Det är ett sånt strålande väder idag att en långpromenad efter lunch var givet. Vi valde ett nytt ställe på heden och började promenera med flexi. Jag hade en tanke att kanske släppa senare, på hemväg eller så. Efter ett tag hördes maskinljud på andra sidan en kulle. Vi gick upp för att kika och mycket riktigt rullade det tanks borta i skogsbrynet.
Vi fortsatte att promenera utmed vägen, men rätt var det var kom ett sambandsfordon farande, tvärnitade så den kanade på den isiga vägen och en man klev ur. Jisses, tänkte sambon som bar en kamera runt halsen. Nu ska de beslagta apparaten! Men nej, han ville bara varna oss att de snart skulle börja skjuta.
Tomma skott? frågade sambon och tänkte på vår säkerhet.
Militären skrattade.
Jodå, tomma skott, men han hade mer tänkt på hunden. Och visserligen är Kasper skottfast, men när jag tänkte på hur tanksskott kanske kunde låta (hade aldrig hört några i verkligheten tidigare) så tyckte jag att det var dumt att utmana ödet. Jag tackade militärkillen för vänligheten och så vände vi. När vi gått mer än halvvägs tillbaka till bilen så hörde vi då det första skottet. Det lät mer som ett åskmuller, åtminstone på så här pass avstånd. Åska mitt denna soliga dag...
Utflykten blev därmed inte lika lång som vi tänkt oss, men händelserik på sitt sätt. Och inte fick Kasper springa lös, han skulle säkert fått för sig att springa fram och skälla på de gröna monstren...
Såna trevliga små militärer di har där nere i söder!
SvaraRadera& män i uniform är ju alltid najs
;o)
Tror jag det, att K skulle ha skällt ut muskedundrena! Vad har de på hans rejsbana att göra? Nästa gång får de boka tid!