Duktigt eller totalt ouppfostrad?

Häromsistens gick vi en promenad i kvarteren. Stötte på en man som klippte sin häck och som ville hälsa på Kasper. Jag fick Kasper att först sitta, sen ett varsågod att gå fram och hälsa. Mannen, som själv hade två hundar, tittade och sade: "Är han alltid så där duktig?"
Stod som fallen från skyarna. Nån som tycker att Kasper är duktig... De flesta ser bara slyngeln i honom. Men jag har vittne på det, lillmatte var med... :D
Å andra sidan blir Kasper som galen i skogen. Vill fara fram som en tromb i alla doftspår; hade jag inte honom i långlina skulle han antagligen försvinna för gott. Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med det. och snart ska vi på kantarellkurs, får se hur det går.
Sen fick jag hjärtat i halsgropen härom dagen. Öppnade ytterdörren för att kolla vädret innan jag släppte ut Kasper i linan. Såg inte att en man med en wheaten stod utanför tomten på andra sidan häcken. Men det såg Kasper. Woof, sade det, så försvann han som en pil ut genom hålet i häcken ut till den roliga hunden. Gatan som går där är väldigt liten med ytterst lite trafik, så det var väl i och för sig inte hela världen. Men när jag kom och skulle ta in honom bara fjantade han runt den andra hunden medan jag försökte kalla in och få tag i Kasper. Inget halsband heller, så hal som en ål. Sen dök det upp en hel dagisgrupp lite längre ned på nästa väg. Iväg kutade Kasper, medan jag gormade ilsket. Väl nästan framme hos barnen vände han faktiskt, om det nu var mitt gormandes förtjänst ska jag låta vara osagt. Men istället för att komma tillbaka till mig och mannen med wheaten drog han vidare förbi uppför backen ända upp till kröken där man inte ser längre. Då gick jag arg som ett bi in och hämtade visselpipan medan mannen med wheaten sade att nu går vi så blir det kanske enklare. Och faktiskt, visselpipan fungerade. Som en pil kom Kasper insusande på gården igen och försökte se oskyldig ut.
Jag var superarg, dängde in honom innanför dörren, inget godis eller nåt. Vet inte om det var rätt taktik, ska man i det läget belöna för att han trots allt kommit för visselpipan, eller låta bli för att visa att han var dum som drog i första läget? Svårt det där.
Rejält rädd var jag också, för vägen dagisbarnen korsade är större med mer trafik än den lilla väg han först sprang ut på, och strax nedanför dagisbarnsvägen ligger en riktigt stor korsning med massor av trafik hela tiden. En liten dsg därnere och hans tid är förbi...

Det har regnat här hemma

I och med att vi kom hem tog sommaren slut. Allvarligt. Hela sommaren har vi haft solen med oss, känns det som. Vi har njutit av sol och vind, men sällan drabbats av regn. De stunderna har vi haft annat för oss.
Nu kom vi hem från Rügen och möttes av en flera decimeter hög illgrön tjock gräsmatta. När vi åkte lämnade vi en gulbrun torr stackars gleskammad historia efter oss. Liknade mest en julgran i februari.
Hemfarten, förresten. den gick ju strålande. Med hundpasset i ena handen och kopplet i den andra tågade vi in på en av Rügens veterinärkliniker. Kasper åt sitt medhavda piller under sträng tysk veterinäruppsikt, blev chipläst (hade inte ens tänkt tanken innan att alla veterinärer kanske inte har chipläsare!), fick sin stämpel i hundpasset. Nå, vad kostade det här, då? Nä, vi var klara nu, sade veterinären. Det var gratis! Eloge åt denne tyske veterinär. När vi så sen körde av färjan och som enda bilen valde röda utfarten (vapen och hundar var särskilt tillskrivna att köra på rött) lyftes bommen bara för oss. Obemannad station! Lite snopna körde vi in i Trelleborg.
Idag har vi så träffat Enzo igen och plockat massor av karljohansvamp. Där kom regnandet väl till pass. Och igår fick jag frågan om jag ville vara med på Eva Bodfäldts kantarellsökkurs. Jamenvisst, självklart vill vi det! Hoppas verkligen att den blir av om två veckor.
För övrigt har Kasper indelat oss i två kategorier: tjejer (lillmatte och jag) är bollar; killar (Enzo och husse) är hjortben. Vi har nämligen vid olika tillfällen frågat: "Var är... [lillmatte/matte/husse/Enzo]" och vid dessa tillfällen har boll respektive hjortben hämtats. Nu har vi klurat ut det, lillmatte och jag: killar luktar skit... :D

Semester på Rügen

Lillmattes kusin tyckte Kasper var en rolig bekantskap.
Väl på plats i huset på Rügen visade de sig att det fanns en grannkatt. Den var mycket intresserad av Kasper, och intresset var ömsesidigt.
Maneter och sjögräs skulle ju undersökas.
Vi gick på långpromenad i en nationalpark med härlig bokskog, och den här bilden ser lätt surrealistisk ut med grönbevuxen sjö och det gröna bokljuset.
Inte kan man missa en sån feature som en hundbar...
Lillmatte och Kasper tar sig nerför en brant slänt. Många intressanta kryp att detaljstudera. Kanske ett förstoringsglas i julklapp?
Många härliga stränder fanns det.

Men... är det en isbjörn därborta? Visade sig vara en golden som skakade av sig saltvatten...
Mums, lite god yoghurt kan ju vara värt att fläcka ned nosen för.

På strandpromenaden i Binz finns det både hundpåsar och särskilda avfallskorgar.
Men det trädet är alldeles för stort för att kissas vid...

På tal om stort, här är en del av den gamla kurort i Prora som byggdes under Hitlertiden. Nu en avskräckande ful ruin som upptar flera kilometer av den härliga sandstranden.
Nedanför Prora-ruinen. Vår sista dag på Rügen, så alla badkläder var redan nedpackade.

Storegård hundpark

Lillmatte kom ned till Skåne med tåg. På torsdagen innan vi åkte till Tyskland passade vi på att besöka Storegård hundpark strax utanför Löddeköpinge. En kanonvarm dag, så mitt i bröt vi för en badstund vid Barsebäck strand, innan vi återvände för mer kul aktiviteter. Entréavgiften gäller hela dagen.

Vi inledde med att gå runt parken och titta och skapa lite kontakt. Svårt, för Kasper tyckte ju att allt var så intressant. Sen gick vi en labyrintbana.

Lite låga hopphinder fanns det i labyrinten. Matte fick hoppa mer än Kasper.

Sen fanns det en miljöbana med mängder av olika slags hinder. Stubbarna var roliga och lätta att gå på.

Hinkarna var mer okända, men inget problem.



Ännu mer ovant var det med hinder man skulle gå igenom. Kasper var lite förbryllad, men inte rädd, och snart gick han genom dem hur enkelt som helst.
Stilstudie i klättring över pallar.
Åka skottkärra var väl inget, man har ju åkt cykelkorg.

Det fanns både en nybörjaragilitybana med lättare hinder och en vanlig agilitybana med fullstora hinder. Vi körde lite i bägge, och det var ju superkul.
Slalom har vi inte tränat så mycket på, men på nybörjarbanan fanns det låga käppar som man nådde över med armen, vilket gjorde det enklare att leda runt med godis. Mot slutet tror jag Kasper började fatta vitsen litegrann. Återstår att se om han minns det nästa gång...

Lite mer ovanliga hinder fanns det också.

Och så rolig belöning med dragkamp när man varit duktig.

En kanondag - kan verkligen rekommenderas om ni har vägarna förbi Skåne:

http://storegard.se/index.php/872415

Beach 2008

Wow, vilken jättesandlåda att gräva i!
Utmärkta solstenar de har här. Nästan lika bra som mattes solsäng hemma.
Fina hundar badar (helst) inte. Kaspiskt ordspråk.

Fast lite nyfiken är man ju på vad som rör sig därnere i havet.
Och igår på Barsebäcks Strand gjorde jag ett undantag. Det var så långgrunt att lillmatte lyckades lura ut mig och bada. Hela jag! Simmade faktiskt. Bröstsim. Fick fixa till frisyren sen med värsta tång- och sandinpackningen tills jag blev mitt vanliga vackra jag.

Besök i Ystad

Vi såg ingen Binkis i Brösarps Backar, det hade vi minsann lagt märke till. Och visst vore det kul att få träffa King (och kanske Pompe?) igen nångång i Stockholm.

I tisdags var vi nere i Ystad och träffade Lisa med familj. Barnen tyckte det var jättekul att få en hund att gå ut med. Kasper förde sig ganska väl för att vara han.
Elias promenerar stolt med Kasper.
I en hundrastplats träffade vi en annan gårdshund, Morris, som Kasper fick leka med en stund.
Alexandra var duktig att gå med Kasper. Här sitter hon och väntar tillsammans med Kasper, den bevingade gårdshunden.
Kasper gillade verkligen Lisa. Här ger han en jättepuss utanför Klosterkyrkan.

Bilder från Tollarp och Skåne

Kul var att jag råkade på en översättarkollega som jag träffade för första gången i Västerås i april. Hon ställde ut sin hane i samma klass som jag. Tyvärr sågs vi inte mer sen, hon åkte kanske hem efter utställningen.
Den här mannen är uppfödare och sade direkt han såg Kasper i toakön första dagen att han tyckte Kasper var så snygg att han gärna ville avla på honom - om det inte var för tänderna, då. Flera gånger sen fick jag höra att hans Gullan skulle passat så bra med Kasper.
Kasper koolade ner sig så pass att han lyckades sova precis bredvid Osborn samtidigt som det var lydnadstävling. Ingen är mer förvånad än jag. Längre bort ser man benen på Kings matte, som besökt Kasperbloggen några gånger. Hej, hej, om du läser detta!
En av våra tältgrannar tävlar lydnadsklass 1 med Celma.
Efter Tollarp for vi vidare nedåt i Skåne. Här rastning på Brösarps backar, ett ställe som passade Kasper perfekt.
Har träffat en beauceron också (eller tre). De verkar vara mycket mysiga hundar, och åtminstone de här exemplaren kunde koppla av också.

Tollarpsträff

Kasper och jag har nu varit på Tollarpsträff i dagarna tre. Vi har bott i tält, vilket gått över förväntan bra. Det knepigaste har varit att han är så intresserad av att träffa alla andra gårdshundar, oavsett om de vill träffa honom eller ej, liksom att han fortfarande har svårt att vara ensam bunden ute medan jag försvinner bort. Men båda delarna har gått lite bättre allt eftersom dagarna gick, så det finns väl hopp att vi ska lösa detta vad det lider.
Dag 1 lyssnade vi på avelsinfo, intressant. Kontentan var att dsg-uppfödarna behöver avla mer på friskhet och mindre på skönhet, och att så mycket som 83 % av den genetiska variationen har försvunnit i rasen de senaste 40? åren. Dags att bli mer aktsam, alltså.
Dag 2 ställde vi ut, och det gick åt skogen. Förra gången fick vi ju en 2:a (blått band) och hade väl trott att vi skulle få det igen. Men icke, den norske domaren gav honom en 3:a (gult band). Har inte utlåtandet framför mig, får slänga in det en annan gång, men kontentan var att Götängens Bonus Kasper är kanonfin på alla sätt - utom tänderna. Underbettet genererade alltså en 3:a. De jag pratade med både innan och efter hade precis samma åsikt - en kanonfin hund, välvuxen på alla sätt, men tänderna gör att man inte kan avla på honom. Vet inte vad det innebär för resten av kullen? Påstås vara ärftligt, enligt vad jag förstod. Iallafall är han är superhärlig hund.
På eftermiddagen tittade vi på lydnadstävling, intressant att se alla moment sammanföras på det sättet, sånt som vi tränat i små snuttar. Men jag tycker den militäriska kommenderingen känns lite overkill... Rallylydnad är lite mänskligare, och känns närmare Kasper och mig.
Dag 3 gick vi på vår 7:e kurs - viltspår. Jätteintressant och kul! Vi åkte ut till en vacker bokskog (bara det...) och lade ett enkelt rakt snitslat spår på 60-70 meter genom att dra en rådjursklöv och droppa ut nötblod. Sen väntade vi en timme innan vi gick spåren. Vi var bara fyra hundar så det var kanonbra. Kasper fattade snabbt vad han skulle göra, nosen fint i marken hela tiden, gick lagom fort och hittade klöven före mig, trots att jag egentligen visste var den fanns... Han tog inte upp den i munnen, men var klart intresserad av den. Tillbaka vid bilarna fick han kika på den lite till och då tog han den faktiskt i munnen ett par gånger. Det här måste vi försöka få till, men det är ju lättare om man kan hitta en spårkompis.
Nu har vi tagit in på vandrarhem i St Olof, mer från oss följer vid tillfälle.

Värmerekord

Nu får till och med Kasper nästan värmeslag, cirka 30 grader här idag. Visserligen ligger han i solen ibland, men inte har han mycket ork ens i skuggan. Det hindrar ju inte att han inte vill bada i vattenspridaren...

Satte upp tältet på prov idag, dels för att städa ur det lite och minnas hur man satte upp det, och dels för att se hur Kasper skulle reagera på det. Det gick snabbt och smidigt, satte upp det ensam på tio minuter. Eller ensam, Kasper ville ju hjälpa till... Han ville bita i de långa bågarna och lade sig på tältduken och fjäskade i ryggläge. Sen ville han gärna sticka nosen emellan när jag skulle hamra ner tältpinnarna. Men upp kom det, och sen ville han genast gå in i det. Ingen rädsla här, inte.

Snart semester igen

Nu är det varmt och skönt, nästan som i Grekland. Till och med Kasper är rätt spak på dagarna, men på kvällen blir han full av liv. Nu återstår ett par dagars jobbande för att få klart alla lösa trådar i nästa vecka, sen bär det av söderut.
Kasper och jag ska till Tollarp, ska bli jättekul att träffa så många andra gårdshundar. På fredagen väntar föredrag, på lördagen utställning, på söndagen kurs i viltspår. Dessutom ska vi bo i tält, han och jag. Undrar hur det kommer att gå... Hoppas han faller ihop av trötthet istället för att riva tältduken för att det finns en massa andra hundar utanför...
Husse hänger med till Skåne, sen cyklar han via Bornholm ned till Rügen. Sara tar tåget ner till Skåne mitt i veckan, så åker hon, Kasper och jag färja från Trelleborg till Sassnitz några dagar senare. Sen väntar en vecka i Tyskland. Vaccin mot dvärgbandmask är inhandlat och en lista på några närliggande veterinärer har jag skrivit ut, så allt sånt borde vara i ordning.
Ska nog sätta upp tältet imorgon i trädgården så lillvovven får ta sig en titt på det innan det bär av.

Några blandade bilder

Vi var ju på Drottningholm häromdagen och träffade bland annat den här whippeten och den lilla blandrasen (chihuahua och något mer) som hade rätt kul ihop en stund.
Idag var det värsta solardagen. Husets båda herrar gonar sig.
Mobilbild jag råkade hitta från i våras. Härliga vårblommor!
Jenni skickade över en bild från Circuiten på Kasper som hon fått av en annan utställare. Hoppas det är okej att publicera den... (säg till annars!) Hans ena bakben står ju helknasigt, men annars ser han väl rätt kool ut.

Hundhälsningar

Kul att höra av en annan Kasper i vår blogg, japansk spets...
Nästa nyhet: två helvita hanvalpar födda i Danmark, totalt fyra dsg-valpar, flera med stubbsvans. Läs mer om dem: http://www.gaardhunden.webbyen.dk/

Sen har Martin varit ute på fotograferingssväng och plåtat ett gäng agilityhundar. Många fina bilder här:

http://users.grevture.com/~martins/fotodagbok/2008/07-10-agility
http://users.grevture.com/~martins/fotodagbok/2008/07-11-agility

Hittade idag en fin rund vedpinne som Kasper fick bära på hemväg från en promenad. Han gick lös och bar vedträt så fint som värsta retrievern. Vi gick där lika stolta båda två ända hem... nästan. Hade glömt att grannen hade fest, och Kasper drog plötsligt iväg dit med vedträ och allt och lämnade antagligen av det prydligt på deras veranda. Att de har två hundar själva gjorde ju inte grannarna ointressantare, direkt. Fick plocka in honom lite snopet efter alla de väluppfostrade metrarna...

Senaste Härliga hund

Jag har väntat otåligt på senaste numret av Härliga hund, nr 7/2008, för där skulle Kaspers kurskompis från första valpkursen vara med: rhodesian ridgebacken Benson med matte Helena. Först idag låg den i brevlådan... hade den varit inne och vänt en vecka hos nån granne, tro?
Iallafall var det intressant läsning om hur Helena lär sig stävja :D och lugna Benson när han blir uppvarvad. De ska visst vara med i nästa nummer av tidningen också. Kul!
Men så bläddrade jag vidare i tidningen, och vem får jag se på sidan 72 om inte lille gosekillen Kasper! Jag hade skickat in några bilder till deras tävling, men där hade han alltså inte kommit med, utan bilden var publicerad bland Läsarnas bästa bilder på Härliga sommarhundar. En riktigt bra bild, om jag får säga det själv. Vet inte om det är jag eller husse som tagit den.

Kasper blev glad igår när han fick följa med till Arlanda och möta husse. Det var spännande inne på termnalen, särskilt när man fick hälsa på två stora *nånting* sennen-hundar (tror jag det var) som också väntade.

För ett par dagar sen var vi på Drottningholms hundöar så Kasper fick springa av sig lite. Tog ett par mobilbilder, ska se om jag kan publicera dem lite senare. Där träffade vi bland annat en whippet som ska vara med på den lure coursing-tävling som ska hållas här i Vallentuna i slutet av augusti. Ska verkligen försöka gå dit och kika, att kolla på såna snabbspringande hundar är ju inget man gör varje dag, precis. Och lure coursing har jag bara läst om, aldrig sett i verkligheten.

Husse omskakad

Husse har ju åkt ifrån oss en vecka på semester i Grekland. För varmt, tycker Kasper, den svenska sommaren är perfekt.
Hörde iallafall av husse i morse: de hade haft jordbävning i Grekland! Mer om detta:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1457943.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=804698

Hos husse hade det skakat ordentligt och folk hade sprungit ut ur husen. Som tur är har husse en marklägenhet, så han kom ut snabbt. Hoppas nu de slipper fler efterskalv!

Några roliga Kaspersaker jag missat att berätta om:
Häromdagen hittade Kasper en död fågel på vårt trädäck. Den hade säkert krockat mot huset. Han var väldigt nyfiken och skulle fram och nosa, men lydde mitt Nej! När jag så gick till boden och hämtade ett par trädgårdshandskar att ta bort fågeln med blev ju handskarna roligare än fågeln, förstås...

Igår var vi iväg med bilen en sväng. Hade dumt nog missat att ta med vatten till Kasper, det händer nästan aldrg, och nu skulle jag lämna Kasper fem minuter i bilen för att göra ett kort ärende inne i ett centrum dit hundar inte får följa med in. Öppnade rutan, men kände ändå dåligt samvete för att ha honom där ens en sekund. Förbi McD på utvägen, aha! Köpte en tiokronors glassbägare och tog med till lillen, som inte verkade ha hunnit bli alltför varm de där få minutrarna. Delade glassen med honom, för så mycket glass är inte bra varken för Kasper eller matte. Vilken syn att få se hans konfunderade min när han kollade om det där rinniga på mattes finger verkligen var gott. Men jo, det var det ju! Slurp!

Lattjolajban med Kasper

Igår åkte vi till Issjön och badade. Till och med Kasper var i till magen iallafall. Där en liten bit ut satt ju matte som man kunde ta sig upp i famnen till och pusta ut hos innan man gav sig tillbaka den där halvmetern till stranden.

Nästan inga där så vi kunde gå ostörda runt sjön. Kasper var lös emellanåt, särskilt på slutet, när han busat av sig det värsta. Han lyssnar bättre nu när jag tycker han dragit iväg för långt framåt. Gömde mig några gånger.

Matte brukar kalla mig grodan när jag ligger så här skönt med bakbenen utfläkta. Vet hon inte nåt om grodor, eller???
Idag var vi ute på cykeltur. Först var han soltrött och ville åka i korgen, men efter en stund piggnade han till och sen sprang han resten av vägen. Sen har han lekt en del med grannhunden idag, filmade lite av det. Hade tänkt köra agility med honom, men det blev rätt komplicerat med ytterligare en hund lös på gården. Å ena sidan bevaka att Simba inte åt upp målgodiset, å andra sidan få Kasper att sitta fint vid startplatsen och sen hoppa genom ringen, över ribban och in genom tunneln. Som framgår av filmen var disciplinen efter tunneln inte den bästa först...

Det gick bättre efter ett tag, men då hade jag lagt kameran åt sidan. Men min mörka röst fungerade även på Simba, faktiskt: en liten bit blodpudding hann han sno, men sen hajade han läget.

Första året med Kasper

Ja, vi är ju inte riktigt där än, han kom till oss 18 augusti förra året. Men jag råkade bläddra lite i en bunt gamla hundtidningar och fick syn på en artikel om dsg i nr 6/2006 av Härliga hund. Den tidningen måste jag ha efterköpt ett år senare för att lära mig mer om rasen, gissningsvis i slutet av juni 2007, runt Kaspers födelsedag. Hittade nämligen en gammal lapp däri med olika förslag på hundnamn till vår lille valp… I alla fall finns där bland annat en spalt med frågor till Anne Hansson, valpförmedlare hos rasklubben för dsg. Lite tankvärt (något avkortat ur tidningen)…

Fråga: Passar dsg som förstahund?
Svar: Både ja och nej. Dsg kan vara väldigt olika som individer. Får du en krävande hund blir svaret nej. Får du en lättare, mer följsam valp är svaret ja. Jag bedömer att ca 75 % av alla dsg idag tillhör den enklare varianten.
Min kommentar: Jag tror absolut att hon skulle klassa in Kasper i de resterande 25 %. Han har inte varit enkel, eller rättare sagt: de saker han har gillat att göra har han varit väldigt enkel, lättlärd och lyhörd på. Saker han inte tycker är intressanta har varit ett stor tragglande och kämpande för att få rätsida på. Till dessa hör marknosande, koppelgående, inkallning i alla lägen (inte bara när han vill).
Fråga: Hur är jaktintresset? Kan en nybörjare få problem?
Svar: Ja. Får du en av de individer som har ett medfött stort jaktintresse lär den intressera sig för annat vilt än bara möss och andra gnagare. En sådan hund kräver mycket av sin ägare. Jag har egen erfarenhet av det. Det tog fem år innan jag fick sådan lydnad på en av mina hundra att jag kunde stoppa honom när han börjat jaga vilt. Men de flesta gårdshundar intresserar sig bara för gnagare, hos dem blir inte jaktlusten ett problem.
Min kommentar: Kasper har ju bevisligen dragit iväg på rådjur en gång och en annan gång varit borta i skogen ca en kvart, och kommit tillbaka rätt utpumpad. Min bedömning är att han hör till dem som har jaktintresse, och det stämmer rätt bra med nosivern och att han är krävande. Det absoluta flertalet andra dsg jag träffat har varit mycket mer lyhörda och känsliga än vad Kasper är. Rasen är rätt ohomogen ännu, har ju inte avlats metodiskt så himla länge.

I artikeln intill säger Monika Pettersson att rasen är ganska känslig mentalt, det krävs inga hårda nypor och höga röster. De är känsliga för både ljud och tecken, tar man i för hårt kan man knäcka en sån här hund. Men tar man det lugnt och försiktigt får man en hund som följer en vart man går.
Min kommentar: Det var så jag började… det bet inte alls på Kasper. Först när jag börjat på kurs i Frösunda med arg röst och lite tuffare tag så började han fatta vem som bestämde. Nu har vi kommit långt, även om vi inte alls är färdiga med grundlydnaden. Han är en kanonkul hund, men han kräver en hel del. Sen är jag ju förstagångsägare, och har säkert gjort en del misstag och tagit en del omvägar.

En sammanfattning av året som gått och året som kommer:

Sex kurser under året
3 hos Cattlin (valp, fortsättning, ringträning)
1 på VaBK (allmänlydnad)
2 i Frösunda baserat på rösten (Steg 1, Steg 2)

Dessutom har jag ställt ut honom en gång hittills på stora Circuiten i Almare-Stäket. Har planer på att åka ned till Tollarp också om några veckor, sen kanske här lokalt i Vallentuna. Sen får det nog räcka med utställningar för hans del.
Jag vet att jag inte får ta godiset, matte. Men sugen är jag... Ska vi inte hoppa hinder snart, så jag får min belöning?

Sex positiva ord som kännetecknar Kasper
Kelig, glad, social, soldyrkande, föremålsintresserad livsnjutare

Sex negativa ord som kännetecknar Kasper
Egensinnig, dominant, envis, gräsmattegrävande, nosintensiv superintegritet

Sex ord för nästa år med Kasper
Spår – bra för hans nosintresse och verkar vara en kul gren
Agility – han verkar älska det; stor risk att han blir bättre än matte
Simning – vill ju att han ska lära sig gilla vatten
MH – vore kul att göra en mentalbeskrivning på honom
Av/På-knapp – skulle sitta fint; han behöver öva mer i att koppla av när inget särskilt händer
Hundar – han behöver lära sig att inte varva upp på hundratjugo så fort det finns andra hundar i närheten