Jag gick ju valpkurs för Carina Persson nyligen och hon tipsade då om att använda handtarget för inkallning (gjorde jag redan) men också samma signal i en massa olika andra vinklar, inklusive uppifrån, och med båda händerna. Istället använde hon knuten hand i betydelsen Stopp. Hon hade gjort det till en rolig lek med sin hund: två knutna händer = stopp, öppna ena handen så hunden får dunka nosen där. Vilken hand öppnas nästa gång?
Så långt allt väl. Men nu börjar jag fundera ett steg till. Jag ska ju använda Lakrits till apporterings- och jaktträning och behöver då en fungerande stoppsignal på avstånd, likaså andra dirigeringssignaler. Kommer hunden verkligen att kunna skilja på en öppen och en knuten hand på långa avstånd? Eller borde jag tänka annorlunda med den här typen av signaler redan nu som valp med tanke på framtiden?
Tina och jag diskuterade detta lite igår, och jag ställde ungefär denna fråga nu till Eva Bodfäldt eftersom hon tränar apporterig och jakt med Zakk.
Eva svarade nästan omgånde :) och sade då att hon fått problem med att Zakk ville närma sig när hon använde öppen hand i sido- och uttecken. För henne upphörde det när hon begränsade sig till att använda handtargeten nedanför midjehöjd. Hon menar att jag som ett alternativ kan använda vitt papper eller näsduk vid dirigeringen. Tina var igår negativ till att använda specialgrejer till dirigering (du får gärna utveckla varför, vi diskuterade inte det så ingående) men jag vet också att Märta är jättenöjd med sin slaskrensare. Som jag ser det är väl nackdelen att ju fler prylar desto större risk att man glömmer nåt hemma. Annars verkar slaskrensaren smart, billig och greppvänlig också.
Nu vill jag alltså ha in synpunkter på detta! Alla ni som jobbat ett tag med dirigering redan, hjälp mig att inte måla in mig i något dumt hörn med handtecknen. Man kan ju lära om, men bättre lära ut rätt från början.
Tycker först och främst att du ska rådgöra med Anita, hon kan ju det mesta när det gäller retrieverträning och stöttar alltid med råd och dåd.
SvaraRaderaEn personlig reflektion är annars att det handlar om vad man tänker satsa på med sin hund. Eftersom jag enbart kör jakt med Mocca behöver jag inte fundera på olika slags handtecken för olika typer av träning/tävling.
Men som du själv är inne på: Ska hunden se/ta dirigeringar på kanske 100-150 meters håll, då krävs det nog mer än en knuten näve. Jag använder en vit platta, Märta har sin "slaskplatta", andra kör med en vit näsduk eller vita handskar. Jag har sett foton på mig själv när jag dirigerar, och kan bara konstatera: Utan något vitt i handen skulle handen knappt synas. Tänk dig själv: hunden kanske 80 meter från dig, ute på vattnet, du står grön/brunklädd mot murrig skogsrida, omgiven av andra människor i samma slags mundering. Hur sjutton ska hunden se när du dirigerar om du inte har något ljust som syns bra? (regnar det så blir det ännu svårare)
Så ett tips: Tänker du satsa seriöst på jaktträningen bör du träna in handtecken som du sedan kan använda även på långt håll.
Lycka till!
Hej Eva!
SvaraRaderaHåller helt med Åsa här ovan (eller om det blir nedan). Tänkte faktiskt på denna fråga när jag läste ett av dina tidigare blogginlägg. Jag har 8 olika hand/armtecken vid dirigering, varav 3 st blir nedanför midjehöjd. Så för mig skulle det inte funka med handtarget nedanför midjan heller.
Däremot har jag ett armtecken för "hit" (som jag någon enstaka gång kanske använder) och det är två armar snett nedåt/utåt med öppna händer. Vid alla sido-/kvarts-/ut-/sök hitåt-dirigeringar, så använder jag bara en arm i taget.
Annars tycker jag det verkar väldigt bra med handtarget-träning i samband med inkallning och avlämning av apport. Kanske man helt enkelt kan sluta med handtargetträningen när inkallning och avlämning av apport är befäst? Övningarna med öppen resp knuten hand får man nog tänka sig är en väldigt avståndsnära lek.
Precis som Åsa skriver så är det inte lätt att vara hund alla gånger... Vi står där i våra gröna kläder och tror att hunden ska se våra tecken mot en lika grön bakgrund. Likaså kanske hunden är skickad på en 150 meters-vattendirigering, har kommit ut i solljuset och vi står i skugga. Man kan ju försöka ha vita ärmar på tröjan under västen (om man inte är på riktig jakt förstås för då ska man ju vara så osynlig som möjligt för fåglarna). Även hjälpa till med att flytta/luta kroppen åt det håll du vill dirigera.
Själv tycker jag det är bra med vita stora handskar för då behöver jag inte tänka på att flytta om något vitt papper, keps el dyl i rätt hand ifall jag snabbt behöver byta riktning på hunden under arbetets gång. Kan ju också bli en signal för hunden redan vid utskicket med handskar eller annat i handen + pipan i munnen, att nu är det linjetag/dirigering som gäller.
Samtidigt tror jag inte man ska ha det jämt precis som din vän Tina säger. Förmodligen har man ibland glömt både handskar och vit tröja, och då är det bra om det funkar med öppen hand (och uppkavlade ärmar) likaväl.
Intressant ämne!
Hej Åsa och Annika, och tack!
SvaraRaderaAnita läser denna blogg med ojämna mellanrum, och vi träffas dessutom nästa helg, så jag kommer säkert att få ta del av vad hon tycker. :)
Det ser jag självklart fram emot!
Annika: vilka är dina 8 hand-/armtecken? (och Åsa, vilka är dina?) Behöver man verkligen ha några som är under midjehöjd eller kan man undvika det?
Vore bra att känna tills samtliga man kan komma att behöva innan jag börjar fundera för djupt på vad jag ska göra av handtargetträningen, som jag faktiskt vill behålla i någon form.
Annika, du har rätt i att leken får bli väldigt avståndsnära. Läraren som gav tipset har ju bc och kör vallning, får man ha i åtanke, och tänker därför kanske lite annorlunda än om man kör retrieverträning.
Åsa, jag förstår precis vad du menar med att synas. Minns att Ellis pratade om vita skjortmanschetter när vi träffades på Tullgarn. Verkar ju också bra, men bygger på att det inte är så varmt (som nu) att man inte pallar långärmad skjorta.
Annikas vita handskar är ju också en tanke (tunna målarhandskar?). Såna skulle jag antagligen kunna pressa ner i nån västficka och därmed oftast lyckas få med mig.
Då skulle det ju bli en skillnad: utan handskar och under midjan - handtarget.
Handleken - enbart på nära håll.
Med handskar och (helst) över midjan - dirigeringstecken. Kan jag få till det att ha midjan som gräns så borde det kunna funka även med bortglömda handskar nån gång? Vad säger ni? Fler synpunkter på detta?
Ja, visst är det ett intressant ämne? :)
jag har inte räknat hur många tecken jag använder, kanske jag hinner till tisdag så kan jag dessutom visa dig hur det funkar "live" (med Mocca som försöksobjekt) när ni kommer hit. :-)
SvaraRaderaDäremot kan jag direkt svara på en fråga: Jag kör enbart tecken ovanför midjan. Finns inte en chans att hunden ser vad jag sysslar med när den är långt borta - som den ju oftast är när man dirigerar på ökl eller ekl-nivå.
Tanken är förstås att lära in tecknen på nära håll, men hand/armar/kropp används exakt likadant så hunden känner igen tecknen när den sen befinner sig på långt håll. Det kan ju också vara så att du/hunden står i t.ex. vass/högt gräs/växande gröda och att ni inte ser varandra så bra.
Generellt så är det bra att ha både handtecken och röstkommando i "verktygslådan" så du kan föra din hund dit du vill även när ni inte har ögonkontakt.
Du upptäcker troligen med tiden att det är väldigt bra att ha en träningsväst/pickingup-väst för inhämtade dummisar, extra godis, skott, vattenflaska, handduk etc. Där kan handskar eller andra dirigeringsattiraljer finnas.
Hurra, vad bra att jag skrev det här inlägget! :)
SvaraRaderaÅsa, jag tittar mer än gärna på en demo med dig och Mocca på tisdag!
Okej, så än så länge finns det inget som talar för min senaste tanke att köra handtarget under midjan och (längre fram) dirigeringssignaler ovanför.
Kör du både röst och visselpipa, antingen eller eller både och?
Jo, jag har ju redan en väst (iofs fylld med diverse andra ting för annan typ av träning). Just nu är min påsydda bakficka fylld med lekartiklar för Lakrits lekträning. ;)
Ok, nu har jag "känt" på mina 3 "under midjan-tecken", och handen vid två av de fyra "kvartarna" (kl 16.30 och kl 19.30) slutar kanske 1 dm under midjehöjd och mitt "sök-hitåt-tecken" börjar högt men avslutas också kanske 1 dm under midjehöjd. Även i ekl på A-, B- och C-prov kan det finnas apporter på kortare avstånd än 40 m och definitivt på praktisk jakt. Jag tycker det är bra att få hunden att använda näsan och röra sig direkt åt ett visst håll efter en kontaktsignal, utan att behöva vissla för mycket för att den först ska komma i läge för 90 gradersvinklar. Självklart får man anpassa tecknen efter den vegetation och det avstånd som gäller så att de blir synliga! Man får helt enkelt lägga upp sitt eget system som man trivs med.
SvaraRaderaAtt ha orden "höger" och "vänster" (likaväl som "ut" och "hit") kan vara väldigt praktiskt ifall hunden försvinner bakom vass eller i högt gräs, men jag har hittills varit för slö att träna in dem. (Hmm, min spaniel kunde ju det...) Säger "så" i alla sidoriktningar. Kanske med nästa hund...!
Visst kan det väl bli väldigt långa avstånd vid vallning också? T ex när föraren skickar sin hund att hämta/driva fårflocken mot sig?
Glömde svara dig på vilka tecken inkl ord jag använder vid dirigering:
SvaraRadera- Kontaktsignal/stoppsignal (kort vissling och höger eller vänster hand - beroende på vilket håll jag sedan tänker dirigera - rakt upp)
- Dirigera rakt bakåt efter att hunden har stannat och vänt sig om mot mig: Har ju kvar handen uppe efter kontaktsignalen. Pressar nu upp/framåt handen ytterligare ett snäpp (med hjälp av kroppen) + ordet "Ut!".
- Dirigera 90 grader vänster eller höger: Rätt hand är ju redan uppe. Fäller armen till 90 grader ut från min kropp och lutar mig även rakt åt den sidan samtidigt som ordet "så". (Ska 17 lära nästa hund höger/vänster - som utgår från MITT höger eller vänster oavsett åt vilket håll hunden har nosen.)
- Dirigera "kvartarna" snett utåt (kl 10.30 och 13.30) - här "trycker jag min arm/hand snett framåt/utåt höger eller vänster samtidigt som jag säger "Ut!". Alltså armen mitt emellan rakt upp och rakt åt sidan.
- Dirigera "kvartarna" snett åt sidan mot mig (kl 16.30 och 19.30) - här drar jag handen/armen snett nedåt/bakåt och vrider även kroppen åt den sidan så att hunden gradvis får min sida mot sig. Ord: "Sök".
- Dirigera "sök rakt in mot mig". Du kanske ser en apport landa på en åker, du har längdriktningen men kan inte riktigt avgöra avståndet. Skicka ut hunden på ett linjetag och blås kontaktsignal när den kommit ca 10 m förbi det troliga stället. (Den kan ju ha sprungit på den sidan apporten där den inte får vind på den.) Du har ju nu handen rakt upp vid stopp-/kontaktsignalen. Svep med handen i ett zig-zag-mönster nedåt samtidigt som du säger "söök". Då söker hunden med låg nos emot dig och får på så sätt med sig några extra meter mark sidledes på båda sidor om den tänkta linjen istället för vad som skulle skett om du blåste inkallningssignal.
Ang fårvallningen: När jag tänker efter tror jag att dom har olika visselsignaler för höger, vänster osv och jobbar nog helt riktigt inte som vi med armtecken på samma sätt?
Snabb respons: Håller med Annika, till viss del anpassar jag tecknen beroende på hur långt ifrån hunden är och om den ser mig eller ej. Det vill säga: så jag gör jag just nu, med en hund som tränas för ökl men är långt ifrån färdig för högre klasser/långa avstånd.
SvaraRaderaMålet på sikt är dock att hon ska kunna skickas på ett långt linjetag, stoppas och antingen dirigeras hö/vä, sen stoppas igen och läggas på ett närsök. Eller kanske stoppas och läggas på närsök där hon är. Är hon väldigt långt ifrån mig, kanske en blåsig/regnig dag eller med motljus, så gäller det att jag använder mig av de tecken som är bäst för stunden.
Jag vill att hon ska slå ner näsan och söka på stället om jag ger närsökssignal - pipan hörs långt och är ofta bäst på långa distanser. Kan jag däremot bli så duktig som förare så jag lär mig att använda vinden optimalt, då kan jag i bästa fall minimera antalet tecken/dirigeringar och förlita mig på att hon använder sin fantastiska näsa och själv finner apporten.
Ja, det är svårt att svara kortfattat och som Annika säger, man måste hitta sitt eget sätt, det man själv trivs med och tycker fungerar och inte stirra för mycket på hur andra gör.
På grundkursen med Anita kommer du att få massor av bra tips och lära dig hur du kan föra Lakrits på ett bra sätt. Men det är ju gott om tid och egentligen behöver du inte börja med jaktträningen på ett bra tag utan kan låta honom vara valp ett tag till.
Ha det bra!
Hej!
SvaraRaderaJag tränade in handtargeten med Jim som valp, men blev inte nöjd med att han ibland tolkade det som en inkallning, så jag har plockat bort den. Jag kan använda den med armen helt hängande utmed min sida och öppna handflatan, när jag vill ha en boll direkt i handen. Men jag tar emot dummyn med bägge händerna rakt framifrån. Den gången du ska ta emot en skadskjuten, flaxande fågel är det inte så bra att ta emot med en hand...
Stoppsignalen tycker jag definitivt att du ska ha rakt upp med öppen handflata, det är en tydlig signal och ingen slump att alla som hållit på med retrieverjakt gör så.
Apropå nånting vitt på håll: Är väl en smaksak, men jag tycker det har hjälpt Jim att förstå bättre att nu är det en dirigering.
Men, du kommer ju få mycket hjälp av din uppfödare, så det klarnar nog!
Det var mycket det här, och sent är det, men bara en kort kommentar för att undvika missförstånd:
SvaraRaderajag tänker absolut inte börja med nån jaktträning nu, men jag vill ha klart för mig redan nu vad jag kommer att behöva i framtiden, så att jag inte använder det nu till något helt annat. Jag vill t.ex. gärna använda mig av targethand. Och Märta, att ta fågel med två händer är väl ingen konflikt med targethand - det blir ju två targethänder mitt framför låren istället?
Godnatt!
Visst kan man använda bägge händerna som handtarget, men jag fick inte det att funka riktigt bra, därför slutade jag med det. Tycker också att handtarget blev ett ganska hetsigt sätt att lämna av på, men det kan ju vara min galna hund... :-) Jag försöker istället sträva efter mycket mera lugn och ro framför mig. Tror det är skillnad om man tränar lydnad, då vill man ju att hunden ska vara på tårna, inom jakten är det ju nästan tvärtom. :-) Men du kanske kan ha den här targethand-leken om du alltid håller den nära dig och inte använder den som en inkallningssignal? Då borde den inte missuppfattas på håll?
SvaraRaderaHej igen!
SvaraRaderaNu har jag läst det här mer noggrant. För att kommentera det sista först, så kan jag nog förstå vad du menar, Märta, om man har en ritkigt hetsig hund kan nog handtarget bli "för" kul. Fast det beror ju lite på med vilken intensitet man tränar in det. Man vill väl att hunden ska komma in med bra fart, för att sedan stanna lugnt och fint med sitt byte rakt framför föraren?
Just nu är det absolut ingen fara med Lakrits på den punkten, men ska ha det i åtanke om han blir vildare som unghund. Det är ingen slump att Anita gav honom smeknamnet Ferdinand redan som pyttevalp. ;)
Annika och Åsa: tolkar jag er rätt om jag tror att ni gör lite olika vid dirigeringen? Åsa låter hunden gå i nittiogradersvinklar medan Annika genar i 45-graders? Det gör såklart att man behöver olika tecken. Hm, det här känns som en väldigt nyttig, intressant och helt ny diskussion för mig. Det är jättebra att få ta del av folks åsikter och arbetsmetoder INNAN man själv börjar försöka ta sig an någon. Ska bli superintressant att höra vad Anita rekommenderar (kanske ligger nära Åsa, med tanke på vem Åsa gått i skola hos... )!
Fårvallning: har bara kikat på det en gång (Sven Sognevik) och han använder i princip enbart visselpipa som jag minns, kanske något enstaka handtecken. Och hunden var sååå följsam och duktig, det var så man fick rysningar...
Annika, vad roligt om denna diskussion medfört att du kommer att lära ut vänster och höger till din nästa hund. ;)
Kasper har viss förståelse för dessa eftersom jag förstärker våra cykelsvängar genom att säga dem medan vi svänger. Dock har jag egentligen inte testat dem i annat sammanhang, så han kopplar antagligen inte dessa ord utanför cykelsituationen.
Hur många visselsignaler har ni då? Stoppsignal (en kort) nämnde Annika. Anita har redan instruerat om inkallning (jag kör fyra korta). Åsa nämner närsksignal (hur låter den?). Flera?
Jösses, den här tråden kan hålla på hur länge som helst... ;) Keep it coming! :D
Precis som Märta var inne på så får man ibland rätta sig efter vilken typ av hund man har och hur den uppfattar olika situatoner och signaler.
SvaraRaderaJag har t ex vid dolda vattendirigeringar med fördel kunnat träna min labbe med långa bollkast (chuck-it) över huvudet (framåt + höger/vänster), och hon har tuffat på i bra simtempo med fokus framåt-framåt. - För någon gång kommer det trillande en boll "från himlen" långt framför henne.
Efter ca 2 gånger genomskådade min flatt detta... Hon simmade då framåt en lagom bit och sedan saktade hon ner simtempot och stack upp huvudet som ett ubåtsperiskop som svängde runt åt alla möjliga håll. - Trots att jag hela tiden ökade avståndet innan jag kastade. Nä, där har det fått bli långa målträningar istället. Någon enstaka gång (typ en gång i halvåret) kan jag ha kunnat använda chuck-it:en - om hon inte vet att den finns med i packningen...
Återkommer till det om att alltid ha vita handskar eller annat "redskap" vid dirigering. Jag tror att man ska träna hunden även med bara handen. Du kan t ex komma i ett läge där du skickat hunden på en markering (som den ju ska lösa självständigt utan dina handtecken). MEN om du vid ett prov märker att hunden är helt ute och cyklar så kan du behöva styra upp den med att dirigera till nedslagsplatsen (inget man tränar vid markeringsträning). Målet är ju att snabbt få in apporten utan ett alltför stort sök. Då hinner du kanske inte börja leta efter handskar i fickorna och få på dem först. Och oavsett att man oftast har fickorna fyllda med olika saker så får man ibland vara glad att man åtminstone har visselpipan med sig...
Mina visselsignaler är följande:
- Inkallning: 3 korta
- Kontaktsignal - 1 kort
- Områdes-/här-/närsökssignal ("sök på det här lilla området"), användes oftast i samband med dirigering. Många har många, små, täta, korta blås eller en drillpipa, men jag orkar inte blåsa på det sättet någon längre stund. Därför är min signal en lång, utdragen signal med omväxlande högt och lågt ljud. En del har en söksignal som är lång-kort-kort, lång-kort-kort osv.
.......... o ..........
Ang dirigeringarna så har jag 90 gradersvinklar, kvartsvinklar utåt och inåt + rakt bakåt och inåt. Använder mig av de signaler som är effektivast för tillfället. Så det kan också bli inkallning, stopp och 90 gradersvinklar, beror på situationen. Oavsett, så tycker jag att det är viktigast att träna på låånga, raka linjetag utan ljudliga "påhejningar" och utan en massa stopp och vinklingar. Kanske istället lägga till olika störningar som hunden inte ska bry sig om.
Kontaktsignalen kan man ju träna separat "till vardags", även med en ung hund. Jag brukar belöna valpen med en godis som jag gömt i den uppsträckta "stopp-handen" och sedan ger eller kastar ner den rätt i munnen (efter frikommando ifall jag skulle missa). När jag sedan fortsätter träningen med den äldre hunden har jag istället en boll att kasta till eller bakom hunden, aldrig så att den får förväntan på att bollen hamnar mellan oss och därigenom vill röra sig mot mig. Så småningom blir ju belöningen för snabbt åtlydande, att den får fortsätta bakåt till apporten eller åt sidorna.
Jag tycker du är väldigt klok som redan nu tänker på vad olika övningar/lekar kan förenkla eller försvåra inför kommande jaktträning. Vissa saker ställer till det när man tränar olika "grenar" med hundarna, men ibland kan man ju också ha oväntad hjälp av det man tränat inom ett annat område.
Hehe, datorn lurade mig att skicka meddelandet flera gånger. Nu ska jag vara tyst!
SvaraRaderaVisst är det skillnad hur pass intensivt hundarna reagerar på handtargeten, med Jim som är en väldigt het hund och gör allt supersnabbt är det ingen bra grej. Han rusade in i handen och släppte och sen var han mentalt redan beredd på nästa jobb. Inte bra. Nu håller jag nästan upp handen som stopp när han kommer in, försöker få honom att sätta sig lugnt, ta apporten lugnt och sen sitta kvar lugnt... Sen ge kommando fot. Men han är rätt extrem i tempot, så jag håller tummarna att du slipper det med Lakrits.
SvaraRaderaVisselsignaler, jag har fyra stycken:
Vänd och kom mot mig = två korta
Inkallning = två, tre stycken "vänd mot mig"
Stopp/kontakt = en lång
Sök = en ganska långsam drill med tre signaler "pip-pip-piiiip" om du fattar...
Vändsignalen har jag bara använt senaste året, men jag har stor nytta av den när jag vill att han ska jobba mot mig, till exempel om han sprungit förbi rätt område. Använder den istället för att kalla in och sen stoppa. Den är rätt praktisk, särskilt om man har en hund som är lättsprungen och kanske inte helt lydig på stoppsignalen alla gånger ;-).
Jag håller med Annika (var det väl? ;-), det är klokt att tänka igenom handtecken och signaler från början, om du tänker köra mer än jakt med Lakrits, t.ex. lydnad eller bruks.
SvaraRaderaDäremot tycker jag personligen det är svårt att läsa sig till hur man ska göra. Det gäller både tips av glada själar som vi här på nätet :-) och böcker om hundträning.
Men när vi ses på tisdag kan Mocca och jag visa några exempel på hur signaler och handtecken fungerar på en hund som tränas för ökl. Bara en kort demonstration för att visa lite hur jag jobbar och framför allt: vad syftet är med olika signaler och tecken.
Hur man lär in tecken och signaler, vad man börjar med och vad som kan vara bra att vänta med, det överlåter jag däremot med varm hand till vår allra bästaste kennelmamman. :-) Grundkursen som vi valpköpare får gå på Wij, den är guld värd! Där har du chansen att få svar på alla dina frågor och får all hjälp och stöd du behöver.
Vi hörs inför tisdag, vägbeskrivning kommer!
/Åsa
Annika, tog bort den ena dubbletten. ;)
SvaraRaderaMärta, vändsignal lät rätt smart.
Åsa, du har verkligen rätt i att det inte går att få bra kläm på det här utan att träna praktiskt, en liten bit i taget. Och det ska bli kul när Anita drar igång den biten.
Lite demos dessförinnan av Annika och dej är supervälkomna, så jag får nån slags helhetsbild/målbild av hur det kan komma att se ut sen, längre fram.
Ska bli kul att ses på tisdag!
Anita har nu berättat om sina handsignaler, ska försöka återge dem:
SvaraRadera* stoppsignal – stopphand i ögonhöjd
* utåt/framåt – skicka upp med handen, högt upp (dessa signaler är i allmänhet utgående från stoppsignalen)
* sidled – vä/hö hand rakt ut
* närsök – rörlig hand i midjehöjd
* snett ut – handen snett upp (om hunden ska gå 45 gr ut; lärs ut till hundar som har lätt att lära in tecken)
Inget av dessa hamnar i konflikt med en handtarget som utförs under midjehöjd. *glad*