Hemma i Vallentuna

I tisdags kväll kom vi hem till Vallentuna igen. Att parkera på vår vanliga vinterparkering var inte att tänka på, grindarna var fastisade och innanför har ingen skottat alls de senaste två månaderna. På sommarparkeringen gick det efter lite lätt avskottning att ställa sig (där finns ingen el, så det är inte optimalt så här års). Men allra först backade jag till hålet i häcken, vilket visade sig vara lättaste sättet att baxa in allt bagage till huset. Den vägen var nämligen välskottad av ungdomarna. Tack!
Kasper fick spel när vi packade in väskorna med öppen ytterdörr och tog sig ett frivarv bort till grannarna. Överlycklig över att vara hemma och färdig med allt bilåkande. Det slutade med att han fick ta igen sig i badrummet en stund.
Både igår och idag har hans tillvaro fyllts av att lukta ikapp sig på alla dofter här på hemmaplan och se till att hans egna dofter får göra sig gällande igen. Alla hundar ska veta att snyggingen är hemma igen.
Jag försökte träna lite rallymoment på långpromenaden, men han kunde absolut inte koncentrera sig. Några tappade handskar blev iallafall upplockade av den lille vildingen och när jag fick syn på en tappad vante på gångvägen kom jag på att jag kunde slänga min egen handske bredvid och se vilken han plockade upp.
Han nosade i förbigående på den frusna vanten och tog sedan min handske utan tvekan. Känns ju lite kul, för det där med doftdiskriminering har vi inte alls tränat en endaste gång.
Igår började jag på vinterparkeringen, lyckades med spett och spade hacka bort isen till ena grindhalvan och sen skottade jag en bred gång till ytterdörren. Idag gav sig R på den andra grinden. Jag trodde han skulle ge upp för dagen efter den bedriften, för den var mer insnöad än den första, men rätt var det var kom han och sade att hela uppfarten var färdigskottad. Bingo!
Vi hjälptes åt att frakta bort grindarna till garaget och nu står bilen på rätt ställe – som om det varit dess parkering hela vintern. Suveränt!