Bästa cachefyndet

2012-09-27

Mötte på hundpromenaden en söt pojke i kanske femtonsårsåldern som spontant sade ”Ils sont très beaux” när han såg hundarna. Sen på väg förbi dagis vinkade en liten flicka åt oss. Damen i brödbutiken frågade häromdagen om vilka raser det var, och även andra vi möter hälsar Bon jour med ett extra leende åt hundarna. Det känns som vi håller på att etablera oss här, just som det börjar bli dags att åka hem.

Igår körde vi tryckkokaren igen med kronärtskockor, denna gång femton minuter. Det hade nog varit helt lagom om inte den uppfört sig lite underligt, så Rolf lyfte på locket och vi därmed förlängde koktiden lite. Aningen överkokta igen, alltså, men vi är klart på G. Funderar på om IKEAs tryckkokare till en fjärdedel av priset kanske vore nåt. Nån som testat den?

Ikväll ska vi på gourmetrestaurang, tyvärr min tur att köra, men det ska bli spännande ändå att se vilken kvalitet vi bjuds på.

När vi skulle åka iväg för att cacha lite igen upptäckte vi att den handhållna gps:en var borta. Bil-gps:en hade vi, men den andra kan man lägga in cacher i direkt från datorn och sen läsa beskrivningar osv ute i fält. Vi letade överallt, i bilen, i väskan, i jackfickor, på hyllor och bord. Borta. Visserligen hade vi pratat om att kanske sälja den på Blocket, men att skänka bort den i franska naturen hade vi ändå inte tänkt oss, det är de lite för dyra för.

Syndaren återfann den förlorade gps:en! 

Bästa chansningen var att åka tillbaka till det sista cachestället igår, en av sifonerna. Jag körde in på samma ställe som där vi parkerat sist, men som tur var inte lika långt fram. För där skymtade det knallgröna bandet i gräset! Den låg alltså kvar nästan ett dygn senare. Puh!

Detta visade sig bli enda cachefyndet för dagen. Vi gjorde försök på tre stycken, och hamnade på roliga ställen, men inget cachefynd gjorde vi. Först åkte vi till en akvedukt, parkerade vid fel ände och fick promenera en bra bit fram och tillbaka. Kul, tyckte hundarna. Rolf, som inte har säsongsfähiga skor med sig, valde att gå barfota i sandalerna för att inte blöta ner fler strumpor än han redan gjort i det just nu opålitliga vädret.

Fjorton grader och blött gräs. 

Mina fina små solrosor.

Nästa försök var antagligen nån slags håla, för den kallades Kaa’s Den. Den låg i alla fall i en park, så vi fick en trevlig promenad även där. Lakrits fick för sig att hoppa i dammen, och kom upp alldeles grönbrun. En lyckad runda, alltså.

Tredje försöket var också en park, denna gång med en lavoir och en liten bro där Vanne delade sig i två grenar. Bron skulle tydligen vara cacheplatsen, men vi kunde inte begripa var man skulle kunna gömma ens en mikrocache där. Det blev i alla fall en tredje promenad och nu är hundarna nöjda.

Planen var att, efter ett besök på Casino, åka ner till badplatsen för att låta Lakrits bli lite renare. Men nu hade man stängt grindarna dit. Ja, grindar även till badet i Yonne! Suck. Vi åkte alltså hem istället och så gjorde jag mitt bästa med trasa och kallvatten ute på gården. Badkarskanten är nämligen alldeles för hög, skulle aldrig kunna få i honom där.