Kasper och Lakrits: januari 2012

tisdag 31 januari 2012

Mauritiusdagbok tor 5 jan

Gammalt mixas med nytt.

Torsdagen 5 jan tog vi bussen till Port Louis direkt efter frukost. Vi har tur: bussen startar bara några hållplatser härifrån, så den var ganska tom när vi hoppade på. Inga problem att få sittplats. Vidöppna sidofönster och öppen dörr kompenserade för avsaknaden av luftkonditionering. Vi hade fasat för trånga ståplatser i kokhet buss, men det var alltså riktigt drägliga 45 minuter in till huvudstaden. Stan är inte vacker, en mix av förfallna och mindre förfallna byggnader blandades med något enstaka skinande höghus.

Det doftade gott av koriander.

Hektiskt stadsliv.

De små butikerna är sådär löjligt ointressanta, precis som ofta är fallet både i Grekland och Kina. Vi promenerade omkring, kikad ein i ett par affärer, satt och vilade i ett par skuggiga parker, åt buffélunch på en koreansk restaurang – tråkigare mat än jag hade förväntat mig. Kimchin var dock bra liksom hönsbuljongsoppan.

Sockerleverans som skulle in i en lagerbyggnad.

Praktisk mössa som även skyddade nacken.

Efter lunch hittade vi en espressomaskin som rattades av en långsam och ointresserad flicka. Lagom till att Rolf druckit upp sin kaffe fick jag in min kopp. Å andra sidan kostade de båda kopparna bara 70 rupier, mindre än 20 kronor.

Utsikt från viloplats i en park.

Marknadsgatan i Port Louis.

På marknaden framför busstationen hittade jag en fruktförsäljare och köpte två mangos för 50 rupier. Rolf kom senare ut på stranden gul om hela skägget och mös att det var den godaste mango han någonsin ätit. Får se om jag hinner vara med och smaka den andra frukten.

Busstationen hem till Pointe aux Piments.

Vi tog bussen hem igen och gick direkt ner till stranden. Jag invigde min snorklingsutrustning, fungerade klockrent. Jag simmade ut utanför de vågbrytande stenarna och hittade korallrevet, som bitvis är mycket grunt. Där fanns både vanliga akvariefiskar och sådana jag aldrig nånsin sett tidigare. Flera finare fiskar här än inne på akvariet vi besökte igår. Min favorit var en fisk med orange fläckar på grön botten och ljusblå fenor och stjärt. Lite läskig var något monster med svarta tentakler som gömde sig i en grotta.

Efter att ha vilat lite på stranden skulle jag så ut igen, denna gång med vattenkameran, tänkte jag. Men det första jag drabbades av var en kallsup med saltvatten. Något hade hänt med snorkeln! Jag försökte länge och väl komma underfund med problemet i vattnet, men misslyckades och fick ta mig upp på stranden igen. Efter en undersökning av snorkeln sade Rolf att vattnet kanske kommer in där? Och så pekade han på ett ställe framför bettet. Jag tittade och såg en fladdrande plastbit. Jag petade lite och insåg att det måste vara en ventil. Och i ventilen satt en pytteliten vit sten som hindrade ventilen från att slutas. Jag petade bort stenen och nu såg ventilen ut att slutas, med blotta ögat i alla fall.

En stund senare gick jag ner och testade, utan kameran för säkerhets skull. Och jodå, det funkade! Jag tog en ny tur utåt revet och beundrade fiskarna. Fick se några nya arter, dock inte min orangegröna favorit. På ett ställe råkade jag nudda revet med handen. Lite läskigt att det blir så grunt emellanåt, för man vill ju inte slå i något som kanske är giftigt. Det finns även en del stora stenar som sticker upp rätt långt.

På väg ut efter att ha fixat till ventilen.

Sitter nu och väntar på att internetförbindelsen ska komma tillbaka. Jag har just köpt anslutning även till eee-pc:n, men innan jag hunnit fram till den jobblänk jag tänkt ta mig an så gick förbindelsen ner. Typiskt.

Lite senare kom wifin tillbaka och jag kunde göra klart jobbet. Middagen var bäst hittills med friterade grönsaksbollar, goda korvar och en underbar chilisås.

Den här utsikten tröttnar man aldrig på.

måndag 30 januari 2012

Akvarellkursen igång igen

Idag var det dags för akvarellkurs, termin två. Jag vet egentligen inte om jag verkligen har tid med akvarellkurs nu när jag kommer att jobba heltid igen, plus hålla på med hunderiet då. Men det var kul och givande i höstas, så jag gör ett försök fram till början av april då kursen slutar. Jag tänker som så att det är först omkring där som hundevenemangen drar igång på allvar, så det kanske går att klämma in detta fram tills dess.

Akvarellkritor.

Vi hade två nytillkomna i gruppen, och jag förmodar att det var därför som vi körde grupparbete idag. Vi var sex personer som fick dela på två fullstora pappersark, och vi fick i uppdrag att måla abstrakta grejer, tre personer per papper. Sen snurrades papperet efter en stund, så man fick måla på ett nytt ställe, och rätt var det var fick vi byta papper med varandra. Alla har alltså målat lite här och var på de båda akvarellarken. Vi började med akvarellkritor – första gången jag testat sådana. Det var rätt kul, man målar rätt heltäckande med dem, och lägger sen på vatten med pensel. De är inte riktigt så täckande som pasteller, men å andra sidan inte kletiga heller. När penseln fångat upp färg från kritmönstret kunde man då föra vidare denna färg till andra delar av målningen och få en rad olika nyanser och färgflöden. Allt blev inte så vackert, men vissa delar blev rätt häftiga. Mot slutet gick vi in med vanliga akvarellfärger också och bättrade på där det behövdes.

I nederkanten skymtar partyhatten.

När de båda arken var helt fyllda av färger och former var det dags att plocka fram saxen. Vi fick varsin passepartout för att måtta in en intressant bilddel, sedan klippte vi ur den del vi ville ha.
Sedan fick vi i uppgift att hitta något konkret i den bild vi klippt ut och förstärka det genom att måla konturer och andra förstärkande effekter där. Min bild hade en gul zucchini, och sen tyckte jag att det fanns ett mauritiskt palmblad i ena kanten samt ett gammalt vhs-band. Jag gjorde sen en bild till av de rester som fanns kvar, denna gång ett överbelamrat efter-fest-bord med en partyhatt och ett sugrör.

Anna och det andra arket innan vi klippte itu dem.
Den gula zucchinin kan anas uppe i högra hörnet.

Resultatet.

Mauritiusdagbok ons 4 jan

Pool och hav i morgonljus.

På onsdagsmorgonen väckte Rolf mig. Han hade varit ute och gått en sväng och sade att det var relativt svalt. Vi åt en god bufféfrukost och gick alltså sedan ut på utforskning, valde vägen åt vänster (inåt landet) när vi kom till korsningen. Där kantades vägen av små butiker ”de luxe”, som trots de förpliktigande namnen var ytterst mediokra. Vi gick en bra bit, till nästa korsning och lite åt vänster. När den vägen plötsligt kantades av enbart grönska vände vi åter. Vi köpte en stor vatten och en minipåse nötter för bara 25 rupier i en butik som var aningen större än de övriga (säger inget om storleken).

Lyxartiklarna lyste med sin frånvaro.

Två killar följde plötsligt efter oss från hälsokliniken, men när vi saktade in och fotade tvingades de om oss. De vände sen tillbaka efter en liten stund, och jag tror att de gärna hade lagt beslag på vår storkamera om inte Rolf hållit ett stadigt grepp om den. Sen slapp vi i alla fall dem, skönt.

Pooja shop är begripligt, men vad gör swastika här?

Vi passerade en övergiven skola –- är det månne sommarlov här? Det är ett gäng mörkhyade barn som badar vid vår strand hela dagarna, detta kan ju vara förklaringen.

Vi gick in på akvariet och tittade på vackra fiskar, eremitkräftor och ett par hajar. Vi orkade inte vänta en timme på att de skulle matas, utan återvände till hotellet och poolen.

Kul med ett akvarium på gångavstånd.

Till lunch gick vi ut till restaurangen nära akvariet och åt en god fisksoppa. De hade inga särskilda lunchrätter, utan det mesta på menyn var alltför dyrt för en vanlig lunch. Där misstog vi oss som trodde att vi kunde komma billigare undan än på hotellrestaurangen till lunch. Vi får testa den andra restaurangen lite längre bort och se vad den har att erbjuda. Soppan var i alla fall mycket god med en smak av koriander som till och med Rolf accepterade.

Fint ställe att ta paus när man kör Trioletbuss.

Vi passade på att fråga ut indiern på restaurangen om bussarna och lärde oss att både bussen till Port Louis och Grand Baie gick från samma hållplats, den till GB har nr 228. Man kan byta i Triolet och komma till Pamplemousses. Likaså köper man biljett på bussen. Låter ju jättebra.

Hotellträdgården.

Efter lunch blev det poolbad igen, det är ungefär det man pallar när solen är som hetast på eftermiddagen. Sen satt jag en stund på hotellrummet och gjorde min första akvarell på ön. Den blev inget vidare, förutom stenarna, som jag är ganska nöjd med. Rolf har gått ut för att fota, hoppas han hittar nåt bra motiv för mig att försöka fästa på papper.

Buffémiddagen var ganska trist ikväll med, de små pittoreska efterrätterna är nog höjdpunkten. Kokoskakor med smak av Rolfs mamma till exempel.

Desserterna var alltid spännande och vackert upplagda.

söndag 29 januari 2012

Vintersol

Har haft lite svårt att känna nån glädje över vintern. Men idag dök solen upp och jag fick inspiration att gå en lite längre sväng med Lakrits nånstans där vi inte går så ofta. Kasper fick istället hänga med husse till barnbarnen.
Lakrits och jag tog tåget till Ormsta, och det går verkligen superbra att åka tåg med honom. Trots att det bara är en hållplats hann givetvis konduktören komma och stämpla. Tur jag hade två klipp kvar på remsan.
Sen gick vi bort till frisbeefältet som nog hör till Vallentunas populäraste hundrastplats. Oj, vad kul det var att gå och sniffa på alla främmande hunddofter. Jag hade med mig en frisbee (lättare att bära än att ta mina halvkilos vinterdummisar med mig) och visst hämtade han den käckt, men det var ändå som att det var minst lika kul att bara gå och lukta.

Det bästa med att åka tåg norrut och sedan gå hem är att man får solen i ansiktet. Man kan i och för sig göra tvärtom också, börja med att gå söderut, och sedan ta tåg eller buss tillbaka. Men det blir då mest villagator att promenera på, så länge isen på sjön inte bär, förstås. Det har jag inte undersökt, men det känns väl rätt tveksamt ännu.

Vi fick alltså en skön promenad, även om hälarna gjorde sig påminda halvvägs nånstans. Utan hälproblem kan man lätt ta tåget till Molnby och gå hem därifrån istället. Men det var överkurs idag.

Vid aerosolfabriken korsade vi järnvägen och det blev ytterligare ett par tillfällen till på mindre fält att släppa honom lös. Längs andra sträckor fick han gå lös nära alternativt kopplad.

Mauritiusdagbok 2--17 januari 2012 – del 1: 2–3 jan

Mån 2 jan

Hundarna avlämnades glatt på Skoby. Inte en blick bakom när de svassade med skötaren in till boxarna. Sen släppte Sara oss på Arlanda och körde hem bilen. Plus fem har nu förvandlats till plus trettiosex. Puh.

Flyget gick i tid, men det var knappt med tid i Frankfurt på grund av lång bussning och långt att gå. Jag köpte en vatten, men sen hamnade vi i en ny säkerhetskontroll och de tog flaskan från mig. Precis innanför cirka två meter bort fanns en liten kiosk där jag kunde köpa en ny, exakt likadan, flaska. Det där systemet har de bergis bara för att kunna ta hem gratisvatten till familjen.

Det ytterst märkliga var dock att inte i någon av de båda säkerhetskontrollerna vi passerade så brydde man sig om alla de sprutor jag hade med mig. Men vatten köpt inne på flygplatsen kunde konfiskeras. Häpp.

En välkomnande pool är precis vad en flygtrött svensk behöver.

Tis 3 jan

Efter en natt med ganska lite sömn har vi nu legat på solstolar och en stund i sängen för att försöka komma ifatt. Vi har badat i både hav och pool. Havet är fint, men bottnen är rejält stenig och jag är glad över mina nyinköpta badskor. Poolen är sådär minimalistiskt fin med en illusion av avsaknad av kant ut mot havet. Minimalistiskt är också rummet på Le Récif, både vad gäller yta och dekorationer. Det är fint, men vi har inte särskilt mycket ytor att lägga grejer på. På plussidan finns ett säkerhetsskåp där både dator, padda, telefoner, kamerautrustning och plånböcker får rum. Men sen är det fullt.

Härligt var att duschen hade glasvägg så man kunde se rätt ut på havet medan man duschade.

Vi har halvpension här, men har redan konstaterat att det inte finns så mycket runt omkring att välja på till lunch. Det lär alltså antagligen bli en och annan lunch här med. Dagens lunch där vi tog croque monsieur respektive rökt marlinsallad, två cola och espresso gick på 980 rupier. Det blir ungefär 250 kronor, lite väl lyxigt till lunch varje dag.

Vi ska nu klura ut var man kan hitta en supermarket och försöka orka hanka oss dit när det blivit lite svalare. 32,6 rapporterar Rolfs klocka nu, så några grader till kan den ju få sjunka.

Här i trädgården välkomnades vi med drink medan bagaget togs om hand.

Vi sitter i trädgården på baksidan där det nu är lite svalare än åt havet till. Mantra: vi måste ha en plan till imorgon.

Kreolskan är obegriplig sånärsom på nåt ord. De vi hört tala franska hittills låter dock ganska begripliga. Hittills har vi klarat oss helt på engelska.

Vattnet svalkade skönt för nyanlända blekfisar.

Sent på eftermiddagen tog vi mod till oss och vandrade ut i hettan. Nu var den uthärdlig och vi hittade en liten butik med ytterst påvert utbud. Vatten, nescafé och öl hittade vi i alla fall, men nötpåsarna var bedrövligt små. Vi tog två yttepyttepåsar chips istället.

Vi lärde oss att en restaurang borta vid korsningen hade enbart lunchöppet, så nån gång ska vi testa den.

Vi lärde oss snabbt den skuggiga, bilfria genvägen till vår lilla närbutik.

Middagen på hotellen var av buffétyp, trist men passabel. Pimenton var däremot supergod, men ack så stark. Vi festade på ett rödvin från Sydafrika för 575 rupier. På kvällen testade vi två romdrinkar, en med citron och en med ananas. Den sista var riktigt god, medan den första bara smakade rå sprit.

Solnedgångarna skiftade varje kväll, den ena vackrare än den andra.

lördag 28 januari 2012

Rekommendera Mauritius?

Nå, kan jag rekommendera Mauritius? Ja, orkar man med den långa flygresan så är det en trevlig ö. På plussidan resmässigt är att man bara behöver ställa om klockan tre timmar, att jämföra med USA eller Thailand. Det är enkelt att göra sig förstådd i och med att alla man möter som turist talar engelska och franska. Gästvänligheten och artigheten är stor, ibland näst intill lismande.

Karta över Mauritius.

Det är varmt och klart vatten, trevlig snorkling. Vissa ställen erbjuder även dykning och surfning, om man gillar sånt, liksom djuphavsfiske. Jag begränsade mig till att smaka på rökt marlin.

Sallad på rökt marlin. Gott, men inte riktigt mättande.

Maten hör väl annars till den lite tråkiga erfarenheten. Inte så att den var dålig och vi blev inte magsjuka alls, men vi bodde på halvpension (som tillsammans med all-inclusive är det vanligaste) och då blir det ju att man äter alla middagar på samma restaurang. Lite same, same, alltså, även om de oftast hade buffet med ett antal rätter att välja på. De var tyvärr lite mesiga med att använda alla de fina grönsaker, frukter och kryddor som odlas på ön.

Rosépeppar.

Vi åt oftast lunch på andra ställen, och några gånger hade vi turen att råka på riktigt spännande och välsmakande måltider. Det blir ju dock alltid en gissning vilken restaurang man ska gå in på. Och det kryllar inte alltid av dem, hotellen är i princip stängda för dem som inte bor där, utan man får försöka hitta andra matställen ute i de orter man passerar.

Det gäller att hålla sig på rätt sida av vägen.
Den grönvita byggnaden i bakgrunden är en moské.

Vänstertrafiken kan vara ett hinder för en svensk, men de har goda busskommunikationer och trafiken var inte svårare än att man kan våga sig på att hyra bil när man vant sig vid vänstertrafiken ett par dagar.
Att ta sig runt på ön är ett måste om man vill få ut lite mer än bara sol och bad. Det finns massor av pärlor om man vågar sig utanför hotellets slutna portar. Totalt sett kan jag absolut rekommendera ett besök på Mauritius. Inga farliga djur heller, typ ormar eller skorpioner och sånt, eftersom ön ligger så långt ut i havet.

Släcker törsten med en kokosnöt på utflykt bland bergen.

För dig som är intresserad av att resa dit någon gång tänkte jag publicera min resedagbok med bilder här framöver. Förhoppningsvis får du där lite tips till sevärdheter förutom de båtutflykter som erbjuds på hotellet.

Hotellstranden.

tisdag 24 januari 2012

Visdomsord

Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

Av Tomas Tranströmer

måndag 23 januari 2012

Vykort från Mauritius

Jag ska skriva lite mer om Mauritius, har jag tänkt mig, men tills dess får ni hålla tillgodo med detta medley som Rolf har knåpat ihop. Vissa bilder har han fotat, andra jag. Är mest nöjd med den bild jag fick till på den plaskande flickan, den säger på något sätt allt.

http://evrodoc.se/mauritius/