Bolo-pads – från Banchory Bolo på 1910-talets England

Bolo-pads hade jag aldrig tidigare hört talas om. Men när Anita lade ut fler bilder idag på de små liven skrev hon så här:

”På bilden syns ganska tydligt att valparna har två olika svarta nyanser. Tre av dem är lite mer brungrå medan de andra tre är sotsvarta. De brungrå har även små vita fläckar i handlovarna fram, s.k. bolo-pads.”

Att de har olika nyanser har jag tyckt mig se, men har trott att det kanske berodde på kameran, infallande ljus eller blixt. Men bolo-pads? Vita fläckar på svarta labradorer? Vita fläckar i min kunskapsbank! Dags att googla:
På ett ställe har Jack Wandervyk bland annat skrivit:

”Bolo marks are named after English dual Champion Banchory Bolo, who produced this mark in many of his puppies and future generations. The mark often goes away or is hidden by black hairs when the puppy grows up. Bolo marks are notconsidered a mismark. Many Labrador breeders see them as a sign of quality. Bolo marks are also linked to an excellent coat structure.

A small white spot, stripe or patch on the chest or Bolo pads (under the feet) are very common and do not lessen the quality of a Labrador, nor indicate it is not pure bred. To the contrary. A small white spot on the chest or under the feet is NOT considered a mismark and should not be penalised. (In most yellow Labradors the white spot is hardly visible, or not visible at all.)”

Ett annat ställe nämns samma källa till fläckarna, men pratar också om chokladbruna labbar – som efter vad jag alltid hört inte ska finnas bland jaktlabradorer:

In 1916 the Labrador Club was formed in England with support from Lord Knutsford (Munden Kennel line) and Lady Lorna, Countess Howe (Banchory Labradors). Some chocolate labs are said to trace back to FC Banchory Night Light from the Banchory Kennel. He was a black dog born in 1932 in England. Night Light comes from the line of Dual Ch. Banchory Bolo (1915) who appears to be a carrier of the chocolate gene from Buccleuch Avon. Sh. Ch. Banchory Bolo was also known for carrying a trait of white hairs under the feet (Bolo pads).

Där finns det också fina bilder som beskriver hur dessa fläckar kan se ut.

Banchory Bolos öden och äventyr är en bittersöt historia från engelskt 1910-tal. Redan då fanns det folk som insåg att positiv förstärkning fungerar bättre än positivt straff.

Och så avslutningsvis en bild på småttingarna där man tydligt ser nyansskillnaderna:

Jag tycker det är supercharmigt att alla sex inte ser exakt likadana ut. Kanske beror på att jag är mer van att kika på dsg-valpar som sinsemellan ser helt olika ut.

En jämförelse med hur det såg ut i Kaspers valplåda 2007:

Kasper syns längst till vänster. Inga problem att se skillnad, fast de där är ungefär jämngamla med A2-kullen nu. Söta, va?!

PM till rallylydnadstävlingen har kommit

Det blir en lång dag nästa lördag. De kör två nybörjarklassgrupper pga. 57 startande, och jag hamnade i grupp 1. Det innebär anmälan mellan 06.30–07.00. Jösses... Sen har jag startnummer 12, vilket antagligen gör att jag är färdigtävlad runt 8-tiden.
Men sen är prisutdelningen inte förrän 13. Räknar givetvis inte med att hamna där, men det kan ju vara kul att gratta dem som gör det. Man kör däremellan även en fortsättningsklass och en avancerad klass, därav det långa tidsspannet emellan.
Efter prisutdelningen följer DM med de tre bästa ekipagen i varje klass. För avancerad klass innebär det alla tre, för de är bara tre startande... :)
Mitt på dagen bjuds det också på uppvisning i freestyle, det kan ju vara jättekul att kika på.

Roligt är att det är tre dsg som startar i nybörjarklassen. Det är över huvudtaget mycket större spännvidd på raser än vid många andra typer av tävlingar. Jag räknar till 19 olika raser i min grupp (av 30), ytterligare 13 nya raser i grupp 2 (av 27 startande), ytterligare 6 nya raser i fortsättningsklass (av 11 startande). Det innebär totalt 38 startande raser. Jag räknar då Blandis som en ras.

Och det är nio startande från VaBK.

A2-kullen

Rapport från Thorsvi kennel:
Alla valpar hade igår (en vecka gamla) fördubblat sin födelsevikt.
Vilken tur att människobarn inte gör det! Vad jobbigt föräldrarna skulle få där de gick där och kånkade...

Så fick de klorna klippta också till deras förtret. Lockar med en ny bild från valplådan:

Kasper budbäraren

Det är så praktiskt när man bor i ett ”sexvåningshus” (ja, fast en villa) att man kan skicka Kasper med korrpapper från översta våningsplanet ända ner i källaren. Och sen upp igen.

Man sticker in rullen innanför halsbandet i nacken. ”Var är husse?” Så springer han iväg.

Så lite jobbar han faktiskt åt firman. Drar sitt strå till stacken, liksom.

Siktar mot stjärnorna?

Råkade hitta denna härliga bild från vår Gotlandssemester 2008.

Den blev som ny när man vände den upp-och-ned...

Fast siktar mot stjärnorna, jag vet inte, tror snarare han solar sig...

Ryggficka och humlor

Äntligen har det blivit av att vi fotat min nya ryggficka. Jag är ingen sömnadsglad person, men känner mig helnöjd med resultatet.

Det syns inte, men västen har svarta detaljer på framsidan, så svart funkar bra som helt avvikande färg. Det hela gick på mindre än en hundring - fast då hade jag ju västen sen tidigare, förstås.

Det går utmärkt att få fatt i långa taxleksaken, lägga bak ett koppel osv. Spårlina funkar säkert det med, men det har jag inte provat än.

Förresten har jag börjat klicka för humlor nu. Världen verkar plötsligt vara full av såna där bumliga humlor, slöa och sega. Både ute och inne. Kasper är så nyfiken och ska på dem och nosa så snart han får syn på en. Skälla lite också, om de rör sig. Nu har jag börjat klicka när han ser dem, och vid senaste humlan på eftermiddags-promenaden vände han sig direkt till mig när jag sade Bra (hade ingen klicker i handen). Så klart han fick en godis för det. Och sen var vi förbi...

Dela på USA-beställning?

Finns det ingen (helst i Stockholmstrakten) som vill beställa något från Mighty Pets och dela på USA-frakten? Själv skulle jag vilja ha en
http://www.mightypets.com/product.asp?3=2737
men det blir inte försvarbart att lägga på 50 USD i frakt och sen få tull på det...
Hör av er!

Skogspromenad

Vad härligt det har blivit plötsligt! Gick en skogspromenad med Kasper i bara t-shirt och hundvästen. Fan, vad nöjd jag är med ryggfickan, den funkar perfa! nu när jag kom hem visar termometern 17 grader i skuggan, och jag frös inte det minsta inne i skogen.
Kasper fick gå en del lös. Han började med att få ett glädjeryck och drog en riktig busrepa runt i skogen utan att lyssna på min visselpipa. Det blev koppel på igen utan godis.
Sen provade jag igen bara nån minut senare, för jag märkte att den första språngmarschen hade gjort honom lite andfådd i värmen. Sånt måste utnyttjas... Ett nytt Nära och nu höll han sig verkligen nära. En massa leverbitar så snart han kom frivilligt, kom på Hit eller kom på visselpipa. Dessutom gjorde jag ett antal godisträd och -stenar.
Mot slutet kände han lukten av en annan hund på en parallell promenadväg och drog ditåt. Jag visslade som sjutton, och när den andra hunden började skälla vände han faktiskt och kom på min vissling. Vet ju inte hur mycket skallet respektive visslingen gjorde, men han lydde - om än med en viss fördröjning. Koppling igen, fast med godis denna gång.
I lilla dagisskogen fick han gå långa sträckor Nära med koppel, och gjorde det riktigt bra vid min sida på den smala steniga stigen. Är på det hela taget riktigt nöjd med honom.

Ny valpbild

Igår hade jag tänkt åka till klubben och köra rally, men det var ingen mer som nappade. Jag blev hemma istället. Lite tråkigt, men det är så pass mycket jobb med att bygga bana att det kan vara kul att dela på det lite. Nästa vecka är det styrelsemöte, så då lär det knappast bli. Skulle ju kunna komma dit innan mötet och köra, men att sen ha Kasper med på detta maratonmöte känns ju lite synd om honom. Jaja, vi kanske tar en torsdagsträning istället.

Har snott ännu en bild på de små valparna, 6 dagar på bilden. Små söta svarta korvar...

Thorsvi Aberfeldy

Har nu konfererat med Anita och Lakrits stamtavlenamn kommer att bli Thorsvi Aberfeldy.
Jag kände ju inte till någon av whiskysorterna på förhand, men Aberfeldy känns coolt. Dessutom har jag i en avlägsen forntid tågluffat till bland annat Edinburgh och då gjort en bussutflykt till Stirling, som ligger några mil söder om Aberfeldy. Minns att det var vackra trakter, och alldeles särskilt minns jag en skrynklig farbror som blåste säckpipa.

Edit: Säckpipeblåsaren fanns visst i Callander, som också ligger i närheten. Var tvungen att leta reda på det gamla fotoalbumet och skanna in några av bilderna:

Den vackra sjön är Loch Katrine. Denna tågluffning ägde rum 1979, det är knappt jag vågar nämna det. Tur att man har Photoshop så man kan rädda färgerna på bilderna, de hade blivit utsatta för tidens vassa tand. Hittade en karta över trakten, som jag lånar:

Här framgår tydligt Stirling längst ned i sydost, Callander i mitten, Loch Katrine något nordväst och så vägen nordnordost som leder till Aberfeldy. Visst förstår ni att detta namn känns rätt? :)

Distilleriet startade 1898, vilket är en rätt ansenlig ålder. Men det kanske finns många mycket äldre, vad vet jag... Det känns också trevligt att det finns ett flertal sorter av denna ädla dryck att få tag i i Sverige, varav en i ordinarie sortiment rentav.

Ah, nu vet jag hur det uttalas också. Och här finns lite mer intressant info om distilleriets uppkomst. Nu gäller det bara att förstå vad From the Mouth of the Pheallaidh Burn (Gaelic) innebär också...

Vad gjorde man utan Internet... En burn är en bäck, och Pheallaidh verkar vara en vattenande-hövding. Jag hittade denna gamla anspelning på namnet:

The Uruisg was half-human/half-goat that haunted streams and fords. Breadalbane was specially noted for its Uruisg tribe, with every burn in that area once said to have an Uruisg. The chief of this tribe was Peallaidh whose name is preserved in Obar Pheallaidh anglicised as Aberfeldy.

I samma andetag nämndes för övrigt kelpie, som verkar ha varit en annan vattenande. På tal om hundanknytning...

Cykeltur och valpnamn

Det är lite för blåsigt för att solen ska värma så där skönt som man tror när man tittar ut genom fönstret. Kasper och jag tog iallafall en skön cykeltur på en halvmil. Nu sover han sött.

A2-kullens officiella namn är klara:

Hanarna  Aberfeldy  Ardmore  Aultmore
Tikarna  Ayrshire  Annandale  Ardlair

Jag vet ju inte vilket hannamn just min lille får, men inget av dem känns som något man kan göra ett vardagsnamn av. Skulle vara Ardie, men nä, det får allt bli Lakrits. Kasper och Lakrits, känns som en bra kombo.

Däremot är det ju ett antal whiskysorter som nu måste jagas rätt på och provas. Hmmm, kollar på Systembolagets vanliga lista:

Aberfeldy - här finns det en 21-årig till det facila priset 875 kronor.
Ardmore och Aultmore saknas.
Alla tikar saknas också.

Går vidare till beställningssortimentet:
Här finns det fler Aberfeldy:
Aberfeldy 10-årig 1999 för 609 kronor
Aberfeldy 12-årig 1997 för 849 kronor
Aberfeldy Bourbon Cask 15-årig 1994 för 872 kronor
Aberfeldy Old Malt Cask 14-årig för 859 kronor
Aberfeldy Old Malt Cask 26-årig 1974 för 1695 kronor (ojsan!)

De andra hannamnen finns också i beställningssortimentet:
Ardmore 1993 för 655 kronor
Ardmore 13-årig 1994 för 859 kronor

Aultmore 15-årig 1992 för 699 kronor
Aultmore Natural Strength 11-årig 1989 för 797 kronor
Aultmore Provenance 11-årig 1996 för 675 kronor
Aultmore Raw Cask 18-årig 1989 för 1 099 kronor
Aultmore Sherry Cask Finish 17-årig 1989 för 928 kronor

Tikarna hittar jag fortfarande inte, men hanarna tar ju ett tag att beta sig igenom... :)
Annandale visar sig vara ett sydafrikanskt vin, däremot.

Valpbild från Thorsvi

Kan inte låta bli att sno en söt bild från Thorsvi-bloggen. Har dock redigerat den lite i Photoshop för att göra hundarna lite mer svarta än den bruna nyans Anita fick på dem... ;)

Vet inte riktigt vad det här för en liten rackare, men hanarna är tippexmärkta på huvudet, nacken och ryggen medan tikarna är märkta på rumpan, höger och vänster.

Lika nöjd med västen som Kasper är med lekkompisen

Nu måste jag ju få västen fotograferad också. Svårt att fota sin egen rygg, så det får vänta tills husse är hemma igen imorgon.

Premiärtest av insydda västen

Det var himla praktiskt att ha långa taxen där, plus att lägga undan kopplet i under leken.

Lördagslek med Freja, 7,5 år

De här båda leker så fint, lägger sig ner omväxlande, hoppar och skuttar, gör lekinviter. Bättre hundlek än så här ser man inte...

En Lakrits!

Lånar denna bild från Thorsvis hemsida.
En av hanarna med vitmålad fläck är min lilla Lakrits!
De kommer att få officiella whiskynamn som börjar på A, så vi får väl avvakta först vad detta namn kommer att bli, innan jag bestämmer namn definitivt. Men Lakrits har satt sig ganska bra, det kanske blir hans vardagsnamn. Tjoho!
Valparna äter och växer som de ska och det känns hur härligt som helst att det gick så bra som det gjorde med både Guinness och de sex valparna. De föddes alltså den 21 april, vilket innebär att de är åtta veckor på min mammas födelsedag, en knapp vecka innan Kasper fyller tre år. Leverans lagom innan midsommar, kan det bli mer perfekt?!

Rallyträning

Ikväll var det dags för rallyträning igen. Kom lite tidigt och hade nästan fått klart en bana när Agneta G dök upp med basenjin Thella. Vi finslipade banan tillsammans och gick en liten promenad medan några andra ekipage hade skotträning. Traktens fotbollslag hade också träning ikväll lite längre bort, så störning fick vi.
Jag körde banan tre gånger, varav jag belönade enskilda moment några gånger de första omgångarna. tredje varvet körde vi rakt igenom. Då tittade Agneta på oss och jag fick veta att det inte varit några koppelsträckningar (bra!) men att jag går lite framåtböjd. Likaså gjorde vi någon stegmiss vid skylten 1 steg-stopp-2 steg-stopp-3 steg-stopp. Hon trodde absolut vi skulle klara oss om det varit tävling. Kanonbesked! Jag får försöka komma ihåg att sträcka lite mer på mig och så får vi träna 3-stegsskylten lite extra nu.
Thella är följsam men lättstörd. Hon får koncentrationssvackor när hon får syn på någon annan hund eller människa. De ska därför inte tävla än utan träna lite mer först.

Nu när jag kom hem läser jag på Thorsvi-bloggen att Guinness har valpat. Det blev en akut historia med två döda tikar, men också tre + tre levande puppies. Därmed vet jag ännu inte om det räcker till någon valp till mig, utan jag får vänta och höra imorgon. Usch, vad jobbigt! Vill såklart ha en, har ingen reservplan om det inte blir så.

Några fler lure-bilder

Så där ser apparaten bakom ut – en elmotor med bilbatteri. I mannens hand syns ”haren” som hundarna jagar längs ett zick-zack-spår. Intresset är helt klart väckt hos den aktuella hunden.

En kool afghan med flätade öron. Passar utmärkt ihop med den bågade svansen.

Hur kan man se ut både som en känguru ...

... och som en jaguar SAMTIDIGT?!

Och så här ser en basenji ut i full karutta. Mer i stil med en gårdshund.

Valpquiz

Thorsvi har lagt upp en valpquiz nu när det börjar bli dags. Hur många valpar tror du att det blir?
Hur spännande som helst är det.

Husse på fotosafari

Själv var jag på medlemsmöte på VaBK och Kasper fick vara hemma, medan husse rattade bilen till Åkersberga och fotade på lure coursingträningen. Kvällens häftigaste bild!
Måste allt åka dit nångång med Kasper och se vad den lille sprintern kan åstadkomma. :)

Lite mer från konferensen

Lotten Bergman har bloggat lite om helgens konferens.

Vad tror ni om detta?

Husse roade sig i helgen med att ta med Kasper in till stora staden. Han plåtade denna bild.
Vad tror ni, är det nån som går på denne lätte? ;)

Helgens konferensbyggnad tillika gamla Stadshuset

Nykterhetens hus har uppochnedvända snapsglas på taket

Morgonpromenad i stenstaden

Ryktet säger ...

... att Kasper letade efter mig i sängen det första han gjorde när han kom in i sovrummet i morse. Sånt värmer!

Multimedia message

Vrid för att se - min minnesbild av Line dance-stegen. 

Duktiga!

Dags för tjurridning

Lone Star i bakgrunden

Vissa tar seriöst på westerntemat

Lite Fantomen-känsla

Knausts berömda trappa

Språkhistoria

Mingel på Sundsvallskonferensen

Rallygänget... blev bara jag

Det är mycket kursverksamhet på klubben nu, men vi var iallafall några som lyckades bestämma att vi skulle träffas och köra rallyträning i eftermiddags. Jag stressade för att hinna dit till 17.30 men hittade bara några kursledare som förberedde sig lite inför kvällens kurser.
Tja, bara att plocka fram skylthållare och skyltar. Anette kom med en banritning – bra, då slapp man tänka själv. Den hade använts till någon tävling tidigare, så det kändes ju bra. Det finns en ny skylt med i version 0.7 (Sitt, Stå) som vi allt får träna lite extra på. Kasper tar ett eller ett par steg bakåt när han ställer sig upp. Hittills har jag inte brytt mig så mycket eftersom vi inte haft användning av det mer än på kul, men ska det nu användas i rallyn får vi allt ta och slipa lite på det. Antar att det bästa är att tajma klickandet lite bättre. Nån som har fler tips, så fram med dem bara!
Det tar ett tag att meka upp en bana på egen hand. Kasper låg i bilen så länge, så när han kom ut fanns alla skyltar på plats. Plus en del kursmänniskor som strömmade till och från klubbstugan. Inga hundar dock, eftersom alla tre kurserna hade teori idag. Det blev lite lagom störning för Kasper och han höll ihop bra. Jag klickade och belönade vissa lite svårare moment och tog om en del skyltar som blev lite tokiga. Banan hade en särskild knepighet för oss: Läggande under gång följdes direkt av Sitt och gå runt. Kasper hade svårt att skilja på att han skulle ligga första gången och sedan sitta nästa gång, så det blev lätt två ligg på raken. När vi gått banan en gång körde jag sedan just dessa båda skyltar enbart ett par gånger tills det började sitta bättre.
Levergodiset var himla populärt (ingen middag hemma innan heller) men jag hade glömt leksak hemma. Istället busade jag upp honom med bara mig och det gick faktiskt riktigt bra det med.
När vi kört banan ett par gånger till (varav en gång rakt igenom utan belöningar mitt i utan bara externbelöning på slutet) kom en tjej jag glömt namnet på (jag och namn!) som gått rallykursen med mig. Hon visade sig vara assistent på Carolas kurs i vardagslydnad nu. Kul! Hon har nån fågelhund (inte den hund hon tränat rally med)  som fick agera störning åt Kasper. Sen kom även Carola med sin golden, så nu hade jag två störningshundar. Jag körde banan en eller två gånger till, och slutade medan det kändes riktigt bra och Kasper fortfarande var på hugget.
Summa summarum: trist att de som skulle kommit inte dök upp, men det blev en lyckad träning iallafall. Det är en klar skillnad att träna rally när man byggt upp en riktig bana och inte bara kör de moment som råkar flyga i ens huvud just här och då under en promenad eller så. Nästa måndag är det medlemsmöte, så jag får se hur vi gör med träning då. Kanske kör vi lite rally på öppna träningen på torsdag istället.
Idag ramlade det förresten in ytterligare en inbjudan till rallytävling i närområdet: Rimbo den 30 maj. Så nu har jag anmält oss dit också, och dessutom skaffat tävlingsbok. Två tävlingar före sommaren, alltså. Jösses.

Morgonträning i rally

Eftersom solen skiner idag, till skillnad från det trista bakslaget med friskt snöande igår, bestämde jag mig för att ta med Kaspers frukostskål bort till vändplan för lite rallyträning med externbelöning.

Idag blev det släpande koppel som omväxling (man måste ju hålla i kopplet i nybörjarklass) och han gick jättebra. Jag improviserade lite olika moment, klickade och köttbullebelönade ibland. Jag märker särskilt framsteg på momentet Fronten–Backa 1 steg–Backa 2 steg–Backa 3 steg efter att jag har börjat träna handtarget. Han är mycket mer medveten om min hand och dess betydelse, och det har fått till följd att han stannar och sätter sig mycket närmare mig än tidigare. Känns jättebra! Detta har jag sett som vårt segaste moment, och jag tror det börjar lossna nu.
Istället finns det säkert annat som behöver finslipas, framför allt att gå ett par banor med skyltar de närmaste veckorna. Får se om vi inte kan sparka igång vår måndagsträning i rally nu när solen återvänt med kraft.
Strax innan jag skulle släppa Kasper på sin externbelöning stelnade Kasper till. Jag kikade nedåt gatan och såg en svart katt längre bort, i samma riktning som matskålen. Då vågade jag inte ge ett varsågod av rädsla att han skulle börja jaga katten istället för att springa till matskålen, så jag fegade: tog upp kopplet från marken, gav varsågod och sprang med bort till matskålen. Det visade sig vara dit han ville springa, inte till katten. Skönt! Antagligen var han orolig för att katten skulle komma fram och äta upp hans goda frukost innan matte var färdigtränad...

Träning, promenad och cykling

Träning, promenad och cykling – precis vad man vill ägna sig åt en långfredag. :D
Förresten, missa inte kika på Saras youtubetips bland kommentarerna från förra inlägget, den var helt super!

Efter en skön sovmorgon, där Kasper fick komma in under täcket frampå morgonkvisten, blev det lite träning av klickerläxan. Inne i köket tycker jag att allt fungerar bra nu, förutom handtarget. Om jag försöker dra ut på tiden aningen där, att han ska hålla nosen emot handflatan i minst 1 sekund innan jag klickar, så blir han otålig och tror att det är nåt annat han ska göra. Han testar då att a) bita lite lätt i handen, b) upphöra med beteendet eller c) gå runt till typ utgångsposition och dutta på handens baksida. Lite gulligt, men jag har hittills inte fått honom att fatta att bara hålla kvar nosen ger utdelning. Har provat att hålla handen rakt framför mig mot ett ben så att det inte går att gå runt till baksidan, men då blir det alternativ a) eller b) istället. Vi får väl nöta lite korta nosduttar ett tag till och se om polletten plötsligt ramler ner.
Iallafall gick övriga moment så bra inne att jag bytte miljö till trädgården. Det gick precis lika bra som inne. Förutom då när jag inte såg att det kom en airedaleterrier förbi med sin husse, och Kasper rusade ut genom häcken innan jag hann säga flaskhals... Invisslingen fungerade dock fint även denna gång. Nästa steg får bli att flytta samma träning till ett svårare ställe.

Efter träningen gick Kasper och jag en långpromenad och njöt av solen. På ett par ställen invid skogen (roliga dofter) drog jag fram kaninskinnsleksaken, och den var jättekul att kampa med båda gångerna, trots intensiva nosningar stunden innan.

Efter lunch gav sig husse och jag ut på cykeltur. Kasper fick stanna hemma och njuta av en torkad strupe istället. Vi körde tur och retur Lindholmen, totalt 15 km. Rätt lagom för oss så här i början av säsongen, men det hade blivit för tufft för Kasper.

Premiärcykling

Tog fram cykeln sommartiden till ära. Som tur var räckte det att pumpa däcken lite, så var den redo för nya säsongen. Kasper fick hänga med på premiärturen. Vi tog en långsam runda på 3,5 km bara, gäller ju att ta det lite lugnt med honom i början. Han verkade tycka det var kul. När jag gjorde ett par stopp för att han skulle få kissa lite tittade han undrande på mig. Varför kör vi inte, matte?
När vi kom hem gjorde jag misstaget att släppa honom ett par meter framför huset. Tänkte att nu är han trött och  går fram till dörren i väntan på att bli insläppt. Det jag hade missat var nån människa nere i korsningen som antagligen hade en hund med sig, för så snart jag släppt satte han av i full karriär ner dit. Jag skyndade in efter visselpipan och satte igång att blåsa. Vips var han tillbaka igen och fick godisströssel på golvet. Felbedömning från min sida... Skönt ändå att visselsignalen satt idag.

Fotbollen

Nu när vi kom hem hade plötsligt den gamla avdankade fotbollen dykt upp ur snön. Gissa om Kasper var på och skulle ha fram den ur snön. Han lyckades och sprang lycklig in med den. :)
Nå, inne vill jag ju inte ha den, så han fick sitta vid dörren medan jag kastade ut den. Första gången fick han hämta in den igen, andra gången fick den ligga kvar ute.
Sen var det baddags. Han såg mer ut som peppar-och-salt, så två schamponeringar krävdes. En för att få bort gruset, och en för att få honom vit och fin igen. Nu vill han nog mysa lite med matte i sängen och hjälpa till att läsa lite i Skjut inte hunden!

Mer funderingar kring träningssituationer

Tack för alla bra och konstruktiva kommentarer! Det är såna som gör det kul att fortsätta blogga, och inte bara plita på egen kammare.

Jag känner att det plötsligt lät som om Kasper vore en jätteoträningsvillig hund, men det stämmer ju inte alls. Det är bara i vissa situationer det blir så här. Ska försöka bena ut det lite:

Träningsplats	Belöning	Kommentar
Inne	Matkulor, torrgodis, köttbulle, korv, blodpuddig; boll, dragkamp, jaga grej m.m.	Allt fungerar jättebra, han tycker det är kul att träna och kommer ofta tillbaka efter mer.
Trädgården	Köttbulle, korv, blodpuddig; fotboll, dragkamp, jaga grej	Tristare godis funkar sämre, liksom liten boll. Fotboll är jättekul att jaga och bita i (gammal halvuppblåst). Blir lätt störd av grannar och förbipasserande. Roligast när det är fart på aktiviteterna.
Promenadvägar, bollplaner, gräsmattor i närområdet	Köttbulle, korv, blodpuddig, tubost; dragkamp, jaga grej; nosande.	Har tidigare varit svårare, men blivit bättre. På promenader brukar jag använda nosande som belöning efter att ha gått rimligt bra i koppel ett tag.
Appellplan, skogen	Köttbulle, korv, blodpuddig, tubost; dragkamp, jaga grej; nosande.	Fungerar ibland, i varierande utsträckning. Är han lös i skogen går han ofta på helspänning att få sticka iväg (ibland tjuvar han), där kan ”löftet” om Fri fungera som belöning. Svårt i år pga. snön. På   appellplan kan det vara svårt att få fram leken, istället står han och tittar eller börjar nosa (svårhindrat). Svårast är det med långsamma moment. Det är här jag behöver hitta en lösning.

Jag ska botanisera i charkdisken efter fler belöningar, t.ex. lever. Kan prova att ta med nån inneleksak och se om den är roligare än de jag brukar ha i fickan, även om kaninskinnet i snöre och gummigrejen med rep brukar vara superkul i andra situationer. Om jag är stel och tråkig i leken? Tja, det kan inte jag själv bedöma, men det kanske Kasper tycker. Ibland har någon extern lektant lyckats få fart på honom med mina leksaker, så det kan ligga något i det. Vet dock inte hur jag ska utveckla det på egen hand.

Seg träning men bra apportering

Åkte till öppna träningen ikväll. Där fanns bara ansvarige Agneta H som skottade bort snö från altanen. Jag hade en träningsplan med mig, väldigt basic, med fokus på fokus:

Moment	Kriterium	R/F	Kommentar
Fokus	Titta 1 sek framifrån	5/5
Fokus	Titta o följa efter vid backning	0/5	Följer utan att titta upp, bör kanske backa till att bara ta ett steg bakåt, inne först
Utgångs-ställning	Med fokus, ta 1 steg framåt	2/5	Tittar i utgång, sen tittar han fram och upp när vi går; vill få bort framtitten
Sitt framför	Med fokus, tid 3–10 sek	–
Sätt upp framför (mata ner)	Med flyt (3–6 sek mellan varje efter svalt godiset)	2/5	Lite långsam, inte direkt flyt, men det var blöt plan
Targetstick	Repetition, 1–3 sek	5/5
Snurra runt	Med targetstick	3/5	Del 1: lätt halvböj av huvudet åt sidan. Försöker man längr börjar backa och åla sig ur. Köra detta inne ett tag.
Rygga intill vägg	Börja prova lite	–
Target	Gå fram till musmatta, tass på	5/5	Började nära, belönade ifrån mattan, ökade avstånd, bytte vinkel.

Han var jätteseg, ville mest gå och nosa. Belöningar: köttbulle, blodpudding samt roliga kaninkampgrejen. Var de kul? Inte så där över sig ikväll. Då kom jag ändå dit med omatad hund. Hur i jösse namn ska jag få upp hans fokus och intresse mera när inte dessa favoriter fungerar? Korta gnistor kunde man se ibland, särskilt om det var moment med lite rörelse i. Var det stillastående/-sittande moment tappade han intresset väldigt fort. Nu var det ju kallt och blött, inte hans favoritväder, men ändå...

Sen kom en större hund, men då hade vi redan hållit på en timme. Jag passade dock på att be Agneta kika på Kaspers apportering, när vi ändå hade tillgång till henne. Jag lånade en sprillans ny apportbock och så gick vi upp på altanen. Det var såklart svårare på altanen än hemma, Kasper sprang ut ytterst långsamt, lite ointresserad. Jag skippade då utspringsdelen. Lyckades jobba upp intresset genom att retas med honom med apportbocken. Sen tog han den riktigt bra och kom in med den och lämnade av fint. Jag brydde mig inte om hans position, däremot flyttade jag mig hela tiden så att han fick hänga på efter mig. Det gjorde han fint utan att tappa den. Agneta tyckte han var duktig med tanke på att han är en dsg (hon har golden och aussie att jämföra med) och tycker jag ska ta det långsamt framåt i allt svårare miljöer. Jag är rätt nöjd med tanke på miljöomständigheterna ikväll.

Kort rallyträning

Tog med mig Kaspers matskål med färskfoder ut till vändplan i morse. Hade preppat med en liten minirallybana nedklottrad på en fusklapp, så jag skulle veta var nånstans det skulle bli bra att ställa ner skålen som externbelöning. Kasper tyckte det var mycket intressant att promenera iväg med matskålen så där...

Han hade iallafall sinnesnärvaro att göra toalettbestyren på vägen dit, så jag satte ut skålen och så ställde vi upp oss. Det blev precis lagom mycket störning med en barnfamilj som skulle hoppa in i bilen ett par hus bort.

Vi startade med fokus. Jag satte honom och gick ett varv runt (det moment vi fick tio minuspoäng på i höstas). Den här gången gick det jättebra. Han kikade lite bortåt matskålen/barnen (samma riktning), men satt kvar. Sen gjorde vi en 360-graders högersväng följt lite längre fram av en 270-graders vänstersväng. Där tappade han lite position och jag kände att kopplet sträcktes lite.
En högervinkel följt av en 180-graderssväng ledde till det avslutande momentet Fronten, som nu gick jättebra sedan jag börjat med targethand. Jag flyttade kopplet till vänster hand strax före momentet, kör handtarget u-svängen runt så han sätter sig framför mig. Sedan ett steg, sitt, två steg, sitt, tre steg, sitt där jag backar och han går framåt. Det momentet satt osedvanligt bra för att vara utomhus. Nu var det rak bana till matskålen, så jag klickade och sade varsågod. Snacka rusning bort till matskålen!

Strålande morgonpromenad

Först några kommentarer och tankar kring KT-kursen. När jag tänker tillbaka på de båda dagarna så är det mest negativa att det blev så litet praktisk hundtränartid, och den tid som fanns till det var så komprimerad att man inte hade tid att i lugn och ro ta ut hunden, kissa av den och jobba upp lite kontakt innan själva träningen tog vid. Det blev alltför mycket för Kasper runt ikring för att han skulle kunna koncentrera sig ordentligt. Den aktiva träningstiden kanske räckte till, för Kasper verkade bra trött efteråt, men just det där runt ikring blev alltför tajt. Sen underlättades det ju inte av ett evigt flyttande på bilar, eftersom vi pga. att vi hade hundarna i bilarna stod och blockerade för alla andra hela tiden. För mycket snö fortfarande för att vi skulle kunna köra undan till bättre plats och ändå vara nära huset.
Annars känns kursen kul och det gäller att komma igång direkt nu. Jag har fortfarande inte brutit ner hemläxan i mindre moment, men det står högt på listan.
Tina, det känns verkligen spännande med både kurs och eventuell valp. Anita rapporterar just att ultraljudet säger att det finns en normalstor kull i magen på Guinness! :)
Anna, det var kul att höra av dej. Vad har du för hund, också en dsg? Titta gärna förbi igen och kommentera det du läser. Du har ingen egen blogg som jag kan kika in på och följa er?

Jag tyckte det var bra surt igår med all nysnö. Det känns dock mycket bättre idag när solen lyser på allt det gnistrande vita, och den gamla smutsiga snön har dolts av det nya täcket. Kasper var otroligt lyhörd och fin på morgonpromenaden, så jag vågade till och med ha honom lös på gatan (liten lokalgata) en bit och han gick Nära och följde mig när jag vände runt, zickzackade och så vidare. Ett par korta inkallningar och ett Stopp gick också bra. När vi närmade oss stigen in mot gröna ängen ökade han i aktivitet, så innan han fick för sig att dra iväg kallade jag in med en leksak som vi kampade med, och sen kopplade jag upp. Satte honom först så han fick varva ner à la Anitas apportavslutning i förrgår, sen på med kopplet. Tror det var en riktigt bra grej på lille herrn.

Backlash

Snacka backlash på vädret. Idag har vi fått i storleksordningen tio cm snö!
Kasper vänder i dörren, så vi har nöjt oss med ett par korta promenader.

Tränade lite inne istället:

• repeterade targetstick – fungerade bra.
• överförde targetstick till handtarget – fungerade bra.
• frivilligt sättande, gick ifrån och visade fram handtarget – fungerade ganska bra, men ett par gånger reste han sig och följde efter.
• provade att göra Fronten med hjälp av handtarget – svängen runt gick bra, men några gånger missade han att sätta sig när jag ställde mig upp framför honom (efter att ha varit böjd med targethanden).

På besök på Wij

Idag kopplade jag av egen hundträning genom att åka och titta på andras hundträning. Vårdagjämning, sol och sju plusgrader till trots blåste det snålt vid parkeringen, men när vi gick in i skogen blev det genast bättre. Det märks att snön smälter undan i rask takt nu, snart kan man börja viltspåra igen.
Idag skulle jag kika på Thorsvis M-kull. Där fanns sex elva månader gamla labbar på plats, tre hanar och tre tikar, varav en löpte. Gruppindelningen på hanar och tikar kändes därför naturlig, och jag hängde med tikarna som började hos Anita med inkallning med lätt störning. Det gick jättebra för samtliga, även om Mackan knappt ville lämna sin husse. :)
Innan dess fick jag i egenskap av okänd person känna igenom hundarna för att vänja dem vid hantering av främmande. Det var hur mysigt som helst.
Jag följde med tikgruppen till Peter som hade förberett ett litet terrängspår där förare och hund skulle träna fotgående i terräng. Det var lite svårare. Några hundar ville gärna hamna något steg framför föraren och i en sandig uppförsbacke tog de gärna ett språng upp före föraren istället för att förbli i position bredvid.
Moment tre handlade om avslutning på apportering. Man satte en apport i den kopplade hundens mun, backade med händerna mottagningsberedda, tog tillbaka apporten, satte hunden. Man höll fortfarande apporten synlig, rörde lite på den för att behålla hundens fokus men ändå få den att lugna ner sig. När hunden satt lugnt och fokuserat åkte apporten bakom ryggen, föraren gick och ställde sig i fotposition (inte hunden) och ekipaget vände runt och gick tillbaka. Att föraren och inte hunden skulle gå i position berodde på att Anita ville behålla hundens lugn hela tiden. När man sedan har en äldre och van hund kan man göra tvärtom. Denna övning ska framför allt leda till ett lugnt fokus, men även fina avlämningar utan tappande på vägen. Den här övningen var helt ny för deltagarna, och de fick en fyrstegstrappa att träna: först bara själva för att få in snitsen, sen själva med koppel, sen med hund och till sist även med apport. :)
Vi värmde oss med lite lunchfika och sedan avslutade hela gruppen med linjetag. Det var först enkla apporter en bit bort på en stig medan ytterligare en hund arbetade bakom ryggen på den första. Övriga hundar stod och väntade. Sedan var det dubbla apporter, en bakom och en framför. Hunden skickades till den framför.
Som allra sista grej testades stopp med visselpipa. De flesta körde medan hunden var på väg bort, medan en körde när hunden var på väg till henne. Direkt efter vissling kastades boll bakom hunden. Här hade man hunnit lite olika långt, så det var givande att titta på.
Efteråt talades Anita och jag vid lite om Guinness. Hon är ganska säker på att det finns valpar i magen och ska åka och ultraljuda på måndag morgon. Vi får hoppas att det blir lagom många valpar så att det finns en liten svarting där till mig.

Klickertränarkurs 2(8)

Igår var vi på kursdag 2. Även idag var det mycket sova i bilen för hundarna och Kasper fick täcke på sig hela dagen, plus en gosig fleecefilt och gosa in sig i. Kikar man in genom bilrutan ser man inte ens att det ligger en hund där, så bra kopplar han av i bilen. Skönt!

Vi började med teori, sen fick vi två praktikpass på bägge sidor om lunchtimmen. Innan praktiken började fick vi ut långa listor på vilka tre nivåer vi kan välja inför examineringen. Jag valde nybörjarnivå, för även om jag har hållit på med klickerträning ett bra tag har jag använt andra tekniker parallellt, och sådant som läggande under baklänges marsch har vi aldrig provat alls. Att notera är ju att alla moment ska utföras frivilligt och inte på kommando. Det innebär att även moment han egentligen kan måste tränas ut så de kan utföras frivilligt av honom. Likaså kan ligg 1 minut på 20 m avstånd bli tillräckligt svårt, nästa nivå där är gemensamt ligg i 3 minuter. Gemensamt ligg har Kasper ytterst sällan ens provat på. Sen kan det vara kul att nosa på mellannivån om vi får tid till det, det får vi se.

Praktiken gick sedan givetvis ut på att börja öva några av dessa grundfärdigheter. Jag valde att börja med fokus, för det har vi haft problem med ända sedan Kasper var liten. Mycket roligare att nosa runt än att fokusera på föraren. Det kan ju vara en belöningsfråga, men nu hade jag min gott-och-blandat-påse, så vanlig fokus stillastående rakt framifrån gick bra. När jag provade att backa några steg märkte jag att han först tittade ner, gick några steg och sedan tittade upp på mig. Så vill jag ju inte ha det, utan jag började kräva uppåttitt hela tiden från stillastående och när första stegen togs. Här har jag helt klart fallerat tidigare, så det här behöver vi nöta mycket och antagligen inleda varje pass med lite sådant för att successivt tänja ut tiden och antalet steg.

Nästa pass valde jag klossträning. Detta kan ju Kasper mycket väl inomhus, men jag har aldrig provat ute förut. Nu fanns det en träkloss till hands. Det tog någon minut innan han fattade att man skulle sätta tassen på, men sen gick det fort. När sen jag väl fattade (tack, Christina!) att jag borde ställa mig till höger om klossen också för att ge plats åt honom till vänster om mig uppe på den blev det jättebra. Innan dess klev han ner från klossen för att ställa sig jämte mig. Gullnosen.

Efter lunch var det praktikdags igen. Min tanke var att påminna honom om nostarget och sedan föra över den till handen. Handtarget har vi nämligen aldrig tränat. Men då var det som förgjort. Han var absolut inte intresserad av något annat än att nosa omkring. Ett frivilligt backande uppför trappa fick jag, det var allt. Bara att hiva in honom i bilen igen och byta till collien.
Instruktören Grete kom förbi och tyckte att nu var hundarna så pass trötta att vi kunde träna frivillig inkallning så de bara fick springa av sig lite. Jag höll collien medan matte gick bort en bit. När jag släppte sprang hunden och fick halvvägs ett klick, när farten var som högst. Efter tre inkallningar bytte vi till Kasper och det här var ju kul! Inga motivationsproblem alls. Kändes bra att avsluta med detta, till skillnad från förra okonstruktiva övningspasset.

Vi fick en gedigen lista med hemläxor, så nu blir det till att schemalägga träningen fram till månadsskiftet maj/juni. Nästa kursdagar är mån–tis vecka 22. Ska fundera igenom det och försöka få upp en träningsplan i bloggen. Har börjat använda Hundtränaren nu under kursdagarna, det kändes bra. Flera blev intresserade av boken, Lina. ;)

Mer om klickertränarkursen

Snart ska vi iväg till dag 2.
Kom på att vi gjorde ytterligare en praktikgrej igår, fast utan hundar. Vi fick jobba parvis där den ena klickades och den andra skulle klura ut varför den klickades (eller inte). Vi lekte hund, alltså. Det var rätt kul och visade på hur frustrerande det blir när man absolut inte förstår nånting.
Jag fick ämnet gå runt ett varv och tänd lampan. Gå runt ett varv knäckte jag snabbt, men sen skulle hon försöka få mig att titta på lysknappen och det var som förgjort. Jag trodde jag skulle titta på henne, och sen fastnade vi.
Min klickerkompis fick ämnet gå in i rummet, stå på ett ben och klappa händerna. Att gå in i rummet och stå på ett ben gick blixtsnabbt, men att få henne att klappa händer var omöjligt. Hon var hela tiden så fokuserad på sina ben och sprattlade åt alla möjliga håll.... :) Jag försökte glömma bort allt annat och bara fokusera på händerna. Skulle de närma sig varandra det allra minsta skulle jag klicka, tänkte jag. Någon gång gjorde de det, jag klickade, och hon trodde att det hade något med hennes benposition att göra. Hon höll armarna utåt nästan hela tiden för att balansera... ;)
Med tiden hade vi säkert fått till det, genom att bryta och börja om igen senare. Men nu hade vi bara tio minuter var, och nådde alltså ungefär 2/3 av vägen. Men kul och nyttigt var det!

Klickartränarkurs 1(8)

Idag var första gången på Canis stora klickertränarkurs. Laddad till tänderna med småhackat godis (kassler, köttbullar, blodpudding i en gott-och-blandat-påse) och lite leksaker i fickan åkte vi dit.
Det visade sig att vi fick kennelhostevarning med påföljd att alla hundar som hade tillgång till bil fick ligga där mest hela dagen. Lite antiklimax, då jag hoppats på att kunna träna lite burträning de här dagarna.
Trött verkar han ha blivit ändå, för nu ligger han i sängen och småkvittrar i sömnen.

Det var mest teori idag. Kasper har aktivt tränat 3 × 10 minuter, det var inte riktigt vad jag väntat mig. I och för sig tror jag inte det fanns något klickerförkunskapskrav på kursen, så det är kanske behövligt för att alla ska få samma grund att stå på. När vi höll presentationsrundan höll jag på att ramla under bordet eller så, för alla (utom jag och någon till) var så otroligt hundvana: en var inne på sin sextonde hund och hade börjat med sin första hund något år innan jag föddes, och fem eller sex personer antingen redan var eller höll på att utbilda sig till instruktörer.
Under praktiken blev jag dock lite lugnare. De personer jag tittade på hade inte hunnit längre i sitt klickertänk än jag, så även om de har gedigen hunderfarenhet står vi nog ungefär på samma nivå klickermässigt. Skönt!
Första praktikpasset gick ut på att i halvgrupp visa varsin instruktör var vi står klickermässigt, hur vi tränar idag. Där fick jag till min förvåning uppleva att Kasper inte alls ville leka eller kampa. Godis funkade, men leken fick vi bakläxa på. Leksakerna behöver helt uppenbart generaliseras mera. Jag som trodde att vi kommit en bra bit på väg där...
Andra och tredje praktikpasset handlade om shejping. Vi fick välja övning från en lista. Klossträning stod överst, men det kan han ju som ett rinnande vatten, så jag valde backa runt föraren. På 2 × 10 minuter kom vi så långt att han backar från utgångsposition runt till ungefär motsvarande position på andra sidan. Inte i ett svep, utan i kanske två–tre steg, men ändå. Att få till sista svängen backa framför mig funkar dock inte än. Oftast backar han då snett utåt (tänk klockan två), och någon gång vände han istället upp och gick med huvudet först tillbaka till utgångsposition. Jag provade att använda en vinkel på huset som stopp, men det var takrinn där, så Kasper var inte så intresserad att traska runt därunder.
Ska se om vi kan få till nåt träningspass här hemma ikväll, anar en fortsättning på detta imorgon.

Snart klickertränarkurs

Nu börjar jag bli rätt rejält less på vintern. Här blir det mest koppelpromenader och det är svårt att få till gnistan att träna så mycket,  tycker jag. Stigarna är inte uppgångna och skaren är förrädisk. Till och med Kasper brakar igenom med ojämna mellanrum nu.
På torsdag och fredag har vi den första etappen i klickertränarkursen. Känner mig hemskt ur form och är rädd att Kasper bara ska balla ur i ren glädje över att det äntligen händer något.
Efter två heldagar kommer vi att känna oss totalt möra, har jag en känsla av.

Boquerones en vinagre – experiment, del 4

Då var det spanska experimentet avsmakat, då. Ger det en fyra av fem möjliga. Tror inte man kan få det så mycket bättre med svensk fisk istället för spansk.
Rätten blev lite gråare, den spanska fisken är vitare i köttet. Eller så finns det olika färg på sherryvinägern, min var rätt whiskyfärgad.
Smaken var bra, aningen sur, men jag minns den spanska som rätt syrlig också. Får den ligga en dag till i olja kanske den mildar på sig lite.
Men alla andra modiga som gillar denna fantastiska tapasrätt kan nu med gott mod sätta igång sina inläggningar. Rapportera gärna här isåfall hur det gick!

Boquerones en vinagre – experiment, bild

Ska avsmakas ikväll ...

Boquerones en vinagre – experiment, del 3

Två dygn senare är det dags för del 3 av detta kulinariska experiment.
Jag börjar med att skölja alla filéer i vatten.
Sen drar jag bort skinnet där det går och delar därmed filéerna i halvor. Det blir gärna så alldeles automatiskt när man tar bort skinnet. De bredaste filéerna skär jag dessutom en gång på längden så de blir så där smala och fina.
Jag lägger filéerna successivt på ett fat. När första lagret är fullt lägger jag över finhackade vitlöksklyftor, sedan fortsätter jag med lager två. Det blir tre medelstora klyftor vitlök totalt.
Jag häller på generöst med olivolja och avslutar med rätt mycket finklippt persilja, säg 1/3 kruka.
Receptet säger inget om ytterligare vila, men van vid inlagd sill låter jag rätten stå iallafall ett dygn övertäckt i kylskåp före servering.
Jag provsmakade lite på en filé och det hela verkar mycket lovande.

Boquerones en vinagre – experiment, del 2

Dags att grava strömmingarna. Jag har halverat det spanska receptet, som baserades på 1 kg hela ansjovisar.

Gravning av Boquerones en vinagre

350 g strömmingsfiléer (frys in och tina först om du vill ha full koll på mikroorganismerna)

2,5–3 dl sherryvinäger 7 %

1,25 dl vatten

2 tsk salt

Blanda vinäger, vatten och salt ordentligt, tills saltet lösts upp.

Nu är det dags att prova om blandningen håller rätt surhetsgrad/sälta:

Lägg i en strömmingsfilé och kolla vad som händer. Du har rätt blandning om fisken lägger sig mitt i vätskan.

Sjunker den har du för mycket vinäger (tillsätt då lite salt). Flyter den på ytan har du för mycket salt (tillsätt lite vinäger). I mitt fall var den på gränsen till för högflytande, så jag tillsatte lite mer vinäger, därav den högre mängden i receptet ovan. 

När firren simmar som den ska lägger du i resten av filéerna. 

Täck skålen med plast och ställ i kylen 1–2 dygn.

Fortsättning med del 3 följer.

Boquerones en vinagre – experiment, del 1

Jag har sedan jul haft tanken att prova att göra den excellenta spanska tapasrätten Boquerones en vinagre, fast med strömmingsfiléer. Nu ska man ju inte tampra för mycket med gravad fisk, så jag jämför först mitt spanska recept med ett svenskt gravningsrecept på strömming. Under tiden ligger mina nyinköpta strömmingsfiléer i frysen för att bli av med eventuella mikroorganismer.

Det spanska receptet är lite ungefärligt. Man mäter t.ex. med ”vattenglas” istället för dl. Jag uppskattar ett vattenglas till ca 2,5 dl. Syran kommer från sherryvinäger, som i mitt fall är 7-procentig (vet inte om det skiljer sig mellan olika märken). När man beräknar andelen sherry och vatten får man en syrahalt på ca 4,7 %. Till 7,5 dl vätska ska man ha 4 tsk salt.
Det svenska receptet använder 12-procentig ättikssprit, vilket ger en utspädd syrahalt på 2 %. De 6 dl vätska ska blandas med 1 msk (dvs. 3 tsk) salt. Saltmängden är alltså i stort sett densamma.
Efter denna beräkning och förberedande infrysning av fisk känns det rätt tryggt att gå vidare med det spanska receptet, trots annan fiskråvara.
Återkommer med del 2, gravningen. Till dess får ni håll tillgodo med en lånad bild av hur resultatet förhoppningsvis ska se ut:

Oväntad apport

Vi satt och njöt av fredagsmiddagen när jag hörde hur det tuggades på något misstänkt metallföremål.
– Kasper, kom hit! Oskyldig hund dök upp, utan något i munnen.
– Var är grejen? Hämta grejen!
Hunden snodde runt för att återkomma med något litet i munnen. Föremålet byttes raskt mot en bit ost (han har ju varit i Frankrike). Nämen, titta, ett litet AAA-batteri.
En kort stund senare hördes ett klinkande metalliskt ljud igen.
– Kasper, kom hit med grejen!
Han dök snabbt upp med nästa batteri i förvissning om en ny god ostbit.
Vi vet fortfarande inte riktigt var batterierna kom ifrån, eller hur de hamnade på golvet. Men det är tur att han tuggar så försiktigt på vissa saker och inte okritiskt bara sväljer...

Hemma i Vallentuna

I tisdags kväll kom vi hem till Vallentuna igen. Att parkera på vår vanliga vinterparkering var inte att tänka på, grindarna var fastisade och innanför har ingen skottat alls de senaste två månaderna. På sommarparkeringen gick det efter lite lätt avskottning att ställa sig (där finns ingen el, så det är inte optimalt så här års). Men allra först backade jag till hålet i häcken, vilket visade sig vara lättaste sättet att baxa in allt bagage till huset. Den vägen var nämligen välskottad av ungdomarna. Tack!
Kasper fick spel när vi packade in väskorna med öppen ytterdörr och tog sig ett frivarv bort till grannarna. Överlycklig över att vara hemma och färdig med allt bilåkande. Det slutade med att han fick ta igen sig i badrummet en stund.
Både igår och idag har hans tillvaro fyllts av att lukta ikapp sig på alla dofter här på hemmaplan och se till att hans egna dofter får göra sig gällande igen. Alla hundar ska veta att snyggingen är hemma igen.
Jag försökte träna lite rallymoment på långpromenaden, men han kunde absolut inte koncentrera sig. Några tappade handskar blev iallafall upplockade av den lille vildingen och när jag fick syn på en tappad vante på gångvägen kom jag på att jag kunde slänga min egen handske bredvid och se vilken han plockade upp.
Han nosade i förbigående på den frusna vanten och tog sedan min handske utan tvekan. Känns ju lite kul, för det där med doftdiskriminering har vi inte alls tränat en endaste gång.
Igår började jag på vinterparkeringen, lyckades med spett och spade hacka bort isen till ena grindhalvan och sen skottade jag en bred gång till ytterdörren. Idag gav sig R på den andra grinden. Jag trodde han skulle ge upp för dagen efter den bedriften, för den var mer insnöad än den första, men rätt var det var kom han och sade att hela uppfarten var färdigskottad. Bingo!
Vi hjälptes åt att frakta bort grindarna till garaget och nu står bilen på rätt ställe – som om det varit dess parkering hela vintern. Suveränt!