Jag läser fortlöpande din blogg och den roar mig. Måste även säga att jag är imponerad hur mycket energi du lägger ned på Kasper och hur duktig han verkar ha blivit trots sin unga ålder.
Man kan väl säga att jag lägger ner precis så mycket energi på Kasper som jag behöver för att han ska bli den trevliga hund jag vill ha, och inte en bångstyrig rackare som gör som han själv vill. Säkerligen har jag mig själv och min okunnighet att skylla på att det tagit så pass lång tid och varit bitvis så kämpigt som det har varit (koppelgående t.ex.), men vi lär oss båda så sakteliga. Och nu känns det som om vi har kommit över nån slags tröskel och inlärningen börjar funka allt bättre. Det känns jättekul.
Men vad är det då vi kämpar mest med nu?
Eller skulle behöva ta itu med?
Koppelgåendet har ju varit en ständig stötesten det senaste halvåret, men där har vi nästan nått ända fram.
Något som är lite jobbigt är att Kasper blir så otroligt på när han träffar andra hundar. Har tränat skvallerträning litegrann, men inte så systematiskt som vi skulle behöva. Är det i redan bekant träningsmiljö går det värsta över efter en liten stund när jag börjat köra någon övning med honom, men på helt nya ställen kan han vara som tokig. Något för framtiden...
Sedan har han ju fått vara en hel del i lina på vår gemensamma gård, som vi delar med tre andra hus. Problemet där är att allt sedan han var liten har grannarna förtjust stannat till vid honom, varpå han givetvis har hoppat för att försöka slicka deras ansikten. Nu när han blivit större är grannarna inte längre lika trakterade av det... Kan förstå det, men de har faktiskt själva bäddat för det... (får man säga så?) Och jag har haft andra prioriteringar i träningen än att träna bort hopp på grannar. Här hemma är hoppandet om inte obefintligt så iallfall minimalt och helt hanterbart. Men främmande människor är, precis som andra hundar, så himla roliga att hälsa på. Och det bär mig lite emot att träna bort ren och skär livsglädje.
Nu har vi flyttat linan lite så han kommer inte lika lätt i konflikt med grannarna. Dessutom har vi byggt den lilla inhägnaden på andra sidan huset. Var han får vara beror dock rätt mycket på vädret och var vi själva är - hagen kan vara rätt kall och blåsig när det inte är medelhavsvärme här. Att träna bort detta bygger rätt mycket på andra personers medverkan, så det är inte alldeles lätt. Får nog fortsätta ligga lite lågt på priolistan...
Imorgon har vi sista kurstillfället i Frösunda. Sedan är vi kursfria så långt ögat når... Mina lite vaga planer för framtiden:
- Vore kul med spårkurs, gärna om vi kommer med på VaBK:s kurs till hösten.
- Steg 3 hos Eva känns rätt given.
- Sen verkar han ju gilla agility så skarpt att vi nog måste träna det lite mer konsekvent. Hade honom ute igen på de där agilityhindren jag bloggade om nu senast, och han hoppar så himla glatt och villigt över dem, det är en dröm att se det. Men kanske vänta med det tills nästa vår, då han förhoppningsvis blivit ännu stabilare? Vi får se vilka kurser som dyker upp.
- Hittar jag en kantarellsökkurs anmäler jag mig på stört om bara datumen stämmer.
Tja, det räcker väl ett tag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar