Lakrits ger statisk elektricitet?

Har haft ett problem med min stationära dator (stor burk som står på golvet) ett tag nu, då datorn helt oförhappandes stänger av sig och/eller startar om sig. Ett tag trodde jag det var komponentfel och lämnade in den på service, men killen hittade inget direkt utan bara rengjorde den.
Nu har felet börjat återuppträda och det är bara ett par månader sedan den rengjordes på damm, så jag tror inte det är det som spökar nu.
Vid flera tillfällen har jag dock lagt märke till att datorn stängs av då Lakrits (under skrivbordet vid mina fötter) byter ställning. Jag trodde först att hans svans kom åt strömkabeln bak så jag monterade ett kompostgaller mellan dator och hundplats. Men samma sak fortsätter att hända trots att han nu definitivt är minst en decimeter från datorn.
Så jag börjar fundera på statisk elektricitet. Är det nån annan hundägare som varit ute för samma sak?
Datorn är så stor att jag inte är vidare sugen på att sätta upp den på skrivbordet, och jag tycker att det är mysigt att ha hunden som fotvärmare. Något måste jag dock göra innan datorn går sönder på allvar.
Kasper har aldrig brukat ligga därunder, vilket kan förklara att jag aldrig haft problemet tidigare.

Gripande och lämnande av apport

På Gryt ville ju Lakrits larva omkring lite med apporten, vilket gjorde mig aningen förvånad eftersom han oftast lämnar av fint hemma. Jag har nu tränat lite inne idag och husse har filmat utvecklingen med sin nya Canon 7D. Tack husse, för hjälpen!

Jag har skrivit lite kommentarer här och där så man förstår bättre vad som händer (vinkeln gör att man inte alltid ser exakt). Min tanke är att bara jag får honom lugn så är det inga problem på denna punkt. Inga kräkreflexövningar känns nödvändiga. Sen är det så klart mycket roligare och mer spännande ute i skogen tillsammans med två- och fyrbenta kompisar, så i den typen av miljö behöver jag träna samma sak. I mängd.
Nu tar jag gärna emot kommentarer och förslag på andra åtgärder jag kan ha missat själv (särskilt från Anita, förstås, men även från er andra apportkunniga).

Julklappstips?

En praktisk julklapp, särskilt till släkt och vänner som bor långt bort, tycker jag är en prenumeration på tidningar. Eftersom min mamma inte är uppkopplad i cyberrymden vågar jag ju avslöja att hon i år kommer att få en annan tidning än hon fick förra året. I rätt många år fick hon Råd och Rön, men det kändes allt mindre aktuellt i och med att hon numera bor i hyresrätt. Förra året bytte jag till Vi läser, men de strulade vid prenumerationsstarten och jag undrar om hon gillade innehållet särskilt mycket. I år blir det Skåne, en tidning vi själva köpt ibland och tycker är klart läsvärd.
Nu börjar jag fundera på om detta vore något även för syskonbarnen? Någon bra tidning för åldern 2-5 år? Bamse är ju klassisk, men den kanske de redan har. Måste kolla. Andra tips?

Full FART i Gryt

Det var mycket intressant idag att se tre av kullsyskonen arbeta med problemlösning. Lina har redan skrivit så bra om Leia, och mycket av det gäller även Lakrits.

Leia löser problemet med hagen.

Leia tvärnitar några meter framför den farliga bläckfisken.

Leia apporterar glatt den numera ofarliga bläckfisken i omgång två.

Leia var klart uthålligast på gropen.

Några punkter att tänka på (allt gällde inte specifikt Lakrits, men lika bra att plita ner det ändå):

• Lugna ner efter träning, ta gott om tid till avaktivering
• Undvika skakande av byte – inga leksaker, kampa utan att kasta iväg leksaken
• Undvika skall: bryta direkt innan det utvecklas. Redan vid ragg kan man bryta mjukt.
• ”Farliga” grejer: avstressa flera gånger, tills det verkligen inte är farligt. Om detta inte går, avleda.
• Stressymptom: större ögon, trampande tassar, andas hastigare
• Mottagning av apporter: agera mer defensivt. Använd en större apport, ta tag vid sidan, in med fingrarna bakom dummyn, tryck på tungan så kräkreflexen aktiveras, rulla då upp dummyn från nedertanden, säg Tack vid utrullningen och skapa på så sätt en betingning. Ge tillbaka dummyn igen.
• Passivitet: lugna ner mellan varje aktivitet. Träna passivitet när hunden redan är lugn och passiv.
• Bläckfisken och att behålla bytet: öka successivt vikten på dummies och träna först korta, lätta hämtningar, sedan svårare terräng och längre skick. På sikt ska hunden klara stora trutar med trilskandes vingar, så hunden inte ger upp vid minsta motstånd.
• Träna närsök: hellre tio sekunder intensivt än en minut brett och fladdrigt sök. Ta hellre in igen och gör om.
• Gör en tydlig skillnad i kroppsspråket: mjuk rörlig kropp vid aktivitet då man lattjar kontra en rakare stelare kropp då det ska vara lugnt.

Här en fin avlämning av Lakrits – men det var ju de små rackarna vid gropen som räknades, och de var alls inte lika fina.

Till slut kommer Lakrits på hur man ska komma in i svåraste öppningen. 

Men hur kommer man ut då? Han cirklade många gånger därinne, lämnade till slut kvar dummien och kröp ut. Jag skickade om honom och då sprang han nästan direkt in igen via nätet och tog den. Nu gick det att komma ut med dummy i munnen efter något omtag.

För Lakrits är det viktigaste att fortsätta att träna passivitet. Nu gnällde han återkommande vid passivitet medan han var näst intill tyst under arbetsmomenten. Jag ser ju dock en klar skillnad mot hur han var för några månader sedan, så vi jobbar vidare på tystnad.
För min del gäller att få till apportmottagningarna bättre, särskilt de små. Hemma går det mycket bättre, så det är något som skiljer när vi är ute så här. Antingen beter jag mig annorlunda eller så är det att han går upp mer i varv  när han har hundar och människor omkring sig och därför inte kan lämna av som vanligt. Kanske är det en kombination. Måste försöka träna detta just när vi har andra omkring oss.
Sedan ska vi börja introducera lite tyngre dummies. Jag har köpt några 500 g, men inte börjat använda dem än. Det är snart dags för det med tanke på att han släppte bläckfisken så snart Håkan höll emot i linan.

Reko klarar stora öppningen i hagen.

Reko klarar att ta sig ut genom nätet efter att ha fått lite hjälp in samma väg.

När bläckfisken drar förbi är Reko väl med på noterna.

Protokollet i sammandrag för Lakrits (rött = behöver åtgärdas):
Tillgänglighet: intensiv 8, positivt följsam 6, med intensiv kampinvit 8, hantering ökande aktivitet 10, aggression ingen 1.
Hagen: bytesintresse, problemlösning: hittar strukturerat stor ingång 6, hittar efter avbrott liten och nätingång 4. Miljöpåverkan: stor+liten – ingen 1, nätingång – liten övervinns snabbt 3. Gripande: 6 griper balanserat mitt på föremålet alla 3 gångerna. Bytesintresse, behållande: stor+liten – håller fast 10, nätingång – lämnar hagen utan bytet, återtar 5. Problemlösning, koncentration och rationalitet: liten ingång – strukturerad, hittar utgång 6, nätingång – hittar utgång efter långt avbrott 4.
Bläckfisken: upptäckt när linan sträckts 10. Efterföljande kontrollerad 6. Kontakt oidentifierat byte – omedelbar närkontakt 10. Gripande balanserat, taxering 5. Bärande med upprepade omtag 6. Anpassat grepp 5. Minnesfunktion – sporadiska kontroller 5. Efterföljande omgång 2 – kontrollerad 6. Kontakt identifierat byte – omedelbar närkontakt 10. Gripande balanserat, rationellt 6. Bärande vid motstånd – tappar, flertal återtag, minskande intensitet, lämnar 3.
Gropen: bytesintresse uppletande: intensivt med inslag av rationalitet alt. stort sök vid kast + gömt 8, intensivt i relevant område, rationell vid tom grop 6. Bär balanserat alla 3 gångerna 6. Miljöpåverkan: tveksam, men löser snabbt problemet 3. Behållande mot föraren: kan lätt lockas till föraren, visar behållandevilja i slutfasen vid kast + gömt 3, bär frimodigt till föraren vid tomt 1.
Ljud: inget kampskall vid något moment 1. Enstaka lågt pip eller gnäll vid social kontakt + under bytesaktivitet 3, sporadiskt lågt pip eller gnäll i förväntan på bytesaktivitet 4, återkommande högt pip eller gnäll vid passivitet 8.
Nervkonstitution: stress vid passivitet: långsamt minskande 5. stress vid aktivitet: anpassat stresspåslag 2.

Här finns nu fler bilder på ett ställe som bättre lämpar sig för många bilder. De är i princip oredigerade, har bara plockat bort suddiga och dubbletter.

Imorgon är det FART

Hoppas snövädret inte blir alltför bekymmersamt, för imorgon ska Lakrits iväg på FART-test på Sörmlands Hundskola i Gryt utanför Flen i Sörmland. FART står för Fågelhundens arbetstest och visar hundarnas nedärvda beteenden vad gäller arbetslust, problemlösning, rädslor, dådkraft m.m. Hunden presenteras för olika situationer helt utan förarpåverkan.
Det ska såklart bli mycket intressant att se vad Lakrits och hans två kullsyskon Reko och Leia ska hitta på. Nästa onsdag är det sedan dags för återstående kullsyskonen Speja och Acke.
Moment 1: social kontakt.
Moment 2: hagen – tre ingångar som successivt stängs tills endast den svåraste nätingången är öppen.
Moment 3: bläckfisken – påminner om haren i MH.
Moment 4: gropen – minidummy kastas, göms i nergrävd hink dold av granris respektive låtsas gömmas där, men hinken är tom.

Lakrits sover i soffan

Premiär som B-figge

Idag hade jag premiär som B-figge på klubben. Det var fem cocker spaniels som skulle mentalbeskrivas, men en höglöpte, och så var de bara fyra...
Det var precis lagom med fyra hundar i snön. Jag fick köra samtliga moment minst en gång, förutom skott, som Carina skötte. Dumpe drog jag upp alla fyra gångerna, känns rätt skönt att ha fått rutin på honom nu. Likaså spökade jag alla fyra gångerna, rasslade en gång och tryckte på harknappen en gång (drog tillbaka haren två gånger). Allt flöt på det hela taget bra, förutom lite papperstrassel som dock löste sig.
Sedan fick vi god lunch av spanielklubben och nu känns det gott att ha fått en varm dusch och krupit i mysbyxorna.

Ivrig

Hade med mig en liten fickdummy på promenaden.

Kastade den några gånger på skolgården vi passerade och Lakrits tyckte det var superkul. Kasper var kopplad men visade tydligt att även han ville. Så Lakrits fick sitta när jag råkat kasta lite för kort, och så skickade jag Kasper istället. När Kasper var nästan tillbaka med apporten kom Lakrits plötsligt farande och tog den från honom. Hm.
Jag tog apporten och lät Lakrits sitta igen, kastade ut på nytt till Kasper. Den här gången var jag mer vaksam på lakritssnöret och Kasper fick hämta in ifred. Sedan fick Kasper ett par kast till, för det var ju uppenbart nyttigt för den unge svarte herrn att titta på när andra hundar jobbade.
Kasper tyckte det var jättekul att få agera retriever för en gångs skull. Till skillnad mot i skogen – kastar jag något till honom där så ratar han det allt som oftast till förmån för nån intressant doft.

Groggy doggy

Idag var det dags för rabiesspruta nummer två på Lakrits. Dessutom skulle man ta sig en närmare titt på tänderna. Sist stack en tand ut lite mycket och en annan, en canistand, vinklade in så den gick rakt upp i gommen. Det sista kan ge allvarliga problem med fistelgångar framöver.
Lakrits var överlycklig över att få träffa en ny veterinär, en kille som själv hade en golden och därmed kände till begreppet glada hundar. Hur han lyckades sticka en sederingsspruta i Lakrits är mer än jag begriper, men det gjorde han, varpå vi fick gå in i ett mörkt rum och vänta. Tack och lov lade sig Lakrits ned självmant när han började bli trött, till skillnad från Kasper som jag minns föll som en fura åt sidan den enda gången han fått sömnmedel.
Veterinären hämtade Lakrits för undersökning och kom snart tillbaka med det glada beskedet att problemen håller på att rätta till sig av sig själva! Han har ju efter ordination fått tugga a) studsboll (höll typ fem minuter) b) hård boll i snöre och c) svart kong. Den sistnämnda var klart hållbarast, än så länge inte ett märke i den trots att den är mäkta populär. Om dessa prylar har hjälpt till att få ordning på tänderna eller om han bara växer oregelbundet ska jag låta vara osagt. Oregelbundet växande har vi dock märkt även på frambenen. Så nu är det bara att hålla tummarna för att han ska växa till sig på rätt ledd åt alla håll och kanter och till slut bli till en stilig labradorhane.
Nu ligger han och sover i köket, får inte frukost förrän om flera timmar. Stackars liten labbladål.
Och så ska vi räkna 120 dagar fram till rabieskontrollen.

Porträttbilder

Husse testar sitt nya stativ på oss andra.

Tja, två av oss är ju söta iallafall.

Har besökt nya jakt- och sportbutiken XXL i Arninge: http://www.xxl.se/jakt-vap
en/klader-till-jakt

Dit blir det fler besök vad det lider. Nu fick Lakrits en Kong Extreme som jag hoppas han kan ha länge.

Holland och Thorsvi

Åkte ju till Holland i torsdags. Hade beställt minsta, billigaste hyrbilen – och fick en Volvo!

Bodde hos Ans, en gammal före detta kollega till mig, och hennes man Hein. Hit kom även Heidrun, en annan före detta kollega, och Jürgen, hitresta från Tyskland. Det var jättekul att ses igen. Notera den fina palmen som alltså klarar sig i Holland.

Ans och Hein har tagit sig an en hittehund från Spanien. Enda bilden på honom är tagen genom ett fönster. Balto är någon blandning mellan husky och malamute och kanske något mer. Han är 7–8 år och brukar skälla på besökare. Mig var han knäpptyst mot, även när jag kom ner ensam till honom i köket en arla morgon och famlade efter lysknappen.

På fredagen åkte jag och hälsade på en kund i Utrecht. Det regnade hela förmiddagen.

I det här fina huset, före detta bibliotek, huserar kunden.
På lördagen åkte Heidrun, Jürgen och jag till Delft och kikade på porslin och charmig stad. Vi undslapp regnet som istället höll till hemma hos Ans.

Friluftsaktivitet på en av kanalerna.

 Delftse Pauw hette porslinsfabriken. Pauw betyder påfågel.

 Man hade illustrerat hur målningen går till – från vit tallrik till stencilmarkerat, till ifyllt med svart färg, till målning av de ljusare partierna, till målning av de mörkare partierna, till övertäckning av vit glasyr före bränningen, till genomskinlig glasyr och svart färg som förvandlats till blå efter bränningen.

 Ytterligare en illustration av processen med pågående arbeten på porslinsaskar.

 De senaste två åren har man kunnat skrinna på kanalerna. Undrar hur det blir i vinter?

 Vegetarisk ost, någon? Vi googlade på detta märkliga och fick fram att det är ostlöpen som ersatts av modifierad jäst med samma enzym som i ostlöpen. Inte för att jag vet om jag hellre äter något genmodifierat, förstås...

Fågelrik kanal i Delft.

På lördagkvällen var det stor fest arrangerad av Ans med liveband och ett femtiotal gäster. Särskilt inbjuden gäst var Blondie Chaplin, känd bland annat som bakgrundsspelare i Rolling Stones och Beach Boys med flera.

 Blondie Chaplin välkomnas av Ans och Hein.

 Blondie och Derk Jans trio har aldrig spelat ihop tidigare, men Blondie improviserade friskt.

 Trummisen gillade helskarpt att spela ihop med den berömda gästen.

 Hela bandet in action.

 Blixten fyrades inte av, med rätt koolt resultat.

Blondie Chaplin har kommit igång rejält.

Efter denna natt var det tufft att stiga upp klockan sex för att köra tillbaka till Schiphol. Flyget var dock i tid, och vi landade till och med aningen före schemat. Rolf hämtade upp med hundarna och så for vi direkt till Thorsvi. Hundarna var tokiga att se mig och Lakrits var rätt rejält tänd när vi skyndade in i skogen.

Där hade man lagt ett viltspår till Lakrits och testat att apportera lite fågel innan vi kom. Vi hann titta på några som ännu inte gått sina spår och sedan var det Lakrits tur. Till skillnad från flera av de andra hundarna hade han aldrig gått ett enda spår förut, så han var rejält förvirrad i början. Mitt på försökte han be mig och Anita om råd, men när vi inte gav honom något försökte han lösa uppgiften själv. Och plötsligt lossnade det. Vid målslutet var han inne i fel buske och rotade och snurrade in sig så att jag fick koppla loss honom. Han tog då klöven direkt medan jag fick trassla loss linan.

Till skillnad från de andra fick han inte behålla klöven så länge eftersom han sedan skulle apportera fågel. Anita trodde det kunde ge honom idén att även de var till för att tugga på. Haren som använts av tidigare hundar var alltför sladdrig nu, men kråka, knipa och gräsand hämtades hem. Det var inte lika självklart att lämna av direkt till mig som det brukar vara med dummiesarna, men när han fått kråma sig lite runt mig med dem så gick det bra att ta dem från honom i utbyte mot godis.

 Svårfotat då det mörknade fort i skogen. Inget fel på uppmärksamheten över kråkan iallafall, även om det fanns godare fågeldofter i skogen som Lakrits hellre ville välja. Anita fick leka fram ett intresse för just kråkan innan han ville apportera in den.

Här apporteras gräsanden med god fart.

Därefter bjöds god och värmande soppa inne hos Anita och Jörgen varpå Anita visade hur vi ska börja träna avlämningar på ett bra sätt: först gripanden, sedan gripanden lite längre tid, sedan hålla tills föraren säger Tack. För att få till längre tid kan man gärna backa med händerna välkomnande i lårhöjd. Belönande ord ska komma under gripandet, inte efteråt.

Lillen växer

Konstaterade ju häromveckan vilken enorm storleksskillnad det är på en åttaveckors Cheysie och en sexmånaders Lakrits. Mycket händer på fyra månader. Idag var det dags att köpa ett nytt halvstryp, det gamla går knappt att få av längre. Det nya ser ut så här:

Och när man sätter blixtlampans sken på så ser man att det är ett reflexhalsband:

Egentligen skulle jag skriva om kennelträffen i söndags, men klockan är så mycket att det får bli en annan gång.

Reflexväst till Lakrits

Tack, Åsa A, för tipset om lätt fodrad reflexväst på Hööks för 169 kr. Var där häromdan och köpte en till Lakrits. Det blev storlek 80. Stl 70 var precis lagom i ryggen, så det var ju uteslutet på en 6 månaders hund som ska växa en bra bit till i vinter. Stl 80 är å andra sidan stor som ett hus vid bägge spännbanden, så jag behöver köpa kardborreband för att kunna ta in dem mer. Han är smal, mitt långa lilla lakritssnöre. ;)
Idag var jag och tittade på lilla söta 8-veckors Cheysie, gul labbe. Det är inte klokt vad mycket Lakrits har vuxit på fyra månader! Liten och hanterlig var hon, inte spretig och bufflig som han. Å andra sidan hade hon vassare pirayatänder.
Imorgon ska dottern och jag titta på terracottaarmén som gästar Östasiatiska museet. Och på torsdag åker jag en sväng till Nederländerna. Husse får hålla ställningarna här hemma. Det gör han säkert med den äran.