsikten... Enzos matte kom fram och försökte hindra Enzo från att ta alla, men då morrade han åt henne! Första gången nånsin det har hänt! Lite perplexa blev vi, båda två.
Kasper fick några godisbitar och blev uppkopplad, och sen började vi istället träna nej-sägning till Enzo. Jag lockade med köttbulle och min ljusaste lockröst, och det var lite svårt ett tag, men snart insåg han att det var bättre att lyda matte. En liten vass sheltietand i tummen fick jag, men det syns inte längre. Kanske blir det mer sån här nyttig övning imorgon. Gjorde samma övning på Kasper, gick riktigt bra utom en gång när jag själv tvekade om jag skulle förbjuda eller tillåta. Inte direkt hans fel...
På hemvägen kunde Kasper faktiskt gå lite fint vid sidan av med släpande koppel, kändes som en mycket bra avslutning. Nu sover han så gott i sin säng i köket. Och jag ska äntligen börja arbeta...