Korta listan

Nu var vi nere på fem namn:
Bonzo, Banjo, Billy, Bosco och Bosse.

Nästa steg var att säga varsitt namn vi inte ville ha, då föll Billy, Bosco och Bosse bort.
Fast sambo vill iallafall helst ha Bosse. Dotterns favorit var Billy. Svårt det där med namn.

Bonzo... Banjo... Funkar de att ropa? Vilket känns bäst?

Namnlista

Kenneln ska namnge alla valparna i denna kull till något på B.
Vi får ge namn till vår valp, men utan att ens ha träffat den - eller ens veta vilken av de fyra hanarna det blir - hur ska vi kunna ge den ett bra namn?
Visserligen kan vi ju alltid kalla den något helt annat än det namn den får i papperen, men när man nu får chansen att vara med och bestämma vill man ju att det ska bli något bra.
Listan som den ser ut just nu:

Bosse
Bonzo
Buster
Bo Kasper
Bröndum
Biggles
Blyton
Banjo
Balder
Bacchus
Billy
Bingo
Bjarne
Boston
Bellman
Bosco
Boris
Benson
Bonzai
Bossy
Bilbo

Och några som inte börjar på B:

Kasper
Rasmus
Ramses
Elmer

Vi har några veckor på oss att ta ställning...

I väntans tider

Det började i mars med att om vi skulle ha en hund så skulle det vara en Jack Russell terrier. Sade sambon. Efter lite närmare forskning insåg vi att den jaktinstinkten kunde vi nog vara utan.
Jag kollade hundböcker och webben och kom fram till en lista på ett drygt halvdussin hundar. De flesta spolades genast av sambon och dottern, men sedan kvarstod tre raser:

• Kromfohrländer


• Dvärgschnauzer


• Dansk-svensk gårdshund

Vi hade tur och fick besöka en kennel i närheten med den okända rasen Kromfohr-länder. Jättesöt, men kanske för svår som förstagångs-hund?

Den anses ganska vaktig och reserverad.

Just den här hunden kunde även hoppa över ett manshögt stängsel.

Tankarna gick vidare. Vi hade nyligen träffat en mellanschnauzer och misstänkte att en dvärgschnauzer var ungefär likadan i temperamentet, fast lite mindre i storleken.

Men skulle vi palla med att trimma pälsen regelbundet? Vi kanske skulle kolla vidare ändå, fast de är charmiga hundar.

Vi var nyfikna på den dansk-svenska gårdshunden, en gammal ras från södra Sverige, Danmark och norra Tyskland. Kunde den vara något för oss?

En månadslång vistelse i Frankrike satte temporärt stopp för planerna, men sedan var letandet igång igen.

De kommande månaderna fick vi chansen att träffa ett antal gårdshundar. Det fanns många vänliga själar både i kennlar och i den lokala gårdshundsklubben som förbarmade sig över vår kunskapsiver.

Men valpar då?

Det fanns inte så många kennlar för dsg som vi hade förväntat oss efter att ha kikat på den mycket mer ovanliga rasen Kromfohrländer.

Våren är hetaste valpningstid, men vi var för sent ute för att få tag i någon. Helst ville vi ha en tik, hade vi bestämt. Jag har störst vana av tikar sedan tidigare, de är lite mindre och i allmänhet lite mildare i temperamentet.

Allt eftersom tiden gick lärde vi oss mer om gårdshunden. När vi så helt överraskande blev erbjudna en hane ställdes allt på ända. Vi hade fått höra från flera håll att det bland dsg inte var så stor skillnad mentalt på tikar och hanar. Så till slut slog vi till.

En tik som inte var till salu och fyra hanar. En av de här ska bli vår.

Nu går vi i väntans tider.