Lure coursing – snabb som en vinthund

Eller, nja, inte riktigt, kanske. Men Kasper var otroligt duktig ikväll.
Vi hade alltså premiär på en lure coursingbana på ett fält lite norr om Kårsta. För den som helt begripligt inte vet vad lure coursing är säger Wikipedia så här:

Lure coursing är en tävlingsform för vinthundar som går ut på att hundarna springer efter ett byte i form av en plastpåse på ett öppet fält. Trasan/plastpåsen dras över ett antal trissor och byter på det sättet riktning. Hundarna bedöms efter fem kriterier (entusiasm, fart, följsamhet, rörlighet och uthållighet) och tilldelas 0-20 poäng per kriterium. Två lopp genomförs och snittet blir slutpoängen. Lure coursing är officiell och championat utdelas.

Vinthundar av olika raser samt urhundar får tävla i denna gren. Avfällingar som dansk-svensk gårdshund kan få vara med och träna, dock inte tävla. det skulle bli mycket spännande att se hur Kasper reagerade på denna gren. Skulle plasttrasan vara tillräckligt intressant att jaga efter, eller skulle han lägga av efter halva och byta till harspår eller liknande istället?

Det är obligatoriskt att ha munkorg, så jag hade tagit med hans korg i meshtyg. Den funkade halva banan, men – precis som mannen som var banansvarig förvarnat om – sen blev han andfådd och därmed irriterad att han inte kunde öppna munnen tillräckligt och avbröt jakten för att försöka bli av med munkorgen. Han till och med gjorde flera kullerbyttor för att bli av med den. Husse lyckades fånga lite av krumbukterna på bild.

Kasper fick vila medan vi åt medhavd picnic och pratade med basenji-ägarna. En av dem är medlem i VaBK och hennes Thella är kompis med Kasper, så när det blev dags för lopp två fick han låna hennes munkorg, som är gjord i tunn ståltråd och verkligen sitter som en gles korg runt nosen. Hunden kan öppna munnen helt och andas med tungan ute. Han gillade inte direkt denna korg heller och den var aningen stor, så han lyckades få av sig korgen under vår promenad runt banan medan linan drogs ut igen. Men efter att ha monterat korgen på nytt, aningen fastare, och genom att lyfta honom i famnen tills det var tävlingsdags, och sedan släppa på honom från sidan så att ”haren” flög förbi nosen som en synlig retning så gick det vägen. Han tappade totalt intresset för munkorgen och hade fullt fokus på bytet. Han sprang verkligen jättefint och fokuserat efter bytet och även banansvarig gillade det han såg.

Tyvärr är det så att FCI är de som sätter reglerna för vilka raser som får tävla, och där känner man ju knappast till dansk-svensk gårdshund. Det är ju bara ett par år sedan rasen ens blev officiell hos FCI. Att dsg skulle kvala in till LC-tävlingar ter sig därför som tämligen utopiskt, och lär knappast inträffa under Kaspers livstid iallafall. Annars är det verkligen en sport som passar de gårdshundar som har föremåls- och jaktintresse och är tillräckligt självständiga för att kuta iväg från matte. Man riktigt såg att Kasper njöt av rundan. Så kul att ha hittat en sport som han är som klippt och skuren för. Det blir nog fler tillfällen framöver. På onsdag är det träning söder om stan, i Norsborg, får se om vi pallrar oss dit.
Lakrits då? Jo, han fick nyttig ensamträning hemma i två och en halv timme.