Lillsjön på egen tass

Åkte till Lillsjön igen, denna gång ensam. Det skulle bli spännande att se om Lakrits kunde ta in alla dummisar utan någon Erfaren Hund till hjälp. Kasper fick följa med också.
Jag gick först bort till gyttjestället och kastade i fem dummisar. Hundarna fick hänga med och se på.

Det här är den glugg man kan kasta igenom, och med all vegetation
är det svårt att få iväg dem långt. Iallafall för mig. 

Det blåste lite mer idag (från vänster) så rimligen borde dummisarna hålla sig skapligt på plats i den lilla viken.

Vid första skicket från klippan var han lite tveksam. Inte vart han skulle eller vad han skulle göra, utan mer hur han skulle gå i.

Kan man gå ner här?

Nej, usch, det verkar läskigt.

Men här kanske, då?

Neeej!

Okej, jag tar väl och hoppar, då.

Han vet precis vart han ska, rundar vassen fint.

Och simmar vidare rakt ut till dummyområdet.

De två påföljande skicken var han säkrare i igångarna. Han går inte i rakt vid själva igången, utan söker sin väg ner i vattnet, men när han väl tagit sig i simmar han rakt och fint mot området. Jag vill inte traggla rakheten nu, utan koncentrerar mig på att få honom att gå i villigt och utan tvekan. Rakheten hela vägen kan komma i nästa steg.

Cheysie och Tindra hade haft vänligheten att röja ett dike i vassen häromsistens, och det utnyttjade Lakrits med förtjusning när jag väl visat honom på det. Smart ställe! sade han.

Efter tre intagna dummies tog vi fikapaus och då fick uppbundna Kasper komma med också. Han passade på att jaga flugor, förutom att bevaka sin del av ostbitarna.

Kasper jagar flugor.

Efter fikapausen tänkte jag att det blir nog bra att lätta upp dirigeringskraven med lite roliga bollar. Jag fejkkastade med tom bollkastare och spanade sen ut mot näckrosorna som om jag såg en boll därute. Sen pekade jag och skickade Ut och när Lakrits hoppat ut från klippan och börjat simma satte jag snabbt i en boll i kastaren och slungade den över huvudet på honom. Det fungerade fint och genererade säkra igångar. Nu får jag väl försöka börja tona bort denna hjälp så att han till sist kan gå i på bara den pekande handen. Det får ta sin lilla tid.

Lakrits simmar rakt ut på min dirigering och får en boll som belöning.

Skakar sig vid uppgången utan att släppa bollen.

En liten regnbåge, minsann!

Det är inte så lätt att filma och slunga bollar samtidigt, men efter att ha klippt bort lite vimsiga filmsnuttar på himmel och mark blev det så här:

Avslutningsvis fick Kasper nosa omkring lite vid grillplatsen i jakt på nåt gott medan Lakrits och jag vilade efter väl utförättat värv.