Husse är konstnärlig

Nu har husse lekt vidare med en del andra bilder från igår. Det blev så många bra bilder att det är svårt att välja. Bland annat finns det många härliga afghanbilder och en fin liten basenji.
Kolla och njut av fart och fläkt!

Kasper får sitt lystmäte på hundkompisar

Hundöarna på Drottningholm måste vara så nära ett hundparadis man kan komma.



Storleken har ingen betydelse. Alla är kul att leka med.

Hmmm... ska den där lille få vara med, tycker du?

Vi låtsas att vi är ute på savannen och smyger...En förnäm afghan lade sig i leken. Den var hur kool som helst.

Om jag gömmer mig bakom trädet... Ser ni mig då?

Ytterligare en gårdshund. Vad ska vi göra nu?
Det går undan när man blir jagad av en dalmatiner.
Småhundarna tar det lite lugnare.
Men hallå! Vad är du för en?

Är det säkert att du är en hund?

***

Och så var det dags att gå tillbaka till bilen. Ropade på Kasper att kom, nu går vi. Och han följde med! Över bron. På nästa ö fanns ett par hundar till att leka med. Kom nu går vi! Jepp, han kom direkt. Följde fint med till grinden, där han blev kopplad innan vi steg utanför paradiset igen. Så bra det kändes, till skillnad från de senaste incidenterna...

Tur att det växer godis på stenarna

Jag får nog börja med långlina igen när vi är ute i skog eller på äng. Idag lekte han lös med fyra hundar (varav en var tänkt lekkamrat) och gissa om det var svårt att få honom att sluta. Till slut hittade jag en sten som jag kunde lägga godis på, det blev min räddning. Han ÄLSKAR att hoppa upp på alla stenar, för det växer ju så mycket godis på dem.

Kände mig som ett ufo

Inkallning
Nu börjar jag inte våga ha Kasper lös längre. Igår gick vi på en promenad och jag släppte honom på en åker. Han sprang och lekte och kom till mig några gånger för godis och klapp. Men så - låååångt bort - kom en matte med schäfer. Direkt drog han dit, utan att lyssna på mig. Är dålig på att bedöma avstånd, men det var säkert 100 meter, alltför långt för att man skulle kunna kommunicera med matten. Gick emot dem, men ville inte springa för att Kasper inte skulle tro att matte gillade läget och ville leka... Hann aldrig fram till dem, så långt bort var de, de gick vidare hela tiden, dessutom. Tre gånger var han sen där och försökte leka med schäfern, sprang tillbaka lite ut på åkern (men inte så nära att jag kunde ta honom) och tillbaka igen. Pinsamt!

Schäfern fortsatte gå (var kopplad) och till sist när de började vika av från åkern tröttnade han och sprang ut på åkern igen. Jag fick äntligen fatt på honom och kopplade. Sen dess har han inte fått vara lös ute...

Kände mig som ett ufo ute på åkern, med noll koll på hunden. Så vill jag INTE ha det!

Längtar verkligen efter kursen nu... Ovillkorlig inkallning och att gå fint i koppel är våra absoluta prioriteter.

Gå fint i koppel
Har börjat träna i trädgården med koppel och targetpinne. Vi går runt, runt. Första varvet är det mycket att nosa av, men snart är han intresserad av pinnen (har ofta klickat den någon gång inne först, så han är beredd på träningen). Jag håller den vid min sida i Kaspers huvudhöjd och k/b med jämna mellanrum.Ger jag vanligt godis är han måttligt intresserad, har nu börjat ge leverpastejstub och kamptrasa, vilket ger bättre effekt.Har börjat träna vidare på detta på en liten återvändsgata. Det är genast svårare, men går jag varv på varv så går det bättre och bättre. (I änden på gatan bor en pudel, vilket gör träningen lite svårare...)
Hur fortsätter jag för att komma vidare? Hur gör jag då vi ska promenera, inte träna? Och hur gör jag då vi verkligen vill komma nånstans, inte bara gå i cirklar?
Har försökt på olika sätt, stanna till exempel. Stanna funkar bra, han sätter sig med det samma och väntar på mig. Men så snart vi börjar gå igen ligger han som en rem därframme. Det känns som om jag trampar på samma fläck och inte kommer vidare. Alla tips mottages med stor tacksamhet, så han och jag slipper gå varandra på nerverna om detta. Ibland önskar man att man kunde prata med hundar och bara förklara vad man vill...

Kasper står fint och busar på brygga

Vi försökte få Kasper att stå lite fint på begäran. Lite svårt med ljus och koncentration, så den här var den bästa vi fick till. Normalt får jag ju inte stå på bordet, så varför nu?

Lite bilder från dagens soliga sjövandring. Kanonfin dag, tyckte vi alla.

Kasper miljötränar

Idag åkte vi in till stan. Kasper uppförde sig väl inne i en fotobutik. Varken stativ eller objektiv nerrivna. Vi är tacksamma.
På gatorna var det mycket att nosa på, men han gick skapligt fint utan att dra särskilt mycket. När vi kom ut på Rålambshovsfältet och Smedsudden blev det en annan femma. Massor av intressanta hundar och dofter. Träffade en annan gårdshund med samma färger. Han var två och ett halvt år, inte högre än Kasper, men aningen grövre. Bägge var kopplade och det blev lite morrande från den äldre hundens sida. Kasper såg lite förvånad ut, han är inte van vid sånt.
Därefter åkte vi på besök. Efter att ha lugnat ned sig kopplad de första fem minutrarna gick det sen jättebra lös med både lägenhet, skor, barn och leksaker. Han till och med sov en stund ovanpå en tiger.
Särskilt kul var att barn och hund kunde leka sida vid sida. Betongbilen laddades med kaksmulor. Sen kördes betongblandaren runt runt och smulorna åkte ut på golvet. Kasper fick äta upp. Ett lysande samarbete mellan barn och hund! Tyvärr inga bilder på detta.

Husse är konstnärlig

Husse har gjort ett extra vackert porträttfoto av en bild som togs för ett tag sedan. Fin, va? Smöra lite, så blir det kanske fler...

Kasper hittar stora kompisar

I söndags var vi ute och cachade. Hamnade i en brant och hal backe med berg i dagen invid en stor gammal ek. Jag hade fullt upp med att ta mig uppför denna klippa och bestämde mig för att släppa Kasper för att få båda händerna fria och kunna koncentrera mig på uppgiften utan att drabbas av ett koppelryck mitt i en känslig passage. Hunden försvann uppåt, betydligt smidigare än matte.
Jag hittade cachen och började logga. Husse stod på grusvägen nedanför och undrade vart Kasper tagit vägen. Vi började ropa och vissla. Ingen reaktion. Normalt kommer Kasper tillbaka så snart han märker att vi inte hänger med. Det har vi tränat sen valpben genom att gömma oss bakom buskar och stenar.
Jag fixade klart det jag skulle och precis när jag var klar någon minut senare kommer Kasper nerskuttandes från busksnåren. Jag klappade om honom, men något godis blev det inte.
Just då kommer en kvinna med en vorsteh (tror jag) gående och jag kopplar Kasper. Hon börjar prata med husse.
- Var det er hund som jagade två rådjur därborta? Det var en liten hund. Rådjuren hoppade över en bred bäck, och hunden ville hoppa efter, men kunde inte.
Där ser man. Här var jag glad att Kasper kommit tillbaka, lydigt, om än lite sent. Nu fick vi en helt annan version av händelsen. Gulp! Rådjursjakt (eller annat vilt) vill vi absolut inte att han ska hålla på med. Vi kanske får ompröva att ha honom lös i skogen, men det är ju det absolut roligaste och trevligaste vi gör, tycker både han och vi: lufsa omkring i terrängen med honom skuttandes runt benen och en liten bit bort, sätta oss och fika nånstans och njuta av sol och friska dofter, plocka svamp eller bär eller ta en cache.
Nu sätter vi vårt hopp till kursen hos Eva Sognevik som vi ska börja på den 6 februari. Hoppas att hon kan ge råd om sånt vi har missat när det gäller kontakt och inkallning.
Och vilken jäkla tur att bäckdiket fanns.

Nostalgi och sommarlängtan

Hittade lite gammalt footage från Saras filmkamera på när Kasper just var hemkommen till oss. Visst ser det skönt ut i gröngräset? Och vad liten han är!

Nu längtar jag verkligen till sommaren...

Cykelkorgsfilmen

Här kommer nu cykelkorgsfilmen. Kasper håller alltså precis på att bekanta sig med denna nya tingest, som han förhoppningsvis kommer att vilja sitta en del i när det blir sommar.

Tanken är alltså att montera springern, antagligen på Saras cykel (min gamla gröna Trek) eftersom den har tjejram och ganska upprätt sittställning. Sen ska Kasper lära sig springa kopplad i den, varvat med att sitta i cykelkorgen, beroende på väg och sträcka.

Träningen går framåt

Skrev häromsistens om
a) hoppa ned i cykelkorg: har bara tränat det något lite sen sist, står på ungefär samma status som tidigare.
b) stå: här har plötsligt polletten ramlat ner, och jag har ett antal gånger nu fått ett ganska bra stående, även om han ibland tar ett eller två steg framåt samtidigt som han reser sig.
c) backa: fungerar nu om jag går mot honom och säger backa. Då tar han några steg bakåt, jag klickar och belönar. Får köra lite till innan han fattat så bra att jag kan stå still och ge kommandot. Men framåt går det helt klart även här.
Igår var vi på Enzo-dejt och sen sov han sött under en fleecefilt hela eftermiddagen. Idag var vi ute i skogen och letade cache, hoppade upp på stenar och hade kul. Fika i fint läskydd med tak var också mysigt, tyckte Kasper. Då kunde han springa ut och in i regnet och få mackabitar och annat godis lite som det passade honom.
Enzo och vi hoppas på att komma med på en kurs med Eva Sognevik som startar snart. Vore jättekul, för då får vi en träningskompis att öva med mellan kurstillfällena. Sen drar gamla kursledaren igång igen med fortsättningskurs i mars, får se hur datumen passar in.

Kasper springer i snön

Det är superkul att rejsa i snön!

Träningsstatus för Kasper

Det jag skulle behöva träna främst med Kasper är
1) gå fint i koppel - det går ibland bra, ibland skapligt (inne och på asfalt), ofta dåligt till katastrofalt dåligt (gräsmatta, stigar av olika slag, snö). Han drar och vill bara nosa, är helt ointresserad av människan. Helst vill han vara lös...
2) gå fint vid sidan utan koppel - inte nödvändigtvis gå fot, men hänga med nära utan att dra iväg på egen hand. Helst även under störning, men det blir nästa steg.
3) inkallning under störning - inkallning funkar oftast bra när vi är ute i skogen, på fält osv, förutsatt att det inte finns något som intresserar särskilt (andra hundar, vissa människor, hästar eller liknande). Vill få det till att den sitter 100 även i dessa lägen.

Kanske lyckas Enzo och vi få till något strukturerat träningspass, vore kanonbra.

Hemma har vi idag börjat träna att
a) hoppa ner i den nyinköpta cykelkorgen. Detta är ett steg i cykelinlärningen så vi ska kunna ta oss ut på turer när säsongen kommer igång. Gick kanon med köttbullelockning (filmsnutt kanske kommer på bloggen vad det lider), ska fortsätta träna detta så det sitter. Ska även gå omkring med honom i korgen, och sätta korgen på cykelstyret och leda när vädret tillåter.
b) stå - svårt att få till, men nu har han nästan börjat fatta att vi inte vill att han samtidigt ska hoppa en meter upp i luften.
c) backa - går ganska bra, om än lite krokigt, med köttbullelockning. Han har inte riktigt greppat kommandot än om man kör utan köttbulle.

Igår var vi bortbjudna. 3 helt nya personer och 4 personer han träffat tidigare. Först var han uppspelt till max. Som tur var kom vi först, så han hann rejsa runt och bekanta sig med huset lite innan alla andra kom. Efter ett tag var han dock kollugn och sov till och med en sväng i soffan. Det finns nog hopp...

Kasper firar nyår och blir känguru

Gott nytt år och god fortsättning, alla bloggläsare!

Kasper firade nyår lugnt och sansat. När vi var med och hade radion på brydde han sig inte alls om smällarna. Skällde lite på eftersläntrande smällare när vi gått och lagt oss, men det kan man ju förstå - vad skulle de smälla så där långt efteråt för? De kunde väl hålla sig till schemat...

Ett par dagar senare har det nu snöat och det är jättekul. Ska se om jag kan få upp en ny filmsnutt, men tills vidare får ni hålla till godo med Kasper, kängurun.

Kasper blir nyårsfin

Inför jul var det baddags. Inga problem med det. Skönt. Man stoppar honom i badkaret, ser till att duschstrilen är fin och ljummen. Sen är det bara att duscha på. På med lite schampo (med whitening) när han är blöt. Vid det laget har han i allmänhet hunnit ställa sig på bakbenen mot badkarskanten, men där står han sen snällt hela tiden. Schamponera in, sen duscha av allt ordentligt.
Praktiskt är ju sen om man redan innan man började kom ihåg att ta fram en handduk, så kan man frottera bort värsta fukten innan man släpper ut honom på golvet. Dörren stängd! Har börjat säga Skaka! samtidigt som han skakar av sig vattnet i förhoppning att kunna få det till ett kommando så småningom. Har ju ingen klicker i det här läget (tillräckligt mycket grejer att hålla reda på ändå), men förhoppningsvis nöts det in precis som Kissa gjorde tidigare.

Nu var det då klodags igen inför nyår. Det har ju varit ett stort problem. Lite har han vant sig vid klotången genom att få bita fritt i den, vi har kletat leverpastej på den som han har fått slicka av, vi har klickat bredvid och gett godis för varje klick. Bakbenen har väl gått skapligt, men fram har det varit illskrik och kaotiskt sprattel. Har försökt att klicka in kloklippandet, men det har inte heller varit en jättehit. Så idag kom genombrottet!
Sambon höll honom med halsband på, så han inte tappade greppet. Han tog på sig handskar och nu höll han ena handen över ögonen på Kasper och fick honom att sitta lugnt. Jag klippte ena baktassen - inga problem. Vi matade med massor av leverpastej. Sen handen för ögonen och nästa tass. Lika lugnt nu. Och så framtassarna. Leverpastej. Nästa framtass. Leverpastej och klart. Inget sprattel, inget skrik, ingen avgrundsdjup förtvivlan! Det hjälpte att bara inte behöva titta på tången. Så enkel lösningen kan vara ibland.

Kasper cyklar

Igår kväll skulle jag till videobutiken och lämna tillbaka ett par filmer. Tog med Kasper och fick för mig att jag skulle börja vänja honom vid cykel, så jag tog vår gamla skräpdamcykel i vänsterhanden och hunden i högerhanden och började gå. Först tyckte Kasper att det var lite konstigt och kanske läskigt, men efter 20-30 meter gick han fint parallellt med cykeln. På andra sidan järnvägen är det en kort alldeles rak och plan cykelbana, så eftersom allt gick så bra fick jag för mig att hoppa upp och glida på hojen för att se hur det gick. Efter ett par förvirrade, svajiga första meter där Kasper var med förvånad än rädd över att jag hoppade upp på det där åbäket gick det super. Han travade fint och jag mest rullade. När det var dags att svänga hoppade jag av och ledde igen. Berömde massor. När vi korsat en väg och gått en bit till blev det åter en enkel cykelsträcka, så jag hoppade upp igen. Det gick lika fint nu och jag till och med vågade mig på en liten svag sväng. Av igen och promenad sista biten till videoaffären. På tillbakavägen gjorde vi likadant, fast då hamnade han bakom mig en gång varpå jag tvärstannade och sade Stanna! Det gick bra. Sen samma sak igen men rätt var det var sprang han framför åt vänster. Tvärstannade och Stanna. Ingen fara någon gång, men tog det säkra före det osäkra. Har ju köpt en springer som ska monteras på nån av cyklarna, blir säkert mycket bättre än att hålla kopplet utsträckt i högerhanden.Sammantaget är jag supernöjd med vår första lilla cykelträning. Och Kasper verkade bra mycket mer nöjd med vår cykelhastighet (gissar på 7 km/h) jämfört med min alltför långsamma promenadhastighet. Det här blir nog bra på sikt.

Kasper är hundsocial

Man träffar mycket fler hundar när man har hund. Kanske självklart, men ändå inte. Det finns ju lika många hundar i ens närhet oavsett om man har en själv eller inte. Men man tittar med andra ögon, man kollar om de kan utgöra något hot, eller bli roliga lekkamrater, osv.

För någon vecka sen åkte Kasper och jag på skogsutflykt. Kanske hundra meter efter att vi parkerat bilen passerade vi ett hus med, visade det sig, en labradorvalp i samma ålder som Kasper. Han hette Karo, vilket skulle visa sig vara värdefull kunskap. Vi gick vidare och i slutet av vår promenadrunda hade jag ett litet vindskydd som mål för en fikapaus. Där satt redan en man med hund. Jägare. Även denna hund var jämnårig med Kasper, och den lilla tax-drevertiken och Kasper lekte bus i närheten medan vi fikade. Mannen skulle lära sin hund att spåra, för att sen jaga rådjur till hösten.

På tillbakavägen passerade vi Karos hus igen. Åter var valpen ute och kom lösspringandes ut på den lilla grusvägen. Ingen människa inom synhåll. Jag hade Kasper kopplad och vi fortsatte till bilen medan Kasper och Karo gjorde försök att leka så gott det gick trots kopplet. Jag fick in Kasper i bilen och hade nu en lös Karo att ta ställning till. Jag vågade inte köra därifrån när han fanns i närheten. Jag promenerade tillbaka mot huset och sade till Karo att komma. Han lydde, kanon. När vi var nästan framme sade jag till Karo att sitta. Han satt! Vänta! Sen gick jag tillbaka till bilen. Väl framme vänder jag mig om och ser att han suttit kvar hela tiden, men nu reser sig upp och börjar nosa lite i vägkanten. Nu vågade jag köra iväg utan att vara rädd att köra över den lilla sötnosen.

Idag var vi på en ny utflykt. Hittade en kanonfin liten fiskesjö som vi gick runt. Vi fikade och Kasper testade att åka skridsko på isen. På andra sidan sjön mötte vi en flatcoated retriever med matte och lillhusse. Hon var lite rädd först att hennes hane skulle bli för vildsint mot Kasper, men allt gick bra. De fick leka nån minut. Jag lovordade det fina området, och det visade sig att de brukade gå här och att det var fint även på sommaren, inte alltför lerigt, vilket jag misstänkt. Det fanns många utlagda spänger på de blötaste partierna. De till och med brukade bada i sjön, något jag tacksamt sög i mig. En hundvänlig badsjö är precis vad jag är ute efter till sommaren.

När vi närmade oss bilen kom minst ett halvdussin, om inte fler, flatcoated retrievers gående lösa. Kasper springer fram och lyder inte alls när jag försöker ropa tillbaka honom. De två hundägarna ropar tillbaka sin främsta hund som lyder. Men Kasper fortsätter framåt och en av hundarna i flocken är lite aggressiv. Jag är fortfarande minst 40-50 meter bort. Blixtsnabbt lägger sig Kasper på rygg och flicken bara nosar lite på honom. Hundägarna plockar ihop sin skock och går upp på en liten höjd vid sidan av vägen. Jag plockar till mig Kasper och kopplar honom. De ber om ursäkt, men jag sade att det inte var någon fara. Det var ju minst lika mycket mitt fel i så fall, som ännu inte har en tillräckligt lydig hund.

Han är modig iallafall, sade en av dem. Kan bara instämma. Kasper är en sexmånaders valp som fortfarande tror gott om alla andra hundar. Och människor.

Det här stället ska vi återkomma till. Bara man undviker det när det är som halast och blötast är det en kanonrunda med flera fina fikaplatser. Det tackar vi sportfiskarna för.

Kasper blöder

Har inte några färska Kasper-bilder just nu, får återkomma med det.
Vad har hänt sen sist?
När vi var ute på kvällspromenad för närmare två veckor sedan och gick under en mörk viadukt ryckte Kasper plötsligt till där han gick och nosade. Det fanns en liten vattenpöl där, så jag trodde att han blivit rädd för sin spegelbild eller liknande. Men plötsligt slog han till bromsen och ville inte gå. Jag gick trots allt vidare med motsträvig hund och skulle några meter senare belöna med godis för att han hängde med. Då fick jag blod på fingret!
Öppnade munnen och såg att det kom mer blod, men det var så mörkt att jag inte såg ordentligt. Vi vände om och gick tillbaka hem. Hade han svalt en glasbit?
Väl hemma hade blödningen lugnat ned sig och man såg att det inte var inne i munnen såret var, utan framme på själva nosen. En skarp röd skåra mitt i det svarta. Nu var Kasper lugn och glad igen. Höll koll närmaste dygnet på honom och avföring, men som tur var hade han inte fått i sig något glas, utan bara nosat på det och skurit sig.

De problem vi jobbar mest med annars är fortfarande att få honom att gå fint i koppel och att vara lugn när det knackar/ringer på dörren. Vi gör väl små pytteframsteg, men inte går det fort.

De senaste promenaderna har Kasper alltmer börjat lyfta benet som en riktig hanhund. När han varit lös i skogen har han stannat och markerat på flera ställen. Jag vägde honom för någon vecka sedan och han var då uppe i 6,4 kilo. Han är ju halvåret på lördag, så det är väl bara att inse att man har en unghundsperiod att se fram emot. Gulp.

Kasper och 2-åring

Häromdagen kom en tvååring på besök. Kasper var otroligt intresserad, De har träffats tidigare, men nu skulle de vara tillsammans hela dagen.
Vi började med att ha Kasper avskiljd, på andra sidan en gallergrind, tills lillpojken kommit till rätta. När vi sedan släppte ihop dem fick vi säga Ner rätt många gånger till Kasper, som gärna ville hoppa på pojken.
Tack och lov lugnade han sig snart och de fungerade bra tillsammans. Ett par hopp bakifrån klarade pojken galant utan att varken tappa balansen eller bli rädd, men i övrigt höll sig Kasper på mattan.
Skönt att se att besökare går bättre och bättre.

Picnic i nysnön

I morse var det vitt ute igen efter en tids barmark. Vi bestämde oss för att åka ut i skogen och ha med lite lunchfika. Kasper tyckte det var riktigt kul i den trolska skogen. Efter fikat såg vi människor två stora älgar, men som tur var var lössläppte Kasper inte lika uppmärksam. Han var mer intresserad av en tall där det råkade växa mackabitar och annat godis på trädstammen.