Fontainebleau, cache och svenska kakor

2012-09-09

Vi tog en dagstur med bilen, först till Fontainebleau , vilket visade sig vara en fullträff. Vi gick aldrig in på det stora slottet (Frankrikes största, tydligen, större än Versailles), vi har båda uppnått mättnad i storstilade salonger och gamla malätna kungasängar. Däremot gick vi runt i alla trädgårdar runt om slottsbyggnaderna och hundarna fick följa med överallt. Vi tittade ner mot den 130 hektar stora skogsliknande parken, men avstod att gå även i den.  

Den stora parken på 130 hektar breder ut sig bakom oss.

Kul park att snooza i.

Vacker vattenspegel.

Och ingen slottspark utan svan.

Istället fortsatte vi till en annan park, Musée -Jardin Bourdelle i Égreville med tanken att de många statyerna där skulle vara lämpliga för Lakrits att avreagera sig på. Visserligen hade han klarat ett par statyer i Fontainebleau med den äran, men ändå.

Idylliska Loingkanalen.

Nu visade det sig att parken stängde 5 minuter efter vår ankomst, och att de dessutom inte släppte in hundar, så av detta blev det intet. Inte heller lyckades vi få tillträde till den restaurang som fanns i Égreville, men tur som tokiga hade vi ändå – bageriet hade inte hunit stänga klockan halv ett en söndag! Vi köpte ett par pajer, bröd och dricka och kunde mätta fortsätta snirkla omkring på lite småvägar. Oförhappandes hamnade vi dels utmed en mysig kanalväg utmed Loing där det gick att köra bil en liten bit, och sen råkade vi på en liten stad som hade en vide grenier. Det kunde ju vara kul, så vi parkerade i skuggan och spankulerade utan hundar ut på det stekheta fältet. En massa stånd som sålde allt möjligt fanns det, men mest skit, och vi hittade absolut inget vi kunde tänka oss att behöva mer än lite förfriskningar.

Sen bar det av hem och jag tillagade en god fisk- och endivemiddag. Fiskfiléerna jag köpt på marknaden hette filet carrelet och visade sig vara rödspätta. Till förrätt hade Rolf helt otippat lyckats hitta mina spanska älsklingsfiskar, som här heter anchois marinés à l’ail. Mums!

2012-09-10

Jag gjorde klart mitt bråttomjobb medan Rolf cyklade mer än 5 mil! Un brave homme!

Åkte på eftermiddagen en sväng för att ta en geocache. Vi tolkade ledtråden Un trou de souris helt felaktigt, blandade ihop souris med sourire och letade förgäves efter något litet småleende. Rätt var det var när vi i princip gett upp (fanns alltför många mugglare i trakten) körde det upp en svart bil. Ut hoppade själva cacheägaren själv. Han tyckte nog det var kul med utlänningar vid hans cache, för han hade vänligheten att hjälpa oss hitta den. :) Det ledde till ett sourire från vår sida.

Utan att avslöja för mycket finns det pompierbilar innanför de bruna trädörrarna.
Cachen finns i närheten.

Svenska havrekakor med äppel- och kanelsmak inköpta på Casino.