Kasper ställs ut på Circuit 2008

Ja, så har då Kasper ställts ut för första gången. Lika bra att starta rejält, om man nu ska testa alls, så Circuit CAC Breed Show 2008 blev det, som hålls i anslutning till World Dog Show här i Stockholm. Jag visste ju sedan tidigare att Kasper har underbett, så full pott skulle vi knappast få, men kul ändå att få en bedömning av honom.

Jag tyckte vi tagit till god tid på oss till Almare-Stäket, men minst nån kilometer kö var det på slutet, och det rullade ytterst långsamt. Tack och lov bestämde sig husse i sista minuten för att följa med, så när klockan tickade på och jag började bli nervös att vi inte skulle hinna fram i tid bytte vi förare och jag tog Kasper och ryggsäcken och gick istället. Fördelen var att Kasper fick göra sig av med lite energi och bajsa av sig, och så kom vi igenom veterinärbesiktningen och hann leta reda på ringen innan husse dök upp från parkeringen långt bort. Den nyinköpta stora plastburen blev kvar i bilen, för den var alldeles för otymplig att släpa på. Hjulen är ju fortfarande restade...

Juniorklassen för hanar var första klass, och vi var startande nummer tre. Nummer ett dök dock aldrig upp liksom ytterligare något ekipage, så vi traskade runt som andra ekipage bland fyra juniorhanar. Kasper skötte sig skapligt bra inne i ringen, och var mer stressad och intresserad av andra hundar utanför den plastremsade fyrkanten.

"Det var väl synd", sade domare Lars Adeheimer när han skådade Kasper i munnen. Både han och flera andra verkade annars tycka att Kasper var fin, så bettfelet är lite trist.

Susanne Agrell från Rimbo var domarsekreterare.

Det utlåtande han fick lyder så här:

Quality grading: Good
Könspräglad hund med bra öron och ögon. Något rakt framskjutet skulderparti med kort överarm. Korrekt bröstkorg med bra rundning och djup för sin ålder. Utmärkt välv. bakställ. Bra rörelser bak, lösa fram. Alltför oregelbundet bett.

Ett blått band och därmed andrapris, alltså. Precis som damen på Valhallavägen sade för någon månad sedan.

Vann gjorde Nydningen's Dirck från Danmark med Gundvald från Ingarö på andraplats. Grattis till dem!

Tandställning för hundar? undrade någon. Nja, tror Kasper skulle få spader då.

Nu fick han istället välja och vraka bland det godis jag köpte på utställningsområdet:

Vomburgare - när Kasper själv får välja. Kaspiskt ordspråk

Farväl Gotland

Dagen efter Kaspers långcykling skulle vi ju ta det lugnt. Vi skulle bara ta en promenad i ett naturreservat ... Kallgatburgs promenadslinga började jättefint med högkvalitativa stättor och breda fina spänger. Man hade till och med numrerat skyltar så man skulle se ungefär hur långt man kommit i promenadslingan. Men... vart tog 7:an vägen? Vi gick... och gick... och gick... Nej, slingan skulle ju bara vara 2,5 km, nu har vi gått jättelångt. Vände tillbaka, hittade en sidoväg som vi tyckte ledde åt rätt håll... nån km senare... nja, den var det nog inte ändå... vi får väl traska slingan tillbaka baklänges då.
Plötsligt såg jag en smal djurstig in åt vänster och skämtade att den där är det kanske... Sekunden senare ser jag en skylt därinne bland snåren som säger 7. Sen var det fina spänger och stättor igen, som om ingenting hade hänt...
Vår promenadtotal blev nog tredubbel mot den tänkta... Kasper sov gott sen.

Kasper är en hejare på att klättra över stättor, en riktig gårdshund.
St Olofsholm var en liten undangömd pärla med vacker utsikt, raukar och badplats.
Härlig blomprakt uppe på kullen.
Fick man långtråkigt kunde man ju alltid jaga flugor... Ny favoritmat: flugor och sjögräs.
En av de sista dagarna anordnade lokala hästklubben en körtävling precis utanför knuten på vårt hus. Inte ofta man får chansen att se sådana ekipage på så nära håll. Kasper gjorde sitt bästa för att skälla ut dem.

Båtresan hem gick riktigt bra. Kan man tro att han börjat lära sig koppla av i andra hundars närvaro? Ja, inte helt, men klart lugnare än tidigare.

Bilder kommer här

Idag har vi tagit det lugnare. Lillmatte har övningskört en massa, vi har legat och solat på en härlig klippa och doppat oss lite snabbt i det kalla havet. På hemvägen snubblade vi över ett härligt ekologiskt kafé med vedugnsbakad bröd. Flera hundar frekventerade detta fik, men Kasper fick denna gång stanna i bilen, han var redan rätt trött.
Så lite bilder från häromdagen:

Kasper i nya selen vid Blå lagunen.

Det är skönare att ligga på filten och mysa än att bada.

Kasper väntar vid cykeln på att matte ska hitta den borttappade löplinan.

Kasper cyklar långt

Hade tänkt ha med lite bilder, men de är inte klara, får bli senare...
Kul att Gunilla och dsg:n Abbe hittat till vår blogg och läst in sig på hundpass (http://skogsstjrna.blogspot.com/2008/03/hundpass-och-ny-cykel.html).
Av födelsedagspresenterna gillade Kasper absolut vomburgaren bäst. Kycklingburgaren gick också an, efter att matte brutit sönder den i mindre bitar. Den var nästan hård som knäck. Den nya selen, omsorgsfullt utprovad i hundbutiken i Visby för att Kasper inte skulle kunna backa ut ur den, backade han ur redan andra dagen i bilen när han skulle vänta på lillmatte och mig medan vi var nere i Lummelundagrottan. Inte vårt fel att hundar är förbjudna där, Kasper. I alla fall låg han snällt och sov i vänstra baksätet när vi kom tillbaka och förväntade oss att hitta honom i högra baksätet.
Idag var det soligt men blåsigt, och när husse cyklat iväg på en längre runda bestämde vi oss också för att cykla. Vi packade ryggor med badkläder och matsäck. Färden gick 13 km bort till Blå lagunen, som borde vara om inte varm så åtminstone uthärdlig trots vinden. Jag tänkte varva mellan att ha Kasper springande och korgåkande i vanlig ordning, men han envisades med att springa större delen av vägen. Så snart han satt i korgen tog det inte lång stund förrän han ställde sig upp och gnällde. Att den hunden inte kan förstå att matte cyklar snabbare med honom i korg än i springern bredvid…
Vi tog en mysig rastning vid ett bronsåldersröse. Sol och lä gav medelhavssvibbar med det torra gräset. Byt tallarna mot olivträd så är Grekland ett faktum.
Det gröna läckra vattnet i Blå lagunen lockade trots de kalla vindarna. Först kokade vi dock kaffe- och tevatten på det lilla gasolköket och åt vår lunch. Lillmatte vann ihoppstävlingen, och Kasper kom sist eftersom han aldrig var i längre än till maghöjd. Sedan lade han sig förnöjt på vår enda medhavda filt medan vi människor plaskade vidare. När han inte längre fick vara på filten var det kul att gräva gropar i den grova sanden.
Hemfärden kändes ännu blåsigare, särskilt de sträckor som gav sid- eller motvind. Nu nöjde sig Kasper med att springa korta bitar. Vid ett byte från springer till korg gjorde ett vindkast att cykeln mellan benen välte. Jag var tvungen att ställa ifrån mig hunden medan jag lyfte upp cykeln igen. ”Vänta!” sade jag. Och han väntade, tog inte ett steg trots att han var löskopplad! Tyvärr missade jag att jag i samma veva tappade löplinan ur korgen, och när jag fyra kilometer senare kom på det var det bara att ta lillmattes cykel och vända tillbaka. Kasper och lillmatte fick en välförtjänt vila under tiden, och lillplutten sov till och med en stund i vägrenen.
Uppskattningsvis cyklade (sprang) Kasper dryga milen idag, och resten i korgen. Lite väl långt, men vad gör man när alternativet är att ha hunden ståendes på ett livsfarligt obalanserat sätt i korgen? Att säga sitt hjälper i det läget i ungefär tre sekunder.

Kasper 1 år

Grattis, Kasper och alla syskon, på ettårsdagen!
Även Kasper tycker att det gotländska landskapet är spännande. Särskilt raukarna. Och fåren.

Emellanåt kommer han briljant på inkallningarna också, trots allt spännande i omgivningarna.

Promenaden runt om i Visby var kul. Vi träffade tre andra gårdshundar som skulle på agilitytävling. Det har blivit tillfälle till flera övningar i att ta det lugnt på restaurang (uteservering). Inte alldeles enkelt.

Visby, hundarnas stad. Kaspiskt ordspråk

Nej, nej, inte stupstocken. Den har jag inte förtjänat, matte!

Husse, kan inte du nå din nos med tungan? Det kan jag.

Somriga porträtt

Jag blir alldeles kasperat! Kaspiskt ordspråk

Hmmm, undrar om de kör iväg mig från mattes säng snart?

Allt som ligger på golvet får man ta. Allt som ligger på bordet får man också ta. Om man når det. Kaspiskt ordspråk

Kasper reser till Gotland

Jag var rädd att Kasper skulle vara orolig och hela tiden vilja komma i kontakt med de andra djuren på Gotlandsfärjan. Visst var han nyfiken på en del av dem, men han lugnade sig förvånansvärt fort och pep inte särskilt mycket. Han till och med sov korta stunder emellanåt, men vaknade när folk och hundar gick förbi. Värre var det med två russlar som skällde konstant medan matte var borta och köpte mat. Några promenader ute på däck gjorde att de tre timmarna gick rätt fort och vi fick faktiskt se på filmen utan att Kasper gjorde att vi tappade handlingen.
Huset är helt okej, ligger på en gård ca 800 meter från havet på östra sidan, nära Fårösund. På gården finns en gammal stövare som vi knappt sett skymten av, några katter och lite får som går och betar nere vid havet. Inredningen kan klassas som genuin 70-talsstil. Kasper har fått sin sovplats i skrymslet under trappan. Trappan är rätt brant, men när Kasper är pigg kutar han obehindrat upp och ned. När han är trött vill han bäras ned. Plutten.

Vädret kan bara beskrivas som växlande. Ena stunden värsta regnet, nästa stund soligt och varmt, tredje stunden blåsigt så tänderna skallrar. Igår promenerade vi runt Blå lagunen. Trots de mörka molnen i horisonten var det en del som badade. Det ligger inte längre bort än att vi kan cykla dit med Kasper och badryggor om vädret blir tillräckligt bra. Hittills har han fått cykla lite uppvärmningsrundor i trakten på 2-3 km.
På eftermiddagen igår fick Kasper hänga med på övningskörning för första gången. Lillmatte sade att hon körde med honom på villkor att han var tyst och snäll. Och det var han ju. Tre mil blev det, med lagom mängd utmaningar på vägen.
Kasper har redan fått klättra bland raukar. Där luktar det får och är alltså oerhört intressant.

På eftermiddagen cyklade vi ned och badade i hemmaviken. Hutterkallt, men nu är havspremiären avklarad. Kasper var i till magen. Förutom när han doppade huvudet för att få fatt i en intressant sten, förstås.
Imorgon tänker vi oss en stadsutflykt till Visby.

Sista kurstillfället på Steg 2 i Frösunda

Igår var det sista gången och vi var åter bara fyra ekipage: sheltien Enzo, storpudeln Athena, schäfern Perla och så Kasper. Det innebar en rejäl sista gnuggning, Kasper är fortfarande trött idag.

Vi började med bilförbud - hundarna skulle sitta lösa i öppen baklucka (tur vi åkte med Anna och slapp sedanens baksäte). Det går rätt okej en kort stund med ögonkontakt. Men nu skulle vi gå till andra sidan p-platsen och dessutom prata och skratta med varandra utan att ägna hundarna någon uppmärksamhet, och utan att hundarna drog iväg. Det gick ju inte med Kasper. tror jag hämtade honom fem gånger tills han verkligen fattat att hans plats var i bilen tills jag hämtade honom. Jättenyttig övning, men ack, så jobbig.

Sedan körde vi diverse hälsningsövningar på p-planen med lösa hundar. Fick jobba stenhårt för att han skulle hålla sig vid min vänstra sida, vilket gick ut över det småsnack med mötande personer som egentligen var tänkt. Men, men... vi har kommit en bit på väg här jämfört med en sån här övning för ett par månader sen.

Sen fick vi köra agility! Eva hade en bana sen en tidigare agilitykurs och hade förenklat den lite för oss. Men den kändes ändå rätt avancerad: i första rundan hade vi cirka fem hopphinder, en ring och tre tunnlar, varav en böjd. Vi började med att bara låta hundarna hoppa ringen och eftersom Kasper övat en enklare ring hemma tyckte han inte alls att den tjocka vita ringen var nåt märkvärdig. Inte ens den böjda tunneln var nåt problem, han hörde mig ropa och sprang hela vägen igenom på första försöket. Kanon! Sen skulle vi köra alla hinder i följd, och första gången fattade han inte när jag sprang på "fel" sida och pekade dit han skulle, men vi skippade några hinder och sprang vidare. Det viktiga var att det kändes kul för honom. Och de följande rundorna gick mycket bättre, det svåra är ju för mig att hinna med och visa. Han är definitivt en agilityhund, det råder det ingen tvekan om. Perlas ägare avundades mig en så snabb och agil hund. De har tränat en del innan och var de som fick visa oss andra hur man skulle göra, men hennes schäfer var ibland rätt slö över hindren. Det kan man inte anklaga Kasper för...

Kasper sitter fint och väntar framför vår ring hemma. På kursen var han mer på och hade knappt tid att vänta på sin tur.

Vi fick försiktigt prova vippbrädan också, och Kasper var (alltför) snabbt uppe. Eva och jag höll i på varsin sida och sänkte sakta ned. Han ska ju vara still på bortre änden ända tills plankan gått i backen, det kommer nog att ta ett tag inan han får in den försiktigheten på egen hand. När han väl var nere fick han godisbelöning.

Vid fikat blev det automatiskt passivitetsträning, inte Kaspers starka sida. Samma sak när vi väntade på vår tur vid agilityn - han blir så rastlös. Okej, visst skulle jag kunna ryta ifrån, men samtidigt vill jag ju behålla den där go-andan och insikten att agility är jättekul, så jag godtog mer bus än jag kanske borde. Svår balansgång, det där.

Efter fikat körde vi nejövningar med godislock. Vi fick välja på lös eller gummibandsförsedd hund och jag valde lös. Inga problem! Sen satt Eva med godis i handen, vi förbjöd hunden att ta, lämnade den framför Eva, gick några meter bort och vände oss om. När vi vände oss igen satt hunden kvar i två fall (Athena och Perla) och hade vandrat nån meter bort i två fall (Enzo och Kasper), men i alla fyra fallen utan att ta av godiset. Inkallningen på Kasper fungerade perfekt.

Det sista vi gjorde var ligg/sitt och stanna kvar. Kasper ville inte ligga (hade ju regnat och var rätt kallt jämfört med den medelhavsvärme vi varit bortskämda med den senaste tiden) så jag körde sitt. Men sen var det helt omöjligt att få honom att stanna kvar. Eva trodde det var ytterligare ett dominanstest från hans sida, men efter att ha funderat nu tror jag kanske inte det ändå. Han satt rätt nära andra hundar och min fundering är om han kände sig osäker? Alla gånger han reste sig gick han mot mig, inte mot någon hund. Kanske var han också rätt trött vid det här laget och ville att träningen skulle vara slut. Vi har ju tidigare med betydligt bättre framgång lyckats med både ligg/stanna kvar och sitt/stanna kvar hos Cattlin och på VaBK med andra hundar i närheten, men just hos Eva är det som förgjort. Alla förbudsövningar kan kanske göra honom lite osäker att stanna kvar på egen hand... Bara en fundering, men så kass på detta moment är han faktiskt inte normalt ens under störning.

Vad är våra största svårigheter nu?

Det kom ett mejl som väckte lite tankar:
Jag läser fortlöpande din blogg och den roar mig. Måste även säga att jag är imponerad hur mycket energi du lägger ned på Kasper och hur duktig han verkar ha blivit trots sin unga ålder.

Man kan väl säga att jag lägger ner precis så mycket energi på Kasper som jag behöver för att han ska bli den trevliga hund jag vill ha, och inte en bångstyrig rackare som gör som han själv vill. Säkerligen har jag mig själv och min okunnighet att skylla på att det tagit så pass lång tid och varit bitvis så kämpigt som det har varit (koppelgående t.ex.), men vi lär oss båda så sakteliga. Och nu känns det som om vi har kommit över nån slags tröskel och inlärningen börjar funka allt bättre. Det känns jättekul.
Men vad är det då vi kämpar mest med nu?
Eller skulle behöva ta itu med?

Koppelgåendet har ju varit en ständig stötesten det senaste halvåret, men där har vi nästan nått ända fram.

Något som är lite jobbigt är att Kasper blir så otroligt på när han träffar andra hundar. Har tränat skvallerträning litegrann, men inte så systematiskt som vi skulle behöva. Är det i redan bekant träningsmiljö går det värsta över efter en liten stund när jag börjat köra någon övning med honom, men på helt nya ställen kan han vara som tokig. Något för framtiden...

Sedan har han ju fått vara en hel del i lina på vår gemensamma gård, som vi delar med tre andra hus. Problemet där är att allt sedan han var liten har grannarna förtjust stannat till vid honom, varpå han givetvis har hoppat för att försöka slicka deras ansikten. Nu när han blivit större är grannarna inte längre lika trakterade av det... Kan förstå det, men de har faktiskt själva bäddat för det... (får man säga så?) Och jag har haft andra prioriteringar i träningen än att träna bort hopp på grannar. Här hemma är hoppandet om inte obefintligt så iallfall minimalt och helt hanterbart. Men främmande människor är, precis som andra hundar, så himla roliga att hälsa på. Och det bär mig lite emot att träna bort ren och skär livsglädje.
Nu har vi flyttat linan lite så han kommer inte lika lätt i konflikt med grannarna. Dessutom har vi byggt den lilla inhägnaden på andra sidan huset. Var han får vara beror dock rätt mycket på vädret och var vi själva är - hagen kan vara rätt kall och blåsig när det inte är medelhavsvärme här. Att träna bort detta bygger rätt mycket på andra personers medverkan, så det är inte alldeles lätt. Får nog fortsätta ligga lite lågt på priolistan...

Imorgon har vi sista kurstillfället i Frösunda. Sedan är vi kursfria så långt ögat når... Mina lite vaga planer för framtiden:

• Vore kul med spårkurs, gärna om vi kommer med på VaBK:s kurs till hösten.
• Steg 3 hos Eva känns rätt given.
• Sen verkar han ju gilla agility så skarpt att vi nog måste träna det lite mer konsekvent. Hade honom ute igen på de där agilityhindren jag bloggade om nu senast, och han hoppar så himla glatt och villigt över dem, det är en dröm att se det. Men kanske vänta med det tills nästa vår, då han förhoppningsvis blivit ännu stabilare? Vi får se vilka kurser som dyker upp.
• Hittar jag en kantarellsökkurs anmäler jag mig på stört om bara datumen stämmer.

Tja, det räcker väl ett tag...

Kvällsagility

På kvällen blev det lite svalare och vi testade att sätta upp ringhindret vi haft hemma ett tag nu, men inte testat tidigare. Skulle inte husse hänga med ut och fota? "-Äh, jag kommer när han lärt sig." Ett hopp senare... "-Du kan komma och plåta nu, han har lärt sig..."

Precis så kanonsnabbt gick det att få honom att fatta att han skulle hoppa genom ringen, precis som ett vanligt hinder. Och lika lätt gick det att få honom att ta båda hindren i rad utan att sen flänga runt som en snedtänd nyårsraket.

Husse var ju tvungen att komma ut och föreviga. Och sen festa till bilderna lite...

Nytt badförsök

Idag gjorde vi ett nytt badförsök. Kasper, lillmatte och jag fick bilskjuts till Skavlöten där vi hade det mysigt i solen en stund. Sen cyklade vi hem, ca en mil. Något läskigt när Kasper försöker byta sittställning i cykelkorgen, skönare de perioder han "cyklar själv" (springer). Han ville springa säkert halva sträckan, fördelat på tre omgångar.
Det är nåt som lurar i vassen...
Men... sade inte matte att hon sett fisk här?

Fortsättning på nationaldagen

Undrar om jag är nere i Kina snart?
Bättre att gräva en grop åt andra än att själv falla däri. Kaspiskt ordspråk.
Nä, vad sjutton nu då? Ni fotar väl inte?!