Mån 2 jan
Hundarna avlämnades glatt på Skoby. Inte en
blick bakom när de svassade med skötaren in till boxarna. Sen släppte Sara oss
på Arlanda och körde hem bilen. Plus fem har nu förvandlats till plus trettiosex.
Puh.
Flyget gick i tid, men det var knappt med
tid i Frankfurt på grund av lång bussning och långt att gå. Jag köpte en
vatten, men sen hamnade vi i en ny säkerhetskontroll och de tog flaskan från mig.
Precis innanför cirka två meter bort fanns en liten kiosk där jag kunde köpa en ny, exakt likadan,
flaska. Det där systemet har de bergis bara för att kunna ta hem gratisvatten
till familjen.
Det ytterst märkliga var dock att inte i
någon av de båda säkerhetskontrollerna vi passerade så brydde man sig om alla
de sprutor jag hade med mig. Men vatten köpt inne på flygplatsen kunde
konfiskeras. Häpp.
Tis 3 jan
Efter en natt med ganska lite sömn har vi
nu legat på solstolar och en stund i sängen för att försöka komma ifatt. Vi har
badat i både hav och pool. Havet är fint, men bottnen är rejält stenig och jag
är glad över mina nyinköpta badskor. Poolen är sådär minimalistiskt fin med en
illusion av avsaknad av kant ut mot havet. Minimalistiskt är också rummet på Le Récif, både
vad gäller yta och dekorationer. Det är fint, men vi har inte särskilt mycket
ytor att lägga grejer på. På plussidan finns ett säkerhetsskåp där både dator,
padda, telefoner, kamerautrustning och plånböcker får rum. Men sen är det
fullt.
Härligt var att duschen hade glasvägg så man kunde se rätt ut på havet medan man duschade.
Vi har halvpension här, men har redan
konstaterat att det inte finns så mycket runt omkring att välja på till lunch.
Det lär alltså antagligen bli en och annan lunch här med. Dagens lunch där vi
tog croque monsieur respektive rökt marlinsallad, två cola och espresso gick på
980 rupier. Det blir ungefär 250 kronor, lite väl lyxigt till lunch varje dag.
Vi ska nu klura ut var man kan hitta en
supermarket och försöka orka hanka oss dit när det blivit lite svalare. 32,6
rapporterar Rolfs klocka nu, så några grader till kan den ju få sjunka.
Vi sitter i trädgården på baksidan där det
nu är lite svalare än åt havet till. Mantra: vi måste ha en plan till imorgon.
Kreolskan är obegriplig sånärsom på nåt
ord. De vi hört tala franska hittills låter dock ganska begripliga. Hittills
har vi klarat oss helt på engelska.
Sent på eftermiddagen tog vi mod till oss
och vandrade ut i hettan. Nu var den uthärdlig och vi hittade en liten butik
med ytterst påvert utbud. Vatten, nescafé och öl hittade vi i alla fall, men
nötpåsarna var bedrövligt små. Vi tog två yttepyttepåsar chips istället.
Vi lärde oss att en restaurang borta vid
korsningen hade enbart lunchöppet, så nån gång ska vi testa den.
Middagen på hotellen var av buffétyp, trist
men passabel. Pimenton var däremot supergod, men ack så stark. Vi festade på
ett rödvin från Sydafrika för 575 rupier. På
kvällen testade vi två romdrinkar, en med citron och en med ananas. Den sista
var riktigt god, medan den första bara smakade rå sprit.
Solnedgångarna skiftade varje kväll, den ena vackrare än den andra.
