Hundlek

Vi köpte ett nytt parasoll, och kartongen visade sig vara så kul som rutschbana att den får ligga kvar ett tag ...



Jag tror aldrig att den förra lilla filmsnutten från när Lakrits varit här bara ett dygn lades upp här. Så här kommer den som liten jämförelse:

SvD 4 juli

Valpkurs 1(2) för Carina Persson

Vi var idag på valpkurs för Carina Persson (Eva Bodfäldts företag) och jag kan ge både ris och ros åt lillen. Sammanfattningsvis så går ros till att han är så kontaktbenägen och redan kan gå så fint i koppel. Ris går till att han konstant gnällde. Jag blev jätteförvånad, för det har jag inte märkt något av alls hemma, här kan han koppla av coollugnt. Men på kursen var det så mycket att hålla koll på att han inte alls kunde koppla av. Dels var han ju i koppel hela dagen, det är han inte van vid, och hade därmed väldigt begränsad rörelsefrihet, särskilt då vi satt inne och hade teori. Sen var det de andra hundarna, särskilt de båda på varsin sida, som drog. En kompis som var med som observatör tror att han kanske saknade Kasper. Han har ju alltid varit van att ha någon annan hund hos sig, först hos kenneln och sen här hemma. Stunderna utan Kasper har hittills varit korta. 

Nu sov han ungefär en halvtimme strax före lunch, bortsett från det var han vaken hela tiden. Och det är klart att han då blev övertrött och fick ännu svårare att koppla av. Vi måste alltså träna massor av passivitet på andra ställen än hemma.

Carinas tips är ryggsäcken med några godisar framför nosen, som man får ta del av på villkor att man slappnar av först. Ska köra det den här veckan så hoppas jag att han är mer avkopplingsbenägen nästa lördag.

Annars inledde vi med lekövningar. Där fick jag med mig att Lakrits hade svårt att komma igång och leka när han vet att jag har massor av godis i fickorna. Vi behöver träna att lek ger godis, helt klart. Höja leken som en bra belöning. Det är, förutom passivitet, vår stora läxa tills nästa vecka.  Vi ska även prova att springa som belöning (skippade det idag). 

Det var någon hund som hade kontaktproblem. Det har ju definitivt inte Lakrits, men jag tänkte på hur Kasper var som valp, så jag plitade ned även detta tips:

Ge ingen mat alls i matskålen, utan portionera ut maten genom att belöna kontakt ute på promenaden. Anette tipsade om att ger man färskfoder/mjuk mat så kan man köra med burk med skruvlock: kasta ut burken, låt hunden jaga efter den och hämta in den. Då hunden inte kan öppna burken själv söker den så småningom sig till matte och så kan de öppna burken tillsammans. Kontakten belönas då med lite mat ur burken. Så gör man om det hela tills portionen är slut, lite då och då under promenaden. Det där skulle jag ha velat att nån tipsat mej om när Kasper var liten...

När hunden spontant plockar upp saker (även sånt man inte egentligen uppskattar) ska man INTE säga Nej!, utan Bra! Släng en godis på hunden. När hunden så släpper grejen för att ta godiset byter man lätt ut det dumma. Annars kanske hunden äter upp grejen som ren försvarsmekanism. Tipset gällde särskilt labbar... :)

För oss med flera hundar hemma: när vi tränar, belöna passivitet hos den andra hunden. (Det gör jag redan, men det förtjänar att påpekas ändå – den andra hunden ska känna sig duktig och delaktig också.)

Koppelträning: Carina introducerade två små lätta, korta handledsryck = uppmärksamhet = godis. Lakrits går ju så urbra i koppel, så jag hade svårt att få nytta av det – tills vi passerade en annan hunds filt där det låg leksak och tuggben! Vips var han 100 fokuserad på den filten, och vips fick jag träna pimpling av liten hund. Det var ganska effektivt. Vi tränade sedan samma sak med utplacerade matskålar. Lakrits tyckte det var svårt att gå förbi, men det gick bättre och bättre. Ibland belönade jag ur handen, ibland genom att ge varsågod till skålen. Duktig plutt!

Nästa steg i koppelträning var att stanna plötsligt. Hunden skulle då stanna innan koppellängden tog slut. Hon var också noga att påpeka att det är vi som startar gåendet, inte hunden. Inget jätteproblem för oss.

Ryggsäcken: 

Ta in hunden i ryggsäcken genom att leda in den med en godis.

Lägg en liten hög med godisar framför er.

Håll händerna på hundens bringa och hindra den från att sticka fram till godiset (eller någon annanstans).

När hunden är helt lugn, plocka en godis från högen och ge hunden. Är hunden jätteduktig kan man ju ge en jackpott genom att släppa fram den till hela högen...

Anette påpekade här att jag skulle kunna testa att ligga ner med hunden på golvet för att ge mer närhet och trygghet. Det kanske skulle gå lättare att koppla av då. Får se hur träningen går i veckan, får kanske testa det, även om det blir svårare att hålla fokus på vad som sägs och anteckna om man ligger utfläkt på golvet...

Läxa till nästa lördag: (mina kommentarer i rött)

• Belöna genom spontan kontakt (inga problem)
• Lek i olika miljöer/situationer (trädgården, promenaden i närmiljön, Lidls parkering, Vallentuna centrum, skogen)
• Geniövning som ges kommando (hon kallade vanlig shejping för geniövning). Lakrits kom rätt snart på att han kunde nospuffa på min knutna högerhand. Efter ett tag slutade jag belöna det, eftersom det rätt mycket liknar handtarget, som vi redan infört. Sen körde han en del med huvudvändning, vi får se vad vi får till här. Ser inte detta som något problem att få till heller. 
• Koppelträning (inga problem)
• Ryggsäcken (se ovan, vi behöver träna mycket passivitet)
• Variera belöningarna – lek, spring, närsök av godis, godisträd, klappa om hunden ordentligt

Bild från valpkursen

Ensamhetsträning

Hittills har jag inte tränat ensamhet så mycket, mest någon minut när jag hämtat tidningen, gått upp på övervåningen osv. Idag skulle husse in till stan på förmiddagen och jag tänkte att det är bäst att ta Kasper på en promenad innan det blir för varmt.
Så vi traskade iväg och njöt av den sköna dagen. Husse lämnade huset halv, visste jag, så jag höll ett öga på klockan. Runt kvart i kom vi tillbaka och det var totalt tyst när jag låste upp dörren. Strax kom lillen springande, han låg inte ens och väntade innanför dörren. Känns kanonbra!

The Beauty and the Beast

Vi börjar med the Beauty ...

... och fortsätter med the Beast ...

... also known as Hyenan ...

Nej, de är faktiskt lika goda kålsupare båda två:

Men ibland ser de lite fredligare ut. 

Anden jag köpte på Tullgarn är rätt populär mellan varven.

Lakrits lufsar hem med en grästuva.

Miljöträning

Skrev ju inget om miljöträning i förra inlägget. Vi har ju varit i skogen ett par gånger, träffat lite grannar och hundarna Simba och Enzo samt varit på midsommarfirande och gjort ett hemma-hos-besök. Så mycket mer miljöträning har det inte blivit än.
Förrän nu. Jag fick för mig att ta Lakrits till Vallentuna centrum idag när det inte var fullt så varmt som tidigare dagar. Vi promenerade dit, förutom att jag bar över bensinmacken, för lukterna och smakerna där, plus alla bilarna och mopparna, tyckte jag att vi kunde vänta lite med.
Vi hade sån tur att just när vi skulle korsa järnvägen så kom det in ett tåg från Ormstahållet. Vi gick över och satte oss och väntade. Och vilken miljökakafoni vi fick! Först plinget när bommarna gick ner, sen tåget som passerade, sen två cyklar som tvärbromsade mitt framför oss så gruset yrde, sen en lastbil på granngatan som lastade av/på något som rasslade alldeles förfärligt. Allt detta på ett fåtal minuter. Och Ferdinand bara satt och luktade på alla blommorna... Nä, men Lakrits satt fint och väntade på att de goda leverpastejpluttarna skulle klickas fram. Han är helt kool, den killen!
Vi gick genom centrum, jag passade på att ta ut lite pengar, vi gick in i djuraffären och köpte ett nytt mjukt halvstryp med reflexband (hittills har han haft Kaspers gamla Hurtta storlek 0 (25–35 cm) de gånger han gått i gemensamt koppel med Kasper, men nu är det med nöd och näppe man får det över huvudet på honom – bevis för att han har vuxit). Detta är storlek 40 cm och är precis lagom i innersta läget men ramlar inte över huvudet i det yttersta. Det bör räcka ett tag. Priset 159 kr var överkomligt. Sen tyckte Lakrits att vi skulle köpa lite mer träningsgodis av typen mjuka småben, så det gjorde vi. :) Blir bra att ha med till Bodfäldt-kursen på lördag.
Precis bredvid djuraffären håller de på att gräva för nya biblioteket, men inte heller det bekom honom något.
På hemvägen satt vi vid en parkbänk en stund och det passerade både rullator, permobil (heter de så, de där klumpiga rullstolsvarianterna?) och på andra sidan torget en rullskidåkare (med tysta hjul). Inget bekom honom. Två människor frågade och fick lov att hälsa. Efter att vi sedan passerat både barn och hund och gått tillbaka över centrumvägen frågade ytterligare några om de fick hälsa, men då tyckte jag att hans dagsranson intryck uppnåtts med råge, så jag avböjde det.
Att kissa på promenaden föresvävade inte herrn, och inte heller på gräsmattan när vi kom hem. Jag insåg att det nog var på G, så när han efter två minuter inomhus började se orolig ut tog jag ut honom igen. Jodå, nu kunde man kissa.

Lakrits 10 veckor igår

Lakrits blev tio veckor igår. Stora killen!
Jag tycker verkligen att han ser större ut. Visserligen har han fortfarande stora labbetassar och en lång taxrygg, men jag undrar om inte proportionerna börjar ta sig lite. Måste egentligen mäta upp honom lite så jag kan se förändringen.
Träningsmässigt, då? Vi kör ju bara yttepyttekorta pass och liksom leker fram det med klicker och frivillig shejping mest, och jag tycker att det går jättebra.
Gå i trappa: uppför är inget problem längre (jag bär ändå ibland, särskilt på kvällen när han är trött). Nerför beror lite på motivationen. Det är helt klart svårare för honom rent motoriskt att gå nedåt, och ofta bär jag honom. Men det finns en kortare trappa mellan kök och vardagsrum som han allt oftare tar själv på eget initiativ om det finns något intressant därnere (matte eller Kasper ute i hagen, till exempel, som nås via vardagsrummet).
Kontakt och Sitt: kontakten har ju funnits hela tiden, och jag försöker förstärka ofta. Han sätter sig ofta spontant framför mig i samband med kontaktövningar, så då har jag passat på att klicka in frivilligt sitt också.
Jag har börjat klicka in Stå med, men jag undrar om han egentligen vet vad han blir belönad för vid de tillfällena. Det får komma när det kommer.
Stadga: han har blivit ganska duktig på att vänta på ett varsågod vid matskålen. Jag vill ha ögonkontakt innan jag ger mitt okej, och någon gång försöker han fortfarande tjuva om det tar nån sekund för mycket, men han blir klart uthålligare och uthålligare. Vi tittar också på när Kasper äter sin middagsmat (kl 18 då inte Lakrits ska ha) och i början ville han bara springa fram och försöka roffa åt sig, så jag fick hålla honom ordentligt, ofta i famnen. Nu bara håller jag honom någon meter ifrån med handen på bringan, och om han sätter sig och inte verkar alltför på kan jag till och med släppa bringan och resa mig upp och bara stå fysiskt framför och hindra honom från att komma framåt. När Kasper sedan är klar och går från skålen ger jag varsågod till Lakrits som lyckligt springer fram och extraslickar Kaspers matskål och sedan bär den i triumf till sin bädd. :)
Emellanåt har vi också tränat omvänt lockande med godis i knuten näve, och han kan fortfarande försöka öppna handen ibland, men inte alls med samma frenesi som tidigare. Denna övning går vidare.
Klossträning: jag upptäckte ju vid trappan att han hade en obefintlig bakdelskontroll (det kanske alla valpar har), så jag började med klossträning. Vi har kommit så långt att när jag lägger ut den skiva jag har som kloss så stiger han direkt upp med framtassarna. Ofta tar han också något steg åt vänster, men ibland kan jag behöva trigga fram det genom att själv gå lite åt höger. Han är på mycket god väg här. Jag gillar framför allt hans medvetenhet om att det är vad han själv gör som påverkar om det kommer någon belöning eller inte.
Stolpen: parallellt har jag börjat träna Stolpen, något Eva Bodfäldt har beskrivit i sin blogg. Först hade jag ingen framgång alls, han satte sig ned och tittade/nosade på handen framifrån. Han trodde nog det var en stadgeövning. Men plötsligt har det lossnat, fråga mig inte hur, men jag tror att det kanske har att göra med att vi kört klossen parallellt. Det här att röra sig åt höger för att få belöning har liksom sjunkit in hos honom. Så idag på vår lilla korta koppelträningspromenad och han råkade komma lite för långt fram stannade jag, tog en godis och gjorde en knuten stolphand. Vips kom han tillbaka och rundade stolpen in till min sida. Voilà, en godis till herrn!
Koppelgående: han är ju i grunden en naturbegåvning på detta, men jag har fått bort det mesta av försöken att gå till höger om mig eller mellan mina ben. Någon gång, om vi stannar till, kan han fortfarande köra huvudet mellan benen, så då kan vi ta något litet 360-gradersvarv eller så för att komma på rätt köl igen. Men på det hela taget går han kanonfint ungefär där jag vill ha honom. Och med god kontakt. Myspojken! Detta har ju hört till de saker jag tragglat mest med Kasper, så det är oerhört skönt att det sitter så här tidigt med Lakrits.

Han kan skälla!
Igår kväll skulle vi ut på sen kvällskissning, klockan var kanske halv tolv eller så och det var ganska mörkt för att vara juni. Jag lämnade ytterdörren öppen, men sade till Kasper att vänta innanför. Rätt var det är rusar lillen snett åt vänster, mot vårt grannhus. Och skäller högt! Klart lite skraj var han, men modig ändå.
I det läget rusar Kasper ut och förbi mig bakifrån och ska ge brorsan moraliskt stöd. Vrålskäller! Han har ju än så länge ett klart mäktigare skall än lillen. Jag insåg då att det måste vara de kattvakter som Rolf pratat om tidigare på kvällen som fortfarande satt i grannens trädgård och hoppades få tag på den katt de satts att passa.
Jag var barfota och hade ingen lust att kliva ut på det vassa gruset, så jag gick istället in och tog Kaspers visselpipa och kallade in honom. Båda hundarna kom direkt tillbaka och belönades för detta. Misstänker att kattvakterna blev minst lika rädda som hundarna över denna incident ...

Läxa till klickertränarkursen med Kasper

Lägger in läxan till nästa gång, ifall jag skulle tappa bort papperet igen (!):
Flyt

• Sitt framför föraren
• Ligg framför föraren
• Nos på targetstick
• Trampa på musmatta
• Utgångsställning
• ... eller annat hunden kan ha nytta av

Strategisk leverans av förstärkare

• Ligg eller sitt med belöning i position så att hunden förblir liggande/sittande
• Fritt följ – belöna i positionsriktning/belöna bakåt om går för långt fram
• Inkallning med medhjälpare som släpper – klicka när det går som snabbast, belöna bakåt på vänster sida

Omvänt lockande

• Hålla position ligg/sitt/stå med omvänt lockande + ev dra i kopplet (variera mellan att belöna i position eller varsågod så hunden får bryta positionen för att ta belöningen)
• Gå fint i koppel mot godisskål (eller figurant som lockar med godisbit)

Avståndsbelöning

• Lär in en ren (!) varsågod-signal (ingen handviftning)
• Frivilligt sitt – varsågod
• Låta bli godisbitsskål frivilligt + följa efter ägaren som går baklänges 2–5 m, sen varsågod
• Trampa på musmatta med avståndsbelöning (eller annat frivilligt beteende med avståndsbelöning). Se till att hunden alltid avstår godisskålen utan tjat från föraren.

Kvalitetssäkring

• Trampa på musmatta när föraren frestar med godis i handen (kort avstånd)
• Targethand när föraren frestar med godis i andra handen

Mycket av det här kan Kasper skapligt, är första tanken. Men om man börjar fundera lite: det som brister mest är nog flytet. Han kan vara lite seg ibland och istället börja lukta på annat. Avståndsbelöning har jag inte hållit på jättemycket med, och kvalitetssäkring behöver med all säkerhet övas mera. Jodå, här har vi allt en hel del att gnugga...

Rapport från trappträningen

Nu går Lakrits nästan regelmässigt uppför trätrappan. Bara något litet uppmuntrande tillrop behövs så kommer han knatande.
Nerför trätrappan är lite lättare än nerför klinkertrappan, men båda går med hjälp av köttbulle. Tycker absolut det går lättare och lättare, snart har vi kommit i mål även utan godishjälp. Han är en duktig och läraktig liten pojke.

På tal om lära: idag introducerade jag musmatta som target. Han fattade nästan med detsamma att tramp på mattan gav godis, men emellanåt blir han bara sittande med trånande blick. Det ska nog lossna så att han börjar bjuda fler saker.
Vi körde också ett kort pass två av klossen (i form av en träskiva ca 30 × 30 cm), och han har ta mej sjutton börja gå aningen åt sidan. Det är lite för tidigt än att säga om det var en slump, men han var klart duktigare idag än igår på den, så lite framsteg gör vi.

Lakrits vägd igen

Förra söndagen vägde Lakrits aningen över sex kilo. Idag vägde jag honom igen med samma metod. 8,45 kg med sele! Alltså en ökning på kanske 1,3 kg. Det låter ju mycket. Han har fått mat enligt instrux så nu funderar jag på metodens tillförlitlighet. Kanske är väskvåg och sele ingen bra metod? Fast Kasper stämde bra förra veckan... Iallafall ser han bra ut, ingen köttbulle.

Vilar lite

Pojkarna

Äntligen en bild på de båda glina när de inte busar med varann.

Mer om ben

Tack för alla intressanta svar jag fått, både i bloggen och via mejl. Jättekul! Det har gett lite fler idéer om hur man kan tänka sig att förhålla sig i liknande situationer. Jag tror inte så mycket på rang, utan är mer inne på att det handlar om olika personligheter och stilar. En del skillnader också som kan bero på att de är av olika ras och därför kanske måste lära sig varandras språk i högre grad än två hundar av samma ras behöver.
Vill förtydliga lite att när jag skrev ”röt i” menar jag inte att jag blev arg. Jag röt i något i stil med ”Hörru!” och håvade upp lillen. Det gör jag av flera orsaker:

• Det ligger naturligt för mig som människa att skrika till om något är väldigt fel, snarast en instinkt. Ungefär som att om det brinner så står man ju inte tyst och bara tittar på...
• Jag vill gärna uppmärksamma hundarna på att nu ger jag mig in i leken, så att de vet det och inte ger mig ett oavsiktligt tjuvnyp.
• Jag tror faktiskt att den muntliga tillsägelsen tillsammans med den rent fysiska (bortlyftandet) ger en bättre effekt i kombination. Längre fram kanske enbart den muntliga räcker, så slipper jag in och håva bland ivriga hundkäftar. Ibland räcker det så klart att bara flytta bort en hund, eller att bara säga till en annan. Men i detta lite akuta läge uppfattade jag det inte så.
• Tillsägelsen ger mig en (del av en) sekunds paus, så jag lättare hinner agera.

De båda händelserna jag har beskrivit var helt olika till sin natur. Den första gången kom Lakrits aggression så snabbt och direkt med både morrande och raggresning att det föll sig naturligt att ingripa. Sett i backspegeln tror jag fortfarande att det var rätt beslut.
I trädgården var det mer en utdragen lekgrej som gick lite överstyr. Det var inte det där ögonblickliga. I detta läge är det mer tveksamt om vi egentligen hade behövt gripa in. Att vi gjorde det var mer för att när hundarna börjar bli trötta riskerar kanske deras ageranden att gå överstyr, ungefär som hos människor. Är man trött kan man överreagera på ett sätt man aldrig gjort som pigg.
Vi har alltid flera ben liggande framme, ingen benbrist som man behöver bli avundsjuk på. Tror i vårt fall inte på att skilja hundar med ben åt eftersom vi har en så öppen planlösning. Det skulle bli väldigt svårt att få det att fungera i praktiken i längden, lika bra att vänja dem direkt vid att man är flera som delar på resurserna.
Däremot ska jag nog när jag köper ben framöver köpa minst tre av samma sort. De vi har nu är från Kaspers ensamtid och är lite olika i utförandet – och tydligen olika intressanta.
Någon skrev om bitande och slitande i halsskinn och öron. Så går det till här emellanåt, men jag upplever att det är ganska jämlikt. Än är det den ena hunden som naggar, än den andra. Och det ser nog värre ut än det är, man ser inte minsta punktering när man kikar efter. Kasper kan nagga min hand ibland, men aldrig så det gör ont, utan mer som ett sätt att gosa. Lakrits tänder är ju valpvassa, men inte heller han verkar bruka dem till fullo. Det går aldrig så långt att den ena hunden skriker till. Däremot har de olika varianter på att ge sig: lägga sig på rygg i underkastelse, lägga sig under en stol eller lägga sig i sin bädd. Stol och bädd verkar fungera som Pass – den andra hunden stannar upp och väntar till den första hunnit hämta andan och självmant ger sig ut igen. Det är himla kul att sitta och observera dem!

Ben

Den lille tar för sig… igår snodde han ett ben från Kasper (trots att han redan hade en egen tuggrej). När Kasper så skulle ta tillbaka det som rättmätigen var hans morrade den lille argt och visade raggen! Jag röt i och håvade upp lillen, varpå Kasper kunde ta sitt ben. Han lade sig till ro nedanför oss som satt i soffan och tuggade lite demonstrativt på det. Lakrits fick titta på upppifrån med min hand om bringan. Han lugnade faktiskt ned sig och kunde koppla av och somna. ;)

Man börjar ju ana att Lakrits kommer att bli den dominanta i flocken. Lite förvånande, för jag har alltid sett Kasper som ganska stursk.

Midsommarträning

På förmiddagen tyckte jag det var dags för lite trappträning med Lakrits. Han går uppför vår klinkertrappa, men inte nerför. Han går varken upp- eller nerför vår trätrappa som saknar bakstycken. Möjligen har han någon gång gått uppför den, men inte regelmässigt. Jag har gett honom lite respit eftersom han varit lite klumpig i rörelserna, men nu har han lekt upp sig så mycket med Kasper och börjar bli smidig, så nu var det dags.

Jag valde trätrappan, som egentligen är enklare att gå i, om än kanske lite läskig på grund av att man ser igenom. Jag körde med lockametoden kombinerat med att klicka för minsta tassrörelse i rätt riktning. Att få honom att gå uppför till första trappavsatsen tog kanske en köttbulle. Det var betydligt knepigare att gå nerför.

Några köttbullar senare var han nere. Vi pratar om kanske åtta trappsteg. De sista trappstegen blev lite ramliga, antagligen för att han blev så glad att se det fasta golvet. Efter det blev det vila, så får vi återuppta tränandet av trappgång senare igen.

Därefter blev det Kaspers tur att träna. Jag håller på att introducera ett Cotech multiverktyg i hans liv. Han tycker verkligen illa om kloklippning, så jag har bestämt mig för att se om vi kan få till en rationell slipning istället. Har läst om andra som kör med multiverktyg till sina hundar och hittade denna Cotech billigt på Clas Ohlson. Den har böjlig axel så man slipper sitta med själva motorn intill hunden, utan kan koncentrera sig på tassarna och slipningen.

Här ser man hur jag hängt upp maskinen i lampan och bara har sliptrissan med axel i handen.

Det hela går ganska bra, bara jag inte kör för länge i stöten. Maskinen går att variera varvtalet på, så på enklare klor kör jag högre varvtal (effektivare) och om Kasper börjar knorra sänker jag varvtalet och fortsätter med mindre vibrationer.

Efter lunch tog vi bilen ett par km till en grusväg och tog en långsam promenad, Kasper i flexi och Lakrits lös. Särskilt Kasper uppskattade skogsturen mycket. Lakrits blev varm och trött, så vi vände relativt snart efter att ha vilat lite vid en bänk. Emellanåt bar jag honom också. Han och jag tog också en kort runda ut i snårig terräng, och han hängde med förvånansvärt bra för att vara så liten.

Själv fick jag mina nya gummistövlar premiärtestade. Det var torrare i skogen än vi trodde efter störtskuren på morgonen, men jag kunde iallafall konstatera att stövlarna är helt okej att gå i. Rätt varma, men hellre det än såna där iskalla gummistövlar jag minns från barndomen. Egentligen är jag ju ingen gummistövelsmänniska.

Sedan tog Lakrits och jag bilen hem själva. På ditresan satt jag bak med hundarna, men nu fick Lakrits alltså åka ensam bak. Husse och Kasper ville gå hem i det sköna vädret. Ett bra beslut, det hade jag gärna själv velat. Men att testa ensambilkörning var ju också bra. Lakrits var ganska trött efter grusvägspromenaden, och gnällde bara ytterst lite. Det bådar mycket gott.

Lite fler midsommarbilder

Måste efter dagens tidigare korta Iphone-inlägg inflika att Lakrits var en väldigt kool kille, både med att gå över trafikerade vägar (premiär) och upp på kyrkkullen (ganska långt för en nioveckors valp) och sedan vistas bland så mycket människor och hundar. Det blir färre och färre gånger han snurrar in sig mellan benen, han går superfint vid vänstersidan! Jag bar honom genom själva hopen, och sedan slog vi oss ned på en filt och bara var där en stund. Vi stannade inte så länge för det var ganska varmt för hundarna och fanns ingen skugga. Vatten drack de gärna från medhavd flaska. På tillbakavägen stannade vi och tittade lite på dansen och musiken (Lakrits i famnen) och inte heller detta störde honom det minsta.

Vi miljötränar bland alla midsommarfirare.

Cinzano rosé i trädgården

Midsommardans vid Vallentuna kyrka

Miljöträning. Lakrits var koolast. Mycket folk och hundar, som vi
dock höll oss ifrån.

Husse fotar flugor ...