Nyårsafton på skånska slätten

Stämmer ju inte riktigt, eftersom vi reser dit strax efter nyår, men det ska bli spännande att se om vi känner igen oss i resten av denna dikt vi fick tillsänd oss av ALj:

NYÅRSAFTON PÅ SKÅNSKA SLÄTTEN


Albert Ulrik Bååth (1853-1912)

Skymmande dimma våt öfver slätten hvilar,
röda grenar streta från kala pilar,
åkrarnes fåror ligga i disig väta,
gårdarne töcknigt skymta bak vallar räta.

Tystnad vida. Man hör, hur det sakta lackar
droppe på droppe från närmaste tak och stackar.
Klämtande borta i fjärran klockor ringa.
Ensamt och matt de hän öfver nejden klinga;

mötas af klocksång ny från en annan kyrka.
Nu helt nära det tonar med större styrka.
Ringer i alla byar. I dimman draga
ut öfver bygden tonerna, starka, svaga.

Malmhårdt de dallra, milda de samman smälta.
Nu från närmaste torn de dofva välta,
dyka tunga ned uti ljudfull dimma,
vagga sig klara och lent öfver slätten simma.

Klockorna stanna. Tumlande ljuden domna,
tonande sakta hän de sista somna.
Bräker ett får där ur stall, och säkra, raska,
hastande steg i vägens lera plaska.

Tystnad vida. Ett skott där vid gafeln brinner,
skenet längs med kalkade väggen rinner.
Skott på skott. Nu tändas högtidsljusen.
Helig afton. Det glimmar ur alla husen.
(1880)